Jag tror inte ens museer finns kvar om 100 år... el att nån vill se en "äkta" jp8..Ursprungligen postat av nyd
This quote is hidden because you are ignoring this member.
Jag tror inte ens museer finns kvar om 100 år... el att nån vill se en "äkta" jp8..This quote is hidden because you are ignoring this member.
Kanske bara finns virtuella museum man kan koppla in hjärnan i och idka coitus med en Karp.This quote is hidden because you are ignoring this member.
År 9017 finns det viktigare grejer att tänka på, människan har ju blivit steril och istället hittat ett sätt att väcka upp döda för att använda för fortplantning. En o annan technomakaron och synthpoppare vinglar alltså omkring i framtiden och de har såklart en längtan efter sina äkta kärlekar. I motståndsrörelsen samlar vi bl.a in gamla Rolands.This quote is hidden because you are ignoring this member.
haha
In the year 2525, if man is still alive
If woman can survive, they may find
In the year 3535
Ain't gonna need to tell the truth, tell no lie
Everything you think, do and say
Is in the pill you took today
In the year 4545
You ain't gonna need your teeth, won't need your eyes
You won't find a thing to chew
Nobody's gonna look at you
In the year 5555
Your arms hangin' limp at your sides
Your legs got nothin' to do
Some machine's doin' that for you
In the year 6565
You won't need no husband, won't need no wife
You'll pick your son, pick your daughter too
From the bottom of a long glass tube
In the year 7510
If God's a coming, He oughta make it by then
Maybe He'll look around Himself and say
Guess it's time for the judgment day
In the year 8510
God is gonna shake His mighty head
He'll either say I'm pleased where man has been
Or tear it down, and start again
In the year 9595
I'm kinda wonderin' if man is gonna be alive
He's taken everything this old earth can give
And he ain't put back nothing
Now it's been ten thousand years
Man has cried a billion tears
For what, he never knew, now man's reign is through
But through eternal night, the twinkling of starlight
So very far away, maybe it's only yesterday
Och en 99-remix på det:
In the year 9999, if synths are still fine
Musicians can survive, if they find
A synth with knobs, faders and control
You can play to reboot it all, that's no lie
Everything you sing, do and play
Is on the disc you saved today
Min fråga skulle vara "relevans för vem?" – hur mycket är det värt att betala för en vintage-Minimoog om det finns nyproduktion som låter i praktiken identiskt, om man ska använda den som instrument? Jag skulle hävda att ökande priser för originalen och fler alternativ (oavsett om vi pratar nya kloner, mjukvara eller liknande men billigare instrument) i sig leder till att det i första hand är samlare som vill köpa, vilket i sin tur driver upp priserna, och så fortsätter det.This quote is hidden because you are ignoring this member.
Eller formulerat annorlunda: om det specifikt är en vintage-Minimoog man är ute efter är inte alternativen relevanta, och priserna blir därefter. Men det handlar inte så mycket om vad som musikaliskt går att göra med en vintage-Minimoog jämfört med alternativen.
Den andra aspekten (som artikeln också tar upp) är att marknaden är delad. Instrument blir inte intressanta bara för att de är gamla (för i såna fall har jag en Siel Cruise att sälja för tiotusentals kronor) och prisutvecklingen har inte alls varit lika kraftig för genomsnittsvintageinstrument.
Sen tycker jag det är uppenbart att priser kan falla när de som är intresserade dör av. Hur många är beredda att betala stora summor för ett vintagepiano om det inte står Steinway eller Bösendorfer på det? Dito med dragspel, 78-varvare, orglar eller vad man nu vill ta upp. Det som oftast händer är att ett fåtal modeller får klassikerstatus, men att det mesta andra faller i glömska och i pris.
Nu pratar jag iofs om längre tidsintervall, men poängen är att man förmodligen inte ska försöka säkerställa sin pension genom att investera i gamla analogsyntar.
Inget illa om Siel, men ett flertal av deras instrument var budgetproduktion åt Sequential. Så det kan förklara varför inte Siel flygit upp i pris på samma sätt som Sequentials premiumprodukter. Man får inte glömma att många syntar i premiumsegmentet var svindyra när de kom. Sen råkade de bli billiga som fan under en period (post dx7, d50, m1, masssamplerintåget) & nu har de återgått till ett penningvärde som ofta motsvara vad de gick på från början.
Självklart finns undantag alltid typ 303an
Med relevant menar jag då för samlare (som i sin tur mycket väl kan vara musiker). Så länge nyutgåvor ges ut får en ny generation tillfälle att använda klenoderna i nya produktioner, vilket säkerställer att inte bara den som var ung 1982 kommer att lockas att äga en Jupiter-8. En ny publik får höra klassikerna och av denna nya publik kommer det att finnas sådana som blir nyfikna på de gamla klassikerna. Detta leder till att intresset och därmed priset upprätthålls. På hur lång sikt? Ja, det beror på hur länge relevansen upprätthålls genom samtida användning.
@valsolo: Jag tog Siel som exempel mest för att ta ett vintageinstrument som inte har några försvarare på 99musik.
Det finns ju ett par olika faktorer som bidrar till att något blir dyrvintage:
- Hög kvalitet
- Toppmodellen när den var ny
- Gjord i få exemplar (de här tre hänger ofta samman, men det här gäller även relativt sett för TB-303, i förhållande till hur många som vill ha en)
- Använd av framträdande artister
- Använd av någon specifik person eller artist (Ministrys Fairlight vs om tex enapa klottrat ner en annan Fairlight)
- Viktig för en genre (speciellt om den är viktig för samlare – en vintage Korg M1 som använts av Thorleifs lär knappast bli någon dyrgrip)
- Unik eller ovanlig på något annat sätt (tex om den kommer med alla tillbehör, typ väskan till TB-303)
Så tex Vemia-Rolanden kvalar in på flera av de här punkterna och samma sak gäller tex Jupiter-8. x0x-burkarna kvalar in i "viktig för en genre" och i någon mån "unik" (eftersom det inte fanns så många andra liknande sequencers som alternativ när de först blev populära), medan tex DX7 är gjord i lite för många exemplar för att bli dyr (än så länge), medan tex DX1 eller DX7 Centennial har mer samlarvärde.
Senast redigerat av false messiah den 2017-04-26 klockan 12:36. Anledning: stavning
Appappapp - jag brukar försvara SIEL ganska ofta. Även om de är smäckbyggen.This quote is hidden because you are ignoring this member.@valsolo: Jag tog Siel som exempel mest för att ta ett vintageinstrument som inte har några försvarare på 99musik.
Det finns ju ett par olika faktorer som bidrar till att något blir dyrvintage:
- Hög kvalitet
- Toppmodellen när den var ny
- Gjord i få exemplar (de här tre hänger ofta samman, men gäller även relativt sett för TB-303, i förhållande till hur många som vill ha en)
- Använd av framträdande artister
- Använd av någon specifik person eller artist (Ministryn Fairlight vs om tex enapa klottrat ner en annan Fairlight)
- Viktig för en genre (speciellt om den är viktig för samlare – en vintage Korg M1 som använts av Thorleifs lär knappast bli någon dyrgrip)
- Unik eller ovanlig på något annat sätt (tex om den kommer med alla tillbehör, typ väskan till TB-303)
Så tex Vemia-Rolanden kvalar in på flera av de här punkterna och samma sak gäller tex Jupiter-8. x0x-burkarna kvalar in i "viktig för en genre" och i någon mån "unik" (eftersom det inte fanns så många andra liknande sequencers som alternativ när de först blev populära), medan tex DX7 är gjord i lite för många exemplar för att bli dyr (än så länge), medan tex DX1 eller DX7 Centennial har mer samlarvärde.
Bra sammanfattning i övrigt. TIlläggas kan sedan att näthistorier kan boosta en maskin något troligt. När t ex Trident tog ett jättekliv plötsligt när någon namnkunnig nämnde den... eller 99-Volvon Enigiser, som bytte ägare frekvent runt 4000 tills den dök upp hos nå'n knytnävsviftande technotjomme och alla blev som galna.
Vintagepriserna verkar inte sjunka, tvärtom med allt Uli pumpar ut
...and still doThis quote is hidden because you are ignoring this member.
So much fun.
Jao, verkar som att säljaren och köparen inte är på samma våglängd längre.
Här är den ganska korta listan på vad som är sålt på Vemia-auktionen i helgen. Fokus dyraste grejerna (typ 22.000:- och uppåt).
Och här är två sidor med fantasipriser som inte fått något bud.
Senast redigerat av Firechild den 2022-11-13 klockan 16:19.
Nu fattar jag inte riktigt. Betyder inte "HighBid" att det är det högsta lagda budet hittills?
Fast vadtusan, 263 kilokrona för en Matrix 12?!
Det håller nog i sig 10-15 år till för att sedan sjunka. Ett större hot kan dock vara rusande inflation och hög räntenivå.
Det är ett rimligt pris, de är så bra. Låter mkt bättre än 3 kvadratmeter bostadsrätt på södermalm iallafall.This quote is hidden because you are ignoring this member.
Hur gick det med CS80n? Ser inte den?This quote is hidden because you are ignoring this member.
Jag skrev till tysken på Reverb som lagt ut en CS-80 för 60 000 euro, att det redan legat två CS80 i Europa för 60 000 euro i ett år som inte blivit sålda.
Är inte det en signal på att priset är för högt?
Inget svar.
Tänkte inte på det...This quote is hidden because you are ignoring this member.
Fast det faktum att Peter håller till i brexitland lär påverka en hel del också. Redan tidigare var det ibland jiddrigt med transaktioner och växlingsavgifter. Nu ska det på moms och tull på vinst, slagavgift, frakt också...This quote is hidden because you are ignoring this member.
VEMIA var en av sakerna jag sörjde i samband med brexit för jag har köpt en hel udda godis där genom åren.
+1 jag var småsugen på den trasiga Mono/Polyn som till slut gick för 1170 pund. Omräknat med kurs/moms/slagavgift och allt landar den på ca 20k svenska. För en trasig Mono/Poly! Grattis!This quote is hidden because you are ignoring this member.
F.ö. tror jag mycket av dagens grejer man ser ute till fantasipris är från folk som inte vill sälja, men tänker att om de får snuskigt betalt kanske de kan tänkas göra det.
Så de har absolut inte bråttom, och kanske innerst inne inte ens vill sälja, men låter grejerna ligga ute på Reverb bara-för-att.
Kikade igenom Excel-filen och ser att många grejer finns inom EU men säljs via Vemia som är utanför EU...
Hur funkar det?
Exempel: En JD-800 i Ungern för 340GBP - bra pris!
Prylar som kommer från EU länder slipper moms och tull. JD-800 landade på 918 Euro, plus slagagift och frakt.This quote is hidden because you are ignoring this member.
Jag hade en del prylar på min lista som jag följde men det är få/inga fynd på Vemia längre. Jag har inte handlat något på flera år, ofta reverb priser som startpris och sedan alla avgifter på detta. Fanns några samplers som inte drog iväg till fantasipriser men jag har redan studion knökfull av dem.
Den som idag investerar i gammal elektronik från 70/80talet, hur tänker denna individ och vad är främsta anledningen till inköpen?
Ponera att jag/du/hen kastar 300 000:- på en gammal Jupiter-8, är det för att den är så fantastiskt bra och att den får dig att känna dig 35 år yngre (och lite som Howard Jones/Alan Wilder) när du tittar på den. Eller för att den låter så innehelvetes bra i en mix ihop med andra instrument (typ vem utom ett par hundra nördar hör skillnaden ?) Eller är det som en investering istället för att lägga det i en pensionsfond.
Vad vet/tror ni
För mig är det helt uppenbart att den här typen av instrument övergått till att bli investerings/samlarobjekt. För de få som har råd att sätta dem i arbete spelar förstås ljudet stor roll, men vem turnerar med en Jupiter-8 idag t.ex?This quote is hidden because you are ignoring this member.Den som idag investerar i gammal elektronik från 70/80talet, hur tänker denna individ och vad är främsta anledningen till inköpen? [...]
Vad vet/tror ni
Det är heller inget fel i det, även om det ter sig lite tråkigt om man som jag varit med om en tid där man kunde köpa/sälja analoga/äldre instrument och pröva på dem för rimliga pengar och se vad de gjorde för min musik, utan att riskera så mycket ekonomiskt.
Jag tänker investering samt kan vara kul att ha haft.
Inte för att jag personligen skulle lägga 300k på någon synth öht.
Men JP-8 är ju loket som drar, och lillebröderna JP-6 och neråt följer efter.
Jag tror att en viktig anledning till att man köper en JP-8 för 300 000:- idag är att man kan sälja den nästa år för 350 000:- . Så länge prisutvecklingen ser ut på det sättet finns det ju liksom ingen anledning att tveka, typ, ungefär som när man köper bostadsrätter och villor. Sen finns det ju alltid en risk att luften går ur marknaden, men det finns väl inga indikationer på det än i alla fall. Snarare så tror jag att det håller på att bli två disjunkta marknader: En marknad för moderna instrument typ Prophet-6 och Deepmind, med mer ordinär prisutveckling, samt en separat vintagemarknad som drivs av värdeökning.
Sedan vintagemarknaden började dra iväg har de instrumenten blivit mer och mer ointressanta för mig, men det beror kanske på att jag testade en del instrument på den tiden man kunde köpa en (visserligen trasig) CS-80 för 1500:- , och de flesta instrument har jag sålt för att de ersattes av andra instrument som gav mig mer musikaliskt (inklusive CS-80:n). CS-80 för 1500:- = kul projekt, CS-80 för 15000:- = coolt instrument att äga, CS-80 för 150 000:- = utmärkt affärsmöjlighet för reparatörer som kan ta vettigt betalt för att undererhålla dessa bestar.
Jag tror en viktig sak att komma ihåg är att de "klassiska" instrumenten alltid varit dyra (om än inte med de fantasipriser som de betingar nu). Det gick att göra "skogsfynd" men det var ju mer för att det inte fanns ett helt internet som skulle driva upp priset överallt, och gick du på en musikaffär och provade begagnat visste de i huvudsak värdet.
Såväl JP-8 som Minimoog var fortfarande markant dyrare än de mindre åtråvärda småsyskonen (Micromoog, ...) när det begav sig. Som @musicman påpekar är en skillnad att "fullbloden" även dragit upp sina tidigare mindre populära varianter i pris.
T.ex när det gäller CS-80 så vill folk gärna förstärka myten över den, och att den ska vara värd mycket, och social media hjälper till med att haussa upp den till värden ingen betalar.
Det började med att en snubbe la upp sin CS-80 på Reverb för 1 miljon sek, plötsligt ropade hela social media att nu är CS-80 värd en miljon.
Han kunde lika gärna skrivit 10 miljoner så hade den varit värd 10 mille enligt alla "insatta" tyckare.
Nu har samma CS-80 leagt där i ett år för 600 000 sek och blir aldrig såld för det priset är för högt.
Men ändå lägger andra upp sina CS-80 för 600 K för det står ju på Reverb att den är värd det, men dom blir aldrig heller sålda.
Varför? Jo, priset är för högt för den varan. Ingen i hela världen är beredd att betala det.
Men ändå ligger dom kvar där, utan att priset sänks?
Den enda anledningen till det måste väl vara som Lackan skriver, att dom har ingen anledning att sälja om dom inte får snuskigt med betalt.
Ja, tex JP8 var ju aldrig tokbillig.This quote is hidden because you are ignoring this member.
En för mig lite oväntad effekt är att ALLT vintageanalogt nu är "dyrt" igen. Under första analogboomen var det ju också så, smen edan sjönk mindre intressanta modeller i pris medan de stora behöll värdet eller ökade.
Jag pausade precis från lite Chromaspel och -rattning. Jag skiter fullständigt i vem som hör vad, men jag njuter i fulla drag. Så för min del är det primärt min känsla och spelupplevelse som räknas och i andra hand en ekonomisk investering/buffert och först i tredje hand de hundra potentiella nördarna som läser på inneromslaget (eller motsvarande).This quote is hidden because you are ignoring this member.Den som idag investerar i gammal elektronik från 70/80talet, hur tänker denna individ och vad är främsta anledningen till inköpen?
Ponera att jag/du/hen kastar 300 000:- på en gammal Jupiter-8, är det för att den är så fantastiskt bra och att den får dig att känna dig 35 år yngre (och lite som Howard Jones/Alan Wilder) när du tittar på den. Eller för att den låter så innehelvetes bra i en mix ihop med andra instrument (typ vem utom ett par hundra nördar hör skillnaden ?) Eller är det som en investering istället för att lägga det i en pensionsfond.
Vad vet/tror ni
Men, jag skulle inte köpa den idag. Så där har du rätt, då blir det investering eller sekundärinvestering i proffsstudio där instrumentet har lika stort värde som ett sätt att imponera och få kunder.
Jag avskyr allt som är dyrt. Skulle gärna HA en ModelD eller nån stor CS men det är en annan sak
Jag tänker mer att nu sitter jag på de grejer jag har så får vi se om DE rasar uppåt prismässigt. Ser ju ut som om Rhodes är lite påväg
Jag var ju lite sen på bollen med de vita vintagevalarna, och fått betalat en del för att få tag i dom, men trots det gjort hyfsade affärer med tanke på hur värdena verkar ha stigit ytterligare senaste halvåret.
Men för mig är det i första hand känslan att få ha dom framför mig, att ratta och spela på dom. Att få fram de rätta ljuden som jag tycker det ska låta om musik gjord med synthar.
Som ekonomisk investering hoppas jag naturligtvis att dom kommer stiga i värde, men har ingen aning om dom kommer stiga eller sjunka, men det är absolut inte det viktiga.
Ett tag kostade en JP8 mindre än en MKS80, folk ville ha MIDI and anslagskänslighet. Priset på MKS har gått ned under en längre tid (dock verkan det var på väg uppåt numera) medan JP8 dragit uppåt....This quote is hidden because you are ignoring this member.
Nån som vill köpa en QMMG för 60k? Såg att de är värda det på Reverb.This quote is hidden because you are ignoring this member.
En skivsamlarkompis till mig kör(de?) samma grej på Discogs med sin skivsamling. Han la upp allt och multiplicerade med 3-10 gånger och tänkte att är det nå'n dum jävel som betalar det så är det värt jobbet för honom att ragga upp ett nytt ex på annat håll.
Så det kan ju vara en väg att gå även på Reverb.
Grejen är ju den, att skulle jag sitta på 100 tals miljoner som "framgångsrik" musiker och ville bestämt ha en CS-80 så skulle jag skita i ifall den kostade 200.000 eller 700.000. Jag skulle köpa den vilket som ifall det inte fanns några andra till salu just då.This quote is hidden because you are ignoring this member.
Jo, så är det ju, men inte ens en svinrik musiker köper dom som finns på Reverb.This quote is hidden because you are ignoring this member.
Hur många år kan säljarna vänta på den där framgångsrika musikern?
Och de tre som säljs i Europa säljs av företag som har sin inkomst från att sälja musikinstrument.
Då borde ju syftet vara att få någonting sålt så man tjänar pengar.
Senast redigerat av Albedo den 2022-11-14 klockan 13:53.
Ja det minns jag, och som jag minns det så blev ingen av dem riktigt billig utan låg ovanför 10k-gränsen. Det skall dock sägas att jag inte var med under prisraset i mitten av 80-talet, min koll är nog från ca 1988 dvs just när priserna började stiga.This quote is hidden because you are ignoring this member.
En del digitalsyntar var ju riktigt billiga kring den tiden och även efter att analogpriserna börjat stiga, kring 1990-92 såg jag flera PPG 2.2 gå för ca 4-5000. Däremot blev, till min stora besvikelse, Emulator I och II aldrig riktigt billiga.
På exakt det sättet gick jag miste om min enda chans att bli ägare till en PPG Wave för många år sedanThis quote is hidden because you are ignoring this member.
Det finns ju en allt starkare anledning för den finare och/eller sällsynthare vintage-utrustningen att den också tas om hand av kunniga personer alltefter att antalet minskar. Till skillnad från det mesta renodlade samlandet så ska dessa "föremål" - förutom att vårdas/underhållas för framtiden - också brukas varligt för att hållas i (elektromekaniskt) gott skick. Förvalta, snarare än äga...
Jag är glad att jag betade av mina vita valar runt 1997-2008. Att hitta en Jupiter-8 för 12000:- lär väl aldrig hända igen.
Gjorde en snabb lista på vad som rullat in och ut hemma under den tiden och insåg att jag nog kunnat ta semester några år om jag haft dem kvar
En egen killgissning är att Youtube profilers förskönande av gammal hårdvara pressar upp priset. Ser samma tendens på gamla gitarrpreamps från 80talet som tex ADA MP1 och Mesa Boogie StudioPreamp/Quad. Droppen var när man började hypa Rockman...
Men, mycket av prisbilden är väl inte konstigare än att många med bilar/båtar alltid har dem till salu ca 30%-50% för dyrt. Om någon köper så är det bara att skratta hela vägen till banken och sen leta rätt på nästa. Sålänge ingen köper använder man glatt den man har.
Fast när det gäller de tre högt prissatta CS-80na på Reverb är det som sagt företag som säljer.This quote is hidden because you are ignoring this member.
Då borde man ju vilja ha till en affär till slut. Men dom kanske har den ekonomin att dom kan vänta i åratal, vad vet jag.
Vad är egentligen vintage i en virtuell värld som snurrar om och om igen (vilket jag vet att vi lever i)..... I framtiden kommer troligen alla få tillgång till alla prylar som vi någonsin tillverkats, lite som när man duplicerar diverse film idag kommer man kunna ladda ner beskrivningar om hur materia i diverse prylar är strukturerat (för duplicering/materialisering in i vår virtuella värld), enda problemet är att det kan bli lite skräpigt efter ett tag när alla materielaiserat fram sin egen jp8 som ligger lite överallt...
Tänker att det antagligen finns företag drivna av synthnördar som inte har något emot en eller annan vit val som hyllvärmare heller...This quote is hidden because you are ignoring this member.
Det finns mycket kass musik gjord på syntar av hög kvalitet. Och för någon med kreativa musikaliska idéer så räcker den utrustning som är lättåtkomlig i pris mer än nog.This quote is hidden because you are ignoring this member.
Men över tid så blir det ändå marknaden som bestämmer i något slags kollektivt medvetande som jag ändå tycker blir relevant och rimligt.This quote is hidden because you are ignoring this member.
Lite som IMDB. Är det 400.000 betyg som gör att snittbetyget blir 8.3 är det sannolikt en bra film.
Lite så är det på synthmarknaden, det dyraste idag är de bäst ljudande med ganska få undantag. Sedan spelar tillgång en roll självklart. Även användarinterface är rätt viktigt för framgång på begmarknaden. Tex tycker jag att Xpander är undervärderad. Men det var en tid när tex Oberheim OB-8 kostade 2-3 gånger så mycket som en OB-X pga "nyare och fler funktioner". Nu är det omvänt förhållande och det är för att folk tycker att ljudmässigt är OB-X bättre samt OB-8 har en krånglig Page 2.
Så nu är jag partisk eftersom jag sitter på en del "dyra" klenoder men som prisbilden ser ut idag så skulle jag säga att det tusan linjerar ganska bra utifrån min personliga lista på mest välljudande synthar.
Jupiter-8 är dessutom inte speciellt ovanligt. Den sålde rätt bra och det finns säkert 30-40 stycken i Sverige jämfört med kanske 7-8 (?) st OB-X och 4-5 st CS-80.
Senast redigerat av Firechild den 2022-11-14 klockan 15:52.
Visst kan det vara så! Tog bort mitt inlägg då det kanske blir en onödig diskussion, och som kanske är lite för OT.This quote is hidden because you are ignoring this member.
Men för att utveckla lite. Computer World, Render, From A Northern Shore, Solid State Survivor, Oxygene m.fl. har ju många fina syntar. Jag tänker att de var inspirerande och bidrog till musiken som skapades. Varför ville dessa musiker annars byta upp sig från stråkmaskin till Prophet-5?
Senast redigerat av raoul flutter den 2022-11-14 klockan 15:58.
Det är ju sin sak, men idag står väl valet mer mellan en Blofeld för 8500:- , Prophet-6 för 40 000:- eller Jupiter-8 för 300 000:- . Blofelden är mest med som en förankring i lågprissegmentet som ändå är en rejäl maskin. Men låter verkligen Jupiter-8 bättre än Prophet-5, och i så fall 260 000:- bättre? (Jämförelsen haltar lite eftersom de inte är helt jämförbara; mest att JP-8:an har förekommit innan i diskussionen här, och Prophet-6 är en oomtvistlig analogpoly byggd av en klassisk tillverkare).This quote is hidden because you are ignoring this member.
En hel del av den musik jag tycker låter allra bäst är producerad delvis till helt in the box. Så jag skulle inte tro att varken musik- eller ljudkvalitet kommer gå under bara för att nått gammalt analoghärke blir ohanterbart dyrt.
Men det fanns ju val även då? The Normal använde väl en enkel och billig Korg på Warm Leatherette? Men sedan blev det ARP 2600. Likaså med OMD, Human League som också köpte dyrare syntar. Fast där tycker jag att de tidiga albumen med relativt enkla och billiga syntar är bättre! Reproduction, Travelogue och Organisation.This quote is hidden because you are ignoring this member.
Senast redigerat av raoul flutter den 2022-11-14 klockan 16:09.
Du har säkert helt rätt! Men jag märker att mycket av ny musik som kommer ut som jag gillar är gjord på hårdvara. Behöver dock ej vara vintage, utan kan vara nya prylar och billiga. Fast å andra sidan gillar jag ju mycket på Raster, och det är väl mycket ITB?This quote is hidden because you are ignoring this member.
Musikbörsen i Göteborg hade helt nyligen en fin Emulator II för 65k som är borta nu
Ja när det finns TTSHs, nya Sequentials, Dreadboxar, Super 6ar, Matriarcher osv också så kommer folk långt utan att betala 100k+ för en vintagepryl. Nu när priserna väl är höga går de säkert inte ner så snabbt, men kanske planar ut, kanske på sikt äts upp lite av inflationen och så om 10-20 år till så ser saker lite annorlunda ut.This quote is hidden because you are ignoring this member.
Det där är förstås relevant, sedan kan man undra över vad detta medvetande grundar sig på. Artister som gjort klassiska verk med dessa maskiner som i sin tur blir kultförklarade. Men samtidigt använde sig dessa artister av vad som stod till buds (eller byggde själva, som KW) och konstruktörer använde sig av det som fanns tillhands och fortsatte för det mesta oförtrutet att utveckla, förbättra, göra tillgängligare etc.This quote is hidden because you are ignoring this member.
Jag är säker på att de artister som var pionjärer såg möjligheter i det nya som kom... Spekulerar att Jarre hellre hade använt en Memorymoog än en stråkmaskin + snikvariant av phaser om han haft möjlighet. Så även om det låter (IMHO) "billigt" så har blivit norm tack vare framgången. CS-80-uniciteten har jag lättare att köpa, men där mutade Vangelis in soundet och mycket relateras till honom, även om det finns fler performance-inriktade musiker som gjort sitt eget, t ex Eddie Jobson och Garth Hudson.
Diskussionerna är helt lika dem på gitarrsidan, t ex gällande Gibsons och Fenders ikoniska gitarrer - långt ifrån fulländade på något sätt men centralt blir känslan att ha originalen och att dessa låter "bättre" och är "mer inspirerande" än andra, tack vare artisters ikoniska insatser på dessa (same same för artisterna - de använde det som fanns). För Les Paul himself slutade inte innovationerna med gitarren med hans namn och Leo Fender jobbade vidare med bristerna i t ex Stratocaster.
Men att "allt" jämförs med dessa och kan "aldrig" komma upp till "samma". Exemplet ovan handlar ändå om instrument med betydligt mindre potential att vara innovativa och nyskapande än det som faller inom begreppet syntar.
Jag släppte på Raster-Noton för 20+ år sedan och min skiva var det mest Micro Modular på. Fast samplat och programmerat i datorn. På den tiden umgicks jag med flera som släppte där och de körde också Micro Modular.This quote is hidden because you are ignoring this member.
När jag var hemma hos Carsten Nicolai / Alva Noto 1999, då hade han en EMS Synthi A. I övrigt körde han Max/MSP om jag minns rätt.
Behörigheter för att posta
Svara med citat
