Det brukar ju gå att snacka musikteori på 99...
Jag analyserade en låt nyligen och den har en hel del lite udda ackord som jag funderar på hur man brukar notera i ackordanalys. PS Som german kallar jag tonen en halvton under C för H. Och den en helton under för Bb för att undvika att amerikoanglosaxer blir förvirrade.
Ett susackord med höjd "sus":
F-H-C-Eb
Det är utan tvekan ett susackord eftersom H sedan går till A i låten.
F7b5
Alltså septimaackordet med sänkt kvint och omläggningar.
F-A-H-Eb, eller A-H-Eb-F o.s.v.
Visserligen kan man skriva det som jag gjort men ackordet har en väldigt speciell karaktär och fungerar lite som dimackord i och med att det kan omtolkas på olika sätt. Karaktären kvarstår oavsett omläggning. Jag funderar på om det har något särskilt namn därför.
Dim med tre eller fyra toner
C-Eb-Gb eller C-Eb-Gb-A
I vissa fall är det en avgörande skillnad. Hur namnge för att förtydliga om det skall vara tre eller fyra? Jag tror jag sett dim7 för den med fyra men då måste man redan veta att dim är tre toner vilket väl inte är självklart?
"dim" med två toner
C-Gb
Ger en mycket speciell karaktär i stycket jag analyserat. Hur skulle man notera det?
Unisont i oktaver
T.ex. G i olika oktaver
Det kan ha karaktären av ackord trots att det bara är en ton. I stycket jag analyserat uppträder det i en ackordföljd och upplevs helt klart som en del av ackordföljden. Jag tänkte man kan notera det G8. Helt unisont borde man väl kunna skriva G1?
Septimackord utan ters
F-C-Eb
Ibland skriver man ju öppna kvinter som F5 men F5-7 ser rätt konstigt ut. Funderar på F(5)7.
Septimackord utan ters med kvinten sänkt
F-H-Eb
Här funkar ju inte F(5)-notationen särskilt bra.