Med tanke på att 10cc turnerar och kommer till Sverige i höst (och att jag inte hittar någon dedicerad 10cc-tråd) så startar jag denna.
Först tänkte jag att turnen inte innehåller någon mer originalmedlem än Gouldman, och det stämmer väl om man räknar de fyra ursprungliga medlemmarna, men Paul Burgess och Rick Fenn (medlemmar sedan 1976) är också med. Så det är väl egentligen bara Eric Steward som verkligen saknas.
Vad har ni annars att skriva om 10cc?
Ja, och alla fyra ursprungsmedlemmar var multiinstrumentaliser, bra sångare och låtskrivare. Och de producerade själva.
En välbalanserad mix mellan välskriven pop, avant-garde och närapå progressivt. Med kompetens att ligga högt och länge på topplistorna. Jag kan inte komma på ett enda band i samma genre. Bowie, ELO mfl kommer nära men ändå inte.
Väldigt synd med splittringen bara, jag hade gärna sett att Godley och Creme hade stannat kvar.
Ursprungligen postat av PF
This quote is hidden because you are ignoring this member.
https://youtu.be/2gcHuFP5SE4
Som jag totalförstörde 12-13 år sedan i ett försök att låta Burial och My Bloody Valentine med en skvätt Andy Stott
Min storasyster köpte deras samlingsalbum 100cc på sjuttiotalet och när hon tröttnat så ”lånade” jag det (som så många andra av hennes album) och spelade det ofta. Grymt bra band som ger mig sköna sjuttiotalsvibbar samtidigt som de är tidlöst bra.
Eftersom 100cc plattan gled mig ur händerna, så köpte jag faktiskt ett eget ex begagnad vinyl för bara något åt sedan.
Den konstigaste upptäckt jag gjort är att New Kids on the Block snott massor ur en 10cc-låt. Men jag minns varken originallåten eller NKOTB-låten. Inget jag tänker återuppliva just idag.
Köpte The Original Soundtrack LP:n för ett par år sedan, egentligen bara för "I'm not in love". Har dock lite svårt för deras lite mer spexiga låtar, vilket är ganska många, men kvalitet och innovation är genomgående för deras låtar och produktioner.
10CC Spelade på Sweden Rocks stora scen på sen eftermiddag 2022, var en av de mest oväntade och bästa spelningarna det året.
Såg dem några månader efteråt när de körde förband till TOTO och lika bra då. Fantastisk bra band live!
Jag hade Wall Street Shuffle som en av låtarna på mitt första blandband på lilla kassettradion (när hörde ni den benämningen senast??) så 10CC har en särställning för mig, utan att varit tok-fan och ger tillsammans med Supertramp och Roxy Music den hissnande känslan att med ljusets hastighet åka 50 år tillbaka i tiden...
Jag hade en tydlig 10cc-period runt 1977-78 när Deceptive Bends, Live and let Live och Bloody Tourists kom ut, just efter att bandet splittrats. Jag var mer fan av Stewart/Gouldman än Godley/Creme, även om jag omvärderat det lite senare, inte minst tack vare Lol Creme's medverkan i Art of Noise. Såg dom aldrig live - men det måste ha varit en häftig upplevelse!
Men redan med BT så började jag tappa intresset och har absolut noll koll på 10cc efter det albumet. Får dock fortfarande goose bumps av Eric Stewarts röst - bästa® "lena" poprösten någonsin!
Just ja, de gjorde väl världens första morph-video, Godley & Creme. Superklassiker på MTV. Postar snart om ingen hinner före.
Frank Zappa är ju väldigt mkt i samma fåra med extrembra musikalitet blandat med flams. Videon i fråga är inte flamsig dock.
Finns fler trådar om 10cc här t ex
https://www.99musik.se/showthread.ph...-Vad-gör-kören
Senast redigerat av PF den 2024-03-16 klockan 11:32.
Duon ligger också bakom fantastiska Rockit-videon med Herbie Hancock!This quote is hidden because you are ignoring this member.
Original-10cc live. Mycket bra tycker jag, man får uppleva deras talanger fullt ut, plus Gizmotronen.This quote is hidden because you are ignoring this member.
https://youtu.be/GvAjmvA4O70
Just efter splittringen:
https://youtu.be/3sdF4Kwt39Q
(spot the Polymoog :-)
Sheet Music platsar nog bland mina 10 bästa popalbum någonsin. Collagetekniken i "Somewhere in Hollywood" är bland det häftigaste man har hört (iofs inspirerad kanske av Lennons Happiness Is a Warm Gun). Den enda för övrigt som har lekt med form på det viset (som jag kan komma på just nu iaf) är Joe Zawinul i Weather Report.
Utveckla gärna "Collagetekniken"!
Tokgillar ju de fyra första albumen.
Men gillar nästan Godley & Creme bättre, vill ju ha min musik lite äventyrlig, och
dessa båda herrars galna experimenterande på sina första fyra album är mums för mina öron.
Consequences från 1977 är ett mästerverk. Dock ej för alla.
L och Freeze Frame (1978 och 1979 ) mer normala låtar men ändock väldigt udda, och bra.
Ismism och Birds of pray är bra, men lider lite av att Godley hade börjat få problem med ryggen
och kunde inte spela trummor, så mycket trummaskiner, på gott o ont.
Kan rekommendera denna lilla box som kom 2017 (tror jag)
Man får alla deras album och även om man bara gillar tre/fyra stycken så är
det värt priset. Mycket bra mastring också, om man nu bryr sig om sånt.
Collagetekniken (min beteckning) betyder helt enkelt att låten inte är uppbyggd med verser och refränger utan går i snabb följd igenom flera olika teman. Introt kommer igen i outrot, "Lights, action"-temat upprepas en gång, förstatemat (Down on the casting couch) antyds i slutet (a dog up in Beverly Hills) men annars presenteras nytt material genomgående, nästan som en "mikromusikal": "A star with the stature", "all her costars", "Norman Mailer" (i 3-takt), "Close was the weather", "I had a part in the talkies" och kanske ett par till, beroende på hur man avgränsar ett tema/motiv. Kanske collage är fel ord men what the fuck som vi säger i ädelpopbranschen. PS. Beatles gjorde ett par låtar med liknande idé: Happiness Is a Warm Gun och You Never Give Me Your Money.
Senast redigerat av Tomas N den 2024-03-17 klockan 13:39.
Glömde nämna denna podcast, som bla nördar ner sig i Consequences och allt runt 10cc
https://consequences.podbean.com/
Mer om collage: glömde nämna att förstatemat tas om en gång, och startar en "vers 2" som sedan tar helt andra vägar än första vändan.
...förstår dem som nördade ned sig och uppskattade avantgardistiska "Consequences", samtidigt som jag återupptäckte pop-mästarna Stewart/Gouldman en kort period med DB/Live/BT. Men de fyra tillsammans var det optimala förstås...
Aha, trodde nästan det. Lite som progressive rock. Progressive pop?This quote is hidden because you are ignoring this member.
Skulle man nog kunna kalla det. Som nån skrev här uppe representerade de nästan en egen genre, svår att jämföra med nån annan.This quote is hidden because you are ignoring this member.
Sparks också. Fast de var alldeles för fåniga tycker jag.This quote is hidden because you are ignoring this member.
Tidig "art-rock" är IMHO: 10cc, Roxy Music, Supertramp, Bowie, ELO, möjligen Sparks och T-Rex.This quote is hidden because you are ignoring this member.
På andra sidan Atlanten, något liknande skulle vara Steely Dan, Todd Rundgren, Randy Newman, senare Talking Heads...
10cc kan väl också sägas ha banat väg för senare smarta popband som XTC, It Bites, Jellyfish m.fl.
Kärlek till 10cc
Och nej, "I'm not in love..."
10cc var brorsans favoriter, jag lite för ung. men Bloody tourists Dreadlock Holiday (reggea !) gick varm i källaren i högstadiet fritidsrum (finns det såna fortf?). som ngn skrev tidigare banade väg för xtc (som var yngre o mer nerviga), vilka är dagens 10cc?. kul de åker runt, skall ta upp o lyssna igen. såg dem live för 10 år sen på nostalgi festival i wales, de var helt klart bäst. måste se !
Jag ska se dem i november iaf.
Behörigheter för att posta
Svara med citat
