Artist: French 79
Album: Teenagers (2023)
Vald av odlarn!
"En artist jag råkade springa på i höstas. Hade inte hört honom förut, men skivan har under vintern varit ett återkommande soundtrack till min tradiga pendling. Lite franskt ogenerat ostigt med gamla trevliga syntar men med modern produktion."
Youtube
Spotify
Tidal
Lyssna och diskutera!
Rätt snyggt albumomslag!
Lite pinsamt att jag gick med i klubben igår och blev lottad direkt
Motsatsen till pinsamt, vi står alla lika inför lotten
Helt okänt för mig, kul! Lyssnade igenom ett första varv medan jag jobbade igår, det var bra fokusmusik men jag kommer inte ihåg så mycket hur det lät nu så här i efterhand.
Första lyssningen: Det är ju såhär Air hade kunnat låta om de hållit fast vid det mer syntetiska samt moderniserat sig en smula. Alltså ramlade det rakt in i facket "trevligt att lyssna på" i mina öron.
Detta är långt ifrån vad jag brukar lyssna på, men jag gillar den på något sätt ändå. Det är väl det melodiösa, progressiva och stundvis nedstämda jag kan uppskatta.
Säger samma som xyltburken, jag har haft den igång när jag jobbat (skrivit) och det har varit mkt bra fokusmusik.
Väldigt milt och trevligt, det är verkligen ingenting som stör alls. Och när jag säger att det inte är något som stör så menar jag att det inte heller är så lättsmält att det stör. Kommer inte komma ihåg detta enskilda album tror jag, men det är behagligt att ha igång som bakgrundsmusik.
Ja, detta är inget svårsmält.
Har, som ni skrivit, haft den som soundtrack när jag sitter och jobbar på bussen.
Tycker ändå att den fastnat.
Gillar ju Air väldigt mycket och det är lite samma känsla med deras skivor, ett konstant melankoliskt flytepå som jag gillar.
Jag älskar fransk elektronika och fattar precis vad odlarn menar med "ogenerat ostigt". Jag älskar det! Det är på ett sätt lite som en fransk motsvarighet till vad Kite är för Sverige. I början tänkte jag jösses så trevligt, men efter ett tag tröttnar jag lite på ganska mycket samma ackord och ackordföljder, hela tiden. Och hur mycket arpeggion orkar man höra liksom. Allt låter rätt lika efter ett tag. Jag tänker Moroder, soundtracket till Midnight Express fast en mera easy listening-variant. Ibland tänker jag också lite Röyksopp (med kvinnliga sångaren), och självklart också Air. Sedan tycker jag dock Air är sjukt mer originella, där är ingen låt den andra lik även om man alltid hör att det är Air.
Så jag vet inte vad jag ska tycka om denna än. Jag tycker om det jag hör och det är trevlig bakgrundsmusik. Jag skulle förstå varför om den hade dykt up på min Discovery Weekly på Spotify. Men jag tycker nog inte att det är en höjdarplatta. Något får mig känna att den är lite hemmabakad, och hade vunnit på någon mer ambitiös producent som tvingat fram lite högre verkshöjd. Det är inte dåligt, men sammantaget slätstruket och balanserar samtidigt farligt på gränsen till pastisch ibland. Men det kanske är meningen när man kallar sig "French 79".
P.S. Ska självklart lyssna mera, men det är kul att ha dokumenterat första intrycket också.
Har lyssnat några varv nu. Det här är ypperlig bilmusik.
Jag kan lätt föreställa mig att köra genom metropolen förbi neonljusen och restaurangerna och horder av människor strosande på palmbeklädda boulevarder samtidigt som den här glassiga syntmusiken strömmar ur bilstereon. Stämningen har ofta något lätt hoppfullt och triumferande över sig, som efter frisläppandet av oskyldigt dömda fångar eller något. Samtidigt andas och pulserar det här semester och lyx. Men jag drabbas av samma känsla som när jag själv varit en turist vid god kassa: det kvittar hur mycket pengar jag har, jag kommer aldrig närmare den här turistortens varma kärna, jag blir inte mer delaktig i kulturen, hur jag än gör så står jag på utsidan och kikar in. Nåväl, det är måhända lyxproblem i sammanhanget.
Jag charmas av de sköna oklanderliga analoga syntpadsen och basarna och det underbara blippandet men den här musiken är som en rik vän - med minimoogs och prophetfemmor - som är omöjlig att lära känna på djupet, frågan är om det är mig eller kompisen som inte ” sänder”, eller ”vajbar”, jag kanske inte förstår honom, är jag blott avundsjuk? Eller jag kanske kommer från ett för honom alltför dissonant perspektiv präglat av Stephen Jones lofi-inspelningar och dylikt. Det hela är som en analog till William James när han skriver om verkligheten:
”What we say about reality thus depends on the perspective into which we throw it. The that of it is its own; but the what depends on the which; and the which depends on us””
Hursomhelst så är jag mycket glad att jag fick följa med på turen.
Såg just att han spelar på Debaser i Stockholm nu på lördag 9/3, ifall någon gillar jättemycket https://debaser.se/kalender/?EventId=26257
Jag ska såklart dit
är dock osäker på hur fett det kommer att vara live, känns mer nice att ha på i ett par stora hörlurar kanske.
Av det man kan se på instagram kan det nog bli rätt kul. Han verkar ju spela en del trummor, då kan det bli mer drag live än på plattan. Du får berätta sedanUrsprungligen postat av odlarn
This quote is hidden because you are ignoring this member.Jag ska såklart dit
är dock osäker på hur fett det kommer att vara live, känns mer nice att ha på i ett par stora hörlurar kanske.
Livefeed in i Veckansskiva-trådenThis quote is hidden because you are ignoring this member.Av det man kan se på instagram kan det nog bli rätt kul. Han verkar ju spela en del trummor, då kan det bli mer drag live än på plattan. Du får berätta sedan
För slätstruket för min smak men jag är annars ett fan av franska grejer. Bästa låten var Hush Hush, lite puls och så. Trevlig fokusmusik!
Mja, vet inte om jag kan sätta mig ner och lyssna på den här bara, försökte igår men blev lite trött på arpeggiomalandet efter ett tag. Men funkar som sagt fint i bakgrunden när man jobbar på med något.
Lyssningsbar men långtråkig demonstration av syntar...
Electone på LSD
Gillar hittills hur det låter i köket.
Efter ett tag får jag mer och mer känslan av att de verkligen VILL vara Air, men som TigerMM sa så har de inte i närheten den bredd som Air har som grej. Men Air har man ju hört tusen gånger, så detta får ändå plats att låta fint på egen merit här. Men i bilen sen lär det nog ändå bli Moon Safari som åker på
Senast redigerat av Ambulansen den 2024-03-09 klockan 10:21.
Det mesta har redan sagts. Trevlig skiva som har mycket av sådant jag gillar. Snyggt producerat och många sköna arpeggiosynthar. Doftar Röyksopp, Daft Punk och Air (även om jag tycker just Air går en lite annan riktning) och visst låter det franskt. Men det är något med det hela som känns lite opersonligt som gör att jag inte fångas helt. Kan absolut tänka mig att dra på denna skiva igen men det blir mer som bakgrundsmusik.
Detta är trevligt överlag med fina mjuka ljud men samtidigt är det lite för tjatigt och förutsägbart. Det är som bäst när det är lite skevt nån gång ibland. Bra bakgrundsmusik! Om det kommer en remixplatta med enbart Electone vore det succé, lyssna på t ex Heroes och tänk orgel!
Trevligt, trevligt!
Tyckte jag först. Man hör ju det franska elektroniska arvet och jag är svag för sånt.
Men efter några låtar började jag tappa sugen. Det hela är väldigt fattigt på hookar, jag hör knappt varken melodier, melodiska hookar, rytmiska hookar, ljudhookar eller produktionshookar. Istället för hookar: arpeggion. Arpeggion, arpeggion och fler arpeggion. Och sen lite arpeggion på det. Jag gillar arpeggion, men jisses, kan inte nån ta ifrån grabben arpeggiatorn!
Som det är nu så kan jag gilla nån enstaka låt eller två i taget och låtarna med sång har lite mer karaktär. Men som helhet ger albumet mig känslan av den där sortens pausmusik som brukar loopa under sändningsuppehåll på en del tevekanaler, bakom lite slumpade trevliga bilder. Helt OK pausmusik förvisso! Men ändå. Det blir nog bara två 99-tishor från mig. (Vi måste väl fixa 99-tishor?!)
Behörigheter för att posta
Svara med citat
