Jag har lyssnat på halva nu. Jag behöver hjälp. Vad ska jag lyssna efter? Hur ska jag tänka? Vad är bra med det här?
Det jag gillar är den delikata blandningen av element från industri, folk, punk, melodiösa riff och eftertänksam men träffsäker lyrik. Första varven kan du kanske fokusera på perkussionen, för det är mycket bruk av ting som ofta inte är förstahandsvalet som instrument.
Sen förstår jag om du inte gillar det. Dels är det mycket som händer i musiken och det tar ett tag innan man hittat detaljerna, men framförallt är det ju mycket folktoner och skrammel som många säkert har svårt för.
Aldrig hört, och aldrig hört talas om. Det här blir kul!
Nu har jag lyssnat en första gång och får konstatera att detta är inte för mig.
Eller låt mig korrigera, jag har försökt hitta i vilket sammanhang jag skulle vilja lyssna på den. Skulle jag tycka det vore roligt att se det här bandet live? Ja. Så pass att jag skulle köpa biljett till en av deras konserter? Nej. Men jag skulle nog tycka det vore kul om de dök upp på random krog eller som förband. Skulle jag lyssna på deras skiva? Nej. Jag kommer lyssna igen, men bara för skivklubbens skull.
Jag kan absolut förstå att man kan gilla detta. Kanske om man är lite mer investerad i säg folkmusik och liknande? Så det blir kul på en slags metanivå? Jag vet inte. Tycker det känns som en rolig idé, men som kanske inte är så originell som man helst hade velat. Jag tänker på band som Urban Turban eller Hurdy Gurdy som jag kan tycka gör fantastiska grejer. Här känns inget riktigt äkta. Det känns lite mer som medelklassigt hobbyprojekt.
Samtidigt blir jag glad av all musik som aktivt väljer att lämna mittfåran. Så jag köper grejen. Det är bara inte för mig. Men jag är glad att andra gillar det, och glad att plattan finns och att jag fick anledning att lyssna på den.
Återkommer med lite mer ambitiös recension när jag gett den en chans till. Precis som särkvark tycker jag det vore intressant att höra mer om vad ni tycker är bra. Dessvärre är jag inte någon textmänniska, så det är en dimension som kanske går mig förbi.
Den där gick varm hos mig när det begav sig. Har sett dom live också men kommer inte ihåg nåt annat än att det va kallt och att jag va full på folköl. Ska bli spännande att höra igen efter ca 30 år.
Edit: det va inte så spännande…
Som om strebers legat med die krupps och nordman
Supersvår musik för mig. Har svårt för industriklang, svensk visa och ofta när det är "rockigt". Den här skivan har liksom allt av detta. Ibland låter det i mina öron som om Cornelis Vreeswijk gjorde soundtrack till boss fight i japanskt arkadspel tidigt 90-tal.
Sista låten har något dock.
Kommer ge den något varv till så klart.
Senast redigerat av xyltburk den 2024-02-28 klockan 21:03.
Vad kul att ni lyssnar! Intressanta kommentarer. Så smaken kan skilja sig! Detta är ett av mina absoluta favoritband.
Jag är svag för folkmusik och uppskattar verkligen inslagen av det. För min del har det inget med humor att göra. Big Fish för mig är djup, träffsäker och bara så förbannat bra. Jag gillar kul musik också, men detta är något annat.Ursprungligen postat av TigerMM
This quote is hidden because you are ignoring this member.
Senast jag såg Big Fish såg jag Ulke i publiken.This quote is hidden because you are ignoring this member.Jag fattar var du får kombinationen ifrån. Var tvungen att kolla upp Die Krupps, och ja. Bra tips! Fattar inte ett ord, men jag gillar det jag hör.
Senast redigerat av johey den 2024-02-28 klockan 23:54.
Det här känns för mig som Roger Pontare blandat med Mustasch eller som jag föreställer mig att man jobbar på musikhögskolan under temaveckan "svensk folkmusik". Jag är inte jättenegativ dock, mest förundrad "Inmarsch" var helt ok exempelvis.
Hade nog funkat bättre utan proggsång. Väldigt proggigt utan politisk kontext.
Men det var ju intressant. Jag såg det verkligen som "kul grej", hade svårt att komma ifrån plojkänsla. Sådär, fyra musiklärare som säger "vi kör lite folkmusik med knäppa instrument och punk". Jag ska köra nästa lyssning med mer allvarsamma öron och se vad det ger. Vill också poängtera att jag inte är anti, som jag skrev vore det kul att se detta live.This quote is hidden because you are ignoring this member.
Hehe vad kul att läsa era kommentarer!!
Här har ni ett ögonblick från min gymnasietid, jag gick på samma skola som dem och vi hade musikförening och sådär.
Gillar låtarna än idag och tycker att Big Fish borde vara större kändisar. När jag lyssnar nu tycker att det borde vara mer riktigt trum och skrammel och mindre sampler (Roland W-30) annars är det rätt najs fortfarande!
Det är som Lars Demian, Neubauten och De Lyckliga Kompisarna tar en rejäl fylla tillsammans, vad finns det att inte gilla??
Lyssnade på nya skivan nu också och tycker det är en fullträff, jag är ett fan helt enkelt
En annan Uppsalaprofil spelade på släppet efter Vargavinter, Per Åberg från Jokulatoris Upsaliensis. Ett fint, otippat och episkt samarbete.
Big Fish står dock meningsmässigt på andra sidan ekvatorn från Ultima Thule.This quote is hidden because you are ignoring this member.
https://www.99musik.se/showthread.ph...h-Anm%C3%A4lanThis quote is hidden because you are ignoring this member.
Hahaha ja det här var rolig läsning, särskilt "medelklassigt hobbyprojekt" är bland det mest dräpande, låter som den känslan jag har väldigt svårt för, pappa la ner musikidéerna men tar upp det igen med kompisarna när barnen växt upp, pengarna finns men kanske inte riktigt resten...
Fattar att det kan låta så men man får tänka på att det här är 1992, Birdnest (Charta 77 osv), och det var fasen inte många svenska band som fick till samplade skrotrytmer eller för den del bankade på skrot på scenen. Och Nordman fanns inte ens då.
Det måste vara helt annorlunda att höra det först nu. Jag har väl aldrig varit nåt superfan men får alltid en varm känsla när Big Fish nämns, gillade alltid när band rörde till lite. Som dom själva beskriver publiken: "Allt från bikers, trallpunkare, folkmusikfans och gamla synthare till äldre människor, som uppskattar våra visor." Vi brukade ta oss till Smedjan i Köping som hade syntkvällar vissa dagar i veckan och punk andra, men så när t.ex Die Krupps spelade och hade antifascistloggor överallt så kom punkarna också, skitkul! Det här var samtidigt som Thåström drog till Amsterdam för att skrämma slag på alla gamla fans med Peace Love & Pitbulls. Det var en bra tid.
Behöver nog lyssna en gång till för att tänka på själva musiken, tror inte det här är den jag lyssnat på mest när det begav sig.
Varvaginter är ett av deras tidigare album. Det är lite råare än de senare. Och de släppte faktiskt ett nytt album i fjol, som är ganska mycket annorlunda.
"Inget jag brukar lyssna på"99Ž så helt ny mark, men spontant gillar jag mycket av det slamriga live/samplade groove och svänget i en del låtar. Det spretiga hoppandet i stil/rytm får mig att tänka på Zamla99gubbe. Har svårt för just det här skrikiga manéret på sången.
Generellt, måste ha fungerat utmärkt live - mindre bra på skiva kanske...
Alltså jag får dåligt samvete för det där, jag hör ju hur det låter. Det var inte riktigt så jag menade. Jag håller med dig om att man får tänka att det här är 92. Men min referensram är liksom 82, så banka skrot var ju nästan gammalt redan då. Jag har aldrig fattat svenska punk/syntscenen (bodde inte här då) och det känns som att Big Fish går mig förbi av lite samma anledningar. Det jag menade med "medelklassigt hobbyprojekt" var att de låter lite för skolade (dvs. för bra musiker) för att vara punk, och lite för snälla för att vara anarki på riktigt. Jag känner inte riktigt att någon riskerar liv och lem med det här. Det finns liksom en varm skön säng därhemma och mat i kylen när man kommer hem från repan. Så nej jag menar inte halvmusikaliska familjefäder, snarare att de är bättre musiker än det de gör.This quote is hidden because you are ignoring this member.
Jag ser dock fram emot nästa lyssning och får se om jag kan släppa "på skoj"-känslan.
Hehe ja men alla har ju olika referenser, men ja fattar krocken också med punk det var ju mycket sånt, mycket rätt teknisk och tight trallpunk som DLK osv. Inte tänkt på det så men ganska många svenska band kan lida lite av den där duktigheten, eller det är ju på gott och ont. Läste förresten att ett par av dom hoppade med Moder Jords Massiva sen det är lixom logiskt men ändå inget jag hade gissat.This quote is hidden because you are ignoring this member.
Den här minns jag att jag gillade, för nåt lite mer dämpat som ingång kanske: https://youtu.be/qaoy62KlgJU
"Halvmusikaliska familjefäder" FTWThis quote is hidden because you are ignoring this member.även om det i samtidens digitaliserade och individuella klimat oftast stavas "Eurorack"...
Annars ju vara också något motsvarande villapunkarna sent-70-tidigt-80-tal - "Gärna revolt men först en rejäl kopp varm choklad och mammas hembakta bullar"Tycker ändå det är kul att man vågar/försöker göra något eget
De ska faktiskt spela i stan i sommar igen. Förra sommarens spelning var skitbra.
Hoppas de kör mer gammalt och mindre nytt på årets spelningar. I höstas var det kanske 70/30 nytt/gammalt. Förstår ju att de vill spela den nya skivan, men publiken är nog där av andra skäl.
Ja det här är verkligen ett barn av sin tid. Mina tankar går ju helt klart Dia Psalma, Iodine Jupiter och Hedningarna i en ohelig röra. Så soundet är väl tidstypiskt. Lite fetare så hade det kunnat vara proddat av Bomkrasch.
Men, jag gillar det, och det har väl att göra med att allt jag associerar det med är bra grejer samt att musiken i sig funkar finfint. Normalt sett har jag grymt svårt för den här sortens röster, men inte här.
Kan ta mig en lyssning på den här skivan igen, samt annat med Big Fish (fantastiskt konstigt/fånigt namn om man försöker relatera till musiken).
jgb: Kul att du gillar utan du, som jag förstår, lyssnade på det när det var hett. Andar i halsen kan nog uppfattas som fetare.
Big fish var skitviktiga för mig som fjortonåring, min inkörsport till musik på svenska. Kunde ( och kan fortfarande ) varenda låttext.
Tror det var studset i texterna som gjorde det. Är fortfarande impade av låtar från sånger ur sten och andar i halsen. Vargavinter tycker jag är den som är svårast att lyssna på. Försökte för något år sedan och fick stänga av.
Men ja, det var nittiotal, coolt med antifascism ( den blinde rasisten, historiemissbruk ).
Nu har jag lyssnat igen, och kan väl säga att aldrig har jag ändrat uppfattning så hårt och så snabbt. Jag utgick från joheys "djup, träffsäker och bara så förbannat bra" och försökte höra in detta så gott det gick. Jag ansträngde mig också att lyssna på texterna, och det var de som blev ingången så att jag fattade grejen. Nu tycker jag inte heller det låter som ploj eller bara kul grej längre. Jag tycker tvärtom de blandar genrer och ljud ganska träffsäkert, och det blir... bra. (!!!) Dessutom är albumet rätt varierat så det blir aldrig tråkigt eller tjatigt, och det hörde jag inte alls innan (jag slog dövörat till vid punken och min inre tonåring sa nej). Jag ser faktiskt fram emot att lyssna igen.
Fan vad jag gillar den här skivklubben alltså.
TigerMM: Underbart!
234*: Ja, Vargavinter är nog den svåraste skivan när jag tänker efter. Men det var min första upplevelse av Big Fish. När jag tänker efter tog det nog några omlyssningar innan jag tyckte om det.
Attans. Skulle nog valt Andar i halsen istället.Se det som bonusmaterial:
https://www.youtube.com/watch?v=bOU5...yK4gw0&index=2
Dom här kommer jag ihåg från 90-talet, dom var väl med på några syntsamlingsskivor (?) och dök upp i industrisyntsammanhang men var svåra att kategorisera. Jag minns också att dom förekom i Birdnest-katalogen som ju var mer inriktat mot punk och liknande.
Jag snappade upp det här från blaskoteket, jag tycker det var roligt att få reda på hur namnet uppkom:
"Big Fish historia börjar egentligen redan 1986 då Tomas Gustavsson och David Giese började spela synthpop tillsammans i duon Typhoon. De var inspirerade av framförallt Yazoo och Depeche Mode och hann med att släppa kassetten “Surprised by the storm” innan projektet lades på hyllan. Med tiden förändrades också Tomas och Davids musiksmak och Nitzer Ebb och Front 242 dundrade ofta ut ut högtalarna hemma i Uppsala, men också till exempel svenska Blue For Two förekom flitigt på skivtallriken. David besökte Berlin i oktober 1988 och med sig hem i bagaget hade han två upptäckter; KMFDM och Vladimir Estragon (med FM Einheit ifrån Einstürzende Neubauten). När han kom hem skrev han vad som skulle bli Big Fishs första låt; “Memories”; som senare dök upp på bandets första kassett “The natural powers”. Ett band bildades raskt med David på sång, skrot samt maskiner, Tomas på klaviatur och skrot, Andreas “Dea” Iverhed på bas (till en början elförstärkt kontrabas) och David Molin som spelade klarinett och midiblås. Men varifrån kom då bandnamnet Big Fish? David berättar:
— Vi har ju alla känt varandra väldigt länge, och då har man alltid något slags mode-ord som man använder om allting. 1988 gick vi omkring och sa stor fisk om allting, och då föll det sig helt naturligt att kalla bandet Big Fish."
När jag lyssnar på det nu är den första associationen till punkbandet Charta 77 med en pikant addition av ”burk och skrammel”, så mycket industri och synt är det kanske inte men jag gillar när dom slänger in lite orglar och andra instrument och tar ut svängarna. Sången påminner mycket om Charta 77 och den där trallpunksvågen av De Lyckliga Kompisarna, Radioaktiva Räkor med flera, men det är mer folk-aktigt och visa än dessa. Jag uppskattar det för att det är en idiosynkratisk smältdegel, men jag har svårt att bestämma om jag diggar det på ett mer innerligt plan.
Bäst: ”Aldrig riktigt fram” . Påminner om NIN pretty hate machine i instrumenteringen och även i viss mån i texten och sången.
1996 var jag strandad liftare på en mack norr om Kalmar. Efter lång väntan och många nobbar fick jag klämma in mig i ett hörn i en van full med utrustning + band. Det var Big Fish, de rockade Sabbath i högtalarna hela vägen tills de släppte av mig vid pendeln på södertälje hamn. Hörde senare att en del kände till dem, och fick låna en skiva att ett fan, och jag gillade det inte
Slängde på denna skivklubbsskiva i bilen idag, och gillade det direkt, från första instrumentala spåret! Har knappt nåt alls att anmärka på. Nuförtiden gillar jag samplerskrammel, så bara den delen är ju en fröjd. Gillar resten också. Definítivt kul att höra detta, och jag kommer lyssna igen.
Framförallt så tror jag detta är "bättre" (imho) än det andra jag hört med dem. Genuinare. Tycker annat har haft mer av det kanske något tillgjorda som lite finns där. Nåt med tonfallet i rösten ibland, nåt med alltför traderade progressioner kanske.
Hursomhelst. Glatt överraskad! Asbra!
Senast redigerat av Ambulansen den 2024-03-03 klockan 20:44.
Jag lyfte ju frågan kring hur kritiska vi ska vara i skivgruppen tidigare i admintråden och det verkar som att vi landade i att vi säger vad vi tycker efter att ha gett skivor en ärlig chans, så då kör jag på det.
Helt klart den mest utmanande skivan för mig hittills, och just därför har jag lyssnat på den flest gånger också.
Jag tyckte det var helt obegripligt dåligt första gången jag lyssnade. Många av sakerna jag först reagerade på då har jag fortfarande svårt med men jag har smält lite för andra delar. Kan tillägga att jag lyssnat ganska mycket på folkmusik och väldigt mycket på skräp, skrammel och oslick musik. Jag tycker inte att de komponenterna är utmanande i sig, jag tycker bara att den här musiken är dålig.
Försökte lyssna på slagverk enligt joheys rekommendationer men jag hör bara rätt epigt utploppade samplingar? Vid några tillfällen fungerar det men oftast tycker jag att det låter som att man man nöjt sig med första bästa "det här låter lite speciellt"-lösning.
Jag har väldigt svårt för texterna också. För mig faller de in i en kategori av övertydlig ironi med politisk-folkvisa-touch som jag har väldigt svårt med. Basic vänsterfyndighet typ.
Sångrösten är rätt skön ibland men jag tycker de kunde gjort några fler tagningar och övat lite mer på en hel del bitar. Förstår att det är punk och jag kan verkligen acceptera när uttryck och feeling premieras före en slick tagning, men jag tycker inte det finns tillräckligt med uttryck och feeling för att väga upp.
I det stora hela slutar all min kritik i att jag tror att väldigt många med lite musikintresse hade kunnat göra den är skivan precis lika bra på väldigt kort tid, och då förstår jag inte varför jag ska lyssna på det såhär 30 år efteråt. Lite hobbyprojektskänsla som någon skrev innan. Och det är inget fel alls med hobbyprojekt, det är det enda jag håller på med.
Så, när jag går in i den känslan och tänker att de som gjorde den här skivan i Uppsala -92 inte hade en 38-årig skivanalyserande gubbe i framtiden som målgrupp och om jag lyssnar på den mer för vad den är så kan jag uppskatta en del i den. Jag tänker exempelvis att de var unga när de spelade in den här och att de testade olika grejer, vilket är härligt. Det finns också en del catchy riff och teman som jag faktiskt tänker på lite nu efteråt, och de lyckas med att lägga till små knorrar och fraseringar kring melodin som är intressanta och som sätter sig.
Känns väldigt skönt att gå vidare från den här skivan dock, det har varit en kamp
Vilka underbara analyser! Sköna skurar från bu till bä, varvat med inslag av aha!
Även jag har lyssnat mycket på denna platta under veckan, och även om jag försökt bryta ner den i detaljer lite mer så har min bias tagit över allt för mycket, så jag har svårt att hitta nya infallsvinklar. Den är helt enkelt fortfarande en av världens bästa plattor, och det finns inget att ifrågasätta där.
Tack för att ni lyssnat, och i vissa fall kämpat er igenom, denna vecka! Om jag någonsin återfår förtroendet att välja skiva ska jag försöka med något snällare. Kanske.
Nu blickar vi framåt mot nya äventyr.
Och för den med mörk själ rekommenderas även Sånger ur sten och Andar i halsen av samma artist.
Jag tycker det är intressant att du särkvark på pricken beskriver min första känsla när jag lyssnade på plattan. Exakt så! Jag fattar precis vad du menar. Så det är knappt att jag själv fattar att jag svängde så totalt. Jag tycker numera den är jättekul att lyssna på, kanske för jag nu bara köper den med hull och hår utan att bry mig. Det var väl inte meningen att göra en svår och genomtänkt platta heller, utan gå på ren spelglädje liksom. Jag tycker den är asbra (nu).
I mitt första inlägg undrade jag i vilket sammanhang jag kunde tänka mig lyssna på den. Jag kan nu säga att den är perfekt när man renoverar och fixar. Och håller sig biljetterna under kanske 200-250 kan jag numera även tänka mig att betala för att se dem live.
Jag är mycket tacksam för det här tipset johey! Det var kul att bli utmanad på riktigt. Jag har bara totalsvängt en gång tidigare, och det gällde Bruce Dickinson. Haha.
THE Bruce Dickinson?
Det här var en stor favorit när det begav sig. Väldigt bra liveband, och trevligt folk också. Men som mycket annan svensk musik från den här perioden så klarar jag inte av att lyssna på det alls längre. Lars Demian, Lyckliga Kompisarna osv, jag bara skakar på huvudet åt dom skivorna och begriper inte alls vad jag uppskattade med det... Kanske återupptäcker någon gång, tills dess får dom vila i nostalgi.
(för dom som gillar industriaspekten så gjorde dom en del engelskspråkigt tidigare, utan folkmusikinfluenser. Jag har dom bara på kassett så inte lyssnat på sedan 30 år tillbaka, men kanske vore roligare att gräva ner sig i)
Hahaha! Jag önskar jag kunde svara Yes, the Bruce Dickinson på denThis quote is hidden because you are ignoring this member.THE Bruce Dickinson?
Detta var svårlyssnat. Det är kul att de var så unga och lyckades göra såpass knepig och ovanlig musik, för det får man väl ändå säga att det är. Det låter som ett kompisgäng som vill bilda band men har helt olika musiksmak, så de bestämmer sig för att göra allt på samma gång. Det blir punk och metal och visa och rollspelstexter och samplerklink i mestadels styltigt midtempo.
Utan tidigare koppling till bandet har jag svårt att ta detta till mig idag.
Skivklubben fortsätter att leverera utmaning och fortbildning!
This quote is hidden because you are ignoring this member.På bilden postad av kotten tidigare i tråden återfinns den enda vinylskiva som Big Fish släppte när det begav sig. Den kan skymtas i bildens nedre kant. Ena sidan är Big Fish och andra New Form. Big Fish spelar fyra engelskspråkiga låtar av mer industrikaraktär, men med en del skrammel som levt sig kvar i de senare svenskspråkiga projekten inkl Vargavinter.
https://www.discogs.com/release/7968...y-Blood-N-Fire
https://www.youtube.com/playlist?lis...7r1zugVvs8_yo4
Den stora frågan är ju - vad tyckte Blixa?! Han ser inte jätteglad ut.
Jag tycker mig minnnas en skiva med blandade svenska och engelska texter? Men kan ha rört ihop det, bandade av en kompis skivor, kan ha varit sånt som bara var utgivet på kassett också.This quote is hidden because you are ignoring this member.
Jag är ju inte med i skivklubben, men de här spretiga åsikterna gör att jag nog ska lyssna lite ikväll.
Man ser att han sliter sitt hår för han saknar vinylspelare (skitcool bild!)This quote is hidden because you are ignoring this member.
Senast redigerat av rwq den 2024-03-05 klockan 20:52.
Ah!
Sen på bollen denna omgång. Känner inte till artisten och musiken är inte alls i min smak. Men jag blir ändå lite glad av att lyssna på skivan, en viss nostalgi infinner sig med referenserna till artisterna nämnda ovan. Nordman och Hedningarna minns jag som något spännande när det begav sig även om jag bara var barnet då.
Som flera redan varit inne på hade skivan säkert sin plats i det musikaliska landskapet när den kom.
Jag tycker ju man ska försöka lyssna med ett öppet sinne och försöka vara konstruktiv i sin kritik. Dessvärre har jag svårt att uppnå mina egna mål i det här fallet. Men jag ska ändå försöka förklara och rationalisera vad det är jag tycker så illa om med det här albumet. För det är lika bra att vara ärlig: jag tycker verkligen jätteilla om det här.
Såhärva: Jag gillar pasta, jag gillar sallad, men jag hatar pastasallad. Jag gillar hiphop, jag gillar metal, men jag hatar rapmetal. Jag är oftast en vän av vilda blandningar, men ibland när man försöker kombinera olika saker så blir det inte som en ny helhet, ingredienserna förhöjer inte varandra utan snarare tvärtom. Man har bara lagt ihop saker man gillar utan eftertanke, ungefär som Grodan Bolls macka (som bl.a. innehåller inlagd sill och jordgubbssylt, ingen bra kombo, tro mig, jag har provat!).
För mig så är det här en pastasallad, det låter som att man lagt tre genrer på varandra utan minsta känsla för feeling. Jag tycker dessutom inte att de är särskilt bra på de olika delkomponenterna. Och när en av dem dessutom är svensk dumpunk ā la Strebers, ja, då är det tyvärr helt kört för mig, trots att jag både gillar (mycket annan) punk, folkmusik, industri och synth.
Så jag är hemskt ledsen, men det blir vare sig nån 99-mugg eller nåt 99-klistermärke från mig den här gången. Jag tackar dock för utmaningen och hoppas på nåt lika jobbigt nästa gång!
Behörigheter för att posta
Svara med citat
