För en kort tid sedan så mötte jag upp en oerhört trevlig 99a, bekant sedan tidigare och hade ett riktigt trevlig och nördigt () samtal (bästa sorten). I samband med det så tog jag så över gode herrns mycket fina D-70
En sak som slår mig (och jag lär nog få mothugg gissar jag) är att den i mångt och mycket påminner mig om min gamla JD800 som jag trakterade och gillade i ett antal år. Vad jag kan höra (är inte riktigt lomhörd ännu) är att där finns otroligt många element av JD800 även i D-70. Skulle nästan vilja påstå att allting som finns i JD800 även finns i D-70 (minus de fysiska attributen i form av sliders, osv).
D-70 har ett lite oförtjänt ett rykte av att vara en U-20 på steroider vilket jag anser är väldigt långt ifrån sanningen. Det är inte en "rå" rompler utan några som helst editeringsmöjligheter utan den har de facto ett stort djup vad gäller just editering av ljud (den är visserligen inte 100% logiskt uppbyggd i menyerna jmf med andra instrument, men det mesta finns ju där trots allt).
Perfekt klaviatur (om man nu inte har "red glue" problemet vilket denna inte har), fantastiskt finkänslig aftertouch, helt kanon ljudmässigt...
Varför har denna så dåligt rykte egentligen?
Svara med citat
lyssnade igenom den nu och du får ju faktiskt pallplats här vad gäller filmambiens för uppföljaren till Alien eller vilken som helst nagelbitare ifrån Hollywood (riktigt grymt fin ambiens med ett antal knorrar i ljudbilden). Jag skulle nog vilja påstå att du här visar att D-70 inte bara är i klass med jd800 utan att den är skyhögt över bara genom dessa mattor/ambient-ljud.
Ursprungligen postat av my03
Tack tack — ja den är jäkligt mäktig D-70n. JD-800
