Skivklubben 2023, vecka 51: Cécile McLorin Salvant - Mélusine

[särkvark]

Artist: Cécile McLorin Salvant
Album: Mélusine (2023)

Särkvarks val!
"Jag lyssnade igenom lite låtar från olika jazzalbum i år som fått högt omdöme. Fastnade för en av Céciles låtar. När jag läste på om albumet och såg att det var ett konceptalbum om Mélusine, en sjöljungfruliknande varelse från fransk folklore, så kände jag direkt att det var något för skivklubben. Jag bara hört ett par spår från skivan. Den är nominerad till grammis för bästa vokala jazzalbum och har fått genomgående höga betyg. Blir kul att lyssna ihop!"

Soundcloud
Youtube
Spotify
Tidal

Lyssna och diskutera!

[slirak]

Najs!

Ännu en genre jag kan mycket lite om, i sin moderna form. Min pappa var jazzmusiker men väldigt musikkonservativ, så jag har fått i mig mycket av "klassikerna", men inte mycket som släppts efter 1965 ungefär... Jobbar hemifrån idag, så jag drar igång lyssningen strax!

[xyltburk]

Kul! Okänd artist för mig! Lyssnat mkt på jazz, framförallt 60-talets Impulse-skivor med Coltrane, Mingus osv, men ganska begränsat på modern jazz och vokal jazz. Lite Kemasi Washington och Yussef Dayes bland det moderna.

[Shike]

Bra val ur en genre som jag har dålig insikt i, slår igång skivan nu och det börjar bra

[slirak]

Omslaget är ju en ganska oblyg blinkning till baksidan på Grace Jones-albumet Portfolio.

[slirak]

Men anspelar väl också på Mélusine-karaktären, som har ormunderkropp på torsdagar (av oklar anledning, verkar jobbigt).

[särkvark]

Lyssnar på första spåret. Min första reflektion är att jag verkligen gillar hur det är inspelat. Det känns väldigt direkt.
När det är få instrument så blir det väldigt stor effekt av väldigt små saker, som när trummisen börjar vispa lite svagt på första spåret, det blir en helt annan atmosfär. Minimalt och jättevackert pianospel, fin mix av mjukt harmoniskt och skavande disharmonier. Meditativ bas.
Jag kan inte franska och är inte så van vid fransk sång vilket gör att rösten blir mer av instrument för mig.
Hon sjunger otroligt bra tycker jag. Jättefina små vibraton som hon har fullständig koll på.

På andra spåret får jag vibbar av kabaré och chanson, fast mer tillbaka hållet och jazzigt. Fortfarande underbart inspelat! Trummorna är otroligt on point utan att vara minsta pedantiska eller anala, likaså basen. Kabarékänslan fortsätter på tredje spåret, med lekfulla latinvibbar. Tycker det är helt fantastiskt Tycker man hör att Cécile är djupt rytmiskt skicklig i den också.
Fortsätter lyssna under dagen här på förmidden. Är väldigt nöjd än så länge!

- - - Uppdaterad - - -

This quote is hidden because you are ignoring this member.

Omslaget är ju en ganska oblyg blinkning till baksidan på Grace Jones-albumet Portfolio.

Se där, det visste jag inte alls. Snygg hyllning!

[särkvark]

Spåret Doudou får verkligen igång mig, jag har lyssnat på det flera gånger om nu. Riktigt drivet, massa små fina vändningar och väldigt härlig dramaturgi. Blir lite störd på djembematandet mot slutet, men det är relativt kort hehe.
Det är ett spår hon verkar ha skrivit helt själv också vilket säger något om henne som låtskrivare.

[slirak]

Autotune! Jag tänkte först vara tokrolig och klaga på bristen på autotune, men på spår 12 (Fenestra) så fick jag minsann så jag teg. Använt som tydlig effekt och säkert motiverat utifrån texten, som jag dessvärre inte förstår mycket av. Ska se vad Google-translate ger.

[särkvark]

This quote is hidden because you are ignoring this member.

Autotune! Jag tänkte först vara tokrolig och klaga på bristen på autotune, men på spår 12 (Fenestra) så fick jag minsann så jag teg. Använt som tydlig effekt och säkert motiverat utifrån texten, som jag dessvärre inte förstår mycket av. Ska se vad Google-translate ger.

Haha

[särkvark]

Nu kanske jag visar upp mig som totalt okunnig och döv... men jag hör ingen autotune på fenestra?

[jgb]

This quote is hidden because you are ignoring this member.

Nu kanske jag visar upp mig som totalt okunnig och döv... men jag hör ingen autotune på fenestra?

Fanns massor i slutet av låten. Gurglade på bra.

[särkvark]

Aha, där är den. haha

[särkvark]

Lyssnade i början av låten och bara.. är det kören du menar?
Ja där är det ju verkligen en effekt som dessutom ökar med intensiteten av outrot

[xyltburk]

❤️ autotune

[särkvark]

autoburk

[Ambulansen]

Satte precis igång första låten. Amazing! Så skönt specifikt medvetet avklippt basspel, kombinerat med rent impressionistiskt piano ovh minimalistiskt trumspel, som sången får flyta på. Vilket fynd!

Andra börjar... Underbar rytmisk lek. Vilken röst hon har. Man vill kunna franska...

Fortsätter, och måste av andra anledningar pausa i låt 5. Kommer lyssna hungrigt på hela plattan

Men shit, detta innehåller allt jag gillar. Kontra, blås, djembe, äkta sång.

[särkvark]

This quote is hidden because you are ignoring this member.

Så skönt specifikt medvetet avklippt basspel

Håller med!
Bomp. Bom-Bomp.
Bomp. Bom-Bomp.

[xyltburk]

Första genomlyssningen klar! Spontant så är det väldigt snyggt allt, i inspelning, instrument och sång. Men för mig är det inget som riktigt berör. Kanske är det där cabaréuttrycket som är så svårt i min bok. Gillar de två små sticken "Aida" och "Domna N'Almucs" dock.

Men den kanske växer!

[Ambulansen]

Autotunen på spår 12! Sparsam användning på just det viset kan tillochmed rabiata jag acceptera

Detta var verkligen en fantastisk platta jag kommer lyssna jättemycket på, och hämta instrument och spela med i köket. Helt up my alley, med klara världsmusikinslag, rytmer här och där som man får koncentrera sig aktivt på, och rentav lite medeltidskoralvibbar på några ställen. Jag behövde verkligen lite ny Jazz!

[särkvark]

Kan förstå om kabarévibben gör att man inte kopplar an känslomässigt lika mycket, att det blir lite av en gimmick mer än ett konstnärligt uttryck eller vad man ska säga. För mig stör det faktiskt inget alls. Jag tycker den ha en jättefint uttryck och det händer något i mig när jag lyssnar på den.
Jag läste att Cécile tänkte på Mélusine-väsendet som en symbolik för att känna sig som två halvor av något som inte passar helt ihop, att man inte riktigt hör hemma i någon av sina olika halvor. Kanske är injektionen av det som gör att jag upplever det som något mer än ett rent intellektuellt koncept.

Gällande slagverket så tror jag ofta att det är en kombination av conga och djembe som spelas av samma person samtidigt? Typ som en djembe som huvudtrumma/quinto och en tumba och conga som komplement. Tycker det blir väldigt snyggt, passar fint ihop med kombon av afro och afrocuban.

[xyltburk]

Hittade ett guldkorn! Starka Stevie Wonder-vibes i "D'un feu secret", kanske framförallt "Secret life of plants"-skivan apropå konceptskivor. Det gillade jag starkt!

[särkvark]

Secret life of plants <3

Kul att du ger den fler chanser

[android]

Grymt fint! Kommer att gå många varv här.

Gillar särskilt första låten som är lite mer poppig. (Där tänker jag lite på Pomme och förstås även lite på Mr Brel himself.)

[Albin]

Kul val av skiva. Jag var helt inne på jazz under några år och lyssnar fortfarande en del på skivor från 50/60-talen. Har däremot inte så bra koll på den nutida scenen. Om nu detta är jazz?

Grym sångerska och jag förstår med detsamma att jag kommer missa en sida av denna skiva eftersom jag inte kan språket. Men den är trevlig att lyssna på ändå. Gillar mycket första låten som får mig tänka på soundtracket till Amelie från Montmartre. Soundet är perfekt, torrt / levande / rumskänsla.

Stilmässigt drar ju skivan i olika inriktningar. Allt faller mig inte lika mycket i smaken men jag gillar påhittigheten att testa olika uttryck och instrumenteringar. Imponeras av hur de blandar och tänjer på gränserna utan det känns spretigt, snarare känns det som delar av en helhet. Spår 10 är härligt - sång, synth och vibrafonmellotron

Överlag är allt väldigt bra framfört, svängigt och fint spelat. Jag kommer säkert lyssna på den här skivan fler gånger.

[slirak]

Lättlyssnat utan att vara banalt och med spännande stilblandningar. Verkligen befriande att höra hur mycket man kan göra med få instrument och väldigt lite effekter! Favoriten är nog första spåret, jag gillar verkligen hur pianot tar sig allt större friheter med tonarten ju längre in i låten man kommer och blir mer och mer expressionistiskt - och ändå är låten inte alls svårlyssnad.

Liksom Albin så missar jag en dimension pga rutten franska. Jag har översatt några av texterna mha Google, men det är såklart inte alls samma sak. Det hade annars varit väldigt intressant att höra hur väl hon lyckats med projektet - tydligen så är inte låtarna komponerade för albumet (möjligen med något undantag), utan hon insåg tydligen att hon skulle kunna följa Mélusine-berättelsen genom att plocka ihop redan existerande kompositioner, delvis sådana som hon redan hade i sin repertoar. Intressant koncept! Och känslan blir för mig (trots mitt språkhandikapp och trots stilblandningarna) en sammanhängande helhet.

Kul val som gått många varv till julstöket! (Och just tar ett varv till.)

[Katsuragi]

Mycket behaglig lyssning, kul blandning. Ska ta den en vända till!

[Shike]

Har lyssnat några varv. Starka öppningsspår. Även Doudou är en favorit.
Jag gillar bäst när det låter jazzband plus vokalist, när alla instrument inklusive rösten har sin plats. Hon sjunger fantastiskt givetvis men spåren med beat + sång (Dites Moi que je suis Belle, Wedo) känns mer som en teknisk sånguppvisning för mig, jag blir inte gripen av det. Hoppar gärna dessa när jag lyssnar.

Bra lyssning, kul med lite aktuell jazz

[TigerMM]

Även jag har lyssnat igenom två gånger vid det här laget, men har inte haft tid att skriva. Det har jag egentligen inte nu heller, men innan kalendern slår över till onsdag vill jag i alla fall hinna berätta att jag älskar den här plattan och är alldeles kär i Céline och framför allt hennes röst. Precis det här lättsamma, oaffekterade, oansträngda och mjuka som jag uppskattar i den här typen av sång. Inge trams liksom. Bara jävligt bra. Dessutom en platta som jag vågar rekommendera till många, och det är inte ofta jag kan säga det om de skivor jag lyssnar på.

[Hugo Hasslo]

Vilken röst! Som tigern skriver oansträngd, men ändå med naturlig pondus.
Sen gillar jag att produktionen känns akustisk-lyxig, jag ser en old school studio framför mig med träpaneler och dyra rörmikrofoner.
Rolig bredd på låtarna som hålls ihop av hennes sång. Vissa av infallen var mer jobbiga än intressant men hellre det än helt slätstruket.
Höjdpunkter är pianot på första låten och den drömska stämningen i Aida.

[rofo]

Lite begränsad lyssningstid pga helger, men sammanfattningsvis så gillar jag det mesta jag hör på skivan. Har bara lyssnat i bilen, så en del detaljer återstår sannolikt att upptäcka. Det här kommer jag att lyssna mer på.

[jgb]

Har lyssnat på den här skivan flera gånger, vill tycka mer om den än vad jag gör. Den har allt som behövs, men når inte hela vägen fram till mig. En låt då och då däremot skulle vara väldigt trevligt, men att lyssna på hela i ett sträck blir lite mastigt på något sätt. Inte att det är svårsmält, utan bara att jag tappar fokus 2/3 in i skivan. Vet inte varför, men så har det varit i stort sett alla gånger jag har lyssnat.

Bra val! Utmanar vad som ramlar in i lyssningen vanligtvis på ett skönt sätt.

[Steelberry]

Hann bara lyssna en gång innan julstök och influensa slog till. Jag har lyssnat en hel del på fransk musik 50-70 tal, Gainsbourg, Leo Ferré etc. Känner igen stilen på de flesta låtarna (med latino/caribien/jazz etc) - väldigt franskt skulle jag säga. Befriande enkla arrangemang jämför med den mesta av populärmusiken idag och härligt välskrivna melodier.

Dock fastnade jag mest för låtar som stack ut lite från det traditionella franska så som Wedo och D'un feu secret. Hade gärna sett att hon tagit ut svängarna på det sättet och lämnat traditionen lite mer.

Håller med jgb om att lyssna på hela albumet i sträck inte känns helgjutet.