Artist: SZA
Album: SOS (2022)
Sliraks val!
"För att albumet är årets bästa enligt Pitchfork (fast det släpptes 9 december 2022), för att en av låtarna på albumet har över en och en halv miljard spelningar på Spotify och för att jag trots detta aldrig hört talas om artisten ifråga. Jag har ännu inte (mig veterligt) hört en enda ton från albumet och jag vet inte ens vad det är för genre."
Soundcloud
Youtube
Spotify
Tidal
Lyssna och diskutera!
Senast redigerat av särkvark den 2023-12-13 klockan 08:24.
Kul! Jag har en förkärlek för modern R&B och älskar SZA. Har lyssnat igenom den här många varv. SZA var min mest spelade artist 2023. Älskar hennes ganska pratiga texter.
Snygg produktion rakt igenom, någon låt som hade kunnat strykas, kanske framförallt rock-grejen "F2F" och Ol' Dirty Bastards återkomst från graven i "Forgiveless" som jag inte förstår. Bäst är de lite molligare låtarna, "Love language" och "Ghost in the machine" sticker ut för mig, men även "Good days" där den annars ganska läskiga Jacob Collier står för produktionen.
Jag övervägde först att ta en nån gammal favoritskiva, nån som är lite av en doldis.
Men jag tänkte att det vore roligare att varva med nåt nytt i klubben och att utmana mig själv lite också. Jag lyssnar jättemycket på ny musik, men man hamnar ju i sin filterbubbla, både pga algoritmer och omgivningens smak och när man då inser att man helt missat ett album som inte bara hyllas av Pitchfork, utan typ alla kritiker (90% på Metacritic) och har så hysteriskt mycket spelningar, ja, då känner man sig verkligen sig som i en bubbla.
Jag har bara lyssnat 1,5 gång hittills, men, nja, till skillnad från xyltburk har jag inte en förkärlek för modern R&B och tycker att sångmelodierna i mångt och mycket är väldigt begränsade och likartarde, på albumet, men även i genren i stort. Å andra sidan kan väl ingen beskylla the Smiths eller Cabaret Voltaire för variationsrika sångmelodier och det hindrar mig ju inte från att älska dem. Så. Det handlar kanske mer om min gubbighet.Ska dock fortsätta försöka under veckan. För några år sen lyckades jag ta mig själv från att hata British progressive rock (Yes, tidiga Genesis etc) till att bli ett stort fan. Så det vore väl fan om jag inte kunde lära mig älska modern R&B också!
Men ni i klubben måste hjälpa mig, jag måste hitta min ingång, vad gör just den här plattan så bra? Jo, jag hör att det finns en hel del kvaliteter. Men vad sticker ut, varför är just detta så mycket bättre än en massa annan modern R&B?
Senast redigerat av slirak den 2023-12-13 klockan 10:13.
Tänker att det finns rätt gott om detaljer att zooma in på i produktionerna vilket kan vara intressant för en 99a, förmodligen bland det mest påkostade produktioner som släpptes förra året. Allt från neosouligt (t.ex. "Good days" och "Used") till fladdrande elektronik i "Ghost in the machine".
Textmässigt är väl SZAs storhet att det rätt vardagligt emotionellt. Ett ganska ständigt underdog-perspektiv där alla andra är lyckligare och vackrare. Det skiljer väl från mycket annan R&B som är mer glättig. Också ganska pratiga verser som är närmare raptexter än annan R&B.
Skivomslaget är för övrigt någon referens till klassiska foton på Diana under hennes sista dygn i livet på Dodi Fayeds båt.
Toppenval, gillar motiveringen väldigt mycket. Nyfiket och ödmjukt.
För 20 år sen lyssnade jag mycket på det som då var modern r'n'b, men har tappat det lite. Det här ska bli jättekul att sätta tänderna i.
Namnet har flugit förbi i periferin, men har inte heller lyssnat på SZA. Ska bli jättekul! Roligt val. Skivklubben levererar!
Jag gillade den när den kom, men var försiktig med att hype:a den för mycket för att tröttna snabbt efteråt. Nu har jag lyssnat på den då och då i mer än ett år och den har verkligen stått för sig.
Favvolåten är fortfarande "Good Days", som kom redan för tre år sedan. Ackordprogressionen är genialisk, den ger mig rysningar då den pendlar fram och tillbaka mellan hopp, vemod, glädje och sorg. Det är också första verket där Jacob Colliers insats berör mig rent musikaliskt, hans stämsång där är nästintill bisarr och passar in fint.
Pricken över i:et. Gillar hennes storytelling. Kill Bills I might kill my ex, not the best idea / His new girlfriend's next, how'd I get here? kunde inte ha fått en bättre kontemporär visualisering som när Shakira gråtsjunger den i ett tomt kök för sin tiktok publik. Såg också en reel nånstans där Avril Lavigne sitter och sjunger "Nobody Gets Me" med sin gitarr. Det är klart en låt som kunde blivit hennes och det påminner mig om tidig 00-tal tonårsromantik.Ursprungligen postat av xyltburk
This quote is hidden because you are ignoring this member.
Pluspoängen för mixningen och mastringen, den låter högt men ändå dynamiskt, mer dynamiskt än de flesta Billboard 100 skivor på senaste tiden. Bra modernt bladning av pop, rnb och soul. Så många olika referenser men ändå eget och framåtriktat, vilket brukar bli svårt när så många stilar, producenter och ingenjörer är involverade.
Post-covid-zeitgeistens soundtrack deluxe imho.
Kul med nåt "otippat"Helt nytt för mig.
Har lyssnat 5 låtar nu. Absolut bra låtar, väl snickrad lyrik med tyngd. Gillar Low mest so far. På nåt sätt lite för mycket standard-RnB-tricks, men det är väl helt enkelt en väldigt specifik genre.
Men satan vad tröttsamt det är att lyssna på autotunad röst. Blir helt ointresserad av sången efter en halv låt. Ingenting händer, annat än att tonerna hamnar på linjen. Fult, oäkta och framförallt fegt. Jag köper inte att hon inte kan sjunga. Det hade varit så bra om hon gjort det. Nu blir det så omätligt tråkigt bara. Yuck. Testar nu ett par låtar till, men jag orkar inte lyssna färdigt.
Håller med om Good Days. Bra låt på väldigt många sätt. Men shit vad bra den varit med ett riktigt personligt innerligt sånguttryck. Tänk denna med Aretha liksom.
Jag håller med om det där med autotunen, väldigt onödigt. Det är väl en sak i de fall man använder det som en effekt som ska höras. Men nu tycker jag det ofta tar själen ur soulen liksom. Vilket ju kan tyckas lite kontraproduktivt. Särskilt som hon ju verkar kunna sjunga på riktigt. Men jag antar att det är "ett sound". Det är som väl är inte lika hårt autotunat på alla låtar.
Har ingen koll alls på artisten. Bra val!
Detta är ju inget jag lyssnar på frivilligt i vanliga fall. Fan, jag blir helt vilse i "melodierna”, hör knappt skillnad mellan låtarna eller sektionerna i låten. Ingenting fastnar i närminnet. Lite som att lyssna på arabisk musik - örat är liksom inte tränat att orientera sig i tonspråket. Annars är det lite sköna ljudlandskap jämför annat i genren jag råkat höra. Men visst kan hon sjunga när hon väljer det. Prat/rappen är ju inte manglad genom autotune så hårt som mycket annat och känns mer inspirerad än annat jag jag snubblat på i genren.
Senast redigerat av Steelberry den 2023-12-15 klockan 09:12.
Spännande att jag har anmält mig att frivilligt lyssna på detta.
Det här är inte musik för mig, det är för någon annan. Jag har pressat mig själv till att lyssna på de första 12 låtarna. I mina öron är det avskyvärt. Det finns inget som tilltalar mig i den här musiken. Det är uppenbart att de inte spelar/sjunger för mig
Som föregående talare så är jag inte tränad att höra skillnad på ditt och datt här. Jag uppfattar det som ett långt smetigt floskelbingo.
För mig är det helt obegriplig musik.
Jag överlåter fortsättningen till de invigda
Edit: Har lyssnat på 7-8 låtar till på väg till jobbet idag. Funderar på om jag hellre skulle lyssna på det här om det vore instrumentalt. Vissa låtar har lite lofi-artade element vilket jag uppskattar. Jag fixar inte den gnälliga, oartikulerade sången. Jag känner ju igen sångstilen från andra R&B-låtar/artister, så jag antar att det är en genrefeature, inte en bug. Lite som att man givetvis inte gillar acid om man inte står ut med 303-knorr. Låtarna flyter liksom ihop. Det är bara de olika trumsamplingarna som berättar för mig att en ny låt har startat. Fattar fortfarande inget av storheten med detta. :-)
Senast redigerat av rofo den 2023-12-15 klockan 12:22.
Jag kanske är lite hjärntvättad/hörselskadad av mångårigt R&B-lyssnande, men reagerar inte på någon autotune-överdos i den här skivan. Som effekt används det snyggt i "Snooze", och Don Toliver har någon pitch-effekt i "Used". Gissar att det pitchcorrectas en del, men tycker inte att det är något extremt någonstans?
(Men man får så klart tycka annorlunda!
Senast redigerat av xyltburk den 2023-12-14 klockan 22:44.
Inte extremt med dagens mått, men totalt och konstant och förmodligen egentligen fullkomligt onödigt.
Jag föredrar nog extremt om det ändå ska vara.
Dottern har målat av skivomslaget i akryl, jag inser att denna artist helt har gått mig förbi också... ska lyssna!
Lyssnat igenom ett par gånger nu. För mig blir det här för långsamt och jämntjockt som helhet även om det finns några låtar som sticker ut, men det beror nog på att jag saknar kaxigheten och popkänslan i R'n'B från ca 20 år sedan. Lyssnar tyvärr knappt på texter, så även om de är bra så spelar det ingen roll. Skivan som helhet passar bra till nattradio.
I och med det här så skulle jag ha önskat skivan kortades ner till max 45 minuter istället för nuvarande 66 minuter, då hade urvalet av låtar varit skarpare och gett mer avtryck. Mer varierande produktion hade inte skadat heller, skapat låtar som sticker ut mer.
Ja, det där med variationen är ju lite intressant. Jag har läst några olika recensioner och alla lyfter hur varierat albumet är och hur hon kastar sig från genre till genre. Och detta även från källor jag inte alls associerar med nån särskild r'n'b-koll, t.ex Rolling Stone. Själv tycker jag mer som jgb. Med typ tre undantag (Gone Girl, F2F, Forgiveless) hör jag inte alls nån nämnvärd variation.
Men några låtar har faktiskt ändå fastnat, framförallt Kill Bill och Gone Girl. Om jag kommer att lyssna på det här utanför skivklubben vetefasen. Men kanske är jag lite bättre preppad för att ta till mig annan modern r'n'b, som Spotifys algoritmer garanterat kommer att börja tipsa mig om nu.
Håller med om att det är ett väldigt bra val till skivklubben
Jag har lyssnat en del på hennes tidigare skiva Ctrl så jag har hört henne innan, men det var när den släpptes.
Jag har legat hemma i covid hela veckan så jag har lyssnat på skivan massvis av gånger. Jag har liknande uppfattning som många här: det är något jag inte förstår med den. Jag är lite inspirerad av sliraks väg från att avsky en musikstil till att upptäcka den så jag har verkligen nött den här nu (inte för att jag avskydde skivan i början, inte alls). Ingången från min sida har varit att inte värdera eller ens beskriva alls till en början, bara lyssna, och jag tycker att det har betalat av sig för mig.
Den har verkligen något internet-age över sig, den är nästan lite fragmenterad på något vis. Det är nästan som en dröm eller ett minne av en skiva snarare än en skiva. Svårt att förklara hur jag upplever det riktigt, men något åt det hållet är det. Kan iof vara febern som pratar, allt känns lite som ett minne nu.
Håller nog med xyltburk gällande autotune, det är inget jag irriterar mig på jättemycket.
Angående att det skulle vara klyshigt så tycker jag inte att det här är mer klyshigt än någon annan musik. Det är klart att det finns massa komponenter som man känner igen men det gör det ju inom nästan all musik.
Håller med Steelberry lite angående att det är lätt att gå vilse i melodierna. Jag har också svårt att särskilja vissa låtar från varandra. Jag tänker att det är ett medvetet val och att det kopplar an lite till det jag skrev ovanför om att det ska kännas lite drömskt och ihopflutet. Skivan innehåller 23 spår, många av låtarna har väldigt svävande produktion och bygger på samma 4 takter som rör sig runt, runt. Ibland med en B-sektion som är en enklare variation på huvuddelen. Flertalet av instrumenteringarna är väldigt mjuk-psykedeliska och drömska också, utöver effekterna. Många melodier som rör sig bubblande nedåt eller uppåt om och om igen.
De flesta låtar bryts också tvärt när det är dags för dem att sluta, det är nog också något som bidrar till min upplevelse av att det är fragmenterat.
Jag tycker att jag upptäcker mer och mer saker ju mer jag lyssnar igenom skivan. Det finns väldigt många lager i produktionen, och oftast är de väldigt subtila.
Good Days är min favorit, den är helt otrolig. Både produktionen, arrangemangen och arbetet med olika lager gör att det känns som att min hjärna får massage. Den bryter också av mot mönstret av mer enkla och repetativa arrangemang, samtidigt så känns den väldigt jämn-lunkig rakt igenom. Så vansinnigt bra.
Tror att man ska se skivan som semi-ambient för att få ut det mesta av den. Nästan en solipsistisk upplevelse, vilket förstärks av omslaget.
Kan nog vara så, man ska inte lyssna på den utan den ska bara höras bland allt annt ljud.This quote is hidden because you are ignoring this member.
Hade tänkt lyssna på hela albumet innan jag skriver här, men inser att det blir risk för att det inte blir av.
Har kommit åtta låtar in och behövt ta paus. Det går bara inte. Inte att jag inte tycker om musiken (det gör jag i viss utsträckning), men det är så uppenbart att det är en produkt av en tid där man inte längre producerar för album, utan för egna spår. Så det blir rörigt, ingen dramaturgi att hänga upp sig på liksom. Bam, bam, bam, omtag nytt, omtag nytt, omtag nytt. Till slut lägger min hjärna av och upplever det som tjatigt.
Jag har inga egentliga referenser till den här stilen, men det påminner mig mycket om Frank Ocean vars fantastiska album Blond jag lyssnat sönder och samman. Men till skillnad mot SOS är Blond ett helgjutet album, njutbart som just album. SOS är 23 (!!!) olika låtar uppradade efter varandra.
Ser att flera irriterat sig på autotune-soundet. Jag skriver just sound, för att det inte är pitch correction det handlar om (sådant kan man göra utan ljudartefakter) utan att ge den där särskilda lite metalliska klangen i ansatsen. Jag hatar det som pesten, plus att det förtar i dynamik och känsla som enligt mig är själva poängen med berättande text. SZA är uppenbart en helt fantastisk sångerska, och jag hade mycket mycket gärna hört hennes röst mer naken. Jävla producentjävel att förstöra så. Samma gäller pitch correction (som också förekommer), tonerna ligger för exakt på tempererad skala liksom och det skaver alldeles särskilt i den här traditionen.
Så än så länge har jag inte förstått varför det är 2022 års bästa platta. Kanske för varje låt i sig är så genomarbetad? För att hon faktiskt är riktigt, riktigt bra? Den musikaliska höjden, detaljrikedomen? Jag vet inte ännu. Jag vet att jag har exakt femton låtar kvar att lyssna på och jag har lite ångest för det faktiskt.
P.S. Tycker fortfarande det var jättebra val till skivklubben.
Nä, det är det definitivt inteThis quote is hidden because you are ignoring this member.
Jag är glad att jag gett den här skivan många försök men jag känner mig klar med den. Kommer att återvända till några få spår, främst good days. Annars händer det inte mycket inom mig när jag lyssnar på den här.
Ja, jag har tänkt samma sak. Och 23 spår är mastigt! Samtidigt tycker jag det är lite glädjande att hon faktiskt väljer att ge ut låtarna som ett album och inte bara skiter i det formatet.This quote is hidden because you are ignoring this member.
Det jag personligen irriterat mig på är det du kallar pitch correction, alltså där det inte hörs nån typisk Autotune-artefakt, utan bara är orimligt tonsäkert. Om inte Sza är en rent övermänsklig sångerska, så måste det jobbats hårt med det på många låtar. Det hörs särskilt i början och slutet av fraser. Toner träffas helt prick direkt även vid stora tonsprång etc. Om det nu är gjort mha Autotune eller Melodyne eller nåt annat verktyg ska jag låta vara osagt. Men det är just det som jag tycker känns så onödigt. Gör man det för att få soundet av Autotune så stör det mig inte lika mycket. (Jag gillar iofs inte det soundet nåt vidare heller, men jag tycker inte det är så stor skillnad på det användningsområdet och andra, mindre kontroversiella effekter, ur nån sorts filosofiskt perspektiv.)This quote is hidden because you are ignoring this member.
Till saken hör ju att övermänskliga sångerskor är mästare på just att modulera rösten några cent fram och tillbaka off pitch för att det ska låta bra. En stor del av uttrycket kommer därifrån. Nu pratar jag alltså inte glidande överbryggning mellan toner som i wailande, utan när man ligger på toner. Det där näktergalssoundet funkar jättebra för trallpop etc, men för en så underbart fyllig och rund röst som SZA har känns det som helgerån. Så ja, helt enig.This quote is hidden because you are ignoring this member.
Verkligen. Man längtar efter att höra hennes röst liksom.
Vill man höra BRA sång i orginalgenren rekommenderar jag alltid Aretha in Paris. Kanske bästa sången på någon inspelning nånsin.
Den låten som sitter fast mest i mitt huvud såhär i efterhand är helt klart Low.
Kul val! Känner varken till skivan eller artisten. Har (försökt) lyssnat med ett öppet sinne då detta inte är min typ av musik.
Skivan är fint producerad rakt igenom och SZA en grym sångerska (minus för autotune, men det får bli en egen tråd
Att denna skiva blivit så hyllad har jag svårt att förstå. Den är verkligen inte dålig men inte särskilt bra heller - som album.
Senast redigerat av Albin den 2023-12-17 klockan 13:12.
Har lyssnat några varv. Funkar fint som bakgrundsmusik, luftig produktion och snälla ljud. Lite lustigt hur det skiftar från rap och gött skitsnackande till smörigheter som Special eller dirty skatepop som i F2F med den enda refrängen man minns
Smoking on my Ex pack är nice, överlag är de mer pratiga låtarna mest min kopp te. Love Language funkar med sina sparsmakade beats. Eller det mesta funkar väl egentligen men det är lite anonymt och polerat.
Det är coolt att skivan är så lång men den är inte så fokuserad eller planerad, staplade låtar som sagts i tråden.
Tror man får acceptera autotune och pitch correction som en del av paletten i modern RnB. Lite överdrivet använt på några av gästartisterna men annars är det väl normalt och inget jag reagerar nämnvärt på.
Kul att lyssna lite på mainstreamgrejer. Jag är fortfarande nyfiken på ny musik men jag letar kanske på andra ställen.
Det som slår mig efter en genomlyssning är samma sak som flera tidigare i tråden uttryckt, jag har väldigt svårt att skilja låtarna åt i minnet. Allt flyter ihop, det behöver inte nödvändigtvis vara något negativt, men det är sällan jag reagerar på något alls medan jag lyssnar på hela albumet. Texter i musik går mig alltsomoftast helt förbi, så jag antar att en stor del i den här musiken inte träffar mig alls.
Men det var onekligen kul att få en knuff i en musikalisk riktning jag sällan rör mig i på egen hand.
Jag tror att det har mycket med vana vid ett musikaliskt uttryck att göra. Jag har lätt för att gå runt och nynna på SZAs melodier, medan jag t.ex. inte kan skilja en Depeche Mode-låt från en annan. Allt låter likadant, för mig.
Jag har verkligen uppskattat de senaste årens RnB, men Sza har jag inte följt så noga. Hört grejer jag halvgillat men sorterat in henne i pop-facket och inte brytt mig så mycket. Superkul att lyssna fokuserat. Stora artister som också är lite kreddiga kan göra folk bananas även om musiken inte är så himla speciell. Jag tycker det finns annan indie-RnB som är både roligare proddad och har bättre låtmaterial. Däremot verkar hon som en stark kreativ kraft, och summa-känslan är ändå ganska positiv.
Sångmönstrena är rätt likt gamla Brandy-låtar, men tycker att det blir lite mer anonymt och varken speciellt rytmiskt eller melodiskt fängslande. Gone Girl tex. är liksom en rätt fin låt, men ändå väldigt lite som sticker ut och gör det kul. För mycket on point polerat, och för lite häng och attityd. Vissa låtar är tokigt smöriga, tex. Nobody Gets Me, och vissa känns som Ariana Grande-pop.
Good Days som flera av er gillar känner jag väldigt lite för, den är för slät. SOS, Used, Notice Me och Smoking on my Ex Pack gillar jag. Det är nästan konstigt hur många låtar jag tycker är rätt bra, 3,5 i betyg, när det samtidigt inte ens finns 1 låt jag skulle tips-skicka till nån. Känns dock som att albumet kan växa med tiden. Just nu slår jag hellre på L'Rain, Liv.e, Arlo Parks, Cleo Sol eller Lady Wray.
Grymt omslag!
Gjorde förresten 2 playlists förut då jag skulle dela lite nyish RnB, bra grejs:
https://open.spotify.com/playlist/4u...5jzj9os2AJc8la
Liv.e-låten Wild Animals är proddad av John Carroll Kirby såg jag först idag.
https://open.spotify.com/playlist/0z...yPKCVd3JTRKJtS
Första låten här med Rae Khalil och Carrtoons är asigt fin.
Jag har lyssnat mycket på rnb i min ungdom, men nu var det ett tag sen. Väldigt kul att dyka in i den världen igen.
Första lyssningen tyckte jag att den var lite spretig, men redan andra varvet så kändes det mer som en helhet. Särskilt andra hälften har ett skönt flow mellan låtarna.
Jag kan dock hålla med om att plattan är något lång. Hade några av låtarna strukits och vi kommit ner runt 14-15 låtar så hade det varit en 9:a. Nu hamnar vi på nånstans 7+
Jag känner för att gräva vidare och upptäcka mer, tack för playlists beem!
Vill bara säga att det är svinkul att läsa allas tankar, och extra kul att få ta del av spellistor och liknande.
Bra listor! Här finns en del låtar med mer "hooks" tycker jag, de vill gärna fästa sig i örat.This quote is hidden because you are ignoring this member.
Behörigheter för att posta
Svara med citat
