Lite osäker på forumsdel här...
Läste just en diskussion om hur ljudet från en TR909 eller RD-8 välte klubben, men samma person hade haft en TR8S som lät som en papperstunn kopia...
Jag har ju själv hört den sortens skillnader, men när man har en maskin framför sig...hur mäter man den energin som gör att ljudet slår långt eller inte? Vad avgör?
Bland dödliga måste det till ett bra PA på hög volym innan det blir uppenbart hur det spelar, men jag skulle vilja veta det redan innan det når mixen.
Har väl med hur EQ:n på mixern står att göra. Nån inställning för "utsträckning" finns inte på min mixer i alla fall
Men testar man två maskiner samtidigt, med EQ på noll, så hör man väl den "objektiva" skillnaden om den finns. Men den blir ju betydligt mindre om båda får varsin lagom lyxigt optimerad EQ/kompression, som ju BORDE vara fallet i livesammanhang.
Det här är en typisk sådan detalj som är lite knölig att mäta eftersom du behöver mäta flera olika aspekter av ljudet samtidigt. Du kan alltid mäta skillnaden mellan t ex peak och RMS för att få ut en ungefärlig siffra på hur hårt något slår, men du får där inte ut någon info om t ex en transient börjar dista när den kommer över en viss ljudnivå, vilket kan få den att upplevas som mycket starkare.
Men vad skulle "ljudslagkraft" ens vara? Volymen kan vara högre, och frekvenser kan optimeras, men mer än så?
Med tanke på beskrivningen i första inlägget så tolkar jag det som den upplevda slagkraften ett visst ljud ger. Bland annat TR-909 nämns. Jag tänker mig hur en sådan kan låta i ett bra PA jämförelse med hur VA-trummisar generellt sett låter... och där finns en rätt stor ledtråd! Jag upplever det inte som att det helt definitivt är det som efterfrågas, men min tolkning är att det som efterfrågas absolut inte enbart har med frekvens eller volym att göra. Vi kan även dra in parametrar så som impedans (fel impedans kan ljudmässigt upplevas som att vi får mindre tryck och övrig detaljrikedom) och hur fasen eventuellt vrids på vägen till högtalarna. Eller DACen i TR8S kanske bara inte kan återge signalen på ett lika hårt sätt.. det skulle ju absolute inte vara konstigt det heller.Ursprungligen postat av Ambulansen
This quote is hidden because you are ignoring this member.
Handlar det kanske om transienter? Med andra ord den psykoaukustiska såväl som fysiska effekten av en snabb decay eller hur en kompressor "slår till"?
Hur en 303:as accenter "smäller" olika hårt i olika kloner är ju en diskussion tex, och det bör väl bero på hur envelopen skapar en viss typ av transient?
Minimoogens beteende vid ultrakort decay och hög resonans är ett annat unikt beteende som är svårt att replikera exakt.
Senast redigerat av theVOID den 2023-09-19 klockan 14:19.
Det var ~ det första jag kom att tänka på!This quote is hidden because you are ignoring this member.
Min uppfattning av vad som händer med en bra (enligt min smak) 303:a där är just att den då distar till troligtvis i VCAn eller filtret där i övre delen av transienten, vilket upplevs klart mer/starkare än om det hade varit en ren sinus-spik. Jag upplever det som att samma sak kan hända i en 909:a, men det var iofs länge sedan jag hade en sådan framför mig.
Jag är inne på densitet av nån sort. Antal frekvenser, jämna/ojämna och harmonerande.
Det vi så fint kallar upplösning, är nåt man bara är intresserad av i digital domän, så den ska vara orimligt hög för att inte påverka en bra bit utanför hörbart område åt båda hållen på skalan.
Så, enligt puritanerna låter både VA och samplingar dåligt. VA, kan jag hålla med om har låtit billigt väldigt länge, jämfört med en samling VCO/DCO i samma antal stämmor. Beror då på genvägar man måste ta för att inte döda gårdagens datorer. Nu kanske det är annorlunda, men säkert är många pluggar fortfarande skrivna med glesa algoritmer för att inte öka latens.
Men ordentliga samplingar med dagens datorkraft borde hålla både faslinjäritet, transienter och harmonisk distortion oförändrade, även transponerade, relativt.
Det är där någonstans jag tror man tappar "trycket" för att inte ha nåt bättre ord, när det spelas i en mix, högt, live och regarerar med en miljö.
Vore fint om man kunde mäta den mängden av vad det nu är man har eller saknar, om det inte är uppenbart trots bra lyssning i sin egen miljö.
Perceptionen av ljudstyrka hänger som bekant ihop med frekvens eller spektrum. Den beror också på ljudets längd, åtminstone vad gäller kortare ljud som det är frågan om här. Det är som om energin integreras över tid. En grundlig referens är Brian C J Moores Hearing.
Vad gäller mätning av någon egenskap relaterad till det vi uppfattar som punch eller slagkraft går det säkert att konstruera om det inte redan existerar. Inom MIR finns det ju en hel del artiklar om liknande saker. Några saker man kan göra med feature extraction är att mäta attacktid, spektral centroid, rms-amplitud, osv, och genom att kombinera några av de deskriptorerna kan man säkert definiera sitt eget slagkraftsmått.
Tänk dig vad som händer om du distar en transient. För en väldigt kort stund så multipliceras vågformen över frekvensspektrat och blir då mycket "bredare" i just den dimensionen. I extremfall/vid extrem distortion så kan det bli som ett kort knäpp med vitt brus vilket inte är så coolt, men då det är jämnt multiplicerat och delat så kan det ge en mycket renare men tjockare/fetare känsla = hårdare "impact".This quote is hidden because you are ignoring this member.
Jag är verkligen jätteintresserad av upplösning i analog domän! Det är något som spelar väldigt stor roll i min värld.This quote is hidden because you are ignoring this member.
Jag upplever mig som ljud-puritan, men inte analogpuritan. Det är inte alls sällan som jag tycker att digitalt låter minst lika bra.This quote is hidden because you are ignoring this member.
Ja, jag upplever det helt klart som att det blivit annorlunda iom att datorerna blivit kraftigare och algoritmerna inte längre behöver vara så värst restriktiva. Men jag har iofs sedan länge tyckt att vissa analogsyntar verkligen låtit sämre än vissa mjukisar. Då i upplösning/ljudkvalitet. Mycket mer så idag.This quote is hidden because you are ignoring this member.
Ja! Tyvärr så sitter vi däremot fortfarande fast i en PCM-baserad världThis quote is hidden because you are ignoring this member.
Jag är helt säker på att det går att återskapa idag. Men det kanske behövs en mycket bättre DAC och utgångssteg.This quote is hidden because you are ignoring this member.
Ja, varför inte! Jag kan se slagkraftsmåttet som en obligatorisk markering i varje säljssida för trummaskiner framför mig, helt i stil med alkoholhanten på giftiga drycker från systemet.This quote is hidden because you are ignoring this member.
Men jag tror då att vi behöver hitta en ideal-siffra för flera av dessa parametrar, så att både värden över och under sänker slagkraftsmåttet. Men det bör då så klart inte gälla alla parametrar. Är någon villig att ta på sig uppdraget? Jag kastar gärna in lite input i frågan.
Volantiz, jag blir lite bekymrad om du tror det är PCM-kodningens fel. Då får jag foliehattvarning direkt. PCM lät perfekt redan på CD på 70talet, sen hade bara mastringsfolket väldigt svårt att inte röra sin emphasis knapp i ett decennie, men det är inte PCMs fel.
Jag tror absolut inte att det enbart är PCM-kodningens fel, men det påverkar ändå det du där beskrev. Din uttryckta foliehattvarning är för mig en tydlig indikation för att du själv inte jämfört PCM vs ren DSD i en bra lyssningsmiljö, så inget konstigt med det. I de här kretsarna så är jag väldigt van vid sånt. Jag och andra som faktiskt testat typ sådant upplevs som idioter av de som inte testat. Jag försöker nu bara se det komiska i det helaThis quote is hidden because you are ignoring this member.
Allright, vi kommer aldrig överens på den punkten tyvärr, dom problem som eventuellt skulle finnas i PCM hade uppdagats av så många som jobbat professionellt i analog miljö när PCM introducerades i deras värld på 80-90talet. Finns inte en chans att dom inte gjort så otroligt många a-b tester redan mellan analog/digital och inte hade accepterat nåt annat än transparens.
För att svara på det som jag upplever som tesen (analogt bankar hårdare än digitalt, 100% min tolkning av det du säger att någon annan sagt på ett annat forum
Hur ljud upplevs handlar om så många saker, det finns orsaker till att det läggs massor med kraft och pengar på att få till bra lyssning vid mastring och i studios. Både rummet i sig och även hur ljudet spelas upp.
En 808:a på ett system som inte klarar av att spela bas, ja då låter kaggen rätt mesig faktiskt. En 909:a på samma system kan låta helt ok, det som gör den kaggen till vad den är ligger högre upp i frekvens än 808:ans kagge.
Riktigt så enkelt tror jag inte heller det är. Långt ifrån. Finns många digitala maskiner som sparkar stenhårt. Det är inte i formatet det ligger.
Jag söker det som gör att ett ljud tar sig igenom fysiken i ett PA utan att plattas ut och smetas av den processen.
Enklaste exemplet att en analog källa äger vs kompromissad VA, och så har det varit länge, men det har egentligen inte med den skillnaden att göra.
En CD är ju också en sampling som spelas upp i bästa tänkbara återgivning utan att transponeras. Formatet låter förbannat bra, och kommer alltid att göra.
Även om man stannar i PCM världen så kan man fundera på vilken kvalitet, sample rate och bitdjup, kvalitet på DAC som används av tex TR8S etc. Alla DAC är inte lika…
Bortsett från snacket om att inte kunna höra fladdermus ljuden så är väl transientsteg och fasåtergivning något som borde påverka ett trumljuds impact vid högre/lägre bit rate? Om man nu gör jämförelse mellan att lyssna på en analog trummaskin och en digital.
Senast redigerat av Steelberry den 2023-09-19 klockan 15:14.
Ja, ha koll på ljudens grundupplösning och att lyssna på side-kanalen både på enskilda stereospår och hela mixen, ger så enormt mycket info om hur man ligger till i linjäritet också, så det är en sak jag gör. Det är bra hjälpmedel, men inte heller hela sanningen.
Det händer alltid grejer man inte helt väntat sig när 10kW PA tuggar i sig ens låt. DJs upplever det här ganska ofta, och har dom rippat nåt från en lossy ljudkälla så visar det sig tydligast när det manglats av en festivalsetup. Lossy codecs är ju EN av faktorerna man kan undvika, självklart, men det är inte alltid så lätt att höra och upptäcka, beroende på miljö.
(och sedan har vi alla gamla samplingsbaserade trummaskiner med låga bitdjup och låg samplingsfrekvens som samtidigt sparkar stjärt stenhårt i ett PA, så det är inte det som det hänger på)
Precis, så vad är det som gör att ett bra ljud låter ihåligt och faller samman i våldsam förstärkning, och ett annat som låter likvärdigt i kontrollerad miljö inte gör det?This quote is hidden because you are ignoring this member.
Ja, folk klagade friskt över hur digitalt ljud låter mycket mer förr än idag.This quote is hidden because you are ignoring this member.
Hur kan du med den logiken förklara att mp3 blev en grej?This quote is hidden because you are ignoring this member.
Sanningen är bara inte alls så enkel. PCM är ett överlägset mer praktiskt format än DSD. Vissa företag har försökt pusha för DSD för att det låter bättre (då ~enbart företag som fokuserar på att spela upp DSD-strömmar), men det kommer med en enormt stor nackdel i att det är komplicerat att processa en DSD-ström. Alla miljöer som jag känner till som kan bearbeta DSD konverterar till väldigt högupplöst PCM innan de kan göra någonting vettigt med ljudet.. och sedan konvertera tillbaka. Men det blir då inte samma sak. Alternativet som vissa mer nischade audiofil-skivbolag/studios gör är att de spelar in till DSD eller rullband.. och sen processar allt analogt innan det sparas ner som en ny DSD-ström. Det är med andra ord ett format som är omöjligt att göra lika kommersiellt gångbart. Iaf med dagens teknologi. Där sitter problemet.
Tillägg: Dessutom, jag har svårt att tänka mig att de små skillnaderna som finns skulle uppfattas i ett par vanliga hörlurar, i bilradion eller i en typisk hemstereo. Var är det kommersiella värdet i att begränsa möjligheterna och höja priserna markant för något som de flesta inte ens kommer uppfatta? Det betyder ändå inte att skillnaderna inte finns.
Senast redigerat av Volantiz den 2023-09-19 klockan 16:27.
Jag har tagit fasta på detta och skaffat ganska ordentliga PA-högtalare som ska användas som test av ljud/låtar.
Låter det inte bra i PA:t får det göras om.
https://community.klipsch.com/index....y-lll-drivers/
Det är här min skepticism kommer fram. Hur likvärdigt låter de? Hur kontrollerad och bra är miljön (rum och utrustning med mera)? Är de verkligen likvärdiga om man låter någon seriös ljudnörd (hej Volantiz!This quote is hidden because you are ignoring this member.Precis, så vad är det som gör att ett bra ljud låter ihåligt och faller samman i våldsam förstärkning, och ett annat som låter likvärdigt i kontrollerad miljö inte gör det?) lyssna på dem?
Mp3 är jätteenkelt, och du vet det själv: Mobilitet vs tolererad förlust. Idag kan mp3 låta så bra att under 0.1% hör skillnad på en perfekt kodad fil a/b mot lossless.This quote is hidden because you are ignoring this member.
Mäter man utsignalen från en digital respektive en analog "apparat" - främst en med resonant filter så kommer man upptäcka saker.
En digital apparat kan inte leverera starkare utsignal = spänning än vid den digitala nollan. DAC-specen (och ev gain-kretar) sätter ett skarpt stopp - aldrig högre än matningsspänningen. Det gäller generellt även för analoga apparater, men sitter där resonanta saker så kan utspänningens toppar bli högre än matningsspänningen - i själva kretsen och ibland även hela vägen ut. Sådana analoga artefakter blir en viktig del av soundet och ska det emuleras digitalt så måste "felen" "få plats" under nollan. Till det, att något upplevs som bättre i direkta jämförelser kan ofta hänföras till små skillnader i utsignalens nivå - starkare låter bättre.
Transienters egenskaper diskuteras - energi, fas etc. Om en digital inspelning utgiven på CD (16 bit/44,1 kHz) låter rätt så är det inte helt logiskt att att börja leta i DACarna i produktionsledet och prata upplösning i bitdjup och samplingsfrekvens. Transienter ska fortfarande uppfattas inom det vanliga hörselområdet och omvandlat till frekvensplan ger det ett (temporärt) spektrum 20-20000 Hz och "får plats" inom CD-spec. "Det digitala" kan ge en riktigt detaljerad bild av en "riktig" transient emedan analoga kretsar på många olika sätt kan "smeta ut" transienten i tid och fas. Gäller även återgivning av digitala signaler som tyvärr () måste passera diverse analogt inkl. slutsteg och högtalare. I slutänden så kan det vara att det uppfattade kraftigare "panget/tjoffet" vara en "på rätt sätt förstörd" transient.
Ergo återigen - det som uppfattas bättre/kraftigare etc kan vara dessa analoga förvrängningar, precis som när det gäller det mesta annat analogt som "låter bättre" - vem vill ha verkligheten liksom?
Tänkte på det som skrevs ovan om "klubblyssningen", att det kunde påverkas av den digitala upplösningen... Med tanke på lyssningssituationen så torde det vara i EQ och gainstaging skilnaderna ska sökas! The myths are strong with this one...Läste just en diskussion om hur ljudet från en TR909 eller RD-8 välte klubben, men samma person hade haft en TR8S som lät som en papperstunn kopia...
Då är vi iaf på samma linje där! Fint!This quote is hidden because you are ignoring this member.
Du har i den här tråden redan fått ett gäng olika svar på den frågan och enligt min förståelse kring ljud så hittar du inte lösningen i enbart ett av svaren, utan du behöver få flera av de parametrarna på plats för att komma dit.This quote is hidden because you are ignoring this member.
Exakt! En skillnad där är däremot att det finns helt andra typer av konstigheter/issues i den analoga kedjan än i den digital kedjan. Om du får ordning på alla konstigheter i den digitala kedjan så är problemet löst.This quote is hidden because you are ignoring this member.
Typ så! Men jag svarade på det här:This quote is hidden because you are ignoring this member.
Jag vill med det enbart förtydliga att det finns jättebra anledningar även där till att man ändå valt ett mindre transparent format.This quote is hidden because you are ignoring this member.
Står kvar på jobbet och skallen snurrar i ämnet, så tänker högt...
Vad skulle hända om man kan mäta SPL/LUFS, fast i 64 band? När flest band sammanfaller i peak, så har man ett ljud som tar sig igenom bruset... var min flummiga tanke.
Många DACar hanterar "inter-sample peaks" rätt bra ändå. Det är för att det är rätt vanligt att sampla upp signalen och även filtrera lite på vägen ut.This quote is hidden because you are ignoring this member.
Så det händer ofta en del roliga och mindre roliga saker i DACar just för att motverka olika fel som kan uppstå.. och det är där som jag tidigare menar att det KAN finnas en eventuell felkälla just vid mer extrema fall. Jag tror däremot mer på andra detaljer. Exempelvis det jag nämnde tidigare som du benämner som "på rätt sätt förstörd" transient.
Men ja, du är inne på bra spår i ditt inlägg!
Ja, dessutom, det hela började ju med ~ "någon på internet skrev". Det kan minst lika gärna egentligen handla om att 909:an såg ballare ut och därmed upplevdes som att den lät bättre, eller vad de nu beskrev det som. Vi bara spekulerar lite vänskapligtThis quote is hidden because you are ignoring this member.
Jag kan inte va tyst, för det råkar vara så lyckligt för audiofiler att det är ohyggligt svårt att objektivt jämföra pcm och dsd, och så man ska förlita sig på svävande adjektiv, liksom alltid i den världen...så, poff.This quote is hidden because you are ignoring this member.
Men det var inte det min tråd handlade om heller.
Sen tänker jag att en komplicerande faktor i detta är hur det faktiskt låter i ett specifikt ljudsystem och rum. Särskilt basfrekvenser försvinner lätt, så där kan ju ett ljud vara potentiellt mer punchigt men inte upplevas som det i högtalare som inte klarar av att återge hela frekvensomfånget. (Jmf hur många/de flesta 1960-talsproduktioner kapade basfrekvenserna eftersom de ändå inte klarade av att spelas upp i den tidens radioapparater och skivspelare.)This quote is hidden because you are ignoring this member.
Typ, en vanlig spektrumanalysator på 64 band?This quote is hidden because you are ignoring this member.Står kvar på jobbet och skallen snurrar i ämnet, så tänker högt...
Vad skulle hända om man kan mäta SPL/LUFS, fast i 64 band? När flest band sammanfaller i peak, så har man ett ljud som tar sig igenom bruset... var min flummiga tanke.
När flest band sammanfaller i peak.. det blir då i bättre fall som en kort smäll med vitt brus där. Refererar där till inlägg #10.
Om det ska vara full-on max energi på alla frekvenser så.. ja, det vore spännande att se hur hela kedjan skulle reagera på det. Du kan där räkna med ett par olika resultat i olika setups
Är det säker att man jämförde med samma volym? Vilken sorts mätare hade man som säkerställde det? Högre låter ju alltid bättre. Att det skulle vara en så dramatisk skillnad menar jag. Kan inte momentan LUFS vara måttet du söker?This quote is hidden because you are ignoring this member.
Att en gammal 8/12 bitars trummis skulle ha bra tryck/impact kan ju också bero på hur anti alias filtret ser ut tex och vilken distorsion som man får vid 0dB i efterföljade analoga kretsar. Det går ju att spekulera hur mycket som helst om man inte har något specifikt att jämföra med.
Senast redigerat av Steelberry den 2023-09-19 klockan 19:20.
Det jag läste var en inhouse ljudgubbe/DJ på en klubb som uttalade sig. Han har säkert rätt. Jag har själv upplevt det där med stor skillnad i sekundärt ljudtryck.
"The Cloakroom bass" finns som begrepp och är också något man ska tänka på i dansoirenterad musik; Hur intressant låter ens spår i garderoben eller utanför klubben?... Det är lite utanför min frågeställning men ändå inte, för basen man vill förmedla måste ju ta sig ut ur systemet.
Det är ju många variabler som styr det tydliga i en mix. Vi har varit över alla här tror jag.
Men det jag funderar mest över är likheten mellan en vanlig volfram glödlampa med alla dess frekvenser och hur den fyller hela färgspektrat, versus en yesteryear ledlampa som också lyste i lika många lumen men inte fyllde upp spektrat ordentligt. Idag är dom lite bättre, men inte riktigt där än.
Det är samma känsla med plugins och VA, att man inte får med allt som borde vara där för att det käkar för mycket resurser. Liksom allt det som mp3 tar bort, har jag fått för mig att det åker ut mer på analoga inspelningar än dagens DAW-spår som aldrig sett en kabel.
En känsla, inte nåt jag vet.
Men någonstans där tror jag mojon som ger punch och liv i en mix finns.
Men du, nu beskriver du det här flummigare än så som du påstår att audiofiler brukar beskriva sakerThis quote is hidden because you are ignoring this member.
Jo jag tänkte på det också...men hittar inte riktigt en term som funkar.This quote is hidden because you are ignoring this member.Men du, nu beskriver du det här flummigare än så som du påstår att audiofiler brukar beskriva saker
T.ex halvtunn inspelning, som man via band på rött, lägger till en massa harmonisk distortion och analogt brus blir plötsligt mer intressant och fyllig. Mer färger, om man vill. Högre densitet. Ett sånt ljud i mono med rätt frekvenser och transienter slår ju hårt igenom en mix.
Men kan man mäta skillnaden som blev i mer än dynamik? Vad har de extra frekvenserna för "värde"?
Blev det bara metaflum av allt? Det går ju att ta på, i motsats till låtsasvärden på en överprisad högtalarkabel t.ex.
Ett ganska nice trick för att få till bättre slagkraft är att höja volymen en aning, brukar göra susen
Jag ser ingen som helst motsats i det. Vad får dig att tro att det skulle vara en låtsasvärld? Eller att det du skriver om (/det du läst att någon på internet skriva om) går att ta på till skillnad från något som du bara antar det värsta om?This quote is hidden because you are ignoring this member.
Det går mer och mer åt det hållet på mer än bara ett sätt.This quote is hidden because you are ignoring this member.
Jag tycker att det vore jättefint om vi kan gå tillbaka till trummaskinerna utan att göra mer narr av folk som är genuint intresserade av ljud och vågat sig på att testa märkliga saker, som exempelvis "överprisad högtalarkabel".
This quote is hidden because you are ignoring this member.
Men är inte det vad LUFS gör? Det är ju frekvensviktat för att mäta upplevd styrka.
Ja, det är ju det första man gör i sin mix, men ibland har det nästan motsatt effekt, och gör att hela mixen blev ful, så man sänker mastern, eller överkomprimerar på något som inte bär från början. Enklast jämföra trumljuden från 90talsromplers mot t.ex Linn eller DMX. Båda är hårt komprimerade och kompromissade trumljud, men de gamla trummisarna kan ligga lägre i mixen och ändå sparka hårdare, även på liknande ljud.This quote is hidden because you are ignoring this member.
Varför, och hur kan man mäta det, är frågan
Senast redigerat av charliecrash den 2023-09-20 klockan 06:41.
Inget svar på att mäta, men just för punchen tycker jag det ofta beror på frekvenssvepet, som är så stor del av t.ex. 909 och även akustiska trummor, medan 808 har betydligt mindre svep och behöver därför mer bearbetning innan den slår.
Mer luft som flyttas/komprimeras/expanderar i nedåtstigande pitch ger mer punch?
Medhåll på gamla syntromplers, fesiga trummor oftast, eller bara lyssna på gamla eurodance, låter som kassettporta en hel del listettor.
Du får väl spela in en kick som sparkar hårt och en lika dan kick men som sparkar lösare och börja mäta på olika sätt, studera vågformen. Du får nog hitta din egen lösning.... vetenskaplig metod börjar med observation.
Posta här om du kommer på nått.
Bastrummor lär väl behöva både diskantmättad attack-transient och basfylld decay-klingning för att sparka igenom en mix. Jag hade två gamla trummaskiner "back in the days" som var helt ute ur tiden, först en KPR-77 som lät muffligt boff-boff när det var inne med klicketiklick ala justice-for-all och sedan en RX11 som hade tydligare attack ...men då skulle "alla" ha 909:ans påmm-påmm kick.
Samplade bastrummor kan nog ha tendens till att tappa närvaro men bör (med "rätt" sampler/fx) enligt recept ovan gå att skulptera (processa) till önskat resultat innan laddning till pre-mix. T.ex. Swemix/Cherion-studion nämnde ju att innan summering ville man höra klubbdunket i jättelika högtalare.
Fenomenet återspeglas även i hörbara skillnader mellan vissa tillrättalagda pcm/acb-bapparater och helt eller delvis oprocessade vco/vca-mojänger.
Det finns många tutorials kring hur man bygger bra kickar, jag skulle nog börja där och analysera vad som gör vad, därefter gå tillbaka och jämföra tankarna från det mot kickar från 909/808/707/linn/...
Matchar tankarna med upplevelsen?
Denniz Pop / Cherion + högtalare
Fysiken i högt ljud som möblerar om ens inälvor är inte lätt att simulera i en liten låda. Mången dj-producent som erfarit precis det .This quote is hidden because you are ignoring this member.
Denniz Pop / Cherion + högtalare
Mitt mål var att också slippa behöva göra det.
Det finns nog mycket som gömmer sig i envelopebeteenden. Jag har läst att Minimoogen har en kort hold-fas mellan attack och decay, som bidrar till punchighet, så jag kan tänka mig att liknande saker spelar in också för trummor.This quote is hidden because you are ignoring this member.
Gäller inte detta väldigt många äldre produktioner? Det har hänt väldigt mycket i och med digital inspelning och redigering, större tillgång till kompressorer och limiters, osv.Medhåll på gamla syntromplers, fesiga trummor oftast, eller bara lyssna på gamla eurodance, låter som kassettporta en hel del listettor.
Hela frågan har ju många aspekter, bland annat som rör signalbehandling, elektronik och akustik. Men om vi tänker oss att lyssningsförhållandena är kontrollerade så att vettiga jämförelser kan göras mellan olika ljud kan man ju börja experimentera. Man skulle kunna sampla analoga maskiner och jämföra med digitala, alltsammans avspelat på samma utrustning. Första steget i sådana experiment brukar vara att se till att normalisera volymen mellan de olika ljuden, vilket kan göras på flera sätt, tex RMS-amplitud med eller utan frekvensviktning, och som jag var inne på borde man ta hänsyn till ljudets längd eftersom upplevelsen av ljudstyrka integreras över tid. Men kommer vi inte då till ett cirkelresonemang? Målet är att hitta ett mått för upplevd slagkraft, givet att vårt valda ljudnivåmått är det samma för alla ljud. Om det problemet kan lösas återstår andra saker:This quote is hidden because you are ignoring this member.
Rent praktiskt skulle jag också göra det så, plocka ut ett antal testljud och rangera dem subjektivt från minst till störst slagkraft. Därefter kan man börja konstruera ett mått som korrelerar så bra som möjligt med ens subjektiva upplevelse. Ska det bli mer allmängiltigt behövs också ett större antal försökspersoner, med risk för att inte alla definierar slagkraft på samma sätt.This quote is hidden because you are ignoring this member.
Det här är nyckeln tror jag. Transienter handlar om att hitta rätt frekvens för att puncha igenom den övriga ljudmattan. Inte bara frekvenser, också enveloperna (bästa ordet).This quote is hidden because you are ignoring this member.
Behörigheter för att posta
Svara med citat
