Den imitativa syntesen

[Erik G]

Jag vill skriva av mig lite angående den imitativa syntesen.
När syntarna kom och blev tillgängliga (på 60-70-talet) var det ett enormt fokus på hur de kunde imitera eller rent av ersätta vanliga instrument. Det gjordes filmer och skivor med taffliga imitationer av blås- och stränginstrument. Se introt på videon nedan t.ex.
Paradoxalt, eftersom det ofta hävdades att syntar kunde "skapa vilket ljud som helst". Den imitativa syntesen är otroligt begränsande för en synts kapacitet tycker jag. Ändå är det fortfarande självklart att en synt som släpps 2023 ska kunna låta som en mängd akustiska instrument.

Mer paradoxalt är att både Minimoogen och Odyssey, som väl får betraktas som de första nedbantade och tillgängliga syntarna, saknade filterbank/resonatorer. För det är, åtminstone enligt mig, den viktigaste modulen för att skapa instrumentimitationer. Modularerna hade dem, men när t.ex. Minimoogen designades fick filterbanken gå.
Och därmed blev instrumentimitationerna onödigt ostiga.

Presetsyntarna (de gamla analoga) däremot har förvånande ofta någon form av filterbank/resonatorer gömda under skalet. Mer detaljerad info om dessa i kommande inlägg.


https://youtu.be/qVkkNlGt_6Q

[Erik G]

Det verkar som om det är en självklarhet att en synt ska kunna imitera andra instrument. Det är kommentarer som man nästan alltid får av oinitierade: "Kan den låta som en fiol?" Varför skulle den det?
En tilltänkt svärmor sade en gång, när jag spelat upp en låt av Ralph Lundsten (RIP): "Ja, det hör man ju att det inte är en riktig flöjt!"
Dubbelfel! För vem har sagt att det skulle föreställa en flöjt alls?
(Behöver jag påpeka att hon aldrig blev min svärmor?)

[Firechild]

Jamen precis, varför skulle man ha synthar till att härma befintliga instrument? Å andra sidan var väl det det en självklar tankebana i syntharnas begynnelse...man hade ju liksom ingen annan ljudreferens.
Men tex Switched On Bach...det är ju i min mening världens mest överhajpade album. Oerhört fantasilös skapelse skulle jag vilja påstå. Vem som helst som kan läsa noter och ha tillgång till en stor Modular skulle kunnat göra detta, inklusive mig själv. Det var liksom ingen snilleblixt överhuvudtaget, utan exakt det alla tänkte, kan den låta som en flöjt, ja varför inte spela in det då?
Håller med om filterbank! Utan den kan man inte göra träblås. Med den, kan man hur enkelt som helst göra det!

[AonFluX]

En silvrig plastlåda gjordes för att härma en basist..

just sayin'

[Erik G]

This quote is hidden because you are ignoring this member.

Men tex Switched On Bach...det är ju i min mening världens mest överhajpade album. Oerhört fantasilös skapelse skulle jag vilja påstå. Vem som helst som kan läsa noter och ha tillgång till en stor Modular skulle kunnat göra detta, inklusive mig själv. Det var liksom ingen snilleblixt överhuvudtaget, utan exakt det alla tänkte, kan den låta som en flöjt, ja varför inte spela in det då?

Fast jag har aldrig betraktat ljuden på SOB som imitativa. I så fall lyckades Carlos väldigt dåligt, t.o.m. med filterbank! Jag har bara lyckats identifiera något brassljud. Och jag har hört den mååånga gånger!

[Erik G]

Filterbank/resonatorer i presetsyntar:
ARP Pro Soloist: 10 st Twin-T
Rolle SH-2000: 2 st Twin-T
Moog Satellite: 1 st spänningsstyrt BPF

[Erik G]

This quote is hidden because you are ignoring this member.

En silvrig plastlåda gjordes för att härma en basist..

Och där föddes frågan istället: "Kan den låta som en 303:a?"

[Erik G]

This quote is hidden because you are ignoring this member.

Håller med om filterbank! Utan den kan man inte göra träblås. Med den, kan man hur enkelt som helst göra det!

Ja, man blir väldigt övertygad när man börjar använda en filterbank/resonator. Plötsligt börjar ens synt låta väldigt akustiskt.

[false messiah]

This quote is hidden because you are ignoring this member.

När syntarna kom och blev tillgängliga (på 60-70-talet) var det ett enormt fokus på hur de kunde imitera eller rent av ersätta vanliga instrument. Det gjordes filmer och skivor med taffliga imitationer av blås- och stränginstrument. Se introt på videon nedan t.ex.

Finns det inte flera olika skäl till detta? Att ha riktiga instrument som förebild gör det lättare att förhålla sig till dem när det handlar om vilken musik som går att framföra med dem, uttrycksmässiga möjligheter, och så vidare, och den kommersiella aspekten i att slippa hyra in en stråkorkester eller släpa runt på ett piano för genomföra en spelning ska nog inte heller underskattas.

Men redan från början fanns det ju de som ville skapa nya ljud – Buchla tyckte att Moog gjorde ett misstag med att knyta syntar till klaviaturer, både utifrån att det begränsar uttrycket (jag har för mig att det finns något citat som går ut på att en rad med av/på-knappar är en väldigt ingenjörsmässig lösning för musikaliskt uttryck), och närheten till pianon och orglar, som inte var ett uppenbart val.

Paradoxalt, eftersom det ofta hävdades att syntar kunde "skapa vilket ljud som helst". Den imitativa syntesen är otroligt begränsande för en synts kapacitet tycker jag. Ändå är det fortfarande självklart att en synt som släpps 2023 ska kunna låta som en mängd akustiska instrument.

Stämmer det verkligen? Kanske om det handlar om workstations och stagepianon, men där finns ju ett tydligt syfte i att kunna kompa med orgel/piano/stråk/etc vid behov.

[Erik G]

Kolla denna film, mycket övertygande!


https://youtu.be/_XUiJi5153Y

[false messiah]

This quote is hidden because you are ignoring this member.

Ja, man blir väldigt övertygad när man börjar använda en filterbank/resonator. Plötsligt börjar ens synt låta väldigt akustiskt.

Mycket i akustiska instrument handlar också om uttryck. Roger Linn har ett par demos där han spelar musik med väldigt enkla patchar (enkel vågform, filter via tryck och vibrato), och det låter mycket mer levande än att göra samma sak via ett traditionellt klaviatur:


https://youtu.be/kqT25dlf1OQ

[Erik G]

This quote is hidden because you are ignoring this member.

Finns det inte flera olika skäl till detta? Att ha riktiga instrument som förebild gör det lättare att förhålla sig till dem när det handlar om vilken musik som går att framföra med dem, uttrycksmässiga möjligheter, och så vidare, och den kommersiella aspekten i att slippa hyra in en stråkorkester eller släpa runt på ett piano för genomföra en spelning ska nog inte heller underskattas.

Ja det håller jag med om.

This quote is hidden because you are ignoring this member.

Men redan från början fanns det ju de som ville skapa nya ljud – Buchla tyckte att Moog gjorde ett misstag med att knyta syntar till klaviaturer, både utifrån att det begränsar uttrycket (jag har för mig att det finns något citat som går ut på att en rad med av/på-knappar är en väldigt ingenjörsmässig lösning för musikaliskt uttryck), och närheten till pianon och orglar, som inte var ett uppenbart val.

Ja, orgeltangentbordet ger onekligen en stark och onödig association till piano och orgel och ger omedelbart upphov till efterfrågan att synten absolut måste kunna låta som ett piano och en orgel. Samt vara polyfonisk!

This quote is hidden because you are ignoring this member.

Stämmer det verkligen? Kanske om det handlar om workstations och stagepianon, men där finns ju ett tydligt syfte i att kunna kompa med orgel/piano/stråk/etc vid behov.

Ja det var så jag tänkte. Men du har rätt, det kommer ju syntar nu, som Waldorfs t.ex. som inte aspirerar på att imitera någonting alls.

[jgb]

Japp, resonatorbank är metoden för att göra ljud mer "akustiska". Det är rätt tydligt när man kikar på resonansfrekvenser i olika sorters instrument, från röster till kontrabasar. Hade några år när jag nördade ner mig hårt i det här.

[Erik G]

This quote is hidden because you are ignoring this member.

Mycket i akustiska instrument handlar också om uttryck. Roger Linn har ett par demos där han spelar musik med väldigt enkla patchar (enkel vågform, filter via tryck och vibrato), och det låter mycket mer levande än att göra samma sak via ett traditionellt klaviatur:

Absolut! Uttrycksmöjligheterna och spelstilen är väldigt avgörande.
Oavsett hur exakt en imitation av en fiol är så låter det fel om man spelar den som ett piano.
Fint instrument förresten, det måste jag kolla upp!

[Erik G]

This quote is hidden because you are ignoring this member.

Japp, resonatorbank är metoden för att göra ljud mer "akustiska". Det är rätt tydligt när man kikar på resonansfrekvenser i olika sorters instrument, från röster till kontrabasar. Hade några år när jag nördade ner mig hårt i det här.

Jag har försökt hitta en komplett tabell över formater/resonansfrekvenser för olika instrument. Har hittat spridda uppgifter för vissa instrument men ingen komplett. (Alltså, inte för att jag vill imitera något då...)

[jgb]

This quote is hidden because you are ignoring this member.

Jag har försökt hitta en komplett tabell över formater/resonansfrekvenser för olika instrument. Har hittat spridda uppgifter för vissa instrument men ingen komplett. (Alltså, inte för att jag vill imitera något då...)

Samma här, men formantfrekvenserna för röst går att hitta i alla fall.

[theVOID]

Additiv syntes löser ju problemet, även om det tar tid. Synclaviern är ju otrolig på att emulera akustiska instrument över tid.
Även om resyntesen inte är så avancerad såklart.

[false messiah]

This quote is hidden because you are ignoring this member.

Fint instrument förresten, det måste jag kolla upp!

Linnstrument är en midikontroller, så den innehåller inte någon ljudmotor i sig, till skillnad från till exempel Eigenharp. (Och just den videon visar en tidig prototyp, men produktionsversionen är inte särskilt annorlunda i fråga om funktion.)

[Albedo]

Jag håller med till fullo om ditt inlägg Eric G.
Och det är det jag gillar med Vangelis tidiga album. Han försökte inte härma instrumenten, men fick ändå till en symfonisk musikalisk orkesterstämning med ljuden.

Det här med att kalla ljuden för instrument-namn kanske härstammar från kyrkorglarna.
Då skrev man ju flöjt, violin, kornett osv på de olika knapparna. Men det var ju inte för att orgeln härmade de ljuden, utan för att hjälpa organisten att få fram de olika stämmorna i orgeln.

Det påminner lite om presetsen på Yamaha CS60/80.
De instrument-namnen som står på knapparna låter ju inte som dom instrumenten, utan är till för användaren att veta vilken ungefärlig klang han får med den knappen, som han sen kan jobba vidare med till det ljud han vill uppnå.

[false messiah]

This quote is hidden because you are ignoring this member.

Japp, resonatorbank är metoden för att göra ljud mer "akustiska". Det är rätt tydligt när man kikar på resonansfrekvenser i olika sorters instrument, från röster till kontrabasar. Hade några år när jag nördade ner mig hårt i det här.

Det finns ju andra syntesmetoder än subtraktiv syntes också.

Modalsyntes och olika varianter av physical modeling har ofta med resonatorer som en integrerad del av ljudskapandet, så där är det inte lika mycket något man bara hänger på i slutet av kedjan.

[jgb]

This quote is hidden because you are ignoring this member.

Det finns ju andra syntesmetoder än subtraktiv syntes också.

Modalsyntes och olika varianter av physical modeling har ofta med resonatorer som en integrerad del av ljudskapandet, så där är det inte lika mycket något man bara hänger på i slutet av kedjan.

Vem har pratat om enbart subtraktiv syntes? Det var du som tog upp det, inte jag. T.ex. FM-syntes har använts till att uppnå samma resultat med olika nivåer av lyckat resultat.

[false messiah]

Snubblade över den här sidan med spelbara exempel på waveguide-syntes, går från en enkel Karplus-Strong till en mer komplett flöjtmodell: https://www.osar.fr/notes/waveguides/

[Tomas N]

Jag ogillade imitationer förut, de kunde ju aldrig mäta sig med originalet. Men jag har tänkt om när det gäller analogsyntar (åtminstone min prophet, har begränsad erfarenhet av andra): Synten har så mycket egen personlighet att det snarare blir en "konstnärlig gestaltning" av ett ljud, som har ett egenvärde skilt från "originalet". Dessutom skiljer det ju alltid en hel del mellan gestaltningen och ursprungsljudet, synten levererar en egen personlig version av en ljudkaraktär.
Sampling uppfattar jag däremot som ett försök att imitera till 100 %, och kunna ersätta ett instrument med en synt. Det funkar aldrig, tycker jag - det blir mest halvdöd digital sörja (sa analogtalibanen). Visst, digitalpianon är ju praktiska räddare i nöden ofta, men i en kontrollerad akustisk miljö, tex studio - vem skulle föredra digitalpiano framför ett akustiskt? Eller, om man har en trumpetare i bandet, använder man hellre sin samplade trumpet och låter trumpetaren spela tamburin istället?

[PF]

Detta är en diskussion som bör förenas med Synplant 2-diskussionen för Syntplant 2 är de facto en AI som kan programmera en väldigt konventionell synt och ett reverb. Den kan låta väldigt troget nästan vad som helst. AIn har därmed de facto blivit världens just nu duktigaste syntprogrammerare!

[oberdada]

This quote is hidden because you are ignoring this member.

Det här med att kalla ljuden för instrument-namn kanske härstammar från kyrkorglarna.
Då skrev man ju flöjt, violin, kornett osv på de olika knapparna. Men det var ju inte för att orgeln härmade de ljuden, utan för att hjälpa organisten att få fram de olika stämmorna i orgeln.

Mycket möjligt, och när man jämför registrens namn med hur de låter skulle få av oss säga att de är lyckade imitationer. Kanske med undantag för tungstämmor (krumhorn bl.a). En trompette låter inte väldigt likt en trumpet, en Waldflöte inte så väldigt flöjtlik, och Gambe liknar inte alls ett stråkinstrument. Dessutom har orglar helt nya uppfinningar som mixturer. Däremot har de här registrena blivit sina egna ideal så att orgelbyggare inom samma tradition har ett klangideal att sträva mot.

[oberdada]

This quote is hidden because you are ignoring this member.

Synten har så mycket egen personlighet att det snarare blir en "konstnärlig gestaltning" av ett ljud, som har ett egenvärde skilt från "originalet". Dessutom skiljer det ju alltid en hel del mellan gestaltningen och ursprungsljudet, synten levererar en egen personlig version av en ljudkaraktär.
Sampling uppfattar jag däremot som ett försök att imitera till 100 %, och kunna ersätta ett instrument med en synt. Det funkar aldrig, tycker jag - det blir mest halvdöd digital sörja (sa analogtalibanen).

Precis. Alltför nära imitation kan dessutom råka ut för fenomenet uncanny valley, det låter väldigt likt men inte helt rätt, och vad är vitsen? Men sampling kan också användas medvetet klumpigt, utan att täcka över att det är samplat, och då tycker jag det blir mer av sin egen sak och inte bara imitation.

[Tomas N]

This quote is hidden because you are ignoring this member.

Precis. Alltför nära imitation kan dessutom råka ut för fenomenet uncanny valley, det låter väldigt likt men inte helt rätt, och vad är vitsen? Men sampling kan också användas medvetet klumpigt, utan att täcka över att det är samplat, och då tycker jag det blir mer av sin egen sak och inte bara imitation.

Absolut, sampling som ljudskapande metod kan ju vara hur kreativt som helst. Det jag har svårt för är när man tycker att imitationen duger lika bra som originalet.

[hasse_fx]

Två reflektioner: Naturen är integrerande så de flesta musikinstrument (och en hel del) fungerar subraktivt - en övertonsrik grundton (typ sträng eller "reed") som filtreras på olika sätt, så subtraktiv syntes är en bra ansats till imitation - det som påverkar mest är hur rudimentär en analogsynt är implementerad, både när det gäller skapade klanger och utryckssätt... Om något är "imitierat" är det försöken att härma spelbarhet! Att det sedan blivit ljudideal i sig trots/tack vare sina begränsningar må så vara...

När det gäller sampling och imitationer så tycker jag diskussionen hamnar lite snett. Det är få förunnat att behärska flera instrument och/eller eller hyra in stora orkestrar. "Duger lika bra" är en defintionsfråga - ekvivalent då för de som spelar kloner eller reissues av klassiska syntar! Duger de imitationerna lika bra som om de vore spelade på orginalen? Om man ska förverkliga sina musikaliska ambitioner - kan vara betydligt svårare nå dit med den äkta vägen att köra "visklekeken" via notpapper/arrangör/diregent/musiker/inspelningstekniker - eller att låta sig begränsa sig till vad som "duger"...

En tredje reflektion - tänker att en rätt stor andel av de som trakterar "syntar" utanför 99-etc-miljöer använder pianon, orgel, stråkar etc för att kunna använda det i sitt musicerande - kan inte se varför man ska ifrågasätta "funktionella" imitationer överhuvud taget, så absolut är det fortfarande mer eller mindre självklart.

[ricard]

Väldigt intressant tråd!

Jag minns när jag hörde någon låt med synt som barn (vi talar tidigt 70-tal, typ, då) och frågade vad det var för instrument och någon sa "synthesizer, den kan låta som vilket instrument som helst". Det var nog den gängse bilden på den tiden, och det färgade min inställning till vad man skulle och kunde använda syntar till länge.

Men, samtidigt, tänker jag att de akustiska instrument vi har idag är ett resultat av många års experimenterande med vilka klanger som är användbara, och kan i någon mån sägas representera något slags optimum, i varje fall inom det vi kan kalla 'traditionell tonal musik', vilket kan exemplifieras av att ytterligt få nya akustiska instrument som fått något större genomslag har skapats de senaste 200 åren. (Det jag spontant tänker är saxofon och steel pan).

Så i någon mån skulle man kunna se imitativ syntes passa in i den paradigmen - allt bra är uppfunnet, sen kan man hitta nya uttrycksformer, som t ex elgitarren, som började som en helt enkelt elförstärkt version av den vanliga akustiska gitarren.

De mest användbara syntljuden tycker jag själv är ofta de som passar in någon existerande kategori - "brassljud" t ex - men som avviker på detaljnivå, och blir ett eget instrument. "Syntbrass" t ex. Eller "resonant syntbas". Visst kan man skapa alla möjliga "otherworldly" ljud, men många gånger är det svårt att finna en användning inom den traditionella musiken för den typen av instrument, däremot nyare genrar som ambient etc har inte de begränsningarna och ger en annan musikalisk rymd som tillåter mycket större ljudvariation.

Man kanske kan se det som att imitativ syntes är intimt kopplad med imitativ traditionell musik.

[KRiS]

Ja alla användbara ljud är väl mest varianter på redan existerande ljud, tycker förövrigt Micro Q är bra på att göra akustiska ljud typ saxofoner och gitarr

[RX11]

Instrumentimitation har väl alltid varit ett försäljningsargument från synt-tillverkare men dito fabriksinställningar har nog med tidens tand ur praktisk synvinkel mest blivit utgångslägen för ungefärlig karaktär.

En hastigt ovetenskaplig gissning angående andel likhet med original:

Under 50 % = egen kategori med prefix (t.ex. vintage analog).

Mellan 50-75 % = kusliga dalens hypotes (t.ex. old school General Midi).

Mellan 75-99 % = direkt igenkänning med mer eller mindre processad karaktär.


Icke att förglömma djurimitationer.


https://youtu.be/NEwzTpd8uRg

"Frog" = blågrå knapp längst ned till höger; https://1.bp.blogspot.com/-YuBE1SjfA...As/s1600/4.jpg

TB-303 har ju postumt blivit beskylld för att låta groda.

[Herr Sputnik]

Tycker Benns video om physical modeling var rätt intressant i anslutning till denna tråd.
https://youtu.be/hw9bWnDei-k

[slirak]

This quote is hidden because you are ignoring this member.

Kolla denna film, mycket övertygande!


https://youtu.be/_XUiJi5153Y

Det där var ju smått magiskt! Bortsett från några minuter med Kroffes Polymoog, så har jag ingen erfarenhet av resonatorbanker. Jag har heller aldrig intresserat mig för bra imitativ syntes, så jag tappade hakan lite när jag kollade på den där filmen.

Sen måste jag erkänna att jag är lite svag för dålig imitativ syntes. Dels så kan jag verkligen gilla ostighet, jag tycker det har en alldeles särskild charm. Men dels tycker jag, liksom väl en del andra i tråden också är inne på, att misslyckade imitationer kan skapa nåt helt eget.

Att många såg synten som nåt som skulle imitera "riktiga" instrument har nog att göra med den mänskliga hjärnan, den försöker alltid passa in nya saker i befintliga mönster.

Kanske var det också påhejat av försäljare. Många av de tidiga användarna ville förvisso ha nåt som lät nytt och annorlunda. Men massmarknaden är väl kanske inte så experimentsugen. Då kan det vara lättare att sälja en synt med argumentet att den kan låta som en 303:a, f'låt både en trumpet och en fagott och en fiol. Det perfekta komplementet till din hemorgel liksom.

Att den kallades synthesizer antydde väl också syntetisering av "riktiga" instrument. Don Buchla ville aldrig kalla sina musikmaskiner för syntar, just pga den associationen. Han föredrog "Electronic Music Box".

[Albedo]

This quote is hidden because you are ignoring this member.

Icke att förglömma djurimitationer.

TB-303 har ju postumt blivit beskylld för att låta groda.

Roland SH-2000 har Frog Man och Funny Cat.

[oberdada]

This quote is hidden because you are ignoring this member.

Två reflektioner: Naturen är integrerande så de flesta musikinstrument (och en hel del) fungerar subraktivt - en övertonsrik grundton (typ sträng eller "reed") som filtreras på olika sätt, så subtraktiv syntes är en bra ansats till imitation - det som påverkar mest är hur rudimentär en analogsynt är implementerad, både när det gäller skapade klanger och utryckssätt... Om något är "imitierat" är det försöken att härma spelbarhet! Att det sedan blivit ljudideal i sig trots/tack vare sina begränsningar må så vara...

Excitation-resonans-modellen är en bra första början. Ska man göra det mer trovärdigt kommer en del ickelineära förhållanden med i bilden. Och interaktion mellan excitationen och resonansen. Men exemplet en bit upp med Roger Linn som spelar på en - jag vet inte vad - visar ju en annan sida av saken: att musikern kan imitera instrument genom tillräckligt precis expressiv kontroll, oavsett om syntesmodellen är hopplöst primitiv.

När det gäller sampling och imitationer så tycker jag diskussionen hamnar lite snett. Det är få förunnat att behärska flera instrument och/eller eller hyra in stora orkestrar. "Duger lika bra" är en defintionsfråga - ekvivalent då för de som spelar kloner eller reissues av klassiska syntar! Duger de imitationerna lika bra som om de vore spelade på orginalen? Om man ska förverkliga sina musikaliska ambitioner - kan vara betydligt svårare nå dit med den äkta vägen att köra "visklekeken" via notpapper/arrangör/diregent/musiker/inspelningstekniker - eller att låta sig begränsa sig till vad som "duger"...

Ja. En orkester kostar nog åtskilligt mer att köpa än vad en synclavier någonsin har gjort. Men den punkten kan jag inte hjälpa att jag har åsikter om: "orkestermusik" realiserad med samplade orkesterbibliotek tycker jag har något trist över sig om det ska anses som den färdiga produktionen. Som en skiss man skickar till någon som ska välja ut repertoar för en orkester är det inget fel med det.

En tredje reflektion - tänker att en rätt stor andel av de som trakterar "syntar" utanför 99-etc-miljöer använder pianon, orgel, stråkar etc för att kunna använda det i sitt musicerande - kan inte se varför man ska ifrågasätta "funktionella" imitationer överhuvud taget, så absolut är det fortfarande mer eller mindre självklart.

Jag tror Joel Chadabe har ett citat från någon syntreparatör som säger att typ 90% av alla syntar de får in för lagning har alla presets kvar i sin originalform. Och vidare, att de allra flesta vill ha en synt som ett praktiskt redskap, en klaviatur som kan låta någorlunda som ett piano eller en orgel.

[hasse_fx]

This quote is hidden because you are ignoring this member.

En orkester kostar nog åtskilligt mer att köpa än vad en synclavier någonsin har gjort. Men den punkten kan jag inte hjälpa att jag har åsikter om: "orkestermusik" realiserad med samplade orkesterbibliotek tycker jag har något trist över sig om det ska anses som den färdiga produktionen. Som en skiss man skickar till någon som ska välja ut repertoar för en orkester är det inget fel med det.

Menar nu inte att det ska ersätta en orkesterrepertoar och "demos" började jag hjälpa kompositörer med redan på 90-talet. Men för de flesta som vill använda orkesterklanger som en del av sin musik så finns sällan alternativet - att då avstå eller medvetet "go cheesy" är det jag vänder mig mot - speciellt när det sedan ett tag går att få saker och ting kusligt likt! Och som som sagt - utan förvränging via viskleken...

[Erik G]

This quote is hidden because you are ignoring this member.

Additiv syntes löser ju problemet, även om det tar tid.

Inte för att jag har provat, men jag har svårt att se hur additiv syntes skulle lösa behovet av formanter. För det krävs det särskilda algoritmer eller hur? Och sen går det väl inte att skapa excitation-resonator-syntesen heller.

[oberdada]

I additiv syntes skulle man behöva multiplicera alla deltoner med en spektral kurva som bestäms av formanterna. Så det blir multiplikation istället för filter.
Rossings The science of sound har förresten en del uppgifter om formanter, eller i alla fall spektrum av olika instrument som kanske kan vara användbart.

[mono]

Teoretiskt sett kan man ju göra alla ljud i kosmos med additiv syntes. Praktiskt blir det dock ganska lurigt

[PF]

Det vill jag lova! Kikade in i garderoben längst in på min K5000S och stängde snabbt dörren igen Synten var fin men är inte kvar.

[elysian]

This quote is hidden because you are ignoring this member.

Men tex Switched On Bach...det är ju i min mening världens mest överhajpade album. Oerhört fantasilös skapelse skulle jag vilja påstå. Vem som helst som kan läsa noter och ha tillgång till en stor Modular skulle kunnat göra detta, inklusive mig själv. Det var liksom ingen snilleblixt överhuvudtaget, utan exakt det alla tänkte, kan den låta som en flöjt, ja varför inte spela in det då?

Hur var det nu... "If I only had a little humility, I would be perfect" .

Riktigt så enkelt som du beskriver det var det inte, man får ha den tidens teknik i åtanke.

Bifogar ett textstycke som beskriver en del av processen, taget från den utmärkta biografin om Bob Moog, "Switched On" av Albert Glinsky.

Biografin är för övrigt mycket givande för alla som är intresserade av analoga synthar (inte bara Moogar) och deras historia.

Kan också rekommendera "Analog Days" av Pinch & Trocco.

[ricard]

Vid första anblick (anlyssnande?) så kan S-O-B te sig som "ratta in en massa slumpmässiga ljud och spela upp en MIDI-fil" (ja, just det fanns ju inte på den tiden förstås, men det är den ansatsen som antyds här), men när man sedan hört andra elektroniska renderingar av klassisk och populär musik, som för det mesta låter riktigt trista och oinspirerade, så inser man vilken pärla den faktiskt är.

[Erik G]

För att hänga kvar vid SOB, så kan jag knappt höra några imitativa ljud på den. Nåt brass, nån orgel, men annars bara abstrakta ljud. Så varför refereras det ofta till den när man pratar imitativ syntes? Jag är säker på att Carlos hade kompetens nog att göra bra imitationer om han hade velat det.

[Erik G]

This quote is hidden because you are ignoring this member.

Men tex Switched On Bach... Vem som helst som kan läsa noter och ha tillgång till en stor Modular skulle kunnat göra detta, inklusive mig själv.

Mnjaee.. fatta vilket tålamod att lära sig alla styckena och stämmorna, patcha in passande ljud på en gammal moogmodular, spela alla stämmorna monofoniskt (med drivande oscillatorer), helt manuellt på en rullbandare. Inga datorer, inga sequencers.

[oberdada]

This quote is hidden because you are ignoring this member.

Mnjaee.. fatta vilket tålamod att lära sig alla styckena och stämmorna, patcha in passande ljud på en gammal moogmodular, spela alla stämmorna monofoniskt (med drivande oscillatorer), helt manuellt på en rullbandare. Inga datorer, inga sequencers.

Folk hade nog i stort sett mer tålamod på den tiden, tänk bara på all bandslöjd för att klippa ihop EAM-stycken. Den arbetsgången med att spela in varje stämma för sig har jag provat en del och ska jag nog jobba mer med. Carlos har aldrig varit någon stor hjälte för mig, kanske blir lite kitschigt för min smak, även om de mikrotonala styckena är värre i det avseendet än Bach-tolkningarna. Men om man accepterar premisserna, att det ska vara just sådär kitschigt, då kan det vara rolig lyssning. Jag har inte switched on, bara brandenburgkonserterna på vinyl. Om man uppfattar ljuden som imitativa eller ej beror väl helt enkelt på hur nära likhet man förväntar sig?

[Erik G]

This quote is hidden because you are ignoring this member.

Om man uppfattar ljuden som imitativa eller ej beror väl helt enkelt på hur nära likhet man förväntar sig?

Nej faktiskt inte.
Jag lyssnar på SOB just nu, och ljuden är c:a 80% rena syntljud (såna där typiska tidiga syntljud från 70-talet) och 20% imitativa; oboe, brass mm.
Jag tror snarare att Carlos rattade fram ljud som motsvarade originalets roller i orkestern; bas, alt, tenor osv. samt passade bra i ljudbilden. Har för mig att jag läst Carlos uttrycka det så.
Att SOB ibland betraktas som imitativ beror nog snarare på att det är klassisk musik och folk drar slutsatsen att den ska imitera en symfoniorkester.

Att SOB är hypad beror nog på att den spelades in 1968 och var då en helt unik produkt: Ingen hade tidigare tolkat klassisk musik på synthesizer och ingen (tror jag) hade heller gjort ett album med enbart synthesizer. Väldigt mycket har hänt sedan dess och SOB hade knappast märkts i bruset om den gjort idag.

Lyssna på den igen!

[elysian]

Se foto av boksida några inlägg upp:

"Tone colors on the synth were developed to suggest the flavor of Baroque instruments without specifically replicating the sounds of the originals."

Jag orkar inte skriva av hela texten, men ta gärna någon minut och läs den, så får ni även ett kort svar på hur den spelades in (det finns mer om detta i den nämnda boken).

[oberdada]

Ja, inspelningsprocessen är ju intressant i sig. Carlos spelade in korta snuttar för att oscillatorerna stämde ur sig hela tiden. En kul parallell är att Glenn Gould också spelade in Bach och klippte ihop fragment av olika tagningar, ungefär i samma tid.

[Erik G]

This quote is hidden because you are ignoring this member.

"Tone colors on the synth were developed to suggest the flavor of Baroque instruments without specifically replicating the sounds of the originals."

Tack.