Icke/fri-metrisk musik?

[Ambulansen]

Jag vad kan det vara egentligen?

Ett exempel är ju hur folksångare i den irländsk-amerikanska traditionen ofta har en helt fri räkningsstil mellan verserna, som ofta men inte alltid baseras på nåt rimmande mått i 4/4 eller 6/8, som även de ofta får sista slaget avklippt. Det är en del av uttrycket, och en effektiv metod att skapa tension i berättandet.

Klassiskt Woody-beteende

https://youtu.be/CogtZ4EUwww

Ett annat är den där balkantraditionen jag inte minns namnet på som praktiskt taget går i 1/8 och beter sig hursomhelst med det. (Johey startade en tråd om saken nån gång, men jag hittar den inte )

En annan är den musik som spelas i processioner under begravningar och religiösa högtider i stora delar av indiska och nepalesiska Himalaya. Den är medvetet "otherwordly" (den SKA inte låta som folk/klassisk musik) och spelas med rent metriskt mycket bruten rytm, om än med traditionella beats på trummor, och med vad man kan kalla ljudeffekter på stora blåsintrument som har mer släktskap med digeridoo eller bronålderslurar än med melodiska grejer. Även chennai (/surna/skallmeja) brukar användas.


https://youtu.be/FW9eK6PkKXY

Vad finns mer, hur gör man, hur gör DU? Vore kul att implementera lite mer a-metriska element i sin musik

[Tomas N]

Frank Zappas "Truck Driver Divorce" har ett gitarrsolo (kommer vid 1.30) som är så nära total rytmisk upplösning man kan komma - åtminstone i min hjärna. Har försökt hitta 1:an sedan 1984 utan att lyckas. Ibland tror man att man kuggat in på en taktart, men förhoppningen grusas efter ett par sekunder. Vore kul att veta om det är medvetet kaotiskt eller om det finns en puls, men att Chad Wackermans trumspel är så komplext och virtuost att man (=jag) inte lyckas följa.
Sen finns det ju diverse frijazz som släppt allt vad puls och meter heter, där processen styrs mer av "mental gruppdynamik" eller vad man ska kalla det. Fascinerande men krävande, även att spela (har provat...) Kolla in Iskras låtar, tex "Till Katarina Blum"

[oberdada]

I Zappas fall kanske det är vad han har kallat xenochrony, dvs gitarrsolot kan ha varit inspelat till ett annat komp, och så har det mixats med andra tagningar som kan vara i ett annat tempo och taktart. (Länge sedan jag hörde Them or Us, blev av med skivan i en flytt.) Jag tycker nog frijazz generellt är bättre exempel på fri puls och fri metrik, det ligger ju i saken. Men man tenderar ändå att ha en känsla av tempo, ofta svindlande fort, eller så sakta att det nästan stannar av.

Musik med fast puls med flytande taktarter är väl en annan sak. Många exempel tar utgångspunkt i text och försöker följa metriken, som inte nödvändigtvis faller in i regelbundna mönster. Tehillim av Steve Reich t.ex.

[Ingemar Stålholm]

Tänker spontant på The Necks, dom är rätt bra på att vara konsistenta men svårräknade tycker jag. Obs, är dock ödmjuk inför att jag bara har dålig taktkänsla

Det är väl konst/frijazz, antar jag