Jag klagar fortfarande inte på hinder. Varför skulle allt nödvändigtvis gå motståndslöst? Har man inte tid och ork på grund av jobb eller familj finns valet att göra sig av med dem. Troligtvis något man bittert skulle ångra, eller som skulle leda till svårigheter som går ut över lust och möjlighet till överskottsaktiviteter som att skapa musik. Min poäng är bara: varför klandra sig själv när problemet är systemiskt?
När det gäller uppmärksamhet och publik har jag svårt att se bristen på det som ett hinder för själva musikskapandet, men om så är fallet tyder det väl på att social uppskattning är den primära orsaken att hålla på. Och avhängighet av inspiration för att få något gjort ser jag som ett nybörjarfenomen. Som KRiS säger: se det istället som ett jobb som ska utföras. Man lär sig strategier för att ta sig igenom de mindre roliga momenten.
Svara med citat
Ursprungligen postat av Killjeg
Men inte aktivt arbete, det känns som det ändå funkade för att komma vidare. Det egentliga låtskapandet tog sällan mer än 1-2 veckor men det blev långa pauser emellan samt oerhört mycket tid på att mixa och fixa. Jag tycker alla som har barn/familj och/eller ett arbete måste vara lite snälla mot sig själva och inse att det inte finns hur många timmar på dygnet som helst.
