Son andra skriver: tid. I praktiken innebär det att jag får kvitta sömn mot musikskapande. Å andra sidan gör tidsbristen att jag blir ganska effektiv när jag väl skapar. Jag har inte tid att våndas allt för mycket för då blir det inget, så det är inte alls säkert att jag skulle bli så mycket mer produktiv av oceaner av tid.
+2Ursprungligen postat av Ashaz
This quote is hidden because you are ignoring this member.
MItt största hinder är tveklöst brist på tid att koncentrera mig på att göra musik. Jag jobbar minst 50 timmar i veckan i mitt företag.
Jag har massor av idéer som jag nynnat i i telefonen, men färre låtar som verkligen är påbörjade i studion, och ännu färre färdiga låtar.
Under långa perioder får jag nöja mig med att göra musik i små doser, till exempel i form av tio minuter med Korg Gadget som resulterar i åtta sköna takter med trummor, basgång och melodi som jag ska göra till en färdig låt, nån gång. Jag lägger också en del tid på att bara spela trummor och klaviatur för att må bra, utan att spela in.
Även om denna form av musikskapande är en bit ifrån där jag vill vara känner jag mig nöjd med att jag ändå använder den lilla tid som finns till välmående genom musik.
Senast redigerat av mhult den 2023-05-13 klockan 21:27.
...tänker på alla ursäkter jag har för att inte göra musik, men inser att det är bara löjligt.
Vill verkligen börja och fixa till min källare så jag kan spela under bättre omständigheter, så det blir mer trivsamt att spela.
Så. Fixa projekt med färdiga instrument och sånt så man kan börja knappa ok och spela in. Städa mer i studion och ordna plats för allsköns skrot som tar plats. Ha en kabel färdig dedikerad till gitarr. Koppla in midi-gerät och ge dem ström så de bara är att slå på (grendosa). Ditto gitarrpedaler och en mixer. Typ så.This quote is hidden because you are ignoring this member.
Jag har faktiskt medvetet tagit semester i en månad nu från musiken. Jag ligger på motsvarande mellan halvtid och heltid när det gäller tid för musiken annars. År in och år ut utöver brödjobb på 100%. Jag kände att jag verkligen behövde semester från det nu och att jag var tvungen att planera in det och förbjuda mig själv att gå in i studion/musikrummet för att det skulle funka. Nästa vecka är ”semestern” slut och jag ser verkligen fram mot att sätta fart igen.
Jag minns en liknande tråd om det här från många år sedan och jag tror att jag skrev något liknande då som jag tänker skriva nu. Det slår mig nämligen när jag läser dessa trådar att många kanske inte har drivet och intresset för att faktiskt ha ett ”seriöst” skapande när man inte har det som huvudjobb. Jag tänker att det måste vara sjukt stressande att känna sig otillräcklig och frustrerad över att inte hitta tiden, om man faktiskt inte prioriterar musiken lika högt som man skulle behöva.
Vad jag menar är, att den måste ha prio 1 efter jobb och familj. På samma sätt som alla innebandyspelare i näst högsta divisionen eller träningsnarkomanen på gymmet gör. Jag vet människor som klagar över att de aldrig hinner göra musik, men som lägger någon timma varje kväll på Netflix. Det går inte ihop.
Så, egentligen menar jag att fundera över om det verkligen är viktigt för dig att göra musik i form av färdiga verk? Om det är det, prioritera upp. Om inte: släpp stress och dåligt samvete och spela lite på instrumenten utan krav när andan faller på.
Viktigt: jag syftar inte på någon speciell person utan pratar generellt. Du vet om det gäller dig eller inte.
Låter vettigt, Irja. Det är min erfarenhet också att det tar enormt mycket tid att uppnå riktigt bra resultat. Lyckträffar kan också förekomma, när man sätter sig och improviserar fram något bra, som är mycket mera troligt att man gör om man kommer i ett tillstånd av flow, vilket igen beror på att man redan behärskar det man gör. Det är väl också lätt att göra orealistiska jämförelser med andra som ser ut att ha det lätt för sig.
Själv vill jag inte klaga på hinder i musikskapandet. Det kan gå långsamt ibland, men det är ofta en fördel för att få det mera genomarbetat. I perioder fokuserar jag på helt andra saker, det räknas inte heller som ett hinder utan som omväxling.
Tror att tidsbrist kan vara en tillgång också vilket kan göra att man fokuserar
Exempelvis tex när jag bodde hemma brukade farsan gå och hämta matkassarna som morsan shoppat och hade då 10 minuter på mig att "sjunga" ostört vilket gjorde att jag improviserade ihop min mest poppulära låt någonsin.
Har inte lyckats åstakomma något mer lyckat på 25år än under de 10minuterna med farsan ute ur lägenheten, sorgligt men sant
Vet inte vad jag kan tillföra till diskussionen då jag aldrig upplevt några hinder för mitt musikskapande.
Eller för det kreativa ska jag kanske säga. Har alltid haft ett behov av att skapa något. Har genom åren
pysslat med att teckna, måla, rita serier, smalfilm och videofilm och slutligen musik som helt tagit överhand.
Att skapa något är lika naturligt för mig som att andas, och lika viktigt. I de korta avbrott då jag tydligen
måste ladda batteriet så mår jag pyton för att jag inte gör ngt. Så det är ett sätt att leva och må bra.
Däremot en liten reflektion över tidsbrist, som är ett ganska logiskt hinder om man inte arbetar med musik
på heltid. När jag arbetade (förskollärare i 40 år) så funderade jag på vad som skulle bli skillnaden i
mitt eget skapande den dagen jag gick i pension, och skulle rent teoretiskt ha allt tid i världen.
Gick i pension sommaren 2017 och hade då jobbat med musik på ett seriöst plan sedan 2005.
Till min förvåning så blev det ingen skillnad alls, om jag jämför antal album per år som jag får ur mig.
Har ingen som helst förklaring till det hela, mer än att mitt kreativa flöde är konstant, oavsett hur mycket
tid jag har för utövandet. Hur jag hittade tiden då jag arbetade är för mig i dag en gåta.
Har man någon slags ambition är detta väldigt viktigt... Lätt att prokrastinera av olika skäl - sedan om det är surfa, städa, göra disken först, eller studera märkning på kondensatorer må vara, men det tar fokus och tid. Men det gäller att komma över tröskeln om/när musikarbetet är så viktigt som Irja exemplifierar.This quote is hidden because you are ignoring this member.
Inget fel att koppla av med jammande och noodlande och kopplande för egen tillfredsställelse, men det trillar sällan strukturerat material ur det. Givetvis - många nöjer sig med sådant, alternativt meka/bygga/etc, samtidigt som de ändå drömmer om att skapa mer musik (a.k.a. resultat) - men de ger sig inte förutsättningarna...
Amen, detta är essensen i vad man behöver göra, om sagda ambitioner finnes.
Tråkigt nog, dålig rygg! Kan nästan inte sitta någon längre stund.
Under pandemin jobbade jag hemifrån och lärde mig att käka lunch på 10 min så man kunde pyssla i studion i 50 min innan det var dags att jobba igen. Det var helt grymt för då kom jag över den där inställningen om att det inte är nån idé att göra nåt om jag inte kan sitta fokuserat en halv dag. Numera fångar jag den där halvtimmen här, fyrtiofem där när ungarna kör onlinespel med kompisar eller det på annat sätt blir lugnt. Fixa en setup som bara är slå på och köra, så går det faktiskt.
Sen håller jag med det som andra skrivit: Om det är viktigt, prioritera. Det kommer liksom aldrig komma en helt ren dag där man bara "wow, vad ska jag göra i dag, ska jag göra musik kanske".
Fast man kan väl anpassa sin plats för skapande till stående?This quote is hidden because you are ignoring this member.
Bra tipsThis quote is hidden because you are ignoring this member.en fuling jag brukade göra när jag hade möjlighet var att käka lunch på arbetstid och gå hem på lunchen och sitta vid datorn och spela in musik fast det var förritiden när jag inte hade tidsbrist, dock ville man ändå spela in så mycket man kunde
Mina ambitioner att bli klar med saker och nå ut med dem är relativt låga. Däremot behöver jag 3-4 timmars kreativt arbete per dag för att känna mig som en människa. Det där där skon klämmer för mig när jag en normal dag bara har 1 timme, och får då även offra t ex fysisk träning för det kreativa. Frustrerande.
Det är väl bara avsaknaden av den där sista synthen/trummaskinen/effektpedalen som ska göra allt komplett tror jag!
Just när det kommer till att göra klart grejer så måste man nog aktivt välja det som mål. Väljer man "perfektion" som mål så kommer "göra klart grejer" automatiskt att bli nedprioriterat, för allt kommer ta längre tid.
Jag kommer ihåg extramaterialet från nån av Lord of the Rings-filmerna där Peter Jackson får frågan "hur vet man i klippningen när man är klar med en film?" och han svarar "Man blir inte klar med en film, men man får slut på tid." Och det är ju så, om man har hur lång tid som helst på sig kan man sitta och peta i grejerna hur lång tid som helst.
Läste en intervju med Jon Hopkins när han släppte "Singularity" (bra jävla album!) och han sa nåt i stil med att de sista 6 månaderna av produktionen egentligen var onödiga för när han gick tillbaka och lyssnade på de tidigare versionerna så hörde han typ ingen skillnad. Det är extra lätt att gå i den fällan när man sitter och gör det som hobby, att man aldrig blir klar. Jag jobbar i Trello eller gör ett spreadsheet. I Trello får varje låt ett kort för den kreativa processen, slutputsandet och mixningen. Och så gör man punktlistor i respektive på saker som ska åtgärdas. Sätt en deadline, börja beta av punktlistorna. Ja, det går alltid att göra grejer bättre, men om det inte är perfektion som är effektmålet utan själva leveransen av en klar låt, då måste man se till att hamna i situationen som Peter Jackson, att tiden tar slut.
Så, en väg framåt är att definiera vad målet är. Om ditt mål är att få en stunds terapi med taktil upplevelse av att ratta på grejer = ingen stress över att aldrig bli klar med grejer. Om ditt mål är att göra klart grejer = organisera så det blir fokuset så du inte hamnar i ett läge där du bara sitter och rattar på grejer.
stilnocturnal: Väldigt bra tankar här, misstänker på något sätt att du jobbar i mjukvaruvärlden?
Ork. Är trött hela tiden
Barnen, de jävlarna. Och hus. Hinner knappt ens spela lite på instrumenten här hemma, än mindre (orka) vara kreativ.
Dock är jag inte frustrerad över det, gillar den här fasen i livet och tänker passa på att njuta. Men kan absolut känna en längtan efter när spelplanen ändras lite och lämnar plats och energi till musiken.
Gjorde ett sjuhelvetes ryck när jag var pappaledig. Då hängde jag med lillgrabben fullt ut på dagarna, men gjorde upp en plan för kvällen i huvudet medan jag var på lekplatser eller pysslade om honom och när de somnat så var jag förberedd och tillräckligt pigg i skallen för att vara kreativ 1-2 timmar, 3-4 kvällar i veckan. Riktigt kul höst som gav utdelning! Lever lite på det fortfarande.
Haha, ja, så lätt var jag att läsaThis quote is hidden because you are ignoring this member.stilnocturnal: Väldigt bra tankar här, misstänker på något sätt att du jobbar i mjukvaruvärlden?
Jag har askul och skriver 20 världshittar om året. Orkar inte hiva de längre ut från studion än hit, via Audius då. Men det är ju mitt eget fel
Möblerar om fortfarande, har testat att ställa trumsetet i det kombinerade tåg- och arbetsrummet, för att kunna lämna musikrummet tomt till ungarna, för att jag skäms inombords över att ha två egna rum (och garage, men har utrymt hobbyrummet till förmån för pysselrum). Och det blev väl bra med trumsetet i detta rum, men trångt och varför trängas när ett rum står oanvänt. Tillbaka till ruta 1, har hittat en ok möblering och mysig belysning nu i musikrummet, börjat ställa resten på plats, skruva upp absorbenter, jamma lite, börjar fundera på om inte datorbord och syntstativ ska byta plats, då måste trumesetet flyttas igen, tillbaka till ruta 0,5. Måste ju snart medicinera för detta, eller göra mig av med allt! (Utom trummorna, Kurren, A1, BS2, mixern....ahh, va fan!)
Jag älskar musik men jag hatar DAWs
Jag har haft egna och varit med i många fantastiska jam. Men när det blinkar rött så tappar jag glädjen.
Jag kanske borde öva mer med klick? Tappar glädjen
Skriver något som är lite för svårt. Lyckas inte efter 30 tagningar blir sur
Spelar upp något för en kompis. De säger att det påminner om x, gråter
Går på en konsert och blir super duper taggad. Min musik är mycket tråkigare
Spelar värsta Maggot brain solot. Har inte tryckt på record. Har inga kompisar att åka på turné med.
Jag är för gammal. Musik är en ung mans game. Vem bryr sig om vad en gammal tråkmåns gör?
Åt för mycket pasta. Kollar ett avsnitt twin peaks tills jag piggnar till.
Köper en fender twin reverb från 78. Blir inspirerad och spelar in ett 20 tal idéer. Den går sönder 3 gånger på 3 månader. Säkring går om och om igen??? Samtidigt börjar grannen komma upp och klaga 13 en vardag. ”Du vet att det låter va?” Fast i funderingar om att köpa en orange ad30 hmmmm kommer nästa granne klaga?
Det finns ett Yamaha U3 uppe på blocket från sent 80tal. All min energi går till att debattera om det är rimligt att ha en stående Grand i en lägenhet på 49 kvadrat.
Kollar på Dune. Säckpipor?!?! Holy shit och här sitter jag och drar ut sampels från vänstermenyn
Äntligen nya monitorer - lyssnar på min favvoskiva i dem
Hittar inte adaptern till min sh 101 klon. 600ma vad är det för skit?! Den har ingen skön drift ändå…
Har en r8 men ingen 303a…
Såg aphex twin igår. De andra i publiken runt mig va osofta personer. Stog och pratade. Nån ”Douglas” snubbe hade en dam på kroken. Är de de här man ska spela för?
Vad är resultatet om jag fortsätter med all denna negativitet? Var är jag då om fem år?
Jag måste lära mig älska min DAW. Mig själv och mina 10 lyssnare.
+3This quote is hidden because you are ignoring this member.
- Brist på inspiration
- Grejer som behöver lagas
- Småbarnstiden, men den gick över
Jag har en del andra intressen utöver musiken så när jag väl får ledig tid kan jag bli lite lamslagen av vad jag ska göra. Som tur är har begränsningen jag lagt på mig i och med övergången till iPad och modulärsynt gjort att jag blir mycket mer fokuserad när jag sitter och att majoriteten av sessionerna när jag väl sätter mig resulterar i nån form av alster.
Jag har hur många påbörjade episka metal-intron som helst där jag hör hela produktionen i huvudet och första riffen osv men eftersom jag inte är lika vass på gitarr i praktiken som jag är i huvudet kan jag sitta och pilla i timmar med de första takterna och sen ledsnar jag eftersom det inte blir "perfekt". Sån skit har jag inte tid med.
Med modulärsynten har jag ingen färdig ljudbild i huvudet utan låter musiken iterativt och organiskt växa fram. Till slut har jag nånting jag gillar, fiskar fram nallen och filmar samtidigt som jag använder iPaden typ som bandspelare och lirar in allt i en tagning. Sen pusslar jag ihop bild från iPhone och ljud från iPad och slänger ut på youtube. Sen kan jag gå och lägga mig.
Jag vill däremot börja testa att blanda in andra instrument med modulärsynthen. Tror min Pedal Steel skulle passa utmärkt och digitaltrummorna skulle vara kul, men behöver lösa lite tekniska hinder först.
Tid.
Förstår inte varför jag inte kan få statlig konstnärslön som clownen Manne. Det skulle lösa problemet lätt som en plätt.
Många nämner barnskötsel förstås, jag lägger numera mycket tid på att försöka ordna dräglig tillvaro för gammal förälder som åldras hastigt.
Bra tråd!
Känner igen mig i nästan allt som skrivs.
Men om jag rankar:
1. Barn, läxor, hus, hem och fru etc
2. Perfektionism i kombination med att jag har svårt att mixa mina egna vocals
3. Att jag gör 100% av min musik själv vilket gör att jag inte inser vad som suger och vad som är bra. Kan lägga för mkt tid på dead ducks, och för lite tid på det som borde slipas till
Samt framförallt
4. Att jag lyssnar slut på mina egna låtar när de är i 80%-stadiet. Om jag tröttnar på en låt eller om något stör mig, så gör jag en ny låt.
Efter mycket reflektion inser jag att jag 100% har adhd och ska få diagnos och sen fintjack och sen ska jag få så jävla mycket gjort med en fungerande hjärna. Akta erThis quote is hidden because you are ignoring this member.
Jag kom att tänka på att vi väl har tre kategorier i diskussionen?
Det ger väl lite olika grundorsaker, som inte helt överlappar.
1. De som har musikskapande som yrke.
Bristande inspiration men knappast tidsbrist. Om barn och familj finns med i bilden krävs planering, precis som för andra yrken och arbetstider kan bli ett problem. Jaga jobb kanske också tar "skapandetid" för dem som inte kommit upp i smöret riktigt.
2. De som har annat yrke eller studerar.
Här är tidsbrist centralt. Med familj lär det bli än "värre" (finns ju andra fördelar med familj dock...
3. De som är ekonomiskt oberoende.
Motivation och inspiration lär väl vara grundproblem. Det går knappast att anföra tidsbrist som grundorsak om man verkligen vill hålla på med musik och är ekonomiskt oberoende. Då är det ju för man vill hålla på med något annat mer snarare.
EDIT, tillägg:
4. De som har någon form av psykiskt eller fysiskt hinder.
Här får man väl anta att det inte är musik som yrke för då är man rimligen sjukskriven. Det blir väl en kombination av svårighet att musicera såsom man vill och motivation gissar jag. Hör även "writers block" hit?
Senast redigerat av Oortone den 2023-06-30 klockan 19:13.
jag har fet-ADHD, och märker extremt stor skillnad i livet efter att ha börjat med fintjack. kruxet är att gamla invanda mönster ändå finns kvar, så förvänta dig ingen quick fix. men bättre blir det. mycket bättre.This quote is hidden because you are ignoring this member.
för min del är problemet just nu en, rent fysiskt, trasig hjärna.
detta medför att jag är utmattad efter att ha arbetat mina 50% och behöver extremt mycket återhämtning. så efter att ha utfört alla måsten (typ se till att barn får mat, hjälpa med läxor, städa tvätta etc) finns det noll ork kvar.
Senast redigerat av jpl den 2023-06-30 klockan 12:04.
Ja, jag har två syskon som tar och även om det är stor skillnad är det uppenbart att det inte fixar något själv. Min lillebror verkar tro det och jag ser hur bra det går. Men ändå jättestor skillnad.
Min fru är ju psykolog, och har ju kompetens att hjälpa en hel del. Och så ska jag läsa på, skaffa whiteboard, osv. Men mindre ångest över att vara ett misslyckande som person och av lugn hjärna lär vara en bra hjälp på vägen. Hoppas jag.
❤️This quote is hidden because you are ignoring this member.
Känns inte som att jag passar in någonstans där, kanske finns fler som mig? Har inte mental ork att sätta igång, enklare att bara slösurfa eller spela bort tiden på olika spel på dator/platta/telefon.This quote is hidden because you are ignoring this member.Jag kom att tänka på att vi väl har tre kategorier i diskussionen?
Det ger väl lite olika grundorsaker, som inte helt överlappar.
1. De som har musikskapande som yrke.
Bristande inspiration men knappast tidsbrist. Om barn och familj finns med i bilden krävs planering, precis som för andra yrken och arbetstider kan bli ett problem. Jaga jobb kanske också tar "skapandetid" för dem som inte kommit upp i smöret riktigt.
2. De som har annat yrke eller studerar.
Här är tidsbrist centralt. Med familj lär det bli än "värre" (finns ju andra fördelar med familj dock...
3. De som är ekonomiskt oberoende.
Motivation och inspiration lär väl vara grundproblem. Det går knappast att anföra tidsbrist som grundorsak om man verkligen vill hålla på med musik och är ekonomiskt oberoende. Då är det ju för man vill hålla på med något annat mer snarare.
Mm så är det för mig också. Tiden finns väl egentligen, men inte orken att sätta igång - framförallt inte nu när jag oftast jobbar hemifrån från den plats i hemmet som också råkar vara musikhörnet, det känns som att jag suttit där tillräckligt när den vanliga arbetsdagen tar slut.This quote is hidden because you are ignoring this member.
Samma här. Har ingen tid som inte är fritid i stort sett, och det är ett öde jag inte önskar åt någon.. Jag har blivit så uttråkad av alla hobbies, intressen, och så vidare att jag mest förmår att sitta och uppdatera sidor som denna, vend, elektronauts m.m. Blir inte mycket gjort inom musiken här, tyvärr.This quote is hidden because you are ignoring this member.
Har ADD och äter medicin (oklart om den funkar bra än), men det är rätt tufft att ha kunskapen, ambitionen och egentligen allt som behövs för att skapa det jag vill, men knappt orka göra en kort trumloop innan det är slutkört på hjärnkontoret, oftast.
Att man vill göra andra grejer hellre är väl inte egentligen ett hinder?This quote is hidden because you are ignoring this member.
Då är det väl relaterat till att du inte har musik som yrke och tiden inte räcker till? Det är ju inget konstigt med att du behöver vila efter en full arbetsdag.This quote is hidden because you are ignoring this member.
Det som fattas i min lista är kanske fysiska eller psykiska hinder orsakade av allt från sjukdom till olika former av trötthet och utmattning. Uppdaterar...This quote is hidden because you are ignoring this member.Samma här. Har ingen tid som inte är fritid i stort sett, och det är ett öde jag inte önskar åt någon.. Jag har blivit så uttråkad av alla hobbies, intressen, och så vidare att jag mest förmår att sitta och uppdatera sidor som denna, vend, elektronauts m.m. Blir inte mycket gjort inom musiken här, tyvärr.
Har ADD och äter medicin (oklart om den funkar bra än), men det är rätt tufft att ha kunskapen, ambitionen och egentligen allt som behövs för att skapa det jag vill, men knappt orka göra en kort trumloop innan det är slutkört på hjärnkontoret, oftast.
EDIT, tillägg:
4. De som har någon form av psykiskt eller fysiskt hinder.
Här får man väl anta att det inte är musik som yrke för då är man rimligen sjukskriven. Det blir väl en kombination av svårighet att musicera såsom man vill och motivation gissar jag. Hör även "writers block" hit?
Vill hellre göra något annat? Nej, det är inte det jag menar. Jag vill göra musik, men har inte mental energi nog att göra det.This quote is hidden because you are ignoring this member.
Jag har sk exekutiva problem: svårt att initiera aktivitet (lökar) , svh att planera och att genomföra och fullfölja. Jag gick till en psykolog för en herrans massa år sedan som lärde mig sitt mantra: ”att fullfölja det är roligt!”This quote is hidden because you are ignoring this member.
Jag såg en intervju med Perfume Genius en gång där han pratade om att bara följa låtidén dit den tar dig, oavsett hur dålig idén är. Den tanken har hjälpt mig tror jag,
Jo, men så är det....This quote is hidden because you are ignoring this member.
Jodå. Det kräver att man har minst ett par timmar över, ork, och lust, för att sätta just igång med musikskapande, annars blir det helt andra hjärndöda aktiviteter istället.This quote is hidden because you are ignoring this member.
tips, gör musik istället för att jobba!This quote is hidden because you are ignoring this member.
Tid har jag så att det räcker och blir över även om det så klart finns andra saker som tävlar om den. Att komma igång är mitt största problem, det gäller både musiken och cyklingen som är ett annat tidskrävande intresse. Speciellt om något har rubbat på mina rutiner, då blir det mycket doomscrollande i soffan. Med cyklingen så säger jag till mig själv att cyklar jag bara en kilometer eller 10min så är det ok, det är bättre än inget - och när jag väl passerat den gränsen har jag oftast glömt bort att det var jobbigt att komma ut och cyklar på i ett antal timmar till. Med musiken är det såklart svårare att komma in i det och det rullar inte bara på när jag väl satt mig. Ofta blir det 10 min och sedan känner jag att jag kommer absolut ingenstans. Men bara att ha suttit i 10 min gör tröskeln lättare att komma över nästa gång och plötsligt en dag upptäcker jag att många timmar har gått och jag har missat mat- och medicintider och allt vad det kan vara men jag har skapat något. Bra eller ej spelar mindre roll. Hade jag använt mer hårdvara istället för datorn som huvudsakligt instrument så hade jag haft betydligt svårare att komma över tröskeln.
Ska patcha lite euro, först ska jag bara städa, oj, jag ställer mixern här i hurtsen, hm, den behöver ström, och ljud, det blir för många sladdar för att ha hängande runt kanten, jag gör hål i bak … hm vad var det nu jag skulle göra
Så kan det kännas ja. Men vi befinner oss sent i musikhistorienThis quote is hidden because you are ignoring this member.
För min del orkar jag inte hålla på med de där medierna nästan alls, och får således "skylla mig själv" enligt tidens regler. Lik förbannat gör jag färdigt runt 50 låtar om året, för det är det bästa jag vet. Vissa tycker det är vansinnigt
Precis men man tycker ju sociala upptäckarkanaler kunde dyka upp så folk börjar gräva och använda nätet på rätt sätt. Nu tjänar folk multum på att hitta på idéer till regisserade filmklipp på märkligheter som bara "råkade hända".
Råkade cykla förbi när en sköldpadda hade öppnat eget McDonalds i djungeln
Inget dyker upp. Nån engagerar sig soc-medialt så till den grad att algoritmer till slut engagerar massorna. Lite slumpartat blir det ändå, men det grundar sig faktiskt initialt i engagemang. Starta en social upptäckarkanal och börja lägga ut vids minst varannan dag, och tagga andra liknande kanaler, och prata om det i alla möjliga medier, referera till innehåll i redan populära kanaler osv. Efter nåt år av detta arbete, många timmar om dagen, kan man kanske lyckas tränga igenom åtminstone ett tag. För min del känner jag att visst vore det kul att nå fram till många människor nån gång, men det där "influencer"-arbetet är jag så sjukt ointresserad av och vet att jag inte skulle få ut mer av att GÖRA musiken än jag redan har (kanske mindre). Så jag står där jag står och får liksom gilla läget på det klassiska zen-viset.
Nätet gick att använda på rätt sätt 1997
Jo precis 80% av alla artister på Spotify har under 40 lyssnare i månaden, är för många som gör musik för att det ska hinnas/orkas lyssnas på så grattis alla som har fler än 40
Tillbaka till topic så är en tanke att om man vill göra musik men inte orkar så kanske testa se musiken som ett jobb (även om det är en hobby) som måste göras.
På sätt och vis var det kanske tacksammare att vara hobbymusiker innan massmediernas tid. Samtidigt kanske en mikroartist idag ändå kan ha fler lyssnare men utan den direkta kommunikationen känns det mindre social belönande…. Jag lyssnar ju på ett flertal 99-or regelbundet men det märks ju liksom inte annat än om jag skriver någon kommentar då och dåThis quote is hidden because you are ignoring this member.Så kan det kännas ja. Men vi befinner oss sent i musikhistorien
För min del orkar jag inte hålla på med de där medierna nästan alls, och får således "skylla mig själv" enligt tidens regler. Lik förbannat gör jag färdigt runt 50 låtar om året, för det är det bästa jag vet. Vissa tycker det är vansinnigt
Senast redigerat av Oortone den 2023-07-06 klockan 11:07. Anledning: Ss
This quote is hidden because you are ignoring this member.
Har inget konkret hinder i mitt kreativa skapande.
När det gäller musikskapandet så har jag lärt mig under de 13 år jag
jobbat seriöst med det att det kommer perioder då batteriet måste laddas.
Händer väl vartannat år eller så, och då är det en period på 3-6 månader
då allt står still. Mitt problem är att jag på gott och ont mår bäst när jag skapar.
Ända sedan tidiga tonåren har jag pysslat med något kreativt, rita serier, måla,
super-åtta film, videofilm, och sedan 2005 så har det mest varit musik.
Så det är ett sätt att leva för mig och när jag då inte gör ngt så mår jag pyton.
Ibland funderar jag på om det är riktigt sunt att hänga upp livet på det kreativa, men
vad tusan har man för val. Har ju alltid varit så och det är knappast läge att
sadla om vid 67 års ålder liksom. Bara hänga med och ju mer rutin man får runt faserna
i det kreativa skapandet, lättare är det att hantera perioden av torka. Vet att det vänder
även om det inte är roligt just då.
Det märkliga är att jag trodde att mer tid skulle innebära mer resultat när det gäller musik.
Stämmer inte alls för mig. Gick i pension för 6 år sedan och producerar i snitt lika många
album per år som då jag arbetade. Så man undrar liksom hur fasiken man fick ihop det kreativa
med att arbeta 8 timmar per dag. Men det gick tydligen.
Behörigheter för att posta
Svara med citat
