Att big muff kallas fuzz. Det är inte en fuzz.
Men va? Big Muff är ju en fuzz-krets, diod-driven squarewave-dist som kom före renodlade distpedalerThis quote is hidden because you are ignoring this member.
Jag skulle kalla det för en dist. Om än med väldigt komprimerat ljud. Fuzzar tänker jag är knaprigare, oktavigare, mer oberäkneliga. big muff är 100% kräm och väldigt beräknelig. Fuzz var däremot namnet på distar på den tiden, även i en del förstärkare har dist hetat fuzz.This quote is hidden because you are ignoring this member.
Alla fuzzar är distar tekniskt sett, men när du beskriver fuzz så beskriver du ganska specifika sådana: typ fuzzface och octavio som är bland de mest populära, men långt ifrån alla fuzzar lät på det sättet.This quote is hidden because you are ignoring this member.
Tonebender fuzzar (i synnerhet senare versioner) är mer krämiga/komprimerade på mer liknande sätt som Big Muff. Även vissa Colorsound fuzzar.
Distar, i gitarrvärlden åtminstone, tenderar inte att vara krämiga sustainmaskiner utan mer hårt och spretigt ljud. Men i gitarrvärlden handlar det mest om när "distpedalen" uppfanns.
Skillnaden mellan en fuzz och en dist är mer att fuzz är en förlaga till dist-pedalen, en enklare krets med någon diod. Riktiga dist-pedaler kom mycket senare (typ 80-tal?) och använde oftast opampar.
Jag har aldrig sett fuzz på en äldre förstärkare, men det finns nog. Jag har ett par wah wah-pedaler med fuzz-kretsar i. Big Muff är dock helt klart en fuzz då den kom långt innan mer renodlade dist-pedaler och är mer likt en fuzz både i krets och ljud än någon av de senare dist-pedalerna
https://www.premierguitar.com/gear/t...reamer-historyThis quote is hidden because you are ignoring this member.
Ja, men inte bara octaver. Men visst, även overdrives är distar. Jag försöker beskriva ett ljud och jag tycker inte big muff passar in i det ljudet (fuzz).This quote is hidden because you are ignoring this member.
Tycker det är ett lite konstigt resonemang att BMP är en fuzz för att den kom innan distar ärligt talat. Det var väl innan de började döpa dem till dist, menar du? (det står ju för övrigt inte fuzz på big muff pi, bara att pedaler kallades fuzzar då).
Proco Rat är ju en klassisk distpedal, men den kan närma sig fuzz tycker jag. Mer än BMP.
Kan inte hitta förstärkaren jag såg det på, trodde det var Laney Klipp men där står det ju Klipp. Nåväl, inte bombsäker men tror jag har sett det.
Det här måste jag klura vidare på och läsa om tror jag.
Så 1979, inte 80-tal. Rätt nära ändå Jag har vintage-versioner av TS808, TS9 och TS10 (som SRV var förtjust i) samt en modern TS808HW reissue och en TS9 reissue med Analogman mod (tror silver mod?)This quote is hidden because you are ignoring this member.
Jag tror som sagt att det beror på att du förknippar några specifika populära fuzz-pedaler med "fuzz-ljudet". Fuzzface är ju ex. den absolut mest populära fuzz-pedalen genom tiderna, och en germanium/silicon fuzzface låter fruktansvärt annorlunda från en Big Muff.This quote is hidden because you are ignoring this member.
Tonebender's låter mer som Big Muff, men är inte lika populära. Alla låter dock mer fuzz för mig än dist (oavsett vilken era)
Big Muff kallades för en sustainer ursprungligen, vilket vissa fuzzar kallade sig för (tror colorsound och shin-ei använde sig av det uttrycket ibland, och ibland fuzz för samma kretsar)Ursprungligen postat av oljudThis quote is hidden because you are ignoring this member.
Kategoriseringen är dock väldigt årsbaserad. Overdrives/dist-pedaler kom mer mot 80-talet. Innan dess användes mest treble boosters och fuzzar
Ta en titt på gitarristers arsenaler på 60-70 tal jämtemot 80-90 tal
Rat låter inte alls fuzzigt, ivarjefall inte originalet (eller de med LM308 chip). Det kom några reissues senare med andra chip som lät "mer fuzzigt" men låter inte alls som en fuzz ändå. Gillar LM308 Rats skarpt btw!Ursprungligen postat av oljudThis quote is hidden because you are ignoring this member.
Jag har som sagt inte sett fuzz på en förstärkare förut, fuzzar hade ju sin storhetstid på 60-70 tal och förstärkare på den tiden integrerade oftast inte sådant. De flesta förstärkare som användes gjordes fortfarande för att endast spela rent ljud ala jazz/country.Ursprungligen postat av oljudThis quote is hidden because you are ignoring this member.
De hade också ofta väldigt låg input gain, så treble boosters användes ofta för att ge en extra kick till preampen för att få dist tidigare (Rory Gallagher, Brian May etc)
Marshall började med att ta en clean stärkare (Fender Bassman) och skapade Marshall JTM45 ~63, sedan kom ett antal modeller efter det mot Superleads där de blev ljusare och ljusare för att gitarrister ville skära igenom bättre i mixen
Vox släppte sina första stärkare med "Top Boost"-tillägg samma år som gjorde preampen ljusare
De effekter som fanns på förstärkare var primärt spring reverb och i vissa fall vibrato (magnatone är ett häftigt exempel på det)
Gitarrister som använde fuzzar använde de ofta på samma sätt som treble boosters, dvs för att öka voymen rätt kraftigt för att ge en kick till preamparna i deras stärkare för att få dist tidigare (vid lägre volym)
Hur som helst, om du lyssnar på äldre album där Tonebenders användes så kommer du höra ett fuzz-ljud som låter mer likt Big Muff än vad du kanske hört tidigare om du lyssnat mycket på Hendrix/andra fuzzface-användare.
Ta ex. Mick Ronson's gitarrljud på Ziggy Stardust som i princip har en tonebender på hela tiden vad jag minns.
https://youtu.be/ou8uLo3Ke6U?t=684
Senast redigerat av 303infinity den 2023-01-05 klockan 14:18.
Tubescreamer är väl inte en ”riktig distpedal”?This quote is hidden because you are ignoring this member.
Mxr distortion plus däremot, standard dist 1a, kom 78/79 enlogt vad jag har sett. Opamp med hårdklippning, och har distortion i namnet.
Tubescreamer/overdrives tenderar att ha soft clipping medans distar har hard clipping, men båda två är ju tekniskt sett distortion av originalljudetThis quote is hidden because you are ignoring this member.
PS: Sen är det ju värt att gå in på "Hur låter Big Muff?"
Det finns ju en hel uppsjö av olika versioner med drastiska skillnader i hur de låter
Det här vet jag :-) gränserna är väl i viss mån fåniga, klart tubescreamer kan agera dist, och rat agera overdrive (bra dessutom!). Vissa distar har ju ingen diodbaserad klippning alls.This quote is hidden because you are ignoring this member.
(Big muff klipper mjukt för övrigt)
Ja, helt klart, det finns ju ingen teknisk eller helt objektiv definition för vad som är en fuzz/overdrive eller en dist utan det är ju mer vad som blivit över tid helt organiskt liksomThis quote is hidden because you are ignoring this member.
Lyssnade du förresten på mick ronson's lir med tonebender på ziggy stardust jag länkade tidigare? Det är ju ordentligt mer big muff-vibe på den fuzzen än fuzzfaces
Jag hittade en video (som jag inte orkat se på ännu) som kanske har några bra svar:
https://youtu.be/XTGmfsKHcXo
Han som driver JHS är oerhört kunnig gällande gitarrpedaler
Oh ja, jag har haft många versioner.This quote is hidden because you are ignoring this member.
Den jag har kvar är min favorit:
https://reverb.com/p/electro-harmoni...f-pi-v4-op-amp
Smashing Pumpkin versionen, fortfarande oöverträffad!
Jämförde den med deras nya mini reissue som lät som en ilsken geting i jämförelse....
Men deras mini reissue av Russian Big Muff låter suveränt!
Jepp, har haft en vintage sådan också!
https://www.thomann.de/se/electro_ha...xoCZa0QAvD_BwE
Har den på pedalbordet live numera
Senast redigerat av theVOID den 2023-01-05 klockan 16:01.
Den verkliga "rip your head of" disten, som jag testat och har haft i några år nu är denna:
https://reverb.com/p/fender-fender-blender
Otroligt brutal och egen!
Tänk smashing pumpkins "rocket"
Jag har även en annan mycket intressant fuzz, som också använts av SP och har ett eget sound
https://reverb.com/p/electro-harmonix-micro-synthesizer
Hade en Little Big Muff Pi och en Electric Mistress flanger före min AC30 TB andra halvan 70-talet men var inte så nöjd med den "woman-fuzziga" disten och lite för hårda flangern, så jag högg på en Ibanez TS-808 så fort den kom där runt 1980 och samtidigt en Ibanez CS-505 stereochorus. Tillsammans med en Amek delay utgjorde dessa mitt "pedalbord" under i stort hela 80-talet. Med en (vid behov) powersoak efter AC30 som tillät bästa breakup oavsett volym så var Tubescreamern lätt att skruva till för bra lead och tyngre komp. Har aldrig varit någon fan av diodfuzz eftersom jag föredrar att reglera disten med gitarrens volym och tonkontroll.
Ibland är det lite kul med fuzz, speciellt för det speciella "trasig högtalare" soundet som bassträngarna ger
Potatisförklaringen är bäst!
https://youtu.be/K-S9ZmOchRE
Nä har inte hunnit vara i tråden så noga idag. :-)This quote is hidden because you are ignoring this member.
Det tror jag inte.This quote is hidden because you are ignoring this member.
- - - Updated - - -
Mycket bra liknelse! Jag tycker fuzzen har konstiga attacker vid anslaget på ett sätt som big muff inte har. Det kanske är en egen effekt som helst enkelt tar bort anslaget helt och hållet.This quote is hidden because you are ignoring this member.
Carlsbro kallade sin variant för Suzz en gång i tiden.
https://images.reverb.com/image/uplo...tfiwtvu918.jpg
https://www.tonehome.de/carlsbro/suzz/
Senast redigerat av RX11 den 2023-01-05 klockan 22:44.
Definitionen är snarare i det klingande resultatet - sedan finns det olika överlappande tekniska lösningar med rör, OP-ampar och dioder...This quote is hidden because you are ignoring this member.
Overdrive är soft clipping för att som kommer ifrån (eller i pedal, efterlikna) hur rörförstärkare klipper. Disten finns främst i attacken men när tonen klingar ut är den mer eller mindre "clean". Bra exempel på "tyngre" overdrive är Malcom Young (kompgitarristen) i AC/DC. Lyssnar man noga är hans sound inte speciellt mycket distat - däremot komprimerat som smetar ut attacken endel. Mycket "trä" och gitarr-sound går lätt igeom.
Distortion (i detta sammanhang) är overdrive med (mycket) mer gain, men fortfarande går det att skruva ner gain "linjärt" till nästan cleant, t ex med gitarrens volym. Gitarren finns kvar mer eller mindre i klangen, men modernare metal har så pass mycket gain att det blir nästan bara crunch och typ brus kvar, utan mycket ton. Men det går att spela hyfsat raka ackord utan att det trasar sönder helt och basen går igenom (det går att "chugga")... Självförvållat exempel där disten går från lite edgy cleant via overdrive (vid 4.00) till rejäl distortion (vid 4.55) och tillbaka till (vid 5.50) edgy enbart genom att skruva volymen på gitarren....
Fuzz är oftas radikalt annorlunda. Det saknas dynamik när tonen klipps så den i princip blir en fyrkantvåg. Med rena toner in så låter det ganska så mjukt och synt-fyrkant-aktigt, men med orent spel eller fler toner samtidigt ballar det hur helt - påminner mer om ringmodulation än distortion. Karaktäristiskt är att de lägre strängarna låter glitchigt och trasigt - det går inte att "hårdrock-chugga" på strängarna - det låter väldigt skumt. En typisk fuzz "alla" hört är gitarrtemat i Stones Satisfaction. Ett annat annorlunda exempel är när ZZ-top "missbrukar" en fuzz med väldigt låg gain och låg gitarrvolym. Det låter nästan rent, men oj så trasigt - de lägre tonerna bubblar och fräser...
Edit: Hyfsat adekvat resonemang här: https://www.thegearpage.net/board/in...esign.1603445/
Senast redigerat av hasse_fx den 2023-01-06 klockan 01:53.
Exempel på kreativt användande av flera parallela fuzzar är introt till denna låten!
https://youtu.be/Th-AqMvvBzE
Är väl f.ö. just Big Muff, opampversionen. Det var åtminstone pumpornas favvo.
Jag gillar mest väggfuzzar som ger en massiv ljudvägg med smak av dödsångest, Muffar, fuzzwar, jaques mercerbox.
Sen gillar jag också RAT som har en lite fuzzig söttma men är lite rumsrenare och ändå är så osjälvisk och snäll medans den ändå är arg och knegar på så svetten lackar..
Sen gillar jag fuzzar som är timida och på en sekund flippar och blir arga fast med drag av knasighet, dock är det såna man mest använder sällan för överaskningar och missljud.