Dagens lyssning deluxe

[Soundbrigade]

Oväntat men absolut

Det finns ju lite anekdoter om att de faktiskt fick permission för att åka och spela runtom i landet, men var helst de kom, skulle det ha förekommit stölder och slikt, vilket innebar färre och striktare permissioner.
Min bror är ett stor fan av Jailbird Singers, och även hans lillebror blev lite förtjust i gruppen och lärde sig texten till en annan av gruppens låtar, vilken vi under sena kvällar på diverse kyrkliga läger sjöng tillsammans ... ta mej fan!


https://youtu.be/5cK4tD8cQj0

[hasse_fx]

"Progressive rock" var stort i början av 70-talet när t.o.m. band som Emerson Lake and Palmer toppade försäljningslistorna för album. Förde dock lite tynande tillvaro i Sverige då den ofta förväxlades eller buntades ihop med "proggen" som musikaliskt snarare var i andra änden av skalan (understatement)...

Det fanns några band/artister som lyckades fortleva i gränslandet, t ex Samla, Ragnarök, Bo Hansson...

...och Kaipa! Tillsammans med Bo Hansson de som gjorde något väsen även utomlands. Keyboardisten Hasse Lundin och gitarristen Roine Stolt var de musikaliska motorerna i bandet. De gjorde några skivor - unikt nog med sång på svenska. Albumet "Solo" var peaken för dem. De gick isär för att sedan återförenas på 90-talet en kort period - men de hade utvecklats åt helt olika håll så det höll inte.

Roine gjorde sig ett namn internationellt och har medverkat med "alla" inom modernare prog (Steve Hackett, Jon Anderson) och drev internationellt framgångsrika The Flower Kings. Roine är ett barn av 70-tals progrocken med mycket infall, jam och improvisationer med ett traditionellt sound.

Hasse Lundin stod på sig med sin modernare noggrant arrade neo-prog, med modernare lätt metalldoftande sound. Han har verkligen blommat ut som en helt fantastiskt duktig keyboardist och arrangör och driver Kaipa vidare som sitt eget projekt med inlånade supermusiker som Morgan Ågren, Per Nilsson (Scar Symmetry, Meshuggah), Jonas Reingold (Steve Hackett, Flowere Kings, m.fl).

Som kontrast (reaktion?) Drog Roine ihop det gamla bandet minus Hasse under namnet Kaipa DaCapo, där de förvaltar det klassiska 70-tals soundet och känslan - och sång på svenska, och släppte albumet Dårskapens Monotoni 2016, som låter "precis" traditionell prog rock, men med modern mycket bättre kvalitet. Gubbarna kan fortfarande spela och verkade haft riktigt roligt! Jag såg dem live på Bryggarsalen då och det var "familjärt" minst sagt.

Till musiken då: Höjdpunkten på albumet är 17-minuters eposet "Tonerna" där de tagit med allt som hör genren till i en och samma låt! Texten är lagom 70-tals cheesy och både Roine och "ersättaren" Max Lorentz på keyboards får bre ut sig på bästa sätt! Roines långa solo är fantastiskt vackert och hade det varit 70-tal hade det räknats i höjd med Gilmours solo i "Comfortably Numb" och Hacketts i "Firth of Forth". Njut - ni som fattar


https://youtu.be/fgo7nci1xJQ

[hasse_fx]

Hasse Lundins modernare Kaipa förtjänar också en plats i Dagens lyssning deluxe! Helt annorlunda än gamla Kaipa men klart riktigt skön varierad musik - mer åt Dream Theater än Yes dock...



https://youtu.be/GrbVyE5yD5s

Edit: Det mesta som låter gitarr är faktiskt Hasse Lundins NordLead - trots medverkan av gitarrgeniet Per Nilsson...

[Soundbrigade]

Vad i hela fridens namn var det där???!!!!! Där har jag missat något.

Tack hasse_fx, för detta!

[hasse_fx]

Supermelodisk svenskt symfonisk rock med Moon Safari - äkta fan-inspelat live! De klarar sina komplexa instrument- och sång-arr hyfsat, även om det skevar lite här och var. De är internationellt ganska så framgångsrika och har grundat den lätt ironiska genren sugar prog, med sina varma harmonier och avsaknad av fula^®99 klanger och ljud


https://youtu.be/HK9vcvY2NVI

[hasse_fx]

Har följt norske Nils Petter Molvaer sedan han började göra sig ett namn i jazz-kretsar. Jag har alltid gillat trumpet framför reed-instrument, med få undantag och främst då i cross-over musik - Miles Davis, Jon Hassell, Palle Mikkelborg... och nu Nils Petter. Han har tillsammans med Jon Hassell varit den mest experimentelle, utan att det faller över i avant garde, men han rör sig "all over the place", alltid med en bunt elektronik som kompletterar trumpeten.

Rötterna är förstås i jazz och därmed med stark förkärlek för improvisation - som därmed gör sig bäst live.

Här en ganska så nyinspela konsert med ett slags Molvaer All Star Band (översta video). Annars spelar han oftast med sin trio - trumpet, bas, trummor och en mängd elektronik (andra videon). Blunda och flyt med...


https://youtu.be/s2pWE9nOcJg


https://youtu.be/18RmmvqfSAg