Kanske mer tankar än svar…
Du kan ju inte få mer stereokänsla än om något är pannat hundra procent L och R, om vi inte ska använda oss av Q-sound.
I merparten av de stereochoruspedaler jag testat har du din rena signal i ena kanalen och en pitch shiftad i den andra. Här har du då hundra procent åtskilda kanaler där dit original ligger i ena och en ny variant som påminner om originalet i den andra. Resultatet borde bli en nära på så bred stereokänsla som är möjlig då båda kanalerna är fullt pannade. En än bredare känsla blir om du har två pitch shiftande kanaler som går mot varandra, men på bekostnaden av att din ”originalton” går förlorad.
För att bredda en monosignal med delay kan man ju göra som i Berlin school. Kör en seq i 8/16 och dubbla upp med ett delay så det låter som 16/16 och sen pannan du dessa till önskvärd stereobredd. Pannan du för hårt kommer sequencerna att ”släppa från varandra och istället upplevas som två olika sequencer. Inte alltid önskvärt, men kanske roligt ibland…
Men den upplevda stereokänsla av delay blir ju snarare att det händer något annorlunda i de olika kanalerna vid olika tillfällen, än vid t ex chorus där liknande sak händer samtidigt i båda kanaler men med varierad karaktär.
Annars kan man ju också ha en ratt som går till 11
Så här ser mitt mixerbord ut, men då är vi ju inne på något annat som mer liknar Q-sound.
”the WIDTH control is normally set to the centre detented position for normal stereo. Turn anticlockwise to narrow the stereo image until it becomes mono. Continue anticlockwise to open up the stereo image but with left and right reversed. Turning clockwise from centre accentuates the stereo effect by producing a phase enhanced "wide" image.”
Men är det bara stereobräddning ”per ljud” du är intresserad av eller i kontexten av en mix? För i mix är ju den bästa stereobräddaren att använda pan på monokanaler…