Finns det något namn på eller teori kring att inte börja på grundackordet, eller att lite undvika det? Det ger ju en lite öppen känsla i låtstrukturen, och kan kännas som att det vill vidare, till skillnad från en låt där man börjar i roten eller där den är väldigt närvarande.
Två exempel på rak arm, men det finns såklart massor:
https://youtu.be/pwHuEDCM7xs
Pharcyde - Runnin
https://youtu.be/1LmX5c7HoUw
War on drugs - Red Eyes
Mode heter det väl? (på engelska)
KyrkotonartUrsprungligen postat av KRiS
This quote is hidden because you are ignoring this member.Mode heter det väl? (på engelska)
Det är ganska svårt att inte använda det tredje dur-ackordet (eller dess mollparalell nån gång, så man ligger aeoliskt?) tycker jag. Första exemplet är väl picardy third, ett lånat ackord som ersätter tonikan som upplösning. Tycker att det är i princip samma som backdoor-progressionen aka schlager-slutet. Kärt barn.
Ja intressant, det är i faggorna av det jag tänker på, lite att ligga med ett annat tonal center och hinta åt C men inte riktigt gå dit. Men också mer i ett pop- (och ev jazz-) sammanhang, där det inte handlar om en viss skala utan kanske mer att låten vänder på den förväntande ackordföljden eller är byggd mer som en brygga.This quote is hidden because you are ignoring this member.
Digital Love är nästan som i modal music-exemplet. Den landar aldrig i det antydda grundackordet förutom i sluttonen av solot.
https://youtu.be/FxzBvqY5PP0
Gamla hiten C'est la vie med Robbie Nevil har en lite udda harmonisk struktur: Am - D - Gm - C. Det känns som att det borde komma en tonika (F) någon gång, men det gör det aldrig. Eller går den i A moll? Låter inte så för mig iaf, det finns en "underförstådd F-känsla". Sedan finns det rätt många poplåtar där refrängen inte börjar på tonikan, t.ex. September (Earth Wind and Fire), I Can't Let Go (Hollies), båda startar på subdominanten. Men det kanske inte vara sådana exempel du var ute efter?
Kom att tänka på ett pianostycke som jag inte kommer ihåg vad det heter men var av Chopin som jag lyssnade på en gång och tänkte då att varför är det bara en massa plink och plonk och inte komma till kritan?
Fick svaret i slutet då spelades upplösningen så hela låten var en uppbyggning mot slutet vilket var väldigt effektfullt
Vet inte om det var nån speciell mode/tonart men kändes som det aldrig kom till kritan och förmodligen undveks grundtonen/tonikan tills slutet, typ som en twist i en film, liknande känsla
Behörigheter för att posta
Svara med citat