Förr tyckte jag bara vissa ackordföljder lät bra, då var det lätt att göra musik.
Nu tycker jag ungefär att alla ackordföljder blir bra, på något sätt liksom.
Då blev det svårare att göra musik. Det känns rätt dumt egentligen eftersom det blir för mycket att välja på.
Absolut ! Och så tillkommer anslagsändringar, taktändringar, övergångar, fasförskjutningar, jordfelsbrumm, uppdateringar, driver issues, sång och så tystnad på de rätta ställen. Annars är det ju en piece of cake ... hmmm cake !
Ju mer man vet desto mer finns att fundera på. Jag tycker det är värt det.ignorance is bliss, men bliss is overrated.
Haha! Jag är mycket benägen att inte hålla med, men gillar provokationen.
Finns det inte en historia om zenbuddhister som passar in på det här? För novisen låter alla ackordföljder bra, de som har praktiserat zenmeditation ett år börjar höra hur illa vissa följder låter. För dem som har uppnått satori låter alla ackordföljder precis lika bra.
Däremot är det uppenbart svårare att göra musik när man är medveten om alla möjligheter. Man får hitta på sina egna begränsningar, till exempel att alla ackord ska innehålla minst sex toner, eller att inga ackord alls ska förekomma. Fortfarande för många val, så man fortsätter hitta på begränsningar för instrument, rytmer, melodi osv.
Eller så agerar man enligt Zen: och bara gör 😁 search your feelings Luke!Ursprungligen postat av oberdada
This quote is hidden because you are ignoring this member.
Eller på ren svenska, tänk inte så mycket.
Men visst håller jag med trådskaparen, jag är där också....
Bli medveten om alla möjligheter och skit i det sedanThis quote is hidden because you are ignoring this member.Varför teoritisera ihjäl saker? Då kan man ju lika gärna programmera musik med maskiner och lite lagom slump... Men SÅ gör väl ingen i praktiken?
https://www.allaboutjazz.com/steve-r...ic-steve-reich
Alla ackord går väl att använda, tror jag, men inte i vilken ordning som helst? Såvida man inte är inne på något slag av avantgardistisk jazz. Hela den kromatiska skalan samt ett förkastande av tonika-konceptetEller åtminstone ambivalent tonika, eller moduleringar i sekvens.
Jag tänkte på versen i wuthering heights när jag såg tråden. Men den kanske är från harmonisk dur eller nåt sånt där?
Jag har hört att det finns ackord som är varken Dur eller Moll ... ska förekomma i gammal banjo musik som följt med Irländarna till Amerika, men det här är inget jag förstår det minsta av ...
Banjo power chords. Fukk jä
"Ingen" räcker upp handen och säger: Jovisst ja, jag har ju gjort några stycken med lite lagom slump och programmerade maskiner! (Reich har förstås en poäng.)This quote is hidden because you are ignoring this member.Bli medveten om alla möjligheter och skit i det sedan
https://www.allaboutjazz.com/steve-r...ic-steve-reich
Eller så här: Bli medveten om alla möjligheter och fortsätt spela blues!
En sak som brukar låta rätt fel är om man går från en kontext av starkt färgade ackord till rena treklanger, eller hoppar över några ackord som man vet var de kommer att ta vägen (tonika oftast) och går dit på en gång. Har inga exempel på rak arm, kanske det finns något hos Victor Borge?This quote is hidden because you are ignoring this member.Alla ackord går väl att använda, tror jag, men inte i vilken ordning som helst? Såvida man inte är inne på något slag av avantgardistisk jazz. Hela den kromatiska skalan samt ett förkastande av tonika-konceptet
Stilkänsla är avgörande, man kan inte stoppa in en treklang i en dissonerande fritonal kontext utan att det skär sig, eller omvänt.
Så jag skulle säga: klart att alla ackordföljder kan användas, men i vissa fall kommer man in på en rätt avancerad lek med stilistiska referenser.
Hjärnan/örat kanske inte tycker om att hoppa alltför långt mellan enkla och svåra matematiska förhållanden? Som elektronerna mellan skalen i Bohrs atommodellThis quote is hidden because you are ignoring this member.
Hur mycket kontrast som är optimalt är en fråga jag ofta brottas med.
Intressant förstås i akademiskt forskningssyfte, ungefär som de där japanska människolika robotarna...This quote is hidden because you are ignoring this member.
FiXdThis quote is hidden because you are ignoring this member.
Blues är väl än av de former där större medvetenhet kan ge intressantast resultat! Däremot rock'n'roll, från Chucken till Angus Young, bygger nästan helt på staplade klyschor där medvetenhet bör hållas för en själv...
Jag menade nog mer att jag enklare hittar en lösning numera vad det än blir, medan jag förr hade lättare att tycka att det och det var rätt och det och det var fel. Som att jag tycker mindre nu liksom. Känns lite fel.
Att låtsas vara omdveten om det som finns i medvetandet går inte. Om det är Zen är det konstigt.
Jag tänkte på versen i wuthering heights när jag såg tråden. Men den kanske är från harmonisk dur eller nåt sånt där?[/QUOTE]
Sett en YouTube video om den låten( orkar nu inte kolla upp om det jag nu skriver stämmer
ALLA ackord är dur, även om vissa "borde" vara moll, och därigenom blir harmoniken i låten spännande
Tycker kunskapen är mer plus än minus.
Ganska många som själva påpekar att de ej har koll, hittar ej på speciellt udda saker rent harmoniskt.
Utan följer den standard som de säger de ej kan.
Men det är bra att "lyssna", ibland kan det vara kul med avstickare, andra gånger bara halvdan musikskola.......
( dagen efter) inser att jag missförstod ämnet från början
Senast redigerat av Svedmyran den 2021-07-28 klockan 11:49.
Behörigheter för att posta
Svara med citat
