Egentligen är inte svaret på ursprungsfrågan så svår om man tar på sig producentglasögonen. Det handlar inte om enskilda ljud, eller genres, eller i de flesta fall inte ens om låten, men hur väl man har applicerat de gängse reglerna gentemot målgruppen. Musik kan upplevas hysteriskt dålig på grund av att som musikkonst sett är det en styggelse, t.ex reklamlåtar, kareoke eller dansband. Utanför sin kontext funkar dom inte öht. Reklamlåten hjärntvättar ihop med bild, på kareoke är nästan alla fulla och det är "sången" som är i fokus och på dansbanan är det dynamiken i publiken man göder med smörsång och lättdansad takt.
Som några har sagt: oförutsägbarhet vs förutsägbarhet, och som jag sade: Syfte vs anledning.
Som producent måste du kunna sätta dig in i det där helhjärtat. Döds som dansband, orten-hiphop eller schlagerpop...och skapa magi på lika många sätt, för målgruppen.
Det är lite så jag tänker i kvalitet. En kass låt kan inte förmedla vad målgruppen förväntar sig. Dom rynkar på näsan och byter illa kvickt.