Reissues som företeelse och behov - diskussionstråd

[machinepop]

This quote is hidden because you are ignoring this member.

Det sa han ju inte heller....det var jämförelsen JP8 som han ansåg var lite skev

...och jag kände att Lackan var tydlig i sin sista rad.

Men jag agerade lite på samma sätt som El Toro brukar göra. Jag kunde också dra igång en diskussion om hur långt från 100% den låter, men det finns en uppsjö av trådar om det redan. Den här handlar om reissues som företeelse och Lackans hela inlägg handlade om längtan till originalet efter att ha testat kopior/reissues/revivals. I det sammanhanget var allt relevant. Nu blev det nå't annat, ännu en gång...

Därav min smiley också, den ersatte "goddag yxskaft".

[Ƶl8R]

This quote is hidden because you are ignoring this member.

Jag känner inte att jag behöver ha ägt en original Prophet 5, 808:a, TB-303 etc för att ha tillräckligt med kunskap/erfarenhet att bedöma om en reissue passar mig ljudmässigt och ger mig rätt magkänsla. Lite märkligt antagande att man minsann måste ha rattat orginalen i flera år för att kunna "höja blicken". Jag tycker det är schysst med re-issues eftersom det troligtvis är ett bra instrument oavsett om det är 100% troget originalet eller ej. Drömmen om att hitta ett sound från svunnen tid (om det är det man är ute efter) beror inte bara på instrumentet i sig utan såklart även inspelningsteknik m.m. En modern synt kan ge mig exakt samma känsla som en vintage ger en annan. Musik handlar väl om känslor? (fluffigt uttryckt)

Varför är det ett märkligt antagande... det är ju en realitet hos en stor mängd av oss...så det är inget antagande utan fakta. Sen om något är ett bra instrument eller inte är ju snarare rätt ointressant om de inte besitter exakt de egenskaperna man vill ha. Det handlar ju inte bara om ett ljud som duger utan om känslan..det taktila i interfejs och estetiken i designen...ett instrument är en helhet.

Ett intrument är ju just "det" instrumentet med allt vad det innebär..och det behöver ju inte vara gammalt för det.. En Matrixbrute är en Matrixbrute....en Pro2 en Pro2...de har ju alla sina unika delar i ljud, interfejs och estetik....osv.

[tobbiew]

This quote is hidden because you are ignoring this member.

Därav min smiley också, den ersatte "goddag yxskaft".

Ok fattar
Tillbaks till ämnet som du startade. Hur många re-issues finns det "egentligen"? Det är väl ett fåtal och då instrument som tillverkaren själv väljer att återlansera med så långt det går samma tekniklösningar och gränssnitt. En del lägger till saker som troligtvis har varit på önskelistan eller så ser utvecklaren det som en chans att lägga till denna funktion som när originalet skapades inte fanns tillgängligt eller så kanske tillverkaren till och med ångrade att funktionen inte fanns med i originalet. Vad är skillnaden mot revisioner egentligen? Förutom det faktum att det har gått en massa år emellan men det beror ju på att dessa instrument slutade tillverkas pga av att digitala instrument tog över och dessa instrument blev obsoleta under en ganska lång period.

[tobbiew]

This quote is hidden because you are ignoring this member.

Varför är det ett märkligt antagande... det är ju en realitet hos en stor mängd av oss...så det är inget antagande utan fakta. Sen om något är ett bra instrument eller inte är ju snarare rätt ointressant om de inte besitter exakt de egenskaperna man vill ha. Det handlar ju inte bara om ett ljud som duger utan om känslan..det taktila i interfejs och estetiken i designen...ett instrument är en helhet.

Ett intrument är ju just "det" instrumentet med allt vad det innebär..och det behöver ju inte vara gammalt för det.. En Matrixbrute är en Matrixbrute....en Pro2 en Pro2...de har ju alla sina unika delar i ljud, interfejs och estetik....osv.

Ok, tack för förtydligandet. Förstår vad du menar och det är ju det jag också menar att känslan är ju helt personlig, dvs jag kan få ut av en re-issue Moog som du får ut av ett original från 1971. En annan får ut mer av en revision från 1973. Jag kanske missförstår men för mig är en re-issue ett instrument som till så stor del som möjligt har samma design som orignalet så långt det går. Jag menar att jag inte behöver ha rattat årgång 1971 för att ha en uppfattning om vad en re-issue ger för mig.

[hasse_fx]

This quote is hidden because you are ignoring this member.

Fair enough. Det var en aning tillspetsat. Jag uppfattar dock att de finns de som tänker så, att det är en underliggande tanke som omöjliggör nåt annat än original i dessa diskussioner.

Däremot att musiken blir bättre av en specifik pryl - sådant har ju ältats länge, bäst representerat av diskussionerna kring TB-303, som väl är en av de första elektronikburkarna som klonades (även om just det ämnet verkar ha ebbat ut en del).

Men det är väl sedan rätt länge så att musiken - den egentliga målsättningen för användningen av instrumenten - inte är en så stor del av diskussionerna. Visst vill man ha taktilt bra, tilltalande och inte minst "välljudande" instrument för att skapa resultat, men mycket av det som pratas kring original/kloner är "känsla" och "välbefinnande", där design, färger etc blir närapå huvudargument. DFå har jag tappat kopplingen för länge sedan...

[El Toro]

This quote is hidden because you are ignoring this member.

Ja just det. Det är nästan bara tangenterna som skiljer dessa åt.

Nu verkar du återigen vilja missförstå med flit.Tycker du själv att man kan kalla JP08 för klon eller reissue?

[jgb]

This quote is hidden because you are ignoring this member.

Nu verkar du återigen vilja missförstå med flit.Tycker du själv att man kan kalla JP08 för klon eller reissue?

Vilket av dem täcker in "efterapning" eller "väldigt starkt inspirerad av"? Jag skulle kalla den för en digital klon, ej att förväxla med en klon som använder sig av samma teknik som originalet.

[machinepop]

This quote is hidden because you are ignoring this member.

Ok fattar
Tillbaks till ämnet som du startade. Hur många re-issues finns det "egentligen"? Det är väl ett fåtal och då instrument som tillverkaren själv väljer att återlansera med så långt det går samma tekniklösningar och gränssnitt. En del lägger till saker som troligtvis har varit på önskelistan eller så ser utvecklaren det som en chans att lägga till denna funktion som när originalet skapades inte fanns tillgängligt eller så kanske tillverkaren till och med ångrade att funktionen inte fanns med i originalet. Vad är skillnaden mot revisioner egentligen? Förutom det faktum att det har gått en massa år emellan men det beror ju på att dessa instrument slutade tillverkas pga av att digitala instrument tog över och dessa instrument blev obsoleta under en ganska lång period.

Japp, reissues som jag ser det är MiniMoog, SEM, 2600, Odyssey, MiniKorg och Prophet 5. Jag kanske glömt någon...?

Revisioner för mig är ARP Odyssey med olika utseende, filter, pitchlösningar, cv/gate etc. Eller varför inte Octave Cat som finns med framförallt olika filterlösningar och olika ingångar på baksidan. Båda är släppta under ett par år, men inte över flera decennier.

Reissues är modeller som legat begravda och tagna ur produktion under långa tider. Alltså inte t ex EMS VCS3.

Olika chassityper eller färger är versioner och det är nå't helt annat.

Detta är mina definitioner... jag tål att folk säger emot dessa.

[machinepop]

This quote is hidden because you are ignoring this member.

Nu verkar du återigen vilja missförstå med flit.Tycker du själv att man kan kalla JP08 för klon eller reissue?

Ja, lite... eftersom det verkar vara din paradgren också. Ibland har man lust att veva tillbaka på samma vis.

Men till frågan då: Den är ingenting av det. Den är en digital lågbudgetversion som försöker emulera en vintage flaggskeppsprodukt. Inget fel i det, då det är precis vad Roland sålt och vad många vill ha (pris, storlek etc kan tala för). Men när de kallar det "legacy" och så'nt trams har de tappat mig och för att något heter som en klassiker gör inte den till en klassiker.

[Lackan]

This quote is hidden because you are ignoring this member.

Tycker du själv att man kan kalla JP08 för klon eller reissue?

Roland själva gör ju det - saxat från hemsidan:
"Den legendariska synten Jupiter-8 är tillbaka – i en begränsad upplaga och som modul i samma storlek som en bok."

"erbjuder praktiska kontrollmöjligheter tillsammans med det karaktäristiska Jupiter-soundet"

"JP-08 återskapar originalets sound genom Rolands hyllade Analog Circuit Behaviour-teknik"

...och marknadsföringen på bl.a. boxen är ju svår att ta miste på. Köper du denna köper du en Jupiter 8 fast i liten storlek.

[tobbiew]

This quote is hidden because you are ignoring this member.

Roland själva gör ju det - saxat från hemsidan:

haha Det där tror de nog inte ens på själva. Det är ju såklart bara reklam för att visa att de tillfredsställer marknadens krav/tjat på att de ska släppa sina gamla klassiker igen. Sen lyckas de ibland få till det med en del kloner av sina övriga produkter men ingen kan väl se det som en re-issue av en JP8? En halv klon på sin höjd om ens det
Där finns ju liksom inte mycket val om du vill ha i närheten av det "riktiga" soundet än att köpa original eller kanske MKS-80 om man kan bortse från formatet. Bägge är vintage.
Men det är inte lika självklart om man till exempel som jag suktar efter en Prophet 5. Som jag har förstått låter den nya väldigt bra (somliga menar bättre?), ser i princip identisk ut men såklart inte producerad på samma sätt som en 40+ år gammal synt. Men det är åndå Sequential och det är Dave Smith som ligger bakom den. Jag personligen väljer den nya även om en vintage kanske kostar lika mycket eller åtminstone nära nog för jag har tryggheten med garanti och jag vet att den troligtvis funkar så länge jag har kvar att leva. En annan stor fördel är ju som nämnts tidigare är att jag kan testa den innan jag köper och jämföra med min Prophet 6 och om det verkligen är värt att investera i den

[Ƶl8R]

Roland är ju de som marknadsmässigt är smartast, de producerar ny teknik som anspelar på deras gamla maskiner..de ger nostalgi som de kan sälja om och om igen..bara nu lyckades de sälja TB-3 och TB-03.. TR-8/S och TR-08/09/06 ..och TR-6S.. JP-08, Jupiter 80/X/Xm,.. Några Juno Boutique och några större med samma namn och lite nostalgisk färgsättning... osv..osv.. sen allt som pluggar också.. precis som Nintendo sålt Super Mario i en myriad versioner och format så gör Roland samma sak.. men lyckas samtidigt med bedriften att göra nya maskiner med nya artefakter och möjlig kultstatus.... och de säljer tusenfalt ggr mer än något av originalen sålt.

[machinepop]

This quote is hidden because you are ignoring this member.

Roland är ju de som marknadsmässigt är smartast, de producerar ny teknik som anspelar på deras gamla maskiner..de ger nostalgi som de kan sälja om och om igen..bara nu lyckades de sälja TB-3 och TB-03.. TR-8/S och TR-08/09/06 ..och TR-6S.. JP-08, Jupiter 80/X/Xm,.. Några Juno Boutique och några större med samma namn och lite nostalgisk färgsättning... osv..osv.. sen allt som pluggar också.. precis som Nintendo sålt Super Mario i en myriad versioner och format så gör Roland samma sak.. men lyckas samtidigt med bedriften att göra nya maskiner med nya artefakter och möjlig kultstatus.... och de säljer tusenfalt ggr mer än något av originalen sålt.

Japp... och det för oss tillbaka till grundfrågan igen. Varför tilltalas marknaden då av reissues i så stor grad. Är det pojkrumsdrömmen som realiseras?

[Ulven]

This quote is hidden because you are ignoring this member.

Är det pojkrumsdrömmen som realiseras?

Jag tror faktiskt att du slår huvudet på spiken här

This quote is hidden because you are ignoring this member.

Syntdrömmen om den där maskinen Jean-Michel eller Vince lirade på ska nu realiseras i medelåldernshemmets mansgrotta.

Ha ha ha, så sjukt kul

[raoul flutter]

Om Akai skulle göra en reissue av VX600 till ett rimligt pris så skulle den vara svår att motstå. Den är i princip omöjlig att få tag på i original och till ett vettigt pris, och jag har läst om dess spännande möjligheter, vilket gjort mig nyfiken på den.

En annan anledning till att köpa reissue är ju att de gamla originalen är så gamla att man inte vet om de har blivit internt modifierade, och med vilken kvalitet detta utförts.

Det kanske är en pojkrumsdröm för vissa. För mig är det inte så, och inte heller att jag vill ha någon synt för att en viss artist har den. Det är ljudet och möjligheterna som är viktigast, och skulle jag vilja ha en reissue är det för att det för mig är mest praktiskt.

[tobbiew]

This quote is hidden because you are ignoring this member.

Roland är ju de som marknadsmässigt är smartast, de producerar ny teknik som anspelar på deras gamla maskiner..de ger nostalgi som de kan sälja om och om igen..

Absolut, det är dessutom bra grejer. Jag tänkte mer i ett re-issue perspektiv och för resonemangets skull är väl dessa mer att ses som digitala kloner? Annars har jag nog missförstått Mpops första inlägg helt och hållet

[El Toro]

This quote is hidden because you are ignoring this member.

Roland är ju de som marknadsmässigt är smartast, de producerar ny teknik som anspelar på deras gamla maskiner..de ger nostalgi som de kan sälja om och om igen..bara nu lyckades de sälja TB-3 och TB-03.. TR-8/S och TR-08/09/06 ..och TR-6S.. JP-08, Jupiter 80/X/Xm,.. Några Juno Boutique och några större med samma namn och lite nostalgisk färgsättning... osv..osv.. sen allt som pluggar också.. precis som Nintendo sålt Super Mario i en myriad versioner och format så gör Roland samma sak.. men lyckas samtidigt med bedriften att göra nya maskiner med nya artefakter och möjlig kultstatus.... och de säljer tusenfalt ggr mer än något av originalen sålt.

Njae de siffrorna är nog en klar överdrift. Tror knappast Roland sålt en miljon Jupiter 80 t.ex. Sen så ville ju Rolandgrundaren Kakehashi inte att Roland skulle tillverka nya varianter av sina gamla synthar utan koncentrera sig på nyskapande produkter men han blev ju överkörd på slutet

[Ƶl8R]

This quote is hidden because you are ignoring this member.

Njae de siffrorna är nog en klar överdrift. Tror knappast Roland sålt en miljon Jupiter 80 t.ex. Sen så ville ju Rolandgrundaren Kakehashi inte att Roland skulle tillverka nya varianter av sina gamla synthar utan koncentrera sig på nyskapande produkter men han blev ju överkörd på slutet

Det var ingen exakt siffra va... men jo säkerligen tiotusental fler än JP-8.. när de gäller Boutique så är de ju limiterade..sen är ju frågan till vad...samtidigt så är de ju bara en del av samma produkt de säljer som plugg (i princip).. samma utvecklingaarbete de kan plantera i olika burkar liksom... så de tjänar nog en djävla massa och säljer...tusenfalt ggr mer

[machinepop]

This quote is hidden because you are ignoring this member.

Om Akai skulle göra en reissue av VX600 till ett rimligt pris så skulle den vara svår att motstå. Den är i princip omöjlig att få tag på i original och till ett vettigt pris, och jag har läst om dess spännande möjligheter, vilket gjort mig nyfiken på den.

Inget dumt exempel på en meningsfull reissue att göra med tillägg. CC till parametrarna via nytt OS, hjul till åtminstone pitch, men gärna två såklart och sedan är det mesta hunky dory. Ja, kanske omvänd ordning på vad som är "normalt" bläddringsförfarande i menyerna.

Men, skulle Akai våga sig på det idag? Har de muskler nog? Bedömer de/vi att marknaden finns? (Det var si och så när 600an kom)
Dessutom tror jag inte pojkrumsdrömmen innehöll VX-600 och då tvivlar jag på underlaget (jag lärde mig om den i Forrests bok innan ebay.de skickade en i famnen på mig). Dreglande 40-plussare på 99, gearslutz etc räcker nog inte...

[oljud]

Man ska inte glömma att folk gillar snygga grejer. Och vissa har råd. Hade jag varit miljonär hade jag gärna köpt korgen, men jag har aldrig hört talas om den och knappt om de ni säger har spelat på den. Vissa har mycket deg.

[El Toro]

This quote is hidden because you are ignoring this member.

Man ska inte glömma att folk gillar snygga grejer. Och vissa har råd. Hade jag varit miljonär hade jag gärna köpt korgen, men jag har aldrig hört talas om den och knappt om de ni säger har spelat på den. Vissa har mycket deg

Den kostar mindre än många inte så exklusiva nya gitarrer så så dyr är den egentligen inte och jämfört med många nästan 50 år gamla beggade 700 med en förmodligen rätt begränsad livslängd kvar så blir den ju nästan billig..

Om du inte känner till alla de som använt denna synt i originsl så har du en hel del syntgodis att se fram emot och lyssna på. Heaven 17: Stevie Wonder, The Cure, Depeche Mode/Vince Clarke, Human League, DEVO m.m.

[my03]

Enbart om dessa re-issues är 100% through-hole så är det något att ha, eljest hör de hemma på återvinningen



(inleder uppräkning av überkränkta analogfantaster om 3..2..)

[ricard]

När jag var ung var alla syntar ouppnåligt dyra. Så jag började bygga själv. De flesta försökte väl hitta de maskiner som gav mycket synt för pengarna, så man fick en nästan-Prophet-5 för något som passade ens budget (även om avståndet nog var ganska stort, både pris- och ljudmässigt). Känns lite som reissuefenomenet adresserar den uppdämta längtan - äntligen kan jag köpa en JP-08 för rimliga pengar och återuppliva sin dröm. Skit samma att det inte är identiskt, det är nära nog.

Lite som modelljärnvägsfenomenet för oss som är gamla nog. Katalogerna innehöll bilder på stora tunga ånglok och fantastiska modelljärnvägslandskap som 99% av kunderna verken hade råd att köpa respektive tid att bygga. Men med ett litet tvåaxligt diesellok på en spåroval i ett papplandskap så sporrar man fantasin, som drömmer sig bort till de där katalogbilderna. Man sålde in en dröm, och sålde precis så mycket hårdvara att majoriteten av kunderna kunde överbrygga resten med sin fantasi.

[machinepop]

This quote is hidden because you are ignoring this member.

Lite som modelljärnvägsfenomenet för oss som är gamla nog. Katalogerna innehöll bilder på stora tunga ånglok och fantastiska modelljärnvägslandskap som 99% av kunderna verken hade råd att köpa respektive tid att bygga. Men med ett litet tvåaxligt diesellok på en spåroval i ett papplandskap så sporrar man fantasin, som drömmer sig bort till de där katalogbilderna. Man sålde in en dröm, och sålde precis så mycket hårdvara att majoriteten av kunderna kunde överbrygga resten med sin fantasi.

Samma sak som med Lego (som blir min referenspunkt). En brandstation gör ingen stad s a s... även om det såg fräsigare ut på baksidan av Kalle Anka-tidningarna.

Skillnaden är kanske att (om vi nu tar MiniKorg specifikt) är precis lagom mycket synt att ha stående på ett krysstativ brevid Prippsbacken med återutgivna vinylplattor i innerstadslyans vardagsrum. Även livspartnern kan stå ut då det ger en känsla av kultur, styling och mäklarprospekt på en och samma gång.

Fyller man vardagsrummet med syntar, modelljärnväg eller en Legostad så stämplas man som lite udda och/eller nördig.

[toby1]

Mäklarsynthar. Älskar ekonomi 3.0 och alla dess avarter.

[oljud]

This quote is hidden because you are ignoring this member.

Mäklarsynthar. Älskar ekonomi 3.0 och alla dess avarter.

Det är mäklarfirmorna som köper upp alla vintage-syntar. De använder dem till photoshoots och vet att priserna bara kan gå upp, upp, upp! $sp€kulation!

[visionfactory]

Undrar om denna jakt på vintagesoundet bara finns bland 40+’are som vill låta som det lät på 70-80 talet. Hur tänker dagens unga stjärnproducenter/hitmakare /amatörer/hemmamekare som sitter och skapar dagens och framtidens sound? Undrar om valet av instrument har samma fokus där? Undrar om de connectar på samma vis med dessa re-issues eller originalinstrument som 40+’are. (40+’are är bara ett antagande).

[machinepop]

This quote is hidden because you are ignoring this member.

Undrar om denna jakt på vintagesoundet bara finns bland 40+’are som vill låta som det lät på 70-80 talet. Hur tänker dagens unga stjärnproducenter/hitmakare /amatörer/hemmamekare som sitter och skapar dagens och framtidens sound? Undrar om valet av instrument har samma fokus där? Undrar om de connectar på samma vis med dessa re-issues eller originalinstrument som 40+’are. (40+’are är bara ett antagande).

Skulle Roland släppa en 808 reissue tror jag att även en yngre generation skulle bli till sig i trasorna. Men i övrigt är frågan väldigt relevant och lite det jag tänkte vid start också. MiniKorg har inte samma dregelfaktor för en yngre generation som jag tror MiniMoog fortfarande kan ha.

[jgb]

808:an har ju fått ikonstatus hos "ungdomen" (sök på youtube efter 808 bass eller 808 kick) på ett sätt som jag misstänker att Minimoogen inte har. Det är nog skillnaden. Gäller att hitta fram till konsumenterna!

[machinepop]

This quote is hidden because you are ignoring this member.

808:an har ju fått ikonstatus hos "ungdomen" (sök på youtube efter 808 bass eller 808 kick) på ett sätt som jag misstänker att Minimoogen inte har. Det är nog skillnaden. Gäller att hitta fram till konsumenterna!

Precis vad jag menade. Men jag tror minimoogens klassiska utseende fortfarande tilltalar även en ny generation. Alla håller ju inte på med makaronmusik eller hiphop liksom (shoutout 808-brukarna ). Popband och blivande rockhjältar kan nog ta minimoogen till sig på gamla meriter.

[Frengus]

nu är jag 50+ så inte egentligen berörd av diskussionen
Jag inbillar mig dagens kids - liksom man själv gjorde - kikar på dagens förebilder. Och vad använder de stora banden idag? Jo, hyggligt mycket vintage kostigt nog. Man ser fortfarande Juno 106, minimoogar och liknande på videos och live. Med alla reissues som släpps - kommer nog den rörelsen fortsätta än många år till. Hur sexigt är det tex med en macbook pro med en Prophet 5 plugin på Live? Inte alls...

Så det estetiska är nog en viktig komponent i det hela. Prophet 5 är dödligt snygg. Så också minin.. så också PPG och Emu2 (iallafall för oss som växte upp på 80talet). Kan tänka mig nords maskiner... virus... som som faktiskt används de senaste åren... kommer finnas i kidsens "vill ha"... även om 10-20 år...

[knarr]

This quote is hidden because you are ignoring this member.

808:an har ju fått ikonstatus hos "ungdomen" (sök på youtube efter 808 bass eller 808 kick) på ett sätt som jag misstänker att Minimoogen inte har. Det är nog skillnaden. Gäller att hitta fram till konsumenterna!

Ja, tolvårige sonen (som gillar trap och hiphop) frågade mig häromdagen helt oväntat - "Pappa, vad är en 808?" Sedan blev det historielektion med ljudexempel

[Frengus]

Kulturgärning, Knarr

[jgb]

This quote is hidden because you are ignoring this member.

Jag inbillar mig dagens kids - liksom man själv gjorde - kikar på dagens förebilder.

Frågan är nog mer vilka dagens förebilder är? https://www.svt.se/kultur/p3-din-gat...-amel-suljevic

- - - Uppdaterad - - -

This quote is hidden because you are ignoring this member.

Ja, tolvårige sonen (som gillar trap och hiphop) frågade mig häromdagen helt oväntat - "Pappa, vad är en 808?" Sedan blev det historielektion med ljudexempel

Fy fasen vad härligt att höra!

[tobbiew]

Varför utgår man ens från att det är "vi" som växte upp på 80-talet är de som vurmar för instrument som man då ansåg vara lite mossiga? Jag förknippade dessa med proggband med keyboardvirtuoser iförd silverfärgad trollkarlsutstyrsel och allt annat som tillhörde 70-talet. I min värld när jag var ung så var 70-talet dinosaurietid kanske Kraftwerk undantaget.. De grupper jag lyssnade på körde det allra senaste och det var det man ville ha (digitalt, samplers och Juno/JP). För egen del så kom intresset för "analog vintage" på 90-talet i och med technons intåg där dessa instrument användes för att skapa ett helt annat sound än det 70-talssound jag än idag har väldigt svårt för.
Jag tror nog att vintageljudet tilltalar de flesta på ett eller annat sätt, inte bara gubbar och tanter i övre medelåldern. Sen om man behöver ha orginal eller kan nöja sig med re-issues är väl en högst personlig preferens.

[Frengus]

Ja, men hiphoparna har ju lyft fram både TR808 och SP12/1200 - så även om du inte ser någon p5a live på scen så bidrar den scenen säkert till att hålla liv i klenoderna några decennium till

Sitter och lyssnar på lite stems på modern skit här just.. och låter tyvärr som väldigt mycket är gjort i mjukvara. Men är sannolikt mer en fråga om "time to market" - marknadskrafter som säger du inte kan lägga mer än en dag på att skriva en ny låt. Det är nog mest vi amatörer som gillar att skruva i dagar på ett ljud, pilla med routing och experimentera med FX-kedjor

Men visuellt är det nog en annan sak. Alla gillar inte DJ culture med Avicii typer som viftar med händerna...

[machinepop]

This quote is hidden because you are ignoring this member.

Varför utgår man ens från att det är "vi" som växte upp på 80-talet är de som vurmar för instrument som man då ansåg vara lite mossiga? Jag förknippade dessa med proggband med keyboardvirtuoser iförd silverfärgad trollkarlsutstyrsel och allt annat som tillhörde 70-talet. I min värld när jag var ung så var 70-talet dinosaurietid kanske Kraftwerk undantaget.. De grupper jag lyssnade på körde det allra senaste och det var det man ville ha (digitalt, samplers och Juno/JP). För egen del så kom intresset för "analog vintage" på 90-talet i och med technons intåg där dessa instrument användes för att skapa ett helt annat sound än det 70-talssound jag än idag har väldigt svårt för.
Jag tror nog att vintageljudet tilltalar de flesta på ett eller annat sätt, inte bara gubbar och tanter i övre medelåldern. Sen om man behöver ha orginal eller kan nöja sig med re-issues är väl en högst personlig preferens.

Efter trollkarlsraderna skrattade jag högt här och tänkte på alla amerikanska syntsajter som hyllar dessa arenarockgubbar som jag har närmast noll koll på.

En väldigt bra sammanfattning. MiniMoog för mig är Kraftwerk och Gary Numan etc, inte arenarock eller ens Tangerine Dream. Kanske är det därför jag klickar bra med enklare monofoner. Det är ryggraden i den musik jag växte upp på (hej Mute Records!).

[machinepop]

This quote is hidden because you are ignoring this member.

Ja, men hiphoparna har ju lyft fram både TR808 och SP12/1200 - så även om du inte ser någon p5a live på scen så bidrar den scenen säkert till att hålla liv i klenoderna några decennium till

I dessa youtubetider räcker det dessutom med att ett klippt blir viralt så ska alla ha just en sådan maskin. Jag minns aldrig vem det var, men någon spelade Orgon Enigiser nå'nstans och/eller nämnde den som trollerilådan i studion och plötsligt gick priserna från 4000 till 24000 (och ännu mer idag).

[Firechild]

This quote is hidden because you are ignoring this member.

Varför utgår man ens från att det är "vi" som växte upp på 80-talet är de som vurmar för instrument som man då ansåg vara lite mossiga? Jag förknippade dessa med proggband med keyboardvirtuoser iförd silverfärgad trollkarlsutstyrsel och allt annat som tillhörde 70-talet. I min värld när jag var ung så var 70-talet dinosaurietid kanske Kraftwerk undantaget.. De grupper jag lyssnade på körde det allra senaste och det var det man ville ha (digitalt, samplers och Juno/JP). För egen del så kom intresset för "analog vintage" på 90-talet i och med technons intåg där dessa instrument användes för att skapa ett helt annat sound än det 70-talssound jag än idag har väldigt svårt för.
Jag tror nog att vintageljudet tilltalar de flesta på ett eller annat sätt, inte bara gubbar och tanter i övre medelåldern. Sen om man behöver ha orginal eller kan nöja sig med re-issues är väl en högst personlig preferens.

Kul!
Trodde det var "vi" 70-talister och ännu äldre...som möjligtvis hade intresse i gamla synthar.
Men då kanske man inte behöver sälja av alla vintage-härken om det kommer nya generationer som kanske vill köpa då...
Trodde vi levde på sista versen...vi som gillade vintage och möjligen re-issues

[tobbiew]

This quote is hidden because you are ignoring this member.

Kul!
Trodde det var "vi" 70-talister och ännu äldre...som möjligtvis hade intresse i gamla synthar.
Men då kanske man inte behöver sälja av alla vintage-härken om det kommer nya generationer som kanske vill köpa då...
Trodde vi levde på sista versen...vi som gillade vintage och möjligen re-issues

Det är nog lugnt skulle jag tro för det är ju marknaden som styr och fenomenet re-issue har ju exploderat på bara några år Jag tror inte att det är "gubbar" som vill förverkliga sina pojkrumsdrömmar som är målgruppen eller ens de som styr marknaden. Tror snarare att det är den yngre som driver på denna utveckling och då av den enkla anledningen att det låter bra. Till fördel för oss dinosaurier också såklart

[tobbiew]

This quote is hidden because you are ignoring this member.

En väldigt bra sammanfattning. MiniMoog för mig är Kraftwerk och Gary Numan etc, inte arenarock eller ens Tangerine Dream. Kanske är det därför jag klickar bra med enklare monofoner. Det är ryggraden i den musik jag växte upp på (hej Mute Records!).

Ja, jag gillar också det soundet och jag ser dem du nämner som stora förebilder men frågan är om du tyckte (eller hade tyckt..vet ju inte din exakta ålder ) det då när det begav sig eller om det är i efterhand du har mognat i smak? För dessa du nämner som referenser använde ju alltid det senaste som fanns att tillgå och de har aldrig heller tittat bakåt (förutom circus Kraftwerk då efter sin sista riktiga skiva). Hade jag jagat mina pojkrumsdrömmar så hade min studio varit belamrad med mid 80s digitalt (samt en Emulator II och en Fairlight III) . Det är just pojkrumsbegreppet som jag hört många gånger jag inte riktigt får ihop och jag tror att många som växte upp under 80-talet håller med om detta. Jag tror att ljudidealet har växt med tiden och att musiker har hittat andra sätt än trollkarlens syntsolo-onani att använda dessa fina instrument på

[beem]

This quote is hidden because you are ignoring this member.

Tror snarare att det är den yngre som driver på denna utveckling och då av den enkla anledningen att det låter bra.

Det finns ju dock en stark trend mot andra ljud än de klassiskt analogsubtraktiva. Därav alla grymma nya digitala syntar som släppts. En del av popen kör lite 70/80-retro, och tex. poprockband som Haim har Juno 60 och LinnDrum, men en stor chunk hypar snarare M1 mfl, och helt andra klanger trendar där. I det facket står inte motsatsförhållandet mellan klon vs vintage eller hårdvara vs plugins, utan mellan trender i ljud. Finns ingen anledning att köpa ett instrument som inte gör de ljud jag vill ha.

[tobbiew]

This quote is hidden because you are ignoring this member.

Det finns ju dock en stark trend mot andra ljud än de klassiskt analogsubtraktiva. Därav alla grymma nya digitala syntar som släppts. En del av popen kör lite 70/80-retro, och tex. poprockband som Haim har Juno 60 och LinnDrum, men en stor chunk hypar snarare M1 mfl, och helt andra klanger trendar där. I det facket står inte motsatsförhållandet mellan analogsyntar/vintage/hårdvara och plugins, utan mellan trender i ljud. Finns ingen anledning att köpa ett instrument som inte gör de ljud jag vill ha.

Och det står i motsats till något av det vi har pratat om här? Det är ju just det många av oss här inne säger att det viktiga är inte instrumentet i sig utan vad det ger dig (magkänsla m.m.). Men nu handlade ju tråden om fenomenet re-issues och att man gärna vill få det till att det är den äldre generationen som styr (pojkrumsdrömmar) medan en del av oss anser att det nog är mer än så.

[beem]

This quote is hidden because you are ignoring this member.

Och det står i motsats till något av det vi har pratat om här? Det är ju just det många av oss här inne säger att det viktiga är inte instrumentet i sig utan vad det ger dig (magkänsla m.m.). Men nu handlade ju tråden om fenomenet re-issues och att man gärna vill få det till att det är den äldre generationen som styr (pojkrumsdrömmar) medan en del av oss anser att det nog är mer än så.

Ja att jag tror att de unga inte driver på detta i så stor utsträckning, eftersom en stor del av dem inte är ute efter ljuden från en minikorg.

[Frengus]

Är väl också en väldigt stor definitionsfråga - pojkrumsdröm?

Vi började lira tidigt... älskade instrument och ljudutrustning tidigt. Redan i 14-15årsåldern. Vi var avundsjuka på "rich kids" som fick dyra maskinen av främst sina fäder. Men det handlade aldrig om "sitta hemma i pojkrummet och runka över en maskin". Det handlade alltid om bättre ljud som gjorde att man kunde få bättre genomslag på sin musik - mer spelningar.. .mer utrymme.

Det fenomenet har ju ändrats mycket i dag (ref igen till avicii som satt hemma med sitt fruity loops och crackade pluggar) - man kan sitta hemma själv och lira. Förr var man mycket mer beroende av "band"... och att göra saker tillsammans. Ibland kan man sakna den tiden

[tobbiew]

This quote is hidden because you are ignoring this member.

Ja att jag tror att de unga inte driver på detta i så stor utsträckning, eftersom en stor del av dem inte är ute efter ljuden från en minikorg.

Du tycker att Minikorg är ett bra exempel? Hur många 60/70-talister tror du sysslar med musik i den omfattningen att de skulle kunna påverka vad tillverkarna släpper för produkter? Såklart de följer rådande trender, det kan ju inte bara handla om nostalgi. Nä de unga kanske inte vill ha soundet av en minikorg, men dock vill de nog gärna ha soundet av MS-20, Moog, 808/909, TB-303, Juno/Jupiter etc. Annars hade ju re-issues eller kloner inte funnits.

[Firechild]

Målgrupp 1:
Min bedömning är att det är 40 plussare som har stabilt jobb och kanske familj (utan familj köper man nog ännu mer) och äntligen kan realisera sina ungdomsfantasier om synthar från golv till tak. Sedan om det är vintage eller re-issue beror lite på person.
Dessa har musik som hobby eller kanske inte ens det, köper synthar ändå...
Säg 300.000 potentiella träffar.

Målgrupp 2.
Professionell producent +30 år
Klart färre än Målgrupp 1 men ändå ett tiotusental worldwide kanske.

Målgrupp 3.
Kids som har en nostalgisk farsa som lyckas övertala kidsen att det är collt med analoga synthar.
Säg 5000 max.
Eftersom jag inte vill köpa dyra synthar till sonen säger jag att det är bättre att jobba in the box

Målgrupp 4.
Kids 10-20 år utan påtryckningar från nostalgisk farsa som surfat sig till att Producent X har tjackat analogsynth.
500 st max.

Målgrupp 1.5.
Möjligtvis livespelande musiker som vill vara ball att ha en analogsynth mer för syns skull. Alla vet att det är ett helvete live, och man kör Nord Stage istället trots att den låter skit och har latency även om man spelar direkt på dess eget klaviatur.
Men 2020 var livespelande musiker 0 i antal och det såldes ändå synthar som aldrig förr, alltså till målgrupp 1

[tobbiew]

This quote is hidden because you are ignoring this member.

Är väl också en väldigt stor definitionsfråga - pojkrumsdröm?

Vi började lira tidigt... älskade instrument och ljudutrustning tidigt. Redan i 14-15årsåldern. Vi var avundsjuka på "rich kids" som fick dyra maskinen av främst sina fäder. Men det handlade aldrig om "sitta hemma i pojkrummet och runka över en maskin". Det handlade alltid om bättre ljud som gjorde att man kunde få bättre genomslag på sin musik - mer spelningar.. .mer utrymme.

Det fenomenet har ju ändrats mycket i dag (ref igen till avicii som satt hemma med sitt fruity loops och crackade pluggar) - man kan sitta hemma själv och lira. Förr var man mycket mer beroende av "band"... och att göra saker tillsammans. Ibland kan man sakna den tiden

Ja, känner igen mig i de du säger. Jag hade heller aldrig sådana drömmar utan det var mest att man ville spela och då på det senaste. Man lånade ihop ganska mycket vill jag minnas

[beem]

This quote is hidden because you are ignoring this member.

Du tycker att Minikorg är ett bra exempel? Hur många 60/70-talister tror du sysslar med musik i den omfattningen att de skulle kunna påverka vad tillverkarna släpper för produkter? Såklart de följer rådande trender, det kan ju inte bara handla om nostalgi. Nä de unga kanske inte vill ha soundet av en minikorg, men dock vill de nog gärna ha soundet av MS-20, Moog, 808/909, TB-303, Juno/Jupiter etc. Annars hade ju re-issues eller kloner inte funnits.

Nä jag menade även MS-20, Moog, Juno/Jupiter, Prophet5. 808/909 är sin egen grej, de har så bred och total appeal.

Ja, jag tror att "vi" (70talist är jag, utan musik som försörjning) är en väldigt köpstark grupp. Jag är helt tydligt inte ointresserad av minikorg, för jag har kollat på och nästan köpt en vid många tillfällen hela livet. Det finns nog tillräckligt många såna för att släppa en re-issue. Sen tar det emot pga mäklar-känslan

Ang. unga: Jag ser inte att varken du eller jag har något bevis här, det finns ingen prisökning på Kawai-syntar eller Tritons. Möjligen är prisökningen på gamla samplers en indikation. Men jag hör massor av ung ny musik som inte har standard-analogsubtraktiva juno/jupiter-klanger i sig, där idealen är helt andra.

[valsolo]

Låtar/musik är imho så mycket mer än vilka ljud som används. Tror att mina tonårsdöttrar skiter helt i vilka syntar som använts i en låt - t.o.m omedvetet inte bryr sig.

De bryr sig om andra saker, t.o.m ickemusikrelevanta saker som vad artisterna uttrycker utanför musiken

[tobbiew]

This quote is hidden because you are ignoring this member.

Nä jag menade även MS-20, Moog, Juno/Jupiter, Prophet5. 808/909 är sin egen grej, de har så bred och total appeal.
Jag ser inte att varken du eller jag har något bevis här, det finns ingen prisökning på Kawai-syntar eller Tritons. Möjligen är prisökningen på gamla samplers en indikation. Men jag hör massor av ung ny musik som inte har standard-analogsubtraktiva juno/jupiter-klanger i sig, där idealen är helt andra.

Vi ser ju en trend i MPC-reissues och såklart kommer det säkert även komma en trend med 90-talets work stations också. Men jag tror att de flesta nog ändå tänker analog re-issue när man pratar om re-issues. Jag med flera har ju ett flertal gånger också framfört att dessa har sin naturliga plats i den moderna musiken och inte bara i äldre herrars fyrfärgsfantasier om syntar på hög i en källare. De har varit ett stående inslag i techno etc sedan slutet av 80-talet och jag ser inte att intresset för dessa instrument kommer att dö i och med att den äldre generation (dvs min) dör om sisådär 25 års tid

[hasse_fx]

Resonemangen på sidan 2 i denna tråd ger verkligen intryck av när målgrupp 1 målar upp sin världsbild... som när generationen innan () tryckte på elguror och trumset till telingarna... "...jo men ungdomen inser snart hur rätt vi hade..." (no offence more than the usual)

[tobbiew]

This quote is hidden because you are ignoring this member.

Låtar/musik är imho så mycket mer än vilka ljud som används. Tror att mina tonårsdöttrar skiter helt i vilka syntar som använts i en låt - t.o.m omedvetet inte bryr sig.

De bryr sig om andra saker, t.o.m ickemusikrelevanta saker som vad artisterna uttrycker utanför musiken

Men de hänger heller inte på ett forum för musiknördar

[machinepop]

This quote is hidden because you are ignoring this member.

Resonemangen på sidan 2 i denna tråd ger verkligen intryck av när målgrupp 1 målar upp sin världsbild... som när generationen innan () tryckte på elguror och trumset till telingarna... "...jo men ungdomen inser snart hur rätt vi hade..." (no offence more than the usual)

Var är silvermanteln Hasse?

[hasse_fx]

This quote is hidden because you are ignoring this member.

Var är silvermanteln Hasse?

Platåpjuck fick räcka! OK, Wakeman och Emerson försökte sig på sådant, men andra hjältar som Larry Fast, Nick Magnus, David Sancious, David Foster, Chic Corea, Garth Hudson, Herbie Hancock och andra som medverkade i syntarnas tillkomst klarade sig utan både silvercape och syntlugg...

[machinepop]

This quote is hidden because you are ignoring this member.

Ja, jag gillar också det soundet och jag ser dem du nämner som stora förebilder men frågan är om du tyckte (eller hade tyckt..vet ju inte din exakta ålder ) det då när det begav sig eller om det är i efterhand du har mognat i smak? För dessa du nämner som referenser använde ju alltid det senaste som fanns att tillgå och de har aldrig heller tittat bakåt (förutom circus Kraftwerk då efter sin sista riktiga skiva). Hade jag jagat mina pojkrumsdrömmar så hade min studio varit belamrad med mid 80s digitalt (samt en Emulator II och en Fairlight III) . Det är just pojkrumsbegreppet som jag hört många gånger jag inte riktigt får ihop och jag tror att många som växte upp under 80-talet håller med om detta. Jag tror att ljudidealet har växt med tiden och att musiker har hittat andra sätt än trollkarlens syntsolo-onani att använda dessa fina instrument på

Född '74 men snöade in på DM och Kraftwerk mot slutet av 80-talet. Klickade aldrig med "den nya dansmusiken" utan letade mig tillbaka i tid istället. Det är fortfarande ljuden som triggar mig, kopplat till melodi och rytm. Jag tillhör de där som många älskar att racka ner på för att jag hävdar att analogt låter bättre. Kanske menar jag att digitalt låter sämre.

Men jag minns t ex Front 242 på Mejeriet och alla som efteråt dreglande drömde högt och sa "Emuuulaaaatooor...". På det giget var det Richards padbankande som fick mig att spinna loss. DX7 har jag haft, programmerat och inte gillat osv. Men visst förekommer den i bra musik, det är inte heller vad jag säger.

Det du skriver ovan får mig att fundera över om inte just 90-talets inträde avgjorde vilken bana man tog och att den banan styrt lite vari (pojk/flick)drömmarna (som eventuellt finns kvar) består. Man kan ju använda en vintagesynt på så många olika sätt. Syntsolo med silvercape, deephousekick i dansset, oktavbas i syntpop osv. Den representerar ju olika saker för en.

Vi kan ju enas om att det finns drömmar inom alla och att en del av dessa innehåller syntar. Någonting gör ju att Korg väljer att lansera dels just MiniKorgen, dels i ett så snarlikt utförande, dels med valda "upgrades" och i valda material etc. Klart att det är en bra synt, men just valet att göra en reissue och inte en "minikorg 2021" istället, säger något om arvet och drömmarna. Det tror iaf jag. Kanske gör de en M1 mark II en dag och förvånar mig. Jag sätter inte pengar emot.

Det blev en lite längre och dåligt sammanhållen tankeåkning. Men hela den här tråden är ju byggd på fungeringar och spekulationer, så det får ni/du ta.

[machinepop]

Tillägg:

På högstadiet lånade jag hem en SH-09 och en förstärkare (med reverb) från skolan. Det gick inte att spela mycket i sin ensamhet med en monofon, men det gick att göra ljud och experimentera.

På gymnasiet lånade jag en hel rigg med sampler, keyboard, Atari + Cubase av en kompis. En lyxrigg för en fattig gymnasist. Jag samplade mest och utforskade de möjligheterna. Det blev få "låtar".

Efter första praktikjobbet köpte jag en likadan sampler, en Atari och nämnda SH-09 landade hos mig och snart utökades "riggen" med två monofoner till. Nu blev det musik.

Jag minns än idag hur samplern var ett verktyg för att nå mål (sampla t ex trummor för att bygga komp) precis som datorn men att syntarna var individer med liv och själv och looks etc.

Detta är min bakgrund och jag upplever fortfarande samplers som livlösa(re), digitalsyntar som stela(re) och mjukvaruklickande som trist(are) är analograttande. Detta definierar väl vad jag då kallar "pojkrumsdröm" och i mitt specifika fall har jag kunna tillgodogöra mig mycket av det jag drömde om (och mer) innan jag passerade 30-strecket. Därav att tonen kanske ibland uppfattas som ironisk när jag hintar åt 50-årskriser och sådant, men det är mer ett utslag av min humor. Jag bjuder gärna på mig själv och kan skoja med min nördighet och min lägre produktionsnivå i förhållande till maskinmängd.

[tobbiew]

Bra sammanfattning Mpop. Jag är nog öppen för alla typer av ljud men det jag egentligen menar är att man formas efter rådande trender och när jag var i den formbara åldern (pojkrumsrumsåldern) så vara analogt knappt ett begrepp, mer än att det var "gammalt". Som nybörjarmusiker var det det senaste som lockade för det var vad mina förebilder använde just då. Jag älskade såklart deras tidigare verk också men jag reflekterade inte alls över att de använde instrument som var analoga.
Du har helt rätt i att för mig var det 90-talets techno/alternativa musik som formade mig då syntar och datorer överlag blev accepterade som instrument.
Jag personligen vill inte bli förknippad med 80-talets ljudbild bara för att jag råkar vara i den åldern 😊 Jag vill inte låta som Vince Clark eller Gary Numan bara för att de var förebilder i mina tonår 😊

[machinepop]

Då förstår vi varandra. Det är som i tråden där jag sökte Aphex Twin-tips och har lyssnat intresserat. Det är bitvis kul och intressant, men det gör ingenting för mig. Så känner andra för mina val och preferenser.

Samma med syntar, som jag var inne på. En annan sak som slog mig nu är att 70-talsmaskinerna sågs som omöjliga att lägga vantarna på för många. Sådant skapar magi. Den drömmen levde vidare med DX7, D50 osv, eftersom maskinerna fortfarande var dyra. Idag är läget ett annat. Dessa reissues kostar inte som originalen, om man omvandlar detta och jämför med konsumentprisindex, spenderbar inkomst eller liknande. Magin har försvunnit lite kring syntar och det är demokratiskt och bra på många vis, men inte lika spännande kanske. Även i ljuset av det är en reissue roligare att äga än en liten billig modern grej (kanske?).

Blir det en reissuevåg av digitala 80-talare då? Jag tror inte det. Dels sålde de bättre och dels är tekniken antingen mer komplex, eller så extremt daterad (som tidiga samplers) att det inte låter sig göras vettigt. Idag kan nästan alla syntintresserade skaffa en DX7 om de bara vill. Även D-50, S-50, M1 osv är överkomliga. Den hajp som verkar ligga lite i röret är möjligen racksamplern. Billig och lättmöblerad. Inte heller den tror jag på som en reissue i framtiden.

Så, troligen är reissuevågen en företeelse för 10-20-talet och som försvinner när personerna bakom efterhand plockat/plockar ner skylten. Bara spekulationer igen, men jag tillåter mig att vara lite synt-Saida här...

[tobbiew]

Tror nog inte på en digital synt reissue på samma sätt som när man försöker återskapa de analoga klassikerna både till utseende och ljud. Inte i samma omfattning i alla fall. Men vi ser ju redan lite i Korgs nya produkter att det tar från gamla digitala klassikerna och stoppar det i en modernare och mer kompetent maskin. De äldre digitala maskinerna är ju inte lika hands on som motsvarande analoga så då väljer nog de flesta en modern synt med bättre gränssnitt.
M1 har väl haft revival i omgångar, det finns ett växande intresse för äldre racksamplers och klassikerna emuleras i mjukvara så man ska aldrig säga aldrig 😊
Personligen tycker jag att tillgång och utbud har fler fördelar jämfört med hur det var förr. Tillgång till de gamla orginalen har ju faktiskt också ökat på ett sätt i och med globalisering och Internet. Win-win? 😊