Reissues som företeelse och behov - diskussionstråd

[machinepop]

Okej, nu är det dags att vädra en tanke jag får av Korgs (m fl) senare tilltag kring re-issues. En tanke som nog inte är så populär och som säkert doftar antingen sten i glashus eller bitterhet, men det skiter jag i.

Alla dessa reissues i fullsize av "rätt bolag" (i e Korg, Korg/ARP, Moog etc) börjar dofta som gitarrmarknaden. Jag har fortfarande inte fattat konceptet "-Jag har en Fenderstrata 72a, original relic med fabriksintyg." Men dit är ju syntarna på väg nu också, som vi länge undrat om det skulle hända... Nu kan folk ju säga "-Jag har en riktig 2600, greyface, fullsize - dessutom omoddad." och likt strängbändaren mena en reissue.

Jag säger inget om ljudet eller GASen nu, jag bara undrar om det inte är en speciell sorts instrumentälskare som gillar den här sortens instrument. Strängbändarna har sett Jimi och Paul och de andra lira vissa modeller och nu ska de ha en exakt likadan, fast som den såg ut på bilderna från 1969. Är detta inte en effekt av samma tanke (i många fall, inte alla!)? Syntdrömmen om den där maskinen Jean-Michel eller Vince lirade på ska nu realiseras i medelåldernshemmets mansgrotta.

Det finns också drag av Pokémon när alla ska samlas och stå på rätt plats i ett dedikerat Jaspersställ för uppvisande när andra medelålders män kommer och hälsar på för att grilla med familjen. Efter middagen kan man öppna två IPA och prata synt i källaren när övriga familjen sitter kvar på trädäcket och ser barnen leka.

Blev du provocerad så var det inte avsikten. Men när MiniKorgen nu gjorde entré börjar jag undra om detta är en större trend. Inte bara odödliga klassiker som kostar skjortan begagnade återföds nu, utan också bra mycket enklare maskiner som inte alls har samma "legacy" som syskonen och till en prislapp som är mycket högre än motsvarigheten begagnad.

Samlas i smågrupper (max 8!) och diskutera...

[Peter70]

Förstår precis hur du menar och ligger väl en del i det. Å andra sidan, om t.ex. Korg eller Sequential nytillverkar en gammal klassiker blir den väl inte mindre "äkta". I princip enda som skiljer är ju året året och möjligtvis loggan, instrumentet är så gott som samma. Själv skulle jag aldrig våga köpa en riktigt dyr gammal synt pga risken med eventuella problem. Det gör ju också om något att det känns ännu mer relevant med reissues på syntmarknaden än för gitarrer då gitarrproblem ofta är lättare att åtgärda (så länge det handlar om elektroniken).

[Firechild]

Det finns två sidor.
Jag känner båda
1. De som inte vågar köpa vintage pga skräck för service och som tror att re-issues håller längre. (de gör de förmodligen inte, då de är SMT och mer svårmeckat.)
2. De som köper vintage dels för att då blir det garanterat rätt sound och mer lättmeckat.

En lyckad re-issue kan skava ner priset på originalen. Tex Korg MS-20 KIT och i viss mån Minimoog.
I andra fall blir det sky-rocket åt andra hållet för att en re-issue gör ju även reklam för originalet.
Tex, Tom Oberheim SEM. Där har originalen fördubblats eller mer i pris, SEm,TwoVoice,Four voice, Eight voice.
Men en trend förutom Prophet 5 är ju att det är monosar som står för 99% av re-issue utbudet.

Peter70, det är SMT och helt annan tillverkningsprocess så ingen re-issue är ett dugg äkta enligt en gammal Vintage taliban.

[Frengus]

Själv är jag tämligen ointresserad vem som trakterade - eller var det gjordes. John Foxx med 3st CS80 på scen på Top Of The pops?
Däremot är jag tämligen intresserad av "rätt" ljud... men än viktigare rätt taktila känsla ett instrument ger - och är säkert en känslomässig fråga. Precis som gamla Porsche fans lägger ner 250k på en nummerriktig vattenpump. Har inte en reell orsak - men en känsla av "äkthet".

En del av min hjärna kan tycka det var jättebra jag fick sålt min ARP2600 som säkert var en tidsbomb. Köparen fick ju lägga lite tid på att få den i toppskick. Men efter att haft en riktig - är det tämligen ointressant att köpa en clone - även en högkvalitativ som TTSH. Kommer alltid vara en "Fender 72" variant.. samma pryl - men ändå inte. Vet ju Patrik som bygger bla Black Corporations prylar och har bra koll -håller på att modda en Berra-2600 så den ska bli lik en "riktig". Är ett spännande projekt. Hur nära kan han komma?

Vet min vän Light Head satt huvudet på spiken även från mitt perspektiv. Berras nya pro one, MS20 etc.. skapar enbart känsla för att man vill ha en "riktig" även om ljudet är spot on. För gränssnitt/känsla är inte rätt. Det taktila är ofta viktigare än vad man tror.

Jag må vara gammal räv som använde originalen.. så mina åsikter skiljer sig säkert mot de yngre som inte bryr sig. Till Ullis fördel
Jag har fortfarande bara en AD/DA från Behringer...

[valsolo]

Själv tycker jag att det är helt ok att folk vill ha en:

- pryl på piedestal
- leka/spela på
- stoppa in i garderob oöppnad

O likaså tycker jag om både Arp, Karp o Barp. Konkurrens o valalternativ.

Sen tillhör jag dem med vintagerädsla (se FCs post ovan). Så dessa nya "kloner" är perfekta imho

[Ƶl8R]

This quote is hidden because you are ignoring this member.

Det finns två sidor.
Jag känner båda
1. De som inte vågar köpa vintage pga skräck för service och som tror att re-issues håller längre. (de gör de förmodligen inte, då de är SMT och mer svårmeckat.)
2. De som köper vintage dels för att då blir det garanterat rätt sound och mer lättmeckat.

En lyckad re-issue kan skava ner priset på originalen. Tex Korg MS-20 KIT och i viss mån Minimoog.
I andra fall blir det sky-rocket åt andra hållet för att en re-issue gör ju även reklam för originalet.
Tex, Tom Oberheim SEM. Där har originalen fördubblats eller mer i pris, SEm,TwoVoice,Four voice, Eight voice.
Men en trend förutom Prophet 5 är ju att det är monosar som står för 99% av re-issue utbudet.

Peter70, det är SMT och helt annan tillverkningsprocess så ingen re-issue är ett dugg äkta enligt en gammal Vintage taliban.

För mig handlar mkt om att jag älskar nya saker... att få öppna en sprillans ny MiniMoog har ju varit en dröm och en ny Easel som ju i princip aldrig varit tillgänglig.... Det är också eminenta instrument i alla relevanta aspekter.... Min nya Mini låter ju bättre än många MiniMoogs jag spelat på ..att inte kalla den "en riktig" är ju fånigt... Karp är ju också skitgrym.. de original jag kört på innan har varit så olika varandra att det för mig inte spelar ett dugg roll... att sitta med nya reglar som bara är som att skära i smör ...gillar min mini som dessutom tar mindre plats... Missade 2600.. men skulle hellre äga en sån tusen gånger hellre än originalet...vad nu det innebär då det finns olika revisioner från de gamla blå som tydligen var mkt mer städade i ljudet till de andra med olika filter..osv..osv.. Sen om man vill kalla det mk4/5/6.. whatever.

Sen finns ju dom som säljer fejkmaskiner så som Behringer....men det är något annat och bör också behandlas så....med både det negativa och positiva.

PS. Jag skiter fullständigt i vem som spelat på vad...det handlar om instrumentet i sig...

[sawtooth]

Alltså, nu har ju faktiskt MiniKorg en ganska rejäl legacy. Den brittiska synthpopvågen red på postorderMiniKorgar och det är väldigt många, numera ekonomiskt urstarka, medelålders farbröder som växte upp med just det soundet. Så jag förstår den logiken helt.

Det är väl bara att acceptera att folk köper grejer av olika anledningar. Jag skulle aldrig betala 20k för en MiniKorg, varken ny eller gammal. Lika lite som jag skulle ge 20k för en SEM, varken ny eller gammal. Men jag är å andra sidan inte heller målgruppen för den här sortens re-issues. Och IPA är äckligt.

[tobbiew]

Det är fullständigt egalt för mig om ett instrument är originalet eller en kopia/reissue etc. För mig har det alltid handlat om ljud och magkänsla och infinner sig dessa så spelar det ingen som helst roll om det är ett original från 1971 eller en re-issue från 2021.
Det viktiga är vad som ger DIG glädje och inspiration i DITT musikskapande/pillande/rattande/samlande. Vill man ha dem som visningsobjekt så är det också ok, även om jag hoppas att man även spelar på dem. Jag har endast två "vintage" instrument och dessa har jag enbart av nostalgiska skäl (den ena var min första synt). Men då när det "begav" sig hade jag ingen speciell relation till de äldre syntarna utan man ville ha det senaste digitala och därmed har jag heller ingen som helst uppfattning om varför man måste ha orginal framför re-issue så länge jag får ut det jag vill av mitt instrument. Som sagt, alla har sin grej vad man tycker är viktigt.

[12345678]

Det mesta handlar om känslor, romantik och att bekräfta sina val av köpta synthar.
Företagen vet att köpa rätt varumärke kan generera miljoner.
Därför ser vi ett sanslöst jagande på trademarks och köp av företagsnamn.
Arp är väl lika genuint som Oberheim under Viscount?
Och det finns inget "DNA" i dagens apparater. Allt är nytt under skalet..

Men det genererar en känsla av tradition och igenkännlighet att ha en av visst märke.

Själv skiter jag i märket. Ljud, taktil känsla och funktion är viktigast.

[papawasarodeo]

Jag har aldrig köpt vare sig vintage eller reissue.

Jag tror det mesta kring inköp av denna typ av synthar handlar om en överdriven, naiv och romantisk bild av hur bra gamla synthar lät bara för att det gjordes bra musik med dem när det begav sig. När köparen sen inser att hen inte gjorde så mycket bättre musik med klenoderna hen införskaffat övergår det hela till ett evigt samlande och sökandet efter nästa klassiker.

Vintage och reissue låter givetvis bra. Men det gör helt nya synthar också.

[12345678]

Kan man få en reissue med dagens precisa komponenter att låta vintage utan nån form av "Vintage knob"?

[M i Gbg]

Jag som inte vuxit upp med ”synth” och då inte suktat efter ”de där” som bara kunde ses på bild eller tv känner mig rätt ointresserad. Alltid varit lite avundsjuk på de som redan i högstadiet började med en Atari, jag är mkt nyare i det elektroniska, men i detta avseende (GAS efter reissues) känner jag mig rätt tacksam över att inte behöva drabbas av köplust.

[Steve]

Har en fot i gitarrträsket och där är reissue/custom väldigt hett sedan slutet 80talet. JHS pedals släppte tex nyss en egen serie fuzzboxar där han tog sig an fyra klassiska pedaler som knappt går att hitta idag. I samband med denna släppte han en video på sin YT kanal där han demade originalen mot sina takes. Och bara positiva ord om originalen samt även en historia bakom varje uppfinnare/tillverkare. Josh är ett föredöme som ofta testar konkurenters pedaler och gärna berömmer och hyllar (tom Behringger)
https://www.youtube.com/watch?v=ApJZa8yCMCQ
En välmening som skall hyllas.
På samma sätt känns Korgs lanseringar av 2600 & Oddy, och att göra det utan att pissa på ARP. Gitarrvärldens Behringer ligger i samma division som märken som Joyo gitarrpedaler från Wish. Kan om jag är elak säga det samma om alla kloner de släppt på syntsidan.
Ulli borde lära av Josh!

[machinepop]

Tack för sunda tankar i en tråd som lätt skulle kunna gå översyr.

Jag tror att nostalgi, ekonomi och en kärlek till prylar är tunga argument här precis som i gitarrvärlden. Visst kan man även göra musik och sitta och jamma sig bort i sin ensamhet eller tillsammans med kompisar, men det kan man på en nyare synt eller gura också.

Jag värderar eller dissar inte beteendet utan fascineras mer av företeelsen.
Tror ni att man om tio år kan ha en hemstudio som ser ut som en välbeställd keyboardmusikers hem anno 1981, men bestående av enbart nytillverkade maskiner? (Roland undantagna då kanske) Jag tror det finns en marknad för det, precis som bland gitarr- och pedalsamlarna.

[drloop]

Vi är ju redan där, man kan ha en 80 tals studio med nya reliker...

[machinepop]

This quote is hidden because you are ignoring this member.

Vi är ju redan där, man kan ha en 80 tals studio med nya reliker...

MiniMoog, 2600, Odyssey, SEM, Prophet 5, MiniKorg... Ja, iofs, det är inte fy skam.

[Firechild]

För mig är det enbart ljudet jag går på, helt ärligt.
Tex bytte jag VP-330 mot vc340.
Sedan har jag inte stött på någon annan re-issue som låter lika bra som originalet.
Kan nämna massor av exempel.
Men Korgs Odyssey har inte samma vibe. Berras Minimoog, inte ens i närheten osv.
Men denna diskussion har vi dragit till leda tidigare

[vildgris]

Två sidor:
på ett affärsmässigt plan fattar jag detta: det finns uppenbarligen en enorm längtan efter retrogrunkor, se bara här på 99:an. Finns en efterfrågan så agerar tillverkarna. Re-issues känns, som Firechild var inne på, säkert som att de skapar mindre underhållsproblem, rätt eller fel.
på ett annat sätt begriper jag inte alls: Själv har jag ingen relation till åttiotalssyntar alls. På åttiotalet var jag antingen för liten för att bry mig eller för mycket hårdrockare (de sista åren). Idag är jag ute efter saker som gör ljud som inte redan är gjorda, nya sätt och lösningar. Jag har full förståelse för eurorackboomen utifrån detta (har just själv åkt dit), men att återupprepa samma ljudsyntes som redan körts i nästan 40 år - varför?

[machinepop]

This quote is hidden because you are ignoring this member.

...men att återupprepa samma ljudsyntes som redan körts i nästan 400 år - varför?

pianofix'd

This quote is hidden because you are ignoring this member.

...men att återupprepa samma ljudsyntes som redan körts i nästan 4000 år - varför?

gitarrfix'd

This quote is hidden because you are ignoring this member.

...men att återupprepa samma ljudsyntes som redan körts i nästan 40000 år - varför?

trumfix'd

This quote is hidden because you are ignoring this member.

...men att återupprepa samma ljudsyntes som redan körts i nästan 400000 år - varför?

sångfix'd



Förlåt, tillbaka till diskussionerna. Det är spännande att höra vad ni tror det handlar om. Ljudideal, nostalgi, prylfixering etc.

[Steve]

This quote is hidden because you are ignoring this member.

men att återupprepa samma ljudsyntes som redan körts i nästan 40 år - varför?

För att allt som kom först lätt bäst:

Fender Broadcaster vs Moog modular

[vildgris]

This quote is hidden because you are ignoring this member.

pianofix'd



gitarrfix'd



trumfix'd



sångfix'd



Förlåt, tillbaka till diskussionerna. Det är spännande att höra vad ni tror det handlar om. Ljudideal, nostalgi, prylfixering etc.

Fast ifrågasättandet gällde ju inte varför man efter 40 år fortfarande bygger syntar, utan varför man avsiktligt begränsar sig genom att återvända till åttiotalet. Just inom ljudsyntes har ju utvecklingen gått framåt en smula även på den ringa tiden 40 år.

[PF]

Korrektion. Denna är ju en återvändo till 70-talet, så det är ju 80-talet jag väntar på i så fall.

[Peter70]

This quote is hidden because you are ignoring this member.

Fast ifrågasättandet gällde ju inte varför man efter 40 år fortfarande bygger syntar, utan varför man avsiktligt begränsar sig genom att återvända till åttiotalet. Just inom ljudsyntes har ju utvecklingen gått framåt en smula även på den ringa tiden 40 år.

Fast det där är lite konstigt resonerat. Vilka ljud man vill använda sig av måste ju kopplas både vilken ljudbild man är intresserad av att uppnå och vad man sysslar med för musik. Men visst, förstår resonemanget även om det inte känns särskilt allmängiltigt.

Är det en vägg med eurorack man behöver för att uppnå det resultat man vill så är det det man ska ha, på samma sätt är det också såklart med en Prophet 5 eller Minimoog.

[machinepop]

This quote is hidden because you are ignoring this member.

Fast ifrågasättandet gällde ju inte varför man efter 40 år fortfarande bygger syntar, utan varför man avsiktligt begränsar sig genom att återvända till åttiotalet. Just inom ljudsyntes har ju utvecklingen gått framåt en smula även på den ringa tiden 40 år.

Nu skojade ju jag iofs. Fast samma resonemang kan ju föras om rörförstärkare, tidiga stratocasters, virvlar i stavlimmad lönn, tageltyp i violinstråkar, rörblad i bambu etc. Det är nå't i både ljud och utseende som lockar, för att inte tala om handhavandet. I fallet stratocaster kan en nyproducerad motiveras av priset. Dit har syntarna inte nått än, även om 2600FS är billigare, så är den ändå inte så mycket billigare att det kan vara enda förklaringen. För en strata kan det ju röra sig om 1/10 eller 1/20 av priset t ex, även om märket är detsamma.

Sedan verkar ju reissuen specifikt handla om 70-talet hittills. 80-talet klonas av andra (en annan). Men vi kommer kanske dit också en dag.

[ricard]

Jag blev i något sammanhang (troligen Youtubesurfande) påmind om Tangerine Dream och deras album Exit och Tangram, och minns en artikel i E&MM 1982 i samband med Exit och åtföljande turné. Syntar var spännande, nytt, speciellt för en 16-åring. Det var utveckling på gång, MIDI och DX7 runt hörnet, TD hade PPG på scenen men även Minimoog, i båda fallen förödande dyra för en tonåring utan inkomst. I likhet med 80-talet andades syntarna framtidstro, det kändes som man var på en resa mot stjärnorna, med ackompanjerad mystik.

Numera saknas den spänningen tycker jag i alla fall i syntvärlden. Visst kommer det nya spännande saker som Hydrasynth, men i mångt och mycket är det återiteration i nya inkarnationer. Lite som elgitarren gick igenom för mycket längre sedan. Jag blir fortfarande förbluffad över att de populäraste modellerna verkar vara Stratan, Telecaster och Les Paul fortfarande.

Men min poäng här är att i brist på nya nya instrument så kan man i varje fall sitta och längta efter nya gamla instrument. Dvs om Korg nu inte lyckas lansera NEW Korg Dharma Fractal Wave Multiplier Synthesizer så kan de i varje fall lansera an vacker 700FS som man antingen kan ha bokhyllan mellan mingvasen och de obrutna originalvinylerna med Beatles man köpte på auktion 2007 eller faktiskt spela på. Det är en helt annan sak än 70-talets 700S som för den breda massan var närmast mytisk (och tittar man på schemat idag så ser det fortfarande ganska mytiskt ut med denna gägga av tätt ritade transistorer...), men det är där vi har hamnet.

[Steve]

This quote is hidden because you are ignoring this member.

Jag blev i något sammanhang (troligen Youtubesurfande) påmind om Tangerine Dream och deras album Exit och Tangram, och minns en artikel i E&MM 1982 i samband med Exit och åtföljande turné. Syntar var spännande, nytt, speciellt för en 16-åring. Det var utveckling på gång, MIDI och DX7 runt hörnet, TD hade PPG på scenen men även Minimoog, i båda fallen förödande dyra för en tonåring utan inkomst. I likhet med 80-talet andades syntarna framtidstro, det kändes som man var på en resa mot stjärnorna, med ackompanjerad mystik.

Numera saknas den spänningen tycker jag i alla fall i syntvärlden. Visst kommer det nya spännande saker som Hydrasynth, men i mångt och mycket är det återiteration i nya inkarnationer. Lite som elgitarren gick igenom för mycket längre sedan. Jag blir fortfarande förbluffad över att de populäraste modellerna verkar vara Stratan, Telecaster och Les Paul fortfarande.

Men min poäng här är att i brist på nya nya instrument så kan man i varje fall sitta och längta efter nya gamla instrument. Dvs om Korg nu inte lyckas lansera NEW Korg Dharma Fractal Wave Multiplier Synthesizer så kan de i varje fall lansera an vacker 700FS som man antingen kan ha bokhyllan mellan mingvasen och de obrutna originalvinylerna med Beatles man köpte på auktion 2007 eller faktiskt spela på. Det är en helt annan sak än 70-talets 700S som för den breda massan var närmast mytisk (och tittar man på schemat idag så ser det fortfarande ganska mytiskt ut med denna gägga av tätt ritade transistorer...), men det är där vi har hamnet.

Tyvärr samma utveckling på gitarrsidan. Modeling och fin digital teknik som emulerar gamla rörhäckar från 50-80 talet. Samma gamla pedallösningar och gitarrformer/mickar som går igen.

[tonefloat]

Om vi jämför med gitarr/elbas är en stor skillnad att ingen på den sidan skulle få för sig att köpa en VST istället. Jag har aldrig träffat någon strängbändare som hoppar likt syntare mellan Omnisphere och en Korg Minilogue. Sen behöver man ju bara hänga lite på TGT11 för att se hur stark analog retrotech trenden är bland strängbändare. Jag är glad att det finns 78'-84' japantillverkade strängisar till rimliga priser fortfarande, rena rean jämfört med vintagesyntar.

Reissue i syntvärlden är komplext, jag tyckte att MiniMoog reissue helt klart var en vettig synt, men Ulis kopior har nog tagit död på min GAS, när allt kan reduceras till massproducerat junk. I gitarrvärlden så har Harley Benton gjort acceptabla kopior på alla gitarrer som någonsin funnits, är jag sugen på en HB kopia, nä verkligen inte!

Utbudet av nya syntar har sakta men säkert tagit död på all form av GAS, jag kom ihåg när Korg MS-20 mini skulle komma, jag kunde inte tror att det var sant, hur sugen är jag på en sådan nu....

[Ulven]

This quote is hidden because you are ignoring this member.

Jag blev i något sammanhang (troligen Youtubesurfande) påmind om Tangerine Dream och deras album Exit och Tangram, och minns en artikel i E&MM 1982 i samband med Exit och åtföljande turné. Syntar var spännande, nytt, speciellt för en 16-åring. Det var utveckling på gång, MIDI och DX7 runt hörnet, TD hade PPG på scenen men även Minimoog, i båda fallen förödande dyra för en tonåring utan inkomst. I likhet med 80-talet andades syntarna framtidstro, det kändes som man var på en resa mot stjärnorna, med ackompanjerad mystik.

Numera saknas den spänningen tycker jag i alla fall i syntvärlden. Visst kommer det nya spännande saker som Hydrasynth, men i mångt och mycket är det återiteration i nya inkarnationer. Lite som elgitarren gick igenom för mycket längre sedan. Jag blir fortfarande förbluffad över att de populäraste modellerna verkar vara Stratan, Telecaster och Les Paul fortfarande.

Men min poäng här är att i brist på nya nya instrument så kan man i varje fall sitta och längta efter nya gamla instrument. Dvs om Korg nu inte lyckas lansera NEW Korg Dharma Fractal Wave Multiplier Synthesizer så kan de i varje fall lansera an vacker 700FS som man antingen kan ha bokhyllan mellan mingvasen och de obrutna originalvinylerna med Beatles man köpte på auktion 2007 eller faktiskt spela på. Det är en helt annan sak än 70-talets 700S som för den breda massan var närmast mytisk (och tittar man på schemat idag så ser det fortfarande ganska mytiskt ut med denna gägga av tätt ritade transistorer...), men det är där vi har hamnet.

Skulle kunna skriva under på det du skriver här. Du är nog några år yngre än jag men jag känner exakt igen det du beskriver. Att som 15-16åring höra Gary Numans första plattor. Ultravox med Systems of Romance och senare Vienna. Känslan var att man lyssnade på framtidens musik och känslan var som du säger, en resa mot stjärnorna, kantad av mystik och framtidstro. Inte en ofarlig och ointressant framtid utan verkligen ett äventyr.

På sätt och vis hade vi ju rätt. Det var framtidens musik, och här sitter jag nu i denna framtid och undrar vart mystiken tog vägen (jodå jag har tonvis med spännande mystik i livet men det är inte förknippat med just synthar längre).

En del av dåtidens mytbildning kring den tidens synthmusik var just den brutala oåtkomligheten till instrumenten för en 15-åring som jag som inte kom från en rik familj. Att få tag på även den enklaste av de enkla monosynthar krävde en insats med extrajobb och sparande som var monumental. Skulle du ha ett flaggskepp som Prophet 5 kostade det bokstavligt talat lika mycket som en fabriksny bil. Det var liksom bara att glömma.

Jag vet inte riktigt var jag är på väg med det här inlägget men jag spånar vidare lite.

En av de saker jag är glad att jag upptäckte mycket tidigt var att prylarna är så oerhört sekundärt. Det är den artistiska visionen som är huvudsaken. Det kanske provocerar en del när jag säger det men jag står fast i åsikten 100%. Ge mig Steve Vais dyraste och finaste gura så får han låna min Yamaha Fenderkopia som kostade några tusenlappar. Det lär inte vara svårt att höra vem av oss som är vem i ett blindtest

Säger inte att man ska sitta med skitinstrument om man kan undvika, jag har idag en arsenal jag aldrig kunde drömma om som 16-åring. Men jag har mina fina saker för att jag drivit min vision, jag har inte gjort trevliga produktioner för att jag har haft dyra prylar. Jag lät mig aldrig stoppas för att jag "bara" hade en Moog Sonic Six då 1980 (jo jag vet att den är vintage och eftertraktad idag men då skrattade man åt den). Köp det bästa du kan men jobba intensivt med det du har under tiden.

Jag vet inte, jag har något av ett dubbelt förhållande. Jag uppskattar bra instrument, men jag har suttit isolerad på resor och i sommarstugor och gjort hela produktioner där jag i stort sett spelat på hinkar och skakat på tändsticksaskar. Och lyssnar jag på dem nu låter de provocerande bra och spännande med tanke på hur mycket pengar jag kastat på utrustning ho ho

Hur fan ska jag knyta ihop säcken nu då så att mitt svammel har åtminstone lite med trådstarten att göra?

Jag försöker. Många (alla?) av de här nylanseringarna och klonerna är helt ointressanta för mig. Jag har aldrig haft något intresse att av att låta som eller återskapa soundet från min ungdoms förebilder. Jag lägger ingen större värdering i att andra gör det men för min egen del känns det totalt obegripligt och slöseri med tid och skaparkraft.

En annan grej för min del är att jag tycker att synthar låter ganska trist. Ha ha nu jävlar, jag sa det, nu blir jag väl bannad Men ärligt talat hetsar jag i stort sett aldrig upp mig över synthsound nuför tiden. Gäsp liksom. Har lyssnat på allt det dyraste och senaste men känner mig helt oberörd. Effekter och mjukvara för ljudmanipulering däremot frossar jag i. Om det är en synth eller gitarr eller en unken brakskit som passerar effektkedjan är av underordnad betydelse. För mig. Visst kan jag behöva fläska på med en gammal hederlig synthpad ibland men då har jag ju redan allt jag behöver och mer. Inga re-issues eller kloner behövs. Allt som är intressant för min egen del i den vägen köpte jag när det var snorbilligt första rundan och de har jag fortfarande kvar

Jaja, en massa text. Tänkte först radera och skita i att posta men fick lite ågren över att jag i så fall slösat min tid på att skriva detta så här har vi det

[ricard]

Bra att du inte raderade ditt inlägg tycker jag, mycket tankvärt där, och jag känner igen mig i mycket.

This quote is hidden because you are ignoring this member.

Utbudet av nya syntar har sakta men säkert tagit död på all form av GAS [...]

Ärligt talat, jag känner samma sak, men jag kan inte riktigt förklara varför. Jag trodde det var för jag börjar bli gammal och gnällig, men det kanske inte är det som det hänger på. Jag har haft turen (?) att få serva en hel del gamla analoger under åren, alltifrån Minimoogar till JP-8, och har dessutom ägt några maskiner inköpta framförallt under perioden när de var ganska billliga, så jag har kanske till viss del blivit mätt på det jag suktade efter i mina ungdoms dagar. För några år sedan GAS:ade jag loss på VA-maskiner, men det var lite en medveten resa där jag hade GAS:en som motor, så målet var aldrig att äga allihop.

För mig känns reissuekulturen något märklig, känns lite som att antingen vill man ha en äkta vintage, eller så vill man ha något helt annat, nykonstruerat. Men det kanske hänger på att jag var med på den tiden så jag har blivit mätt på det som fanns då.

[hasse_fx]

Intressanta vinklingar på ämnet...

Betänk också att det inte finns några original egentligen Bara vidareutvecklingar, ibland lyckade, ibland mindre lyckade. Visst finns det vissa halvt revolutionerade steg på vägen, men de bygger ändå på något tidigare koncept. Det jag tycker är galet är att vissa milstolpar räknas som nästan religiösa föremål - inget är "bättre" än [whatever]. Visst, ett antal artister gjorde ikoniska inspelningar med just den utrustningen, inte för att de var kultföremål utan för att det var sådant som fanns till tillgängligt och/eller gav nya möjligheter! Finns mängder av sätt att "förbättra" minimoog, Arp2600, CS-80, Prophet-5.v.2 etc till än mer kapabla maskiner - det hade konstruktörerna absolut gjort om de haft de tekniska och ekonomiska förutsättningarna vid tiden. Gäller f.ö. även gitarrer, förstärkare, effekter etc...

[oljud]

This quote is hidden because you are ignoring this member.

Har en fot i gitarrträsket och där är reissue/custom väldigt hett sedan slutet 80talet. JHS pedals släppte tex nyss en egen serie fuzzboxar där han tog sig an fyra klassiska pedaler som knappt går att hitta idag. I samband med denna släppte han en video på sin YT kanal där han demade originalen mot sina takes. Och bara positiva ord om originalen samt även en historia bakom varje uppfinnare/tillverkare. Josh är ett föredöme som ofta testar konkurenters pedaler och gärna berömmer och hyllar (tom Behringger)
https://www.youtube.com/watch?v=ApJZa8yCMCQ
En välmening som skall hyllas.
På samma sätt känns Korgs lanseringar av 2600 & Oddy, och att göra det utan att pissa på ARP. Gitarrvärldens Behringer ligger i samma division som märken som Joyo gitarrpedaler från Wish. Kan om jag är elak säga det samma om alla kloner de släppt på syntsidan.
Ulli borde lära av Josh!

Hans videor må vara gulliga men han snor gärna kretsar (och ljuger om det) och beter sig svinigt på andra sätt. Så Uli har en del att lära :-)


för övrigt är väl inte fender grån 70-talet särskilt eftertraktade..?

[Lackan]

This quote is hidden because you are ignoring this member.

För mig känns reissuekulturen något märklig, känns lite som att antingen vill man ha en äkta vintage, eller så vill man ha något helt annat, nykonstruerat.

+1, jag är ärligt talat förbluffad över hur många som verkar nöja sig med kopior.

Jag har ägt tre kloner i mina dar och varje klon har bara fått mig att undra/längta efter hur originalet låter ännu mer. Och varje gång har det slutat med att jag köpt originalet...

Så precis som du säger;
Antingen vill jag ha en gammal ikonisk synt som låter magiskt, men kan vara begränsad vad gäller features,
eller så köper jag en state of the art Korg Dharma Fractal Wave Multiplier Synthesizer som kan allt.

Men att köpa en nytillverkad Minimoog...? Does not compute...

[Amonhoteph]

This quote is hidden because you are ignoring this member.

+1, jag är ärligt talat förbluffad över hur många som verkar nöja sig med kopior.

Jag har ägt tre kloner i mina dar och varje klon har bara fått mig att undra/längta efter hur originalet låter ännu mer. Och varje gång har det slutat med att jag köpt originalet...

Så precis som du säger;
Antingen vill jag ha en gammal ikonisk synt som låter magiskt, men kan vara begränsad vad gäller features,
eller så köper jag en state of the art Korg Dharma Fractal Wave Multiplier Synthesizer som kan allt.

Men att köpa en nytillverkad Minimoog...? Does not compute...

Jag tror typ "alla" skulle köpa vintage om de kostade 3500. Jag tror det är så enkelt. Och i brist på tillgång får man ta något annat istället. Jag menar hur gott det än är med japanskt nötkött som bara ätit blad av tebuskar som vuxit skugga så får man ibland nöja sig med oxfilé från vanlig svensk nöt.

[El Toro]

Förstår inte riktigt vad problemet är? Är det att reissuerna förtar något av originalens glans exklusivitet och galet höga priser? Tycker själv att det är jättebra när det görs reissues med hög ambition och av prima kvalitet. Ja ibland till och med gjorda med hantverksstolthet.
För bolagen handlar det ofta nog inte så mycket om att tjäna pengar utan mer att förvalta sin historia och självklart få goodwill från både gamla och nya användare.

[machinepop]

This quote is hidden because you are ignoring this member.

Förstår inte riktigt vad problemet är? Är det att reissuerna förtar något av originalens glans exklusivitet och galet höga priser? Tycker själv att det är jättebra när det görs reissues med hög ambition och av prima kvalitet. Ja ibland till och med gjorda med hantverksstolthet.
För bolagen handlar det ofta nog inte så mycket om att tjäna pengar utan mer att förvalta sin historia och självklart få goodwill från både gamla och nya användare.

Det var väl ingen som såg problem med reissues? Tråden handlar om att de finns och vad som lockar till köp etc i relation till att köpa nå't annat (vare sig om det är original eller nå't helt annat).

[Lackan]

This quote is hidden because you are ignoring this member.

Jag tror typ "alla" skulle köpa vintage om de kostade 3500. Jag tror det är så enkelt.

Det är inte vad jag menar.

Om du verkligen är nyfiken på hur Japansk Kobe-biff smakar - är det inte bättre att leva på bönor i två veckor och spara ihop till en äkta Kobe-biff? Istället för att köpa massa Dansk Fläskfilé och intala dig själv att "det smakar nog rätt lika..."

Så hade jag gjort i alla fall. Om jag var intresserad av just Kobe-biff.

This quote is hidden because you are ignoring this member.

Förstår inte riktigt vad problemet är?

MITT helt personliga problem är att jag själv aldrig varit nöjd med en klon - men att så många andra verkar vara det förvånar mig.

Men som du säger är det ju skitkul för dom om dom är nöjda!

[Amonhoteph]

Jo fast nyfiken på hur biff smakar - är lite som att prova den på restaurang. Att laga själv hemma ofta kanske kräver second best.

(Själv drar jag mig dock för att köpa kloner eftersom ungefär samtliga ingenjörer i världen verkar ha som livsmål att sabba själva poängen med vintagesyntar - dvs de oregerliga oscillatorerna. Jag vet att jag antagligen kommer att bli besviken för att det låter för kliniskt, men det blir jag ju på moderna syntar också å andra sidan.)

Hursom - vintage är omöjligt att köpa numera rent ekonomiskt. Go klone! Högpriskloner är dock lite av ett mysterium som jag inte förstår mig på. Korg borde hållit sig till FS2600 och kört halva priset men linjeproducerat den.

[El Toro]

This quote is hidden because you are ignoring this member.

Det var väl ingen som såg problem med reissues?

Om man läser ditt första inlägg så framstår det som om du har några problem med reissues och de som köper sådana. Inga större problem kanske, men de verkar gnaga dig lite grann.

[El Toro]

This quote is hidden because you are ignoring this member.

MITT helt personliga problem är att jag själv aldrig varit nöjd med en klon - men att så många andra verkar vara det förvånar mig.

Alla kanske inte har samma förväntningar som dig? Sen så ska man nog inte kalla alla reissues kloner eftersom de ofta mer är MK2 eller 3 med diverse förbättringar och extrafunktioner.

Har du förresten någonsin varit helt nöjd med någon synt? Finns ju alltid något att anmärka på om man ska vara petig.

[Ƶl8R]

This quote is hidden because you are ignoring this member.

Alla kanske inte har samma förväntningar som dig? Sen så ska man nog inte kalla alla reissues kloner eftersom de ofta mer är MK2 eller 3 med diverse förbättringar och extrafunktioner.

Har du förresten någonsin varit helt nöjd med någon synt? Finns ju alltid något att anmärka på om man ska vara petig.

Nä men klart..om man vill ha t.ex. en TB-303 så är det inget annat som duger..sen när man har en så kan man liksom lyfta blicken. Ur den aspekten så kommer aldrig en reissue duga... Men för mig som vridit mången MiniMoog så tycker jag ju reissuen är överlägsen... och Easeln som i praktiken knappt funnits tillgänglig är det ju en dröm... men då har jag jobbat en del och vridit lite olika Buchla.. att inte veta.. att längta..osv.. och sen ha kunskap om vad man vill... det är olika grejjer.....

[machinepop]

This quote is hidden because you are ignoring this member.

Om man läser ditt första inlägg så framstår det som om du har några problem med reissues och de som köper sådana. Inga större problem kanske, men de verkar gnaga dig lite grann.

Nej

This quote is hidden because you are ignoring this member.

Alla kanske inte har samma förväntningar som dig? Sen så ska man nog inte kalla alla reissues kloner eftersom de ofta mer är MK2 eller 3 med diverse förbättringar och extrafunktioner.

Har du förresten någonsin varit helt nöjd med någon synt? Finns ju alltid något att anmärka på om man ska vara petig.

Reissues är inte kloner. Var man drar gränsen är kanske lite luddigt, men är formfaktor, funktioner och grundschema samma så är det en reissue i min värld och det var också tanken i post #1. Skit i klonerna nu, det finns trådar i massor om dessa.

Jag vet att du frågar Lackan ovan, men jag passar ändå på att svara: Jag är nöjd med massor av syntar, för jag gillar begränsningar och hur man utnyttjar en maskin till fullo. Jag vill inte ha "den ultimata synten" och jagar inte efter den heller. Jag har hellre flera olika, med sina egenheter och tillkortakommanden.

Reissues är ju samma grej, fast ändå inte. Varför stoppade inte Oberheim in noise i sin SEM när den nysläpptes? För att det förväntade sig ingen. Däremot fanns midi som ett val. Det är en klok man den där Tom.

[El Toro]

This quote is hidden because you are ignoring this member.

Nej

Jo-hoho! Det går inte att tolka ditt inlägg på annat vis.

This quote is hidden because you are ignoring this member.

Reissues är inte kloner.

Ja det var liksom min poäng.

This quote is hidden because you are ignoring this member.

Jag vet att du frågar Lackan ovan, men jag passar ändå på att svara: Jag är nöjd med massor av syntar, för jag gillar begränsningar och hur man utnyttjar en maskin till fullo. Jag vill inte ha "den ultimata synten" och jagar inte efter den heller. Jag har hellre flera olika, med sina egenheter och tillkortakommanden.

Vi som har många syntar kan ju tycka så men de som bara har ett fåtal blir inte ledsna om det trycks in fler funktioner och möjligheter i en reissue av en redan kapabel maskin. Inte jag heller.

[machinepop]

This quote is hidden because you are ignoring this member.

Jo-hoho! Det går inte att tolka ditt inlägg på annat vis.

Idiotiskt svar, men: Jo-hoho!

This quote is hidden because you are ignoring this member.

Ja det var liksom min poäng.

Kul att vi är överens om något då.

This quote is hidden because you are ignoring this member.

Vi som har många syntar kan ju tycka så men de som bara har ett fåtal blir inte ledsna om det trycks in fler funktioner och möjligheter i en reissue av en redan kapabel maskin. Inte jag heller.

Så bra, men då ser du dessa mer eller mindre som nya maskiner eftersom nya funktioner är en highlight. Då tappar du poängen med inlägget om reissues av original och hur köparna ser på dessa. Jag har inga som helst problem med syntarna i sig, utan är mest förundrad över fenomenet. Precis som med en reissue stratocaster i tobacco sunburst 1959 etc. Varför look, form, funktion som något som fanns och som de dessutom verkar tycka ska uppgraderas? Jo, för att det finns en marknad som söker mer än en ny synt. Men då kommer den något filosofiska diskussionen, vad är det denna reissue uppfyller egentligen? Ingen kan ju t ex påstå att MiniMoogens chassi är praktiskt att humpa runt på turné. Eller att MS-20 och dess brist på minnen är kanon 2020 osv. Det är något mer och då är svaren kring nostalgi, lyxshopping, barndomsdrömmar etc mer relevanta.

Genuint nyfiken: Har du någon reissue? Isf kan du kanske berätta vilken och varför du valde den. Det hade känts mer fruktbart.
Om jag har någon? Nej. Det har inte blivit så. Jag har inte fått GAS på någon.

[enapa]

Jag har en Minimoog reissue som jag tycker både låter, ser ut och känns som en minimoog, dock har jag aldrig ägt en men skruvat några gånger på dom.
Den byggdes av företaget som verkar vara ett schysst bolag, den har en LFO extra som gör att man har en VCO extra, den har midi, den kostade iofs skjortan men man har iaf kvar till slipsen jämtemot att man köpt vintage.

Jag tycker också att det finns olika skikt på marknaden som är mer intressant att klona. ARP, moog och de som kostar mycket pengar är väll rimligt, udda fåglar som oscar, VCS3 och andra som typ som är omöjliga att hitta eller ha råd med.

Men typ MS20 som går lätt att hitta och kostar ungefär samma känns lite off, typ som en ny Fenderbas för runt 10-löken är dumt när man får en sent 70tal för ungefär samma peng. Jag har en MS20mini för att jag tyckte det var lite onödigt att gigga med vintage MS20, den är liten och billig och inte en riktig reiisue.

Men typ en 59 LP eller en tidig telecaster är för mig lite som en PS3100 eller moog-modular.... utanför min värld som amatörmusiker och vanlig knegare med ett köksbord att ställa mat på.

[nidas]

Det konstiga med hela re-issue är ju att om man lyssnar på radion och de ljudideal som popmusiken gått åt de senaste åren så är det ju klart mer 80-tal juno aktiga prylar vilket man kan se på priserna på dessa - folk säljer juno 60 för 30 tusen kronor...
Sedan låter det som om 90-tals indie pop rock också kommer mer o mer... likadant med tidig 90-tals hip hop (där kom ju isla 2400 perfekt som klon aktig)

Men de re-issues som görs är på 70-tals synthar eller tidiga 80-tal...

Jag gillar vintage instrument - inget emot nytillvverkade prylar om tilltalar mig.. Macbeth Elements, Buchla easel / 200e.. finns flera. Men om jag spelade mycket live och behövde en odyssey så hade jag nog köpt mig en re-issue.. som jag lätt bara kan gå in o köpa igen eller skicka på garanti om något går sönder eller t om ha en extra... Om man inte har spelningar som Niels Frahm på konsertsalar och en stor lastbil som kör runt prylarna i flight case..

[Lackan]

This quote is hidden because you are ignoring this member.

Alla kanske inte har samma förväntningar som dig?

Återigen är det inte min poäng:

Jag hade längtat efter att få spela en Jupiter 8 hela mitt liv, och JP-08 fyllde inte det hålet på något sätt.

Jag har drömt om en ARP2600 sedan jag först läste ordet "synthesizer" men TTSH gjorde bara att jag ännu mer undrade; "Men hur låter en riktig då?"

Och det är detta fenomen som jag undrar om jag är ensam om.

This quote is hidden because you are ignoring this member.

Nä men klart..om man vill ha t.ex. en TB-303 så är det inget annat som duger..sen när man har en så kan man liksom lyfta blicken.

Exakt min poäng.

This quote is hidden because you are ignoring this member.

Sen så ska man nog inte kalla alla reissues kloner eftersom de ofta mer är MK2 eller 3 med diverse förbättringar och extrafunktioner.

Ändå är det ju som "identiska revivals" de marknadsförs... ("the legend brought to life" etc). Så nog säljs de under förespeglingen att "nu har du exakt en Minimoog" t.ex.

This quote is hidden because you are ignoring this member.

Har du förresten någonsin varit helt nöjd med någon synt?

Absolut. Men alla syntar passar ju inte för allt, därför måste man ha flera.

(Pro~One är t.ex skitdålig på pads och feta stråkar har jag märkt, så då behöver man en MKS80 till det... )

[jgb]

"behovet" är ju att ha pryl X som man drömde om som ung, när man inte hade råd med en sådan. Det ser vi överallt det finns saker. Det kan vara hästar, bilar, gitarrer, målargrejer med mera. Att uppfylla en dröm man närt länge.

Sedan kommer nästa steg, använda det hela. En del söndagsåker med röda lilla sportbil, andra kör banracing med den. Samma sak med syntar eller något annat.

Sedan finns de som har behovet på riktigt. T.ex. en häst för att kunna ta sig fram smidigt där det annars inte går. De finns också.

[machinepop]

+1 på Lackans inlägg och svar

Jag slänger in en liknelse, för jag gillar sådana:
Är man bilentusiast (det är inte jag) så kan man drömma om både bubbla, Mustang och hundkoja, eller Trabant för den delen. Men bubblan förändrades med tiden och ersattes av golfen. Principen var densamma, men inte resultatet. Ett fan vill ha en gammal, gärna med delad bakruta och hela kalaset. Min arbetskamrat kör Mustang. Men inte en cool biljaktsfilms-Mustang från 60-talet utan en ny, polerad och i mina ögon trist Mustang. Men han är nöjd och det är viktigast. Hundkojan finns som vintage och som nytillverkad efter samma tankebanor åtminstone. Men nej, det är inte samma sak. Trabant skulle ingen drömma om att klona (tror jag iaf?!) men den har sina fans ändå. Ska jag ta mig till och från jobbet kör jag såklart hellre en trafiksäker, pålitlig och bränbslesnål bil (jmfr nidas odysseytankar strax ovanför) än en vintage entusiastbil. Men ska jag på bilträff, finåka en solig weekend eller mecka i garaget, då ska det vara original.

edit: Jag skrev detta innan jag läste jgbs ovan. Men poängen är ju densamma.

[fragster]

This quote is hidden because you are ignoring this member.

"behovet" är ju att ha pryl X som man drömde om som ung, när man inte hade råd med en sådan. Det ser vi överallt det finns saker. Det kan vara hästar, bilar, gitarrer, målargrejer med mera. Att uppfylla en dröm man närt länge.

Sedan kommer nästa steg, använda det hela. En del söndagsåker med röda lilla sportbil, andra kör banracing med den. Samma sak med syntar eller något annat.

Sedan finns de som har behovet på riktigt. T.ex. en häst för att kunna ta sig fram smidigt där det annars inte går. De finns också.

Ja. Håller med.
Dock blir det, för mig då, lite lätt provocerande när man blandar ihop söndagsåkardrömmen med vad man faktiskt behöver. Som att man *måste* ha en vintage 808 för att annars kan man inte göra musik.

[Jugendtanz]

Helt annat perspektiv: Det går bra för Korg och de har råd att "lyxa till" det lite med limiterade reissues. Eller mer en prestigesak för tillverkaren än behov hos konsumenter.

[machinepop]

This quote is hidden because you are ignoring this member.

Helt annat perspektiv: Det går bra för Korg och de har råd att "lyxa till" det lite med limiterade reissues. Eller mer en prestigesak för tillverkaren än behov hos konsumenter.

Bra input. Både ock tror jag faktiskt. Det är ju snyggt och andas premiummärke med begränsade återsläpp. Smäck upp en 2600 i skyltfönstret och kräng miniatyrerna i butiken.

[jgb]

This quote is hidden because you are ignoring this member.

Ja. Håller med.
Dock blir det, för mig då, lite lätt provocerande när man blandar ihop söndagsåkardrömmen med vad man faktiskt behöver. Som att man *måste* ha en vintage 808 för att annars kan man inte göra musik.

Har svårt att tro att det finns sådana faktiskt. Enda fallet jag kan tänka mig är någon som vill sätta ihop en studio som den såg ut år X utan kompromisser. Men de finns säkert även utanför fallet jag tänker mig, förhoppningsvis inte så många dock.

[fragster]

This quote is hidden because you are ignoring this member.

Har svårt att tro att det finns sådana faktiskt. Enda fallet jag kan tänka mig är någon som vill sätta ihop en studio som den såg ut år X utan kompromisser. Men de finns säkert även utanför fallet jag tänker mig, förhoppningsvis inte så många dock.

Jag uppfattar att det är just detta argument som lyser igenom när klonerna diskuteras. Att de är fel/annorlunda/byggda på fel teknik etc etc och alltså oönskade.

Jag vägrar att tro att så många vintagekramare klarar pepsi-testet. Och i förlängningen, att detta alltså inte handlar om musik eller ljud utan om GAS, självbild och illusioner... Om man nu ska sparka in öppna dörrar som redan avhandlats.

[tobbiew]

Jag känner inte att jag behöver ha ägt en original Prophet 5, 808:a, TB-303 etc för att ha tillräckligt med kunskap/erfarenhet att bedöma om en reissue passar mig ljudmässigt och ger mig rätt magkänsla. Lite märkligt antagande att man minsann måste ha rattat orginalen i flera år för att kunna "höja blicken". Jag tycker det är schysst med re-issues eftersom det troligtvis är ett bra instrument oavsett om det är 100% troget originalet eller ej. Drömmen om att hitta ett sound från svunnen tid (om det är det man är ute efter) beror inte bara på instrumentet i sig utan såklart även inspelningsteknik m.m. En modern synt kan ge mig exakt samma känsla som en vintage ger en annan. Musik handlar väl om känslor? (fluffigt uttryckt)

[jgb]

This quote is hidden because you are ignoring this member.

Jag uppfattar att det är just detta argument som lyser igenom när klonerna diskuteras. Att de är fel/annorlunda/byggda på fel teknik etc etc och alltså oönskade.

Jag vägrar att tro att så många vintagekramare klarar pepsi-testet. Och i förlängningen, att detta alltså inte handlar om musik eller ljud utan om GAS, självbild och illusioner... Om man nu ska sparka in öppna dörrar som redan avhandlats.

Har dock inte sett en enda säga att man måste ha en viss pryl för att kunna göra musik, vilket var det du tog upp och jag svarade på.

[El Toro]

This quote is hidden because you are ignoring this member.

Återigen är det inte min poäng:

Jag hade längtat efter att få spela en Jupiter 8 hela mitt liv, och JP-08 fyllde inte det hålet på något sätt.



Och det är detta fenomen som jag undrar om jag är ensam om.




Ändå är det ju som "identiska revivals" de marknadsförs... ("the legend brought to life" etc)

Lite fånig jämförelse för Jp08 är knappast vare sig klon eller reissue eller ens speciellt spelbar eftersom den saknar keyboard. Med ett bra keyboard till är den dock bra spelbar även om det såklart är pilligt att ratta den och den låter ju rikttigt bra även om den inte nailat Jupiter 8 soundet till 100%.

[machinepop]

This quote is hidden because you are ignoring this member.

Lite fånig jämförelse för Jp08 är knappast vare sig klon eller reissue eller ens speciellt spelbar eftersom den saknar keyboard. Med ett bra keyboard till är den dock bra spelbar även om det såklart är pilligt att ratta den och den låter ju rikttigt bra även om den inte nailat Jupiter 8 soundet till 100%.

Ja just det. Det är nästan bara tangenterna som skiljer dessa åt.

[toby1]

Tänker att det finns konservativa eller progressiva musiker och kunder.

Minikorgen är i mina ögon en riktigt fin och japanskt ödmjuk nyutgåva.

[fragster]

This quote is hidden because you are ignoring this member.

Har dock inte sett en enda säga att man måste ha en viss pryl för att kunna göra musik, vilket var det du tog upp och jag svarade på.

Fair enough. Det var en aning tillspetsat. Jag uppfattar dock att de finns de som tänker så, att det är en underliggande tanke som omöjliggör nåt annat än original i dessa diskussioner.

[tobbiew]

This quote is hidden because you are ignoring this member.

Ja just det. Det är nästan bara tangenterna som skiljer dessa åt.

Det sa han ju inte heller....det var jämförelsen JP8 som han ansåg var lite skev