Inspirerad av tråden ”Största diskrepansen mellan GAS och besvikelse i ditt liv?”
Vi kör en positiv spin på ovannämnda tråd och delar med oss av våra oväntat mest lyckade gear-inköp.
Och vi skippar de kanske självklara, tex. ljudkort, monitorer, kablar och akustikprodukter..
För min del blir det Innerclock Sync-Lock, en banal grej som jag köpte för att tightare kunna synka en MD med datorn blev sen bara viktigare ju mer maskinparken växte. Absolut essentiell i setupen och avgörande för den workflow jag har idag.
En USB-driven lampa som jag har fäst i modularen.
Strymon El Capistan.
Minns inte riktigt varför jag ens köpte den, det var ett infall här på 99:an. Men den är ju hur bra som helst.
sonicware elz_1, spontan-köpte en b-stock....gillar allt med den
24tums Dell Touchskärmen.
Klockrent med touch. PC Windows I rätt program Studio One med multistöd, Bitwig, Cubase inte multistöd men najs, Reason dåligt Touchstöd.
Touch plockar bort flera steg i processen. Bara att pilla på vad man vill.
En vanlig skärm är som att stå utanför en godisaffär med en snirklig entré.
Sen ersätter ju inte touch rattar och faders men till 90%.
Även om jag har fler skärmar kommer jag alltid att ha en touchskärm.
JV-1080
Jag upplevde känslan på nytt igår. Mindes också med ens första gången jag ställde upp en flång ny sån här på arbetsbordet. Berättade för mina barn att den här burken köade vi för att få köpa en gång i tiden. Var du snäll och igenkänd fick du en köplats, annars inte.
Verkligen en speciell upplevelse; inte hej kund, kan vi övertala dig. Ånej. Långt ifrån detta, sedvanliga säljandet. Här var det hej kund, ställ dig i kö eller annars blir du utan.
Estrad och Keyboard City sålde så många av dessa att de helt slutade konkurrera och i stället började samarbeta: Ringde varann och sa tjena, hur många har ni kvar just i detta nu? Vår veckoleverans är slut.
Och så var det för mig. Jag var den gamla Keyboard City-stammisen som av mitt kära KBC blev skickad till Estrad. Butikerna hade god marginal och dumpade en del av riktpriset 12.995:- till ett härligt och enat stockholmskt ("vi gör väl som NYC och London") Street Price — på 11.900:-. Elva å nie. Inget prut — då åker du ut. ;-)
Estrad svarade (på 08-numret varje syntare hade i närminnet, vad var det? 640 80 20 känns bekant?) att japp, vi har tre kvar men de åker nog i eftermiddag. Jag bad dem skriva mitt namn på en av kartongerna. Sedan var det bara att snabbt sätta sig på pendeln. Året var 1995 och det var juni månad, jeansväder och därmed perfekt musikskaparväder.
Lyssnade igår till och med på de gamla demolåtarna med en kraftigt nostalgiskt romantisk blick som samtidigt automatiskt reflekterade över hur herrans många år som passerat: Jösses.
Det var en rent rörande upplevelse att lyssna på dessa veritabla Black Midi-arrangemang och samtidigt förflyttas tillbaka. Och samtigt återigen konstatera: Fyfan vad bra den låter. Otroligt då, otroligt nu, otroligt även 2077.
Detta mindes jag
Hade följt den här utvecklingen i åratal men bara kunnat stå där i butikerna med en drömsk blick och snabbt konstatera att en inträdesbiljett var helt bortom ramarna. Nu hade Roland äntligen kristalliserat, purifierat och dessutom expanderat sin produktdesign för att kunna bygga en totalt optimal två höjdenheters rackmodul.
Redan över tre år tidigare hade jag i Göteborg testat synten som jag då upplevde som "wow, äntligen": som vi hade väntat. 1987 års stora syntinnovation och 2020 års stora 99musik-snackis D-50 fick 1992 äntligen en värdig uppföljare.
Det året var också morfars gamla sunkiga övernattningslägenhet — i släkten alltid refererad till som "26'an" — uppe på Redberget, med massiv utsikt över spårområdets ständiga trafik, renoverad och ombyggd till en veritabel mindre "villa in the box". Vita väggar, ombonat, och äntligen bort med den totalt skräckinjagande gasspisen. Den där tingesten hade skrämt mig sedan barnsben och de vuxnas gedigna allvarstyngd i ordet Gas räckte för att man skulle förstå att detta var en stridsbestyckad atomubåt tillika korvkokare, kondenserad till plåtkartong ....gånger en miljon stycken, lurigt utplacerade mitt bland familjer!
Så i alla fall, därifrån utgick jag. Min favvobutik i stan, A-tangenten, hade också flyttat men mormor visste som gammal göteborgare snabbt vilken spårvagn som gällde. Hej äventyr!
JD-800 hade varit en så stor besvikelse på många vis, året innan. Trots sin makalöst lyxiga förpackning. Alldeles för dyr och samtidigt alldeles för begränsad — helt avsaknandes de stora och läckra ljuden som D-50 en gång introducerat. Den här mer normala designen hette JV-80 och lät så otroligt ren, dynamisk och varierad.
Sedan kom JD-990 och jag var med runt dagarna då Patrik på Estrad packade upp den. Vi var som två små barn vid den gnistrande och hoppingivande julgranen. "Kolla! Asså bara kolla när låten spelas upp!", "Ja jäklar, vad det blinkar!". Awesomeness.
Jag kunde bara njuta och förbluffas — men samtidigt konstatera att den var långt förbi min budget. Där någonstans kom sent om sider ändå samtidigt en nyväckt respekt för JD-800 ändå. Den bara måste ha något ändå, eller hur? Ja, demolåtar presenterade via Music Magazine visade på en otroligt fet basdynamik i soundet.
Men samplern hade gjort ljuden tillgängliga om vi nu bara ville ha enstaka ljud. Vi tänkte hela tiden de åren att jaja, vad är väl en bal på slottet. Man kan sampla av den lite. Roland släpper säkerligen en ny Sound Canvas snart med lite av de här nya och riktigt klassiskt syntiga funktionerna som en del av mixen.
Denna vision besannases fullt ut. Slutligen presenterades kronan på verket som JV-1080 och fick högsta betyg i musiktidningarna.
Koncepten JV-80, JD-800 och JD-990 slogs samman till Atari-musikerns högsta dröm: En snygg multitimbral godislåda fullmatad med riktig ljudsyntes, massor av polyfoni, en mer öppnad Pandoras Box än exempelvis den hermetiskt slutna och minimalistiska E-mu Proteus, här med ett gränssnitt som sade oss att här finns alla de där gamla sköna / underbara D-50-möjligheterna utlagda över frontpanelen, med sin regelmässigt rätta design: Minimoogens klassiska logiska uppdelningar som oscillatorer, filter, LFOs och envelopes. Samt separata utgångar, interna effekter, expansionsmöjligheter.
Initialt gav de första produktbilderna en stor skepsis; oh no, en Sound Canvas-logga, oh no!
Ja, nu är den här igen och efter att inte riktigt ha fastnat för storheter som XV-3080, 5080 och JV-2080 landar jag återigen med min trofasta gamla kärlek och det känns som att samma exemplar alltid har fått vara sambo med mig. Cirkeln sluts; another 1080 in the hus.
Avslutar med gamla hyss och bus!
https://youtube.com/watch?v=Sz5vL0tRPoE
Tack för snabb affär Drifter! Bra skick så klart!
Har en från IKEA som lyser upp min preamp!Ursprungligen postat av fortyfiveknots
This quote is hidden because you are ignoring this member.
Min USB hub har av och på knappar för portarna så jag kan stänga av och sätta på lampan via USB hubben!
Eurorack. Faktiskt! Var helt inställd på en besvikelse och att jag skulle tröttna och återvända till ”smidigare” synthformat. Så blev det inte. Eurorack öppnade istället upp en hel värld för mig (och jag lärde mig syntes bättre på köpet).
Impulsköpte en gitarr för ett gäng år sedan för jag tyckte om den blå färgen. Förväntade mig absolut inget men härregud vad kul, jag förstår varför det är en grej.
Argon8m var lite av ett wildcard för mig, i jakten på en desktop wavetable gasade jag efter en PEAK men ansåg inte mig ha budget för den, tycker den är för dyr för endast 8 röster.
Så jag samlade ihop vad som fanns på marknaden, Blofeld räknades bort eftersom den har matris istället för full kontrollyta, och efter att ha övervägt ett par andra rena FM-alternativ, bl.a. TX-81z med Stereoping kontrollyta, bestämde jag mig för Argon8m.
Jag var inte helt övertygad innan jag köpte den, de videos som fanns var rätt sunkiga, förutom en video gjord av en snubbe som demade en ljudbank han skruvat till och säljer, den videon sålde maskinen!
När jag väl fick den och började ratta, var det love at first sight, och jag är fortfarande nu ett halvår senare, extremt nöjd med maskinen.
Två riktigt osexiga inköp...
Korg microKEY 37, används daglingen helt GASlöst inköp men som jag inte kan vara utan idag.
Korg nanoKONTROL2 köptes helt GASlöst används även den varje dag, grym att styra syntarna i Reason med.
Ville ha tag i en gitarrsynt och hittade en Roland GR-30 - tyvärr rätt trist i sig, med mest samplade "vanliga" ljud, men bra som gitarr-till-midi. Tillhörande GK-mik satt rejält monterad på en billig gitarr så den fick jag på köpet... En Yamaha Pacifica 112 "nästan Strata-kopia" med två single coil och en humbucker, rosweood-greppbräda.
Denna fula ankunge visade sig vara den mest spelbara gitarr jag haft! Främst halsen var perfekt för min smak - bara ett par exklusiva Ibanez RG jag testat som har känts bättre. Den var rätt känslig för störningar men jag impulsköpte ett Strata-set med aktiva EMG (3 single coil + elektroniken) ur en fyndlåda för någon hundring, som gjorde gitarren helt perfekt.
1.Yamaha CP-80 köpte jag för 2000:- (kan ha varit 1500:-...) i modern tid.
Bästa köpet, instant inspiration och speciellt sound.
2. Jag fick en Yamaha nybörjar-elgitarr av min arbetskollega "back in the days" på Uppsala musikverkstad. Han hade varit på workshop i Yamahafabriken i Japan och byggt ihop den själv. Den har varit med på flera inspelningar och jag hade aldrig börjat göra "riktiga" gitarrpålägg utan den presenten. Nu är jag grym (allt är relativt...) på Power-chords
Nu har jag dock investerat i en LTD eller vad de kan heta...
Samma! Köpte en El Cap när den dök upp begagnat lokalt. Riktigt nöjd med den, grym!This quote is hidden because you are ignoring this member.
Hade inte GASat särskilt på effekter alls innan, men insåg efter detta den stora skillnaden mellan att lägga effekter i Ableton i efterhand och att faktiskt ha effekten som en del av ljudet från början. Mycket roligare att jamma, nytt liv till gamla synthar osv.
Fortfarande är det nog min keyboardlösning till arbetsbordet.
Ett slaktat CME som faktiskt har riktigt OK feeling, och att kunna skjuta in det och få det att försvinna är helt grymt.
Min Roland Ds61, som antagligen är bland det tråkigaste i syntväg som landat i en musikaffär enligt de flesta här (?).
Köpte den för att spela live med och behövde ett instrument som kunde spela upp samplingar, bakgrundsfiler i WAV-format samt ha schysta ethno-, piano- och stråkljud.
Allt detta fixade den galant, men efter det så använde jag den dessutom som huvudsynt till mitt album Odd Man Out (Northern Loner). Sällan har en synt låtit så tidig Simple Minds som jag fick den att göra just då
Åldriga syntbrass- och padljud och även en hel del arpgrejer samt fill-ljud fixade den galant. (Självklart kryddades allt med en massa reverb och chorus, men så skedde nog även i Simple Minds tidiga dagar.)
Kanon!This quote is hidden because you are ignoring this member.Fortfarande är det nog min keyboardlösning till arbetsbordet.
Ett slaktat CME som faktiskt har riktigt OK feeling, och att kunna skjuta in det och få det att försvinna är helt grymt.
Intressant fråga.
Jag får nog säga Minimoog för min del.
När jag köpte den för en herrans massa år sedan sågs den av de flesta som en klumpig relik från en svunnen tid och det var med stor tvekan jag sträckte över den tunna sedelbunten till säljaren. Hade verkligen inga förväntningar alls utan var helt inställd på att den skulle bli stående oanvänd och kanske åka i soptunnan eller bytas mot en låda floppydiskar.
Jag hade fel.
verkligen roligt med en tråd som premierar saker som inte kostar skjortan och mer därtill
iPad. Köpte den för en app. Nu använder jag den till det mesta (utom appen jag köpte den för. Den suger.)
Lite svår frågeställning då jag oftast enbart handlat på instinkt och sällan GASat. Bra pris och kul utseende och/eller känsla så har jag handlat. Min Anode Sting är väl senast i raden med sådana. Jag spelar mycket på den och idag hade jag glatt betalat mycket mer.
Annars smäller "pusselgolvet" högt, som jag inte visste skulle göra så mycket för mitt stående musicerande och kanske min hemsnickrade centralkonsoll för mixer och rack i massor, men den planerade jag ju för ett tag så det går kanske under termen GAS trots allt?
En fjärrkontroll från Kjell som gör att jag kan sätta på och av allting med ett knapptryck. Inbjuder till att jag spontant sätter mig ner och spelar mer.
Hedersomnämnande till Knurlies! Så mycket trevligare att fippla med modulerna när man kan skruva utan verktyg.
Fender Rhodes (54). Jag ville verkligen verkligen kunna spela exakt som det lät på alla gamla rhodesinspelningar. Förväntningarna var skyhöga (hade visserligen testat flera innan, men alla var lite olika faktiskt). Alla önskningar gick i uppfyllelse. Instant Riders on the storm, eller vad som helst. Används massor.
Utan tvekan min första Nord Drum. Köpte på impuls för under en tusing på en utförsäljning av en musikaffär i Hamar här i Norge. Sedan dess har jag skaffat två ND2 (en i orginallåda som backup
Måste vara NordLead3. Såg ingen större poäng med den i o m att jag hade NordModular och en packe andra synthar. Dyr, och på pappret klart mer begränsad än många andra synthar. Men sen var jag ner på Estrad nån gång där de hade ett tidigare uthyrnings-ex inne, och av någon anledning tänkte jag att jag kan ju testa den i alla fall, för att försöka lista ut varför någon ö h t skulle vilja ha en sådan när man kunde få så mycket mer features på andra synthar för betydligt mindre pengar. En timmas testande senare köpte jag den. I mitt högst personliga tycke den bästa synth som någonsin byggts.
Korg MS-20 mini.
Haft en original till låns för länge sedan och tänkte jag skulle plocka upp en mini om någon dök upp tillräckligt billigt i Malmö. Men hade inte så stora förväntningar. Så mycket synt för pengarna
Roland S-750, dyraste musikprylen jag köpt ny. Den var att bryta ny mark för mig och gick att använda till mer än vad gemene man verkade känna till, SyQuest-disken glödde....
Info; https://www.polynominal.com/roland-s750/
Senast redigerat av RX11 den 2020-10-11 klockan 17:55. Anledning: Info
Nord Lead A1 för mig. Hade inte så mycket GAS på den då det begav sig, men utbudet av nya polysyntar var inte så stort 2015, så jag chansade.
Stark tvåa är Nord Electro, som jag tyckte var lite mesig, men slog till på rea. Skulle inte kunna vara utan den idag, annat än om jag ersatte med Stage eller liknande.
Jag måste nog säga Kawai MAV-8 midi patchbay. Maken till fiffig pryl.... som jag fick nästan gratis...
min kurzweil k2500r som jag fick till kanonpris från en kvinna i london via allas vårt ebäääj. hade hyfsat med xtra-utrustning, bl.a alla romkorten och tillräckligt med expanderat ram-minne för minna behov. var väl lite väl repig kanseke, dock inga djupare repor, efter många års rack-nyttjande men fronten som är viktgasst och den som synths var i mkt bra skick och nog enda jag kan gnälla på gällande den kurren. funktionellt i toppskick och senaste os:et redan instaällerat. så jag är kanon-nöjd, kan nog inte numera leva utan en kurre och fullkomligt äääääälskar den klassiska k-serien
bara hålla med, äger en nord drum 2 och det är en absolut enastående skön liten synth-trummis som dessutom låter helt fantastisk. en klar keeperThis quote is hidden because you are ignoring this member.Utan tvekan min första Nord Drum. Köpte på impuls för under en tusing på en utförsäljning av en musikaffär i Hamar här i Norge. Sedan dess har jag skaffat två ND2 (en i orginallåda som backup
trakterar även en sådan maskin och även om jag var rejält såld på den på förhand så fanns det ändå små tvivel om att den skulle i praktiken ligga alltför långt efter originalet. men liksom dig så fick jag rejält tji för det, helt fantastisk ljud, känsla och möjlighet till ljud-design och andra ljud-experiemnt, lovelyThis quote is hidden because you are ignoring this member.Korg MS-20 mini.
Haft en original till låns för länge sedan och tänkte jag skulle plocka upp en mini om någon dök upp tillräckligt billigt i Malmö. Men hade inte så stora förväntningar. Så mycket synt för pengarna
tx81z som spontanköptes för att fylla fm-tomrummet efter att ha gjort mig av med digitonen. måste skaffa minst 1 till!
Korg Wavestation EX. Hade en på gymnasiet men jag var för dampig för att haja hur man gjorde. Köpte en igen för en spottstyver ca 2010. Undvek de beklämmande cheesecake presetsen och dök ner i den skumgröna menyn och började harva bland bubbliga vågsekvenser och metalliska morfologiska syntmattor. En favorit !
Jag är extremt glad för mina synthar, Argon8, IK UNO, KingKORG, jag hade inte jättemycket GAS för någon av dem, det var ganska genomtänkta och/men snabba beslut, nja, KingKORG tog längre tid att besluta mig för att köpa, var inte helt hundra på att jag behövde den egentligen, bra att jag köpte den säger jag nu med facit i hand, den har öppnat upp tsunamivågor av inspiration!!!
Just nu är jag i en beslutsprocess igen, denna gång för en Yamaha MOFX8 och efter den för en Novation Summit.
Men jag gasar inte såvärst över någon av dem, jag har identifierat saker med dem som jag vet att jag kommer att uppskatta, men jag är inte helt redo att bara "slå till", det är mycket pengar och jag är, återigen, inte säker på att jag "behöver" dem. MOFX8 är jag väl egentligen igenom nu, vid månadsskiftet blir det av, jag behöver definitivt den, Rhodes är ett av mina viktigaste sound, och med 2GB Flash i den kan jag få plats med massa olika samplingsbibliotek för bl.a. Rhodes.
Summit har lite mer tid kvar att snurra runt.
Senast redigerat av Gammal Kuf den 2021-03-05 klockan 22:05.
Önskar jag var så rationell som du.This quote is hidden because you are ignoring this member.
Jag G.A.S.:ar över och köper syntar jag absolut inte behöver, men vill ha. x D
Hur gick det? Såg att du säljer en tx81z...This quote is hidden because you are ignoring this member.
ableton live!
Polyend Tracker ligger bra till här. Visst verkade den lite intressant när den annonserades ut, men jag tänkte mest att en tracker gör sig bäst på data. De är ju liksom designade för just det. Men så dök det upp en här som jag impulsbutte till mig mot en eurorackmodul jag aldrig använder, och wow vilken positiv överraskning! Vi har haft mycket kul tillsammans redan och jag gillar verkligen upplägget och hur snabbjobbad den är.
Jag lägger till min äkta Fender Telecaster Thinline. Producerad i Kina av Fender, med en makalös kvalitet för en lika makalös struntsumma (om jag minns rätt var det drygt 4000).... Jag har till och med sålt min Kanadensiska pärla Godin Xtsa, för jag spelar bara på denna teleecaster. P90-mickarna är bytta till Fralin noise canceling vilket kostade nästan lika mycket som själva gitarren. Kina rules!
Vackert!This quote is hidden because you are ignoring this member.JV-1080
Jag upplevde känslan på nytt igår. Mindes också med ens första gången jag ställde upp en flång ny sån här på arbetsbordet. Berättade för mina barn att den här burken köade vi för att få köpa en gång i tiden. Var du snäll och igenkänd fick du en köplats, annars inte.
Verkligen en speciell upplevelse; inte hej kund, kan vi övertala dig. Ånej. Långt ifrån detta, sedvanliga säljandet. Här var det hej kund, ställ dig i kö eller annars blir du utan.
Estrad och Keyboard City sålde så många av dessa att de helt slutade konkurrera och i stället började samarbeta: Ringde varann och sa tjena, hur många har ni kvar just i detta nu? Vår veckoleverans är slut.
Och så var det för mig. Jag var den gamla Keyboard City-stammisen som av mitt kära KBC blev skickad till Estrad. Butikerna hade god marginal och dumpade en del av riktpriset 12.995:- till ett härligt och enat stockholmskt ("vi gör väl som NYC och London") Street Price — på 11.900:-. Elva å nie. Inget prut — då åker du ut. ;-)
Estrad svarade (på 08-numret varje syntare hade i närminnet, vad var det? 640 80 20 känns bekant?) att japp, vi har tre kvar men de åker nog i eftermiddag. Jag bad dem skriva mitt namn på en av kartongerna. Sedan var det bara att snabbt sätta sig på pendeln. Året var 1995 och det var juni månad, jeansväder och därmed perfekt musikskaparväder.
Lyssnade igår till och med på de gamla demolåtarna med en kraftigt nostalgiskt romantisk blick som samtidigt automatiskt reflekterade över hur herrans många år som passerat: Jösses.
Det var en rent rörande upplevelse att lyssna på dessa veritabla Black Midi-arrangemang och samtidigt förflyttas tillbaka. Och samtigt återigen konstatera: Fyfan vad bra den låter. Otroligt då, otroligt nu, otroligt även 2077.
Detta mindes jag
Hade följt den här utvecklingen i åratal men bara kunnat stå där i butikerna med en drömsk blick och snabbt konstatera att en inträdesbiljett var helt bortom ramarna. Nu hade Roland äntligen kristalliserat, purifierat och dessutom expanderat sin produktdesign för att kunna bygga en totalt optimal två höjdenheters rackmodul.
Redan över tre år tidigare hade jag i Göteborg testat synten som jag då upplevde som "wow, äntligen": som vi hade väntat. 1987 års stora syntinnovation och 2020 års stora 99musik-snackis D-50 fick 1992 äntligen en värdig uppföljare.
Det året var också morfars gamla sunkiga övernattningslägenhet — i släkten alltid refererad till som "26'an" — uppe på Redberget, med massiv utsikt över spårområdets ständiga trafik, renoverad och ombyggd till en veritabel mindre "villa in the box". Vita väggar, ombonat, och äntligen bort med den totalt skräckinjagande gasspisen. Den där tingesten hade skrämt mig sedan barnsben och de vuxnas gedigna allvarstyngd i ordet Gas räckte för att man skulle förstå att detta var en stridsbestyckad atomubåt tillika korvkokare, kondenserad till plåtkartong ....gånger en miljon stycken, lurigt utplacerade mitt bland familjer!
Så i alla fall, därifrån utgick jag. Min favvobutik i stan, A-tangenten, hade också flyttat men mormor visste som gammal göteborgare snabbt vilken spårvagn som gällde. Hej äventyr!
JD-800 hade varit en så stor besvikelse på många vis, året innan. Trots sin makalöst lyxiga förpackning. Alldeles för dyr och samtidigt alldeles för begränsad — helt avsaknandes de stora och läckra ljuden som D-50 en gång introducerat. Den här mer normala designen hette JV-80 och lät så otroligt ren, dynamisk och varierad.
Sedan kom JD-990 och jag var med runt dagarna då Patrik på Estrad packade upp den. Vi var som två små barn vid den gnistrande och hoppingivande julgranen. "Kolla! Asså bara kolla när låten spelas upp!", "Ja jäklar, vad det blinkar!". Awesomeness.
Jag kunde bara njuta och förbluffas — men samtidigt konstatera att den var långt förbi min budget. Där någonstans kom sent om sider ändå samtidigt en nyväckt respekt för JD-800 ändå. Den bara måste ha något ändå, eller hur? Ja, demolåtar presenterade via Music Magazine visade på en otroligt fet basdynamik i soundet.
Men samplern hade gjort ljuden tillgängliga om vi nu bara ville ha enstaka ljud. Vi tänkte hela tiden de åren att jaja, vad är väl en bal på slottet. Man kan sampla av den lite. Roland släpper säkerligen en ny Sound Canvas snart med lite av de här nya och riktigt klassiskt syntiga funktionerna som en del av mixen.
Denna vision besannases fullt ut. Slutligen presenterades kronan på verket som JV-1080 och fick högsta betyg i musiktidningarna.
Koncepten JV-80, JD-800 och JD-990 slogs samman till Atari-musikerns högsta dröm: En snygg multitimbral godislåda fullmatad med riktig ljudsyntes, massor av polyfoni, en mer öppnad Pandoras Box än exempelvis den hermetiskt slutna och minimalistiska E-mu Proteus, här med ett gränssnitt som sade oss att här finns alla de där gamla sköna / underbara D-50-möjligheterna utlagda över frontpanelen, med sin regelmässigt rätta design: Minimoogens klassiska logiska uppdelningar som oscillatorer, filter, LFOs och envelopes. Samt separata utgångar, interna effekter, expansionsmöjligheter.
Initialt gav de första produktbilderna en stor skepsis; oh no, en Sound Canvas-logga, oh no!
Ja, nu är den här igen och efter att inte riktigt ha fastnat för storheter som XV-3080, 5080 och JV-2080 landar jag återigen med min trofasta gamla kärlek och det känns som att samma exemplar alltid har fått vara sambo med mig. Cirkeln sluts; another 1080 in the hus.
Avslutar med gamla hyss och bus!
https://youtube.com/watch?v=Sz5vL0tRPoE
Tack för snabb affär Drifter! Bra skick så klart!
D-110 förmodligen. Hur rolig som helst trots interfacet och ljudstrukturen.
(Den kan nästan låta som en SidStation också.
Några till;
Shruthi XT - impulsköp när en kompis erbjöds två. Hade inga förväntningar utan tyckte mest om formatet. Insåg snart att paletten var helt rätt för min musik.
Analog Rytm - dissade den totalt när de första demosen kom upp, som lät sunk. Nån månad senare fick jag tack o lov testa en i studion och det var kärlek direkt. Sålde OT och köpte AR.
Var så jäkla redo för denna, den ger mig så mkt mer än Push gjorde. Enklare, rakare upplägg, bara att köra.
DSI Evolver Desktop!
Mötte upp Azzer på T-centralen för typ 5 år sedan och betalade väl 2 850:- vill jag minnas. Jag hade sett att några här använde den men hade väl inga jätteförväntningar. Tror den har letat sig in i 80-90 % av alla mina spår sedan dess. Världens bästa billiga synth!
MiniBrute. Köpte den mest för att den var billig och tänkte den blir bra att ha när man åker iväg och spelar. Skulle den gå sönder kostar den inte så mycket att ersätta.
Men med tiden har den blivit något av en favorit här hemma och har format soundet på ett av mina projekt helt och hållet.
https://www.99musik.se/showthread.ph...=1#post2758996
Den här, allvarligt talat. Och andra grejer som har begränsat och utmanat hur jag spelar.
Den där verkar ju fantastisk! Nån som har en liggandes eller är man tvungen att köpa nytt?This quote is hidden because you are ignoring this member.Var så jäkla redo för denna, den ger mig så mkt mer än Push gjorde. Enklare, rakare upplägg, bara att köra.
Kan bara hålla med Nihad i syncbox-exemplet...
Tyckte alla Tyskar jag hört prata om sync va överdrivna. ”Sync liksom, de kan man ju justera i daw”...
Blev jäkligt coolt när man efter typ 15 år hade grejerna i sync
Annars grejer folk krängt på mig som ”bra byten”.
Jupiter-4 - ”tråkigaste Jupiters” på pappret, men helt klart bästa Jupitern! Och kanske bästa synthen. Skrev ett album när jag fick den.
Roland sytem 100m - hade mest hägrat efter 102 egentligen eftersom alla sagt att 101&102 lät mycket bättre. Men när jag testa 100M i produktion så hade det det där Roland soundet men mycket mer ”nära” på någotvis och ett jäkla zapp i filtret.
Sedan en Moog. Hade som princip ”aldrig en moog” men sedan köpte jag moogen alla dissar ”Voyager”... Voyager RME till och med... den dissad av till och med de som inte dissar Key versionen...
Tänkte ”kan va kul som bas live” upptäckte modulation med ”shape” på hur modulation introduceras..., svepbar waveshape, insert pre-filter... lp+hp, stereofilter... osv...
Senast redigerat av HZA den 2021-03-11 klockan 09:45.
Yamahas lilla guitalele. Noll GAS eftersom jag fick den i julklapp en gång i tiden utan att veta att de existerade innan. Finns inget instrument jag spelat så mkt på. Den bara ber om att bli upplockad
jag är en impulshandlare så jag får många roliga överraskningar, men op - z som jag köpte här på forumet är fantastisk, visste knappt vad det var när jag köpte den
Impulsköpte en arturia microfreak här på 99an för en suveränt bra peng, måste säga att den har gett mig sjukt mycket glädje på den korta tid den varit i min ägo. Fattar inte varför jag inte köpt en tidigare... helt sanslöst bra och inspirerande liten manick.
Nej, jag jobbar inte på Arturia
Har jag kanske svarat tidigare i tråden? Skit samma...
Jag har ofta impulshandlat så'nt som ser knas ut och medan prylen varit på väg har jag googlat vad jag kunnat. Min variophon-kärlek kom till så. Det fanns ingen GAS när jag köpte, men attans vilket värde. GASen kom efter köp s a s.
Att jag sedan hunnit köpa minst ett halvdussin till efter det är ju en annan femma.
Behörigheter för att posta
Svara med citat
