Humor / Texter / Musik

[tinybox]

Varför flyger tankar texter noter ur huvudet ibland i hög fart för att sen plötsligt helt sluta? Det blir helt tyst i huvudet ibland och jag kan fan inte ens komma komma fram till ett D-moll. Andra tider så är det så mycket som bara sprutar ur min hjärna och när jag lyssnar tillbaka senare så är jag som: "What a fuck? Var det jag som kom på det?". Det är precis som att det finns ett troll i våra hjärnor som ibland sover men ibland vaknar upp och bara stoppar in idéer i ditt huvud.

Någon som känner igen sig?

[Kloon]

Så är det nog för dom allra flesta. Inspiration och kreativt flöde kommer och går. Jag ser faktiskt inget negativt med att ha kreativa dalar, det är dalarna som sedan hjälper till att forma topparna. Lite som livet själv.

[machinepop]

This quote is hidden because you are ignoring this member.

Så är det nog för dom allra flesta. Inspiration och kreativt flöde kommer och går. Jag ser faktiskt inget negativt med att ha kreativa dalar, det är dalarna som sedan hjälper till att forma topparna. Lite som livet själv.

^^^ detta ^^^

[Ambulansen]

De gamla grekernas tal om Musan Hon kommer och flödar en med kreativ energi, och lämnar en efter sitt eget godtycke. Ingen förklaring såklart, men beskriver hur fenomenet alltid funnits. Man jagar den där kreativiteten.

Om man jobbar med det så "måste" man komma på nytt varje dag, och det går. Men skillnaden i känsla mellan att fullständigt inspirerat flöda fram sin "konst", och att disciplinerat skapa på beställning oavsett hur man mår är så stor att jag ofta, fast jag vet att jag KAN skriva låtar bara sådär, skiter i det. För det är så oändligt mycket mer fantastiskt att vara med om inspirationsrushen.

Samtidigt vet jag att de gånger jag gjort musik utan nån vidare engagerande inspirationskänsla, och därmed låtit det vara efter ett tag, så kan jag senare gå tilbaka till det jag gjort och tycka att det är precis lika "fett" som det jag gjort i mina mest sprakande stunder. Och då är det kul att jobba vidare på det, som om man lyckats tjuvstarta sig själv tidigare liksom Så både det skapade och skapandet i sig känns helt olika beroende på vilken inställning man råkar ha för stunden. Jävla hjärnkemi som ställer till det för oss helt i onödan

Jag föredrar hursomhelst att vänta på inspirationen, helt enkelt för att det är roligare att hålla på då. Men det blir också tråkigt om den aldrig kommer. Då får man till slut piska sig själv aktiv. Det brukar ofta funka på något sätt.

[skogge]

Jag har varit helt död och ointresserad av studion sedan "Light a Fire" blev klar. Gick ner för kanske en vecka sedan och testade lite men ingenting. Ingen inspiration att fortsätta med någonting gammalt och inga idéer till någonting nytt. Kändes läskigt och, som sagt, "dött" på något vis...

[Ambulansen]

Det ger sig. Brukar göra det.

[tinybox]

Jag har kommit fram till en bra sak, bland många bråk. Börjat spela med en gammal kompis som jag inte alls kom överens med, inte nu heller. Vi kommer fram till de mest knäppa lösningarna då vi bråkar. I hate it.