tycker alltid det är så fascinerande med mixar som på flera sätt är objektivt dåliga, men ändå inte gör musiken en otjänst på något sätt utan snarare förhöjer charmen.
Äldre tracks från västafrika har ju ofta en konstig balans, i denna är till exempel bassynten fett stark jämfört med allt annat men det är bara nice. Finns en modern remake av Theophilus London + Tame Impala, men i den är nivåerna välbalanserade och den känns liksom mindre levande...
https://youtu.be/OI305mAFt9w
Denna rave-dänga har en sjukt skum frekvens som liksom tinnitus-ringer i ett ljud (det första som hörs), blir lite jobbigt när man spelar det starkt men det blir även minnesvärt på nåt skumt sätt
https://youtu.be/6fX0HUHpBSU
musik som till exempel Actress räknas inte riktigt känner jag, då det är "dåligt" mixat som en medveten konstnärlig touch liksom (till exempel skivan Ghettoville, mer avant-garde än misstag typ)