Kan ju vara kul att snacka om. För min del behöver jag inte vara ett fan av vare sig musiken eller personen/bandet för att uppskatta en bra musikhistoria. Men oftare än annars blir man lite mer intresserad efter läsningen.
Några av de bästa jag läst:
Really the blues av Mezz Mezrov. Jazzklarinettist, gräslangare och arrangör i tiden då jazzen växte till sig, från New Orleans till New York. Väldigt välskriven och medryckande. Jobbade åt Al Capone i Chicago, arrade och polade med Armstrong mm.
Paul mcCartneys beatlesbiografi. Helt klart bäst i ämnet (och det finns så många...)
Heroin Diaries av Nikki Sixx. Riktigt intim nedgång i seriöst oglamorös dekadens.
I was a robot av Wolfgang Fluhr. Kraftwerks rock n´rollbiografi
Några av de sämsta...
Mick Walls Zeppelin-biografi. Krystat fånig formlek helt i onödan. Dålig bok helt enkelt.
Iron Man av Tony Iommi. Han skriver inte i närheten så bra text som riff. Lämna sånt till Geezer liksom
Keep it going!