Det finns syntar som byter ägare lika ofta som vissa byter strumpor. Samtidigt finns det andra som är "keepers". Vilka egenskaper är det som gör att vissa syntar och ibland vissa exemplar av vissa syntar blir "vandringspokaler"? Sådana som aldrig hittar en trygg studio att bo i utan snabbt skyndar vidare.
Kill- och tjejgissa, kom med foliehattsteorier eller mer jordnära dito. Spekulera fritt om detta sorgliga ämne.
Billiga saker kanske? För nog är det väl lättare att både köpa och sälja (och köpa igen om man vill) Volca, Boutique, Pocket Operators etc än vad det är att slå till på en Moog One/Matrix-12/Synthi/ lite spontant, testa den och sedan låta den gå vidare någon vecka senare.
Länge sen jag såg en till salu ändå! Tror inte de vandrar runt så mycket?Ursprungligen postat av jgb
This quote is hidden because you are ignoring this member.Något som lockar men inte håller i längden. MC-303.
Jag håller med Outshape - det måste vara lågt insteg i både pris och funktion, folk köper för att testa och antingen byter upp sig till en 'proffsigare' maskin eller så inser de att hela konceptet inte är för dem, och maskinen säljs av en anledningen. I båda fall säljs maskinen.
Korg Volca Sample, PO-12, Volca Keys, Behringer D/Neutron, Monologue är alla bra exempel där.
Sedan tycker jag det också finns en kategori där instrument är på pappret bra, men antingen nischade eller generellt svårare för användare att ta till sig. Eftersom de oftast är dyrare säljs maskinen för att hitta nånting annat, men som passar en bättre.
Octatrack, OP-1/Z, Digitakt/Tone, Eurorack, Nord Drum, Ableton Push tycker jag passar in där. Även hela konceptet vintagesyntar.
Har en känsla att Moog Sub Phatty är en sån. Någorlunda prisnivå, lockande namn.
Vet iofs inte varför man inte behåller den, för mig var det för att den är monofonisk.
Korgs Electribe-serie känns passande. Har ju vandrat runt rejält här på forumet bara.
Låga priser tror jag helt klart spelar in. Storlek också faktiskt. Alternativt något som haft kultstatus förr i tiden, men nu går att hitta för en spottstyver.
Generellt sett, saker med låg tröskel för att köpa in, men sedan inte ger det man önskade i längden.
Att det tillverkats i en större mängd kan möjligen spela in också. Något som hajpats rejält men sedan inte riktigt levererat de drömmar som kunden byggt upp i sin fantasi.This quote is hidden because you are ignoring this member.
Man kanske är något mindre benägen att släppa något man vet tillverkats i 10 ex även om man inte klickar 100% med prylen.
Lättköpt och lättsåld är kriterierna, tror på en 100m modul.
Intressanta tankar. Jag, som mest trålar i vintageträsket, ser en del tendenser där också. Polysyntar som visserligen har rattar och träsidor, men bara en oscillator per röst och initialt är varje rattfantasts dröm, dessa verkar ofta ha haft många ägare. Jag tänker då på Rolands Juno-serie och Korgs Poly-serie (ni vet vilka, jag menar inte PS-serien!). Inget fel på ljudet eller funktionen, men kanske hann man utforska allt samma eftermiddag och insåg att pengarna räcker till en hel del annat?
Maskiner med barnsjukdomar och ovanligt många "måndagsex" i produktionsleden verkar lida lite också. Är det nå't med dålig karma och initial irritation som följer med, trots att OS eller fabriksfel rättats till?
Många bra exempel från Wik förresten. I vintageligan kan man kanske peta in även en och annan stråkmaskin (åh nej, ingen midi på Logan?!) samt knappediterade maskiner som Crumars Bit-kolosser m fl.
Billigare vintageanaloger än de dyrare vintageanaloger som har kultstatus.
Moog Prodigy (kanske?) istället för minimoog exempelvis
Analog 4 ser man ju väldigt ofta här. Inte superdyr, liten storlek, varit lite trendig och nytänkande och har bra specs, men när folk väl köpt den inser många att den är rätt speciell att använda och tröttnar och vill ha nåt mer direkt och lättanvänt gissar jag. Samma sak gäller Octatrack som Wiktorion nämnde.
Själv tycker jag att den är ett av de största kapen på begagnatmarknaden just nu. Otroligt mycket för pengarna och låter bra men UI är rätt jäkla kass faktiskt, den fintar mig fortfarande fullständigt ibland, men man vänjer sig. Använder inte sequencern så mycket faktiskt. Det är mest den som är lite knepig. CV/Gate är svinbra plus att den funkar med min MS-20. FX är också mycket bra.
Rolands boutique serie, går inte dom runt en del? Dyker ofta upp i annonser iallafall.
Egenskaper: Hyfsat pris, lovar vintageljud från ikoner.
Vad händer sen? För små knappar?
Det där är en spännande fråga. Musikaliskt användbara? En del syntar märker man är så svåra att få in i sin musik.
Tänker mig också någon slags ratio emellan hur svår att jobba med i relation till kvalitet på resultaten.
Det här är verkligen sant. T.ex. så köpte jag en Moog Little Phatty för flera år sen som jag sen sålde. Den var skitsvår att få att passa in i kontexten av en låt. Dessutom var den rätt begränsad.This quote is hidden because you are ignoring this member.
Jag sålde den för den låter (subjektivt) skit, iaf.This quote is hidden because you are ignoring this member.
Jag tror ämnet måste delas upp i några olika kategorier för att kunna hanteras rent vetenskapligt.
Nyanaloger billiga och spännande, men de utan patchminnen är ju inget som funkar så bra live och det tar tid att lära sig ratta ihop något trots allt. Nu så börjar de första nyanalogerna närma sig 10 år och mer så suget efter en Mopho eller en välanvänd MiniBrute är väl ganska mättat. Sedan känns Arturias grejer ganska rassliga med åren. Den nämnda Sub Phattyn är ju en ganska trist maskin med ett anrikt arv dock.
Hype, min favorit, vem har inte förhandsbeställt en ny grym maskin som kommer att revolutionera musikskapandet, som olika Boutiquer från Roland till alla dessa billiga Volcas. För att inte tala om Pioneer Toraiz som skulle revolutionera världen. Eller alla Lyra som är välbyggd men de flesta inte verkar förstå vad man ska ha den till. Elektronerna som Octatrack som ingen orkar lära sig, Digitakt som bör vara en av 99ans mest sålda produkter någonsin när man tröttnat på att göra trum beats i mono.
Överutbud, när Behringer klonar 100 vintage analoger plus alla småtillverkare och de stora vräker ut Monologues och liknande. Vem orkar ens sätta sig in i allt nytt. Det finns typ Mini och MicroBrutes i alla storlekar och former, 12 Boutiquer och 25 Volcas. Omöjligt att hålla ordning på begagnatvärde eftersom alla har reats ut vid något tillfälle. En Volca som nu kostar 1600:- kanske sålts för 990:- i några veckor på 4Sound och begagnad för 500:- förra veckan, vad är den värd egentligen?!
Uppdateringar, Electribe 2 måste vara bättre än de gamla Electribsen? eller, från en rolig och lättanvänd groovebox till en liten trist låda som har 1000 nya möjligheter men känns som att måla hallen via brevlådan. Korg Kross 2, en VA som nu fått 8 trumpads... MiniBrute 2, härligt med patchning... kanske
Workstations och Digitalt, fortfarande svindyra Romplers som plågat begagnatmarknade sedan M1 kom, har några trogna anhängare men för de flesta ett oerhört dyrt sätt att få orgelljud och tarimbas, Triton, Kronos, M3, Fantom mm
För många år sedan myntades uttrycket KPK på SAS-listan. Det står för "Kul Per Krona" när man pratar om syntar. Jag funderar på om detta är ett fall av "SPK" (inte bandet), i sammanhanget "Strul Per Krona", både vid höga underhållskostnader som vid jobbigt UI i förhållande till prislapp. Kanske också i vidare begreppssammanhang skapandets pris till skillnad från nå't som är mer direkt, funkar, används och inte behöver rotera.
För min del så har jag två nivåer. En nivå ska vara superenkel. Minitaur, Minimoog, Juno-106, pedaler, mm mm.This quote is hidden because you are ignoring this member.
Nivå två får vara hur komplex den vill, det går bra att sitta i dagar, men slutresultatet ska vara värt det. Kyma, Max/Msp, Oasys, H-8000, mm, mm.
Skulle kunna göra betydligt längre listor på båda nivåerna men du fattar säkert
Emellan dessa två nivåer kan varierande grad av frustration uppstå för min del. Emellanåt.
Jag tenderar mer och mer att rensa ut prylarna på mellannivån märker jag.
Killgissar att prylar som ofta ses begagnade är enklare att sälja av om cash behövs. Man kan ju alltid köpa tillbaks den sen nån gång!
Omvänt gäller prylar som sällan ses begagnade.
ACB hände, känns att man lika gärna kan köpa en plugin då. Det är ju typ en plugin med ett plasthölje. Och det gör ont i själen.This quote is hidden because you are ignoring this member.
Många sköna inputs i ämnet. Jag förstår precis Ulven. Två nivåer av koncentration. Två nivåer av tålamod etc. Men mitt emellan blir det mer jobb än vad det är värt och mindre belöning än det är värt.
Och shike... precis, En MiniBrute eller Monologue faller snabbt på den anledningen också. Men även dyrare grejer. I vintageträsket vet man att man kan hitta en Pro-One eller MP4 igen.
Ett exempel från verkligheten är en PS-3100.
Jag köpte den av Lasse Viklund (och han var knappast förste ägaren), sen sålde jag den till en finne efter ett antal år.
Strax efter fanns den på tyska eBay till salu. Och den vandrar säker fortfarande...
Kanske används fortfarande min sälj-demo-film:
https://youtu.be/MyaCJjG-GEs
Är det den oäkta polyfonin som gör folk besvikna tror du?This quote is hidden because you are ignoring this member.
Jag skulle inte kalla den oäkta. Den har 12 VCO, 48 VCF, 48 EG och 48 VCA. Så det är ingen stråkmaskinssyntes.
Att den inte kör med röstallokering som modernare polysyntar tyckte jag inte störde så värst.
Men det som jag tror är avtändande i längden är att den faktiskt inte låter så bra (lyssna på demon), den är inte så avancerad som den ser ut (på demon gör jag i princip allt den kan), och den binder väldigt mycket pengar i förhållande till vad man får ut av den.
Det går fort nu! MicroBrute, Minilogue Mk 1, DeepMind 12 och TR-8 var väl ingen överraskning, men att han tycker GrandMother också börjat rasa i pris vilket är förvånande med tanke på all hype.
Men en vandringspokal behöver inte vara en dålig synt såklart.
https://youtu.be/208CKVurDqM
Lustigt, den är en av mina favoritsynthar. Jag har ägt väldigt många av "de stora", och äger fortfarande en respektabel stack av de maskinerna. Jag har blivit erbjuden ett nästan sexsiffrigt belopp för min men tackat nej.This quote is hidden because you are ignoring this member.
Jag blir snabbt uttråkad av synthar i allmänhet nuförtiden men den kommer att vara kvar till det bittra slutet ihop med tre, fyra andra favoriter.
Vi är alla olika
Jag tänkte säga att Microkorg nog tar platsen i skampålen men ju mer jag funderar inser jag att den är kult och definitivt har något. Mångas insteg i synt och varit i produktion längre än nästan någon annan synthesizer... Så... legend?This quote is hidden because you are ignoring this member.
Är verkligen kluven kring Minilogue. Den har ju det allra mesta man vill ha ur en maskin i teorin. Låter den illa? Eller är det så att Minilogue XD gör den obsolete?
MicroKorgsyndromet gäller (ju) även Casio Rapman. Visst, den är mer en leksak, men klarar livhanken för att den blev en klassiker snabbt.This quote is hidden because you are ignoring this member.Jag tänkte säga att Microkorg nog tar platsen i skampålen men ju mer jag funderar inser jag att den är kult och definitivt har något. Mångas insteg i synt och varit i produktion längre än nästan någon annan synthesizer... Så... legend?
Är verkligen kluven kring Minilogue. Den har ju det allra mesta man vill ha ur en maskin i teorin. Låter den illa? Eller är det så att Minilogue XD gör den obsolete?
One trick ponies.
Jag tror att det många gånger handlar om en kombination av slump och mänsklig psykologi. Säg att någon skriver en tråd om hur fantastisk Alesis Ion är, och några andra hänger på med uppskattande kommentarer. Något halvår senare är det någon som vill sälja en Ion, och en halvstor skara minns att just den maskinen höjdes till skyarna. Medan i realiteten är det som vilken synt som helst, den har sina sweet spots, som passar för vissa men inte för alla. Så börjar just den här maskinen sin vandring bland trådläsarna. Effekten blir ännu större om, inspirerade av den första säljtråden, andra börjar hänga på och sälja sina Ion:s som de först inte trodde det fanns någon större marknad för.
Tre år senare har den stackars Ion:en vandrat färdigt, och den som nu försöker sälja sin Ion möts av isande tystnad bortsett från en gäng glada hurrarop i säljstråden typ "Bra pris. Köööp." och "Jag kan inte fatta att den här inte är såld än.".
Till väldigt stor del måste väl dett väl ändå handla om tillgång.
Titta på listan över mest sålda synthar på reverb.com.
Här finns ju många av de synthar som diskuterats.
Många vill få det till att ”vandringspokalerna” per definition lovar runt men håller tunnt, men jag tror framför allt att de är vanligt förekommande. Många synthar på listan är ju fantastiska!
Sen driver väl också det ständiga inflödet av ”nyheter” folk till större konsumtion jämfört med hur det såg ur förr i tiden.
Fast flera av dessa kanske bara återsäljs en enda gång? Det finns ju massor och då blir ju säljflödet ett annat.
Därmed inte sagt att inte enskilda miniloguer redan haft tio ägare.
Ja, men det var ju det som var min poäng. 😁
OP-1 är ett bra exempel. Fantastisk synt och inspirerande miniworkstation på sitt sätt, men med en hop irriterande begränsningar och saker som är onödigt svåra, som gör at den blir en vandringspokal för många.
1. Passar inte in i arbetssättet eller med kringutrustning (editor/operativsystem/drivrutiner/interface m.m.).
2. Saknar önskvärda funktioner (efterfrågade parametrar eller ljudkvalitet).
3. Säljes för att finansiera andra bättre/viktigare saker.
4. Servicebehov med ej tillgängliga resurser föreligger.
5. Tar för stor plats (nya saker tar mindre plats).
6. Ful, omodern eller luktar konstigt.
Min erfarenhet är att studiodetaljer som luktar konstigt nästan aldrig är fula, men är däremot oftast omoderna. Jag ser nästan olukten som ett kvalitetssigill, och det går ju oftast till sig efter ett tag.This quote is hidden because you are ignoring this member.6. Ful, omodern eller luktar konstigt.
Jag har haft en pjäs som vägrade ge med sig, även efter omfattande behandling med ättika och sandpapper. Det var att riva den gamla fina tolexlådan och bygga en mer modern och ful lådjäkel.
De har Eurorack-format
Behörigheter för att posta
Svara med citat
