Spinner vidare lite från tråden "Har det blivit för lätt att göra musik?" Med just tanken om att bättre verktyg och större tillgänglighet också ger en större bredd och ett mer demokratiskt musikaliskt landskap. Det är både en tanke och en fråga. Som ställer en följd av tankar och frågor....
Det som återkommer är ju som alltid den bakomliggande frågan "Vad är musik?" och om vad kvalitet innebär dels i lyssnandet men också i hantverkandet.
Musik och teknik tycks ju vara en grundläggande symbios... "Techno"..
Lyssnar vi eller kanske förhåller vi oss i dag till "musik" på ett annorlunda sätt än tidigare? ...jag kan ju spontant ropa ut att givetvis är det så... men är det verkligen så på det sätt vi tror..... kanske finns det i alla teknikens möjligheter också en återgång till var och ens nynnande ute bland stugor och stubbar.... där musiken blir något levande....en rörelse som inte bara lyssnas eller verkas som två separata lite torra aspekter utan just levs i den upplevande stunden.....
Buchla sa ju:
"I think that electronic technology offer us the possibility of divorcing ourselves from the necessity of virtuosity, without divorcing ourselves from the possibility of intense and meaningful interaction with our instruments."
Kan det även omfatta andra aspekter eller kanske en helhet i hur vi "lever" musik i dag? Och om en sådan demokratisering där meningsfullhet står i fokus men där virtuositet kanske inte längre är nödvändig ger en kvalitativ försämring och vad försämringen i så fall innebär?
Space out!
Svara med citat
Ursprungligen postat av machinepop
