Tvärflöjtisten är på tunn is och undrar hur det här med blad funkar till blås som nyttjar sådana. Är det som med strängar på gitarrer, att man hittar en typ man gillar eller är något mer rätt än nå't annat? Vad är normalslitare och när byter man?
Tvärflöjtisten är på tunn is och undrar hur det här med blad funkar till blås som nyttjar sådana. Är det som med strängar på gitarrer, att man hittar en typ man gillar eller är något mer rätt än nå't annat? Vad är normalslitare och när byter man?
På tvärflöjtistis själv, men det är väl som med gitarrplektrum - ju tuffare man är, desto hårdare kör man. Fast jag har för mig att det förstås fanns nån toppjazztutare som körde med pyttetunna rör. Lagom är nog rätt bäst för de flesta. Byter gör man när det behövs. Typ när de ser naggade/buckliga/äckliga ut. Hur snabbt det sker beror ju helt på hur mycket man blåser, samt hur äcklig man är...
Det är olika respons i olika tjocklek, och det är som jag fattat det mer en personlig grej vad man klickar med. För min del är kolfiber absolut bäst, mediumtjockt (kör tenorsax och klarinett). Spelar man bara ibland, kanske man inte vill lägga tiden på att få ett trärörblad till perfekt genomfuktning och temperatur. Kolfibern låter minst lika bra och har full spelbarhet från första sekunden. Håller länge gör de också. Och går att tvätta utan problem.
Men det finns garanterat helt andra inställningar man kan ha också
Kolfiber alltså, det lät ju som ett alternativ då jag väl bara kommer att använda den här prylen då och då. Lite nojjig med det där med genomfuktning etc eftersom det i mitt fall är elektronik inblandat och inte enbart mekanik.
Tack för svar båda två!
Kollar nu och just kol heter det kanske inte Jag kör såna här hursomhelst https://www.thomann.de/se/search.htm...rry%20Hartmann
Sugen på att testa kolfiber.
När jag började spela klarinett hade min lärare alltid med en liten kniv och filade på bladet eftersom det var svårt att få ton.
Idag gillar jag inte alls för tunna blad. Blir skrikigt och ihåligt och man kan inte använda lika mycket dynamik när man blåser (tonen spricker när man blåser för hårt).
Du ska ju inte ha röret monterat på instrumentet när du fuktar det... Jo, jag vet att folk salivfuktar på plats, men jag brukade köra rinnande fingerljummet vatten, alltså med röret bortmonterat. Torkar man sen av det lite försiktigt, så läcker det garanterat betydligt mindre fukt från röret än från din mun, när du spelar.This quote is hidden because you are ignoring this member.
Alltså med både sax-rör och klarre-rör brukar jag köra med lite mjukare rör(blad) när jag inte har spelat på ett tag, annars blir man helt slut i munnen direkt och får väldigt lång attack på ljudet. Men när man väl har fått upp lite kondis är det bra att gå upp till något lite hårdare, pga blir stabilare och finare ton (dock kan jag tänka mig att man kan använda tunnare rör om man vill böja tonerna en massa). Det är också lite skillnad på rör från olika märken, t ex så är hårdhet 2 från vandoren mkt hårdare än 2 från rico. Sen finns det väl lite olika former och vinklar etc men det har jag ej koll på. En sak som jag har lärt mig är att det är bra att ha en tre-fyra olika rör i rotation som alla är inspelade (ja man måste spela in rören en stund innan de blir göttiga). Dessutom kan det skilja en massa på rören i samma förpackning pga de är ändå gjorda av trä så de har en viss egen personlighet. Jag brukar fukta mina rör genom att sätta det i munnen medan jag plockar fram resten av instrumentet. Rören är ”slut” antingen när man råkar stöta emot dem med något och det blir som en flisa eller när de börjar kännas ”trötta” dvs ger dålig respons och liksom har dålig stuns i sig (när man spelar).
Tja, tveksam om det är grejen eftersom sensorerna sitter under, men jag ska spana närmare.This quote is hidden because you are ignoring this member.
Med "riktiga" rörblad kan man också med fördel experimentera med att slipa till dem, tälja lite här och där, för att hitta sin perfekta inställning. Gammal jazzpraxis.
Men syntet är bäst
Nu börjar det blad jag hade ge upp och då jag (ju) inte är finsmakande klarinettist i botten, utan tvärflöjtist och vi här snackar om min Anode Sting så tänkte jag det får bli ett så'nt här:
https://www.thomann.de/se/harry_hart...larinet_ms.htm
Det i trä som jag har har hårdhetsgrad 2,5 och då tonen i mitt fall produceras av enbart lufttryck känns det vettigt att testa ett mjukare då jag (ju) har möjligheten för mycket uttryck eftersom bettet kan styra både bend, vibrato och filter. Dessa är dessutom ställbara på synten.
Lokala musikaffärena verkar inte ha plastmodellerna, så det blir nog tysken ändå. Återstår att se om jag villhöver nå't mer först bara...
Tänkte avsluta med att säga att idag kom ett rörblad i "epoxiresin" i lådan från Thomann. Det blev det jag länkade till ovan och det känns som rätt val. Perfekt att det röret var lite smalare än det jag hade också, då det verkar funka bättre med den lite udda sensorn som sitter under rörbladet. Gött också att det är antricitgrått, för det matchar syntetblåset bra. Jag högg ett gäng bitkuddar också, vilket kändes som en bra idé nu också efter speltest.
Tack för hjälp och glada tillrop i tråden!
Så det är fusk på flöjten när det låter så där extra distorserat? Jag menar inte tung-flipper-effekten utan när det verkligen låter distorserat.
Är det i nån speciell låt du menar? Man kan ju avsiktligt ”överblåsa” på exempelvis tvärflöjt för att få skrikigare och mer distlika toner, men var kanske inte det du menade?This quote is hidden because you are ignoring this member.
Man kan tvärflöjta så att man nästan spelar två oktaver samtidigt vilket ger ett karaktäristiskt fusion-fräs. Att "skrika" tonen samtidigt som man blåser den är en vedertagen praxis som också låter skönt stört (=distat ) Men att overdrivea spåret är inte ovanligt det heller.
När jag lägger örat till så är det ju bara ren professionalitet som ligger bakom ljudet jag pratar om. Skicka gärna andra galna flöjtframträdanden.
https://www.youtube.com/watch?v=-q_-4s_dDac
Jag menade nog bara det där tjocka ljudet man får när man blåser hårt och vet vad man gör.
Kolfiberblad i mun ?! Är inte det Nanopartiklar ? Varför inte spruta dem direkt i blodet ?! Oh visst, det behövs ju inte, de är ju så liten att de klarar att gå genom åderväggen och runt i kroppen, helt obehindrat ... Vad de gör i kroppen ? Det är nog ingen som vet än ... vi har ju lite erfarenhet med kemiska reaktioner med kolväten och svavel, eller ? ... Jag frågar min 8-ball ... Outlook not so good ... Shit !
Nåja, det stämmer iallafall på mitt epost programm ;-)
Fiber-reed är bäst. Ingen protest. Oron är obefogad. Fler frågor?
Och visst är det blåset som är fett med tvärflöjten. Spår-dist är högst försumbart.
Du pratar flöjt. Tråden handlar ursprungligen om rörblad.This quote is hidden because you are ignoring this member.
Ah, ja just. Sorry, läste fel. Trodde att det fanns något sätt att spela tvärflöjt med rörblad, fick inte ihop det. Jag kan läsa men ibland så, ja du vetThis quote is hidden because you are ignoring this member.
Lätt hänt ...och nej, inga rörblad i tvärflöjten, även om det säkert finns hybridinstrument därute som jag inte har koll på.
En gång var jag plötsligt en dag urdålig på att spela på tvärflöjten. Konstigt tyckte jag, men det var i början så jag har väl missat nåt. Tänkte jag. MEN: Det hade ramlat ner blad i den visade det sig (libbsticka, som hängde på tork i närheten)
Annars inga blad i flöjten
Det påminner mig om när jag spelade bastuba och tyckte den var lite tung. Ljudet var helt off och det visade sig att jag hade en hund i tubatratten. Inget skämt, det finns små hundar.
Bichon havanais valp, den väger väl nästan 0.5kg Det var ju inte som att jag spelade en halv låt innan upptäckten, men några toner han jag med. Av någon anledning tyckte den om att krypa in där och "gömma" sig.
This quote is hidden because you are ignoring this member.
Vilka blad funkar bäst till en köttflöjt?
Undrar Papi Raul
När han ändå har oss i tråden, undrar han också om det är en 99:a som gjort den här låten:
https://youtu.be/wVTNkJXRQ80
EDIT: Skyll inte på mig, Papi lånade min iPad en stund och då blev det så här
LOL. Jag har tänkt på det uttrycket och det brister lite i vad det förmedlar. Det borde vara mer i stil med "Där försvann en minut av mitt liv på något totalt onödigt, den bortslösade tiden kommer jag aldrig få tillbaka". Uttrycket i sig påpekar ju bara att tid har passerat Jag är lite störigt nördig ibland.This quote is hidden because you are ignoring this member.
Fast försvann är underförstått ”bortslarvad” inte ”passerad” i mitt språkbruk. Jmfr ”tiden går fort när man har roligt”. Då försvinner den inte.
All tid försvinner. Allt dör. Live with it. Vill man säga varje gång man ser den sortens kommentar på tuben
Äsch då, tiden är bara en fjärde dimension som vi behöver lära oss att transportera oss i, som vi gjort med de andra tre.This quote is hidden because you are ignoring this member.
VisdomsordThis quote is hidden because you are ignoring this member.
Har försökt sakta ner tiden i alla fall bara lite grann. Men den envisas med att bara ticka på, tick tack tick tack.
Helt enkelt: Vill man göra en låt i 144bpm, så ska man göra den i 126. Var klicke-trackets herre
På tal om bladblås så skriker jag att jag till slut, efter att ha förmått mig välja tenorsaxen på ett par kulturskolan/kyrkspelningar, har HELA registret till mitt förfogande! Kommer äntligen längst ner, tillräckligt kontrollerat, till det basiga G#.
Intressant va? Känner för att köpa tårta och raketer
antecknar detta och ska leta upp täljkniv snarastThis quote is hidden because you are ignoring this member.
Trä-reeds är rätt billigt för ett paket, så man kan gott experimentera med kniven. FInns några blås-youtubers som instruerar om du är nyfiken. Själv är jag som sagt på team syntet
Angående tunt/tjockt så är det, i mitt tycke, mycket en träningssak. Först och främst vill man kanske lära sig tonerna, och då är det bäst att instrumentet är så lättspelat som möjligt, och det är det med ett tunt, typ 2 / 2,5 / "E". När man känner att ens range börjar bli lite säker, då är det givande att byta upp sig lite. Man kan verkligen göra MER med ett lite tjockare, men det är svårare. Jag gillar lätt
En del syntetreeds låter lite leksak dock. Men hellre det, och ett helt spelbart instrument på en gång Har yamahas egna syntetmärke på klarinetten, och det gör instrumentet så OTROLIGT lättspelat, i hela registret, att det nästan är löjligt. På riktigt. Det blir nästan ett annat instrument. Låter lite barnkalas gör det dock, men det är ändå attityden som räknas