Jag tycker det är för lite kärlek för OB-8 på senaste tiden
Jag hade möjlighet att ha alla OB klassiker sida vid sida. OB-8, OB-Xa och OB-X.
Ryktena är typ av korrekta.
OB-X (1979) ligger närmast ljudet av SEM-familjen. Mest krämiga och mest "vintage". Men bristen på DUAL-läge, brist på master vibrato LFO och ganska långsamma kuvert är det fortfarande kanske inte den ultimata vintage polyn. Men för de mest underbara och krämiga PWM-kuddarna, ja du är i himlen med OB-X.
OB-Xa (1981) har förvånansvärt ett ganska annorlunda ljud, mer edge i nedre midregistret där OB-X är varmare över hela sortimentet, men i midden är OB-Xa verkligen lysande, nästan en ARPish (2600, Odyssey, Solus) mid som jag älskar. DUAL-läget och master vibrato LFO gör det väldigt svårt för mig att bara välja en av OB-X eller OB-xa för en öde ö trip, även om OB-X vinner när det gäller krämiga pads.
OB-8 (1983) gjordes med färre delar inuti jämfört med OB-Xa men Page2 ger dig många extra funktioner! Herr Tom Oberheim sa åtminstone enligt Vintage Synthesizer Book av Mark Vail att auto-tuningalgoritmen var för perfekt i OB-8 och därför saknar den lite vintage värme. Visst kan det vara sant, och även de mjukvarubaserade LFO: erna gjorde något för ljudet, vilket gör att den låter liiiiiiiiiiite "sämre" än OB-Xa. Men du kan på Page 2 detuna röster till varandra (inte att förväxla med att detuna OSC2 till OSC1, det är en grundläggande funktion) och du kan också detuna lower patchen i split och DUAL-läge så jag har inga problem alls att ge OB-8 vintage vibe!
Jag skulle säga att det skulle vara mycket svårt för mig att berätta vilken som är vilken i ett blindtest mellan OB-Xa och OB-8. När jag spelade, ja, jag kunde känna / höra att OB-Xa har något bättre edge men de extra funktionerna i OB-8 skulle återigen göra det väldigt svårt, vilken man ska välja för en desert island resa så sammanfattningsvis ... alla tre är lika bra!
Förresten gjorde jag en spår med OB-8 exklusivt.
https://youtu.be/bKsxnBOl_S0