Det karaktäristiska sitter i kombinationen av "fingrar" (tonspråk, dynamik, attack, vibrato, bends) och det "tekniska" ljudet - gitarr, effekter, förstärkare, effekter.
Giilmore och Hackett har en rätt "vanlig" ton de förvaltar väl med sitt tonspråk. Andra har lätt igenkännbara quirks, t ex Oldfields fårvibrato, Malmstens skalor, Fripps och May's speciella timbre! På gott och ont
Gubbklubb iofs - vilka yngre än 60 utmärker sig?
Metal har säkert sina yngre ikoner, men high-gain-ljudet känns rätt generiskt och sweep-teknik likaså. Mycket rytm, t ex i djent. Fredrik Thorendals (Meshuggah) skalor är ju rätt speciella iofs. Hjältarnas tid är förbi till förmån för det chuggande kollektivet?