Jo på 3.5 bör man vara försiktigare ja... inte hålla på och vicka. Vara noga med att dra exakt rakt ut/in.
Inte hålla på med adapters i onödan för då får man en hävstångseffekt särskilt om man kör med kablar som det vippas på ofta vilket man också bör undvika om det går, tänk på det något.
Men för övrigt , sakerna är till för att användas så skit i detAllt kan lödas i vilket fall så...kör.
Vad jag menade med att model d har 6,3mm kontakter, var att den är billig trots stora kontakter. Det är ju standard USB-kontakt och både 6,3mm och 3,5mm på syntmodulen, vilket är bra för modular och för kompatibiliteten med andra minisyntarUrsprungligen postat av machinepop
This quote is hidden because you are ignoring this member.
MicroUSB för ström och data tycker jag är underbart istället för dedikerade transformatorer som tappas bort eller blandas ihop och då kan råka förstöra en synth i allra värsta fall.
Går ju även utmärkt att driva en sådan synth med ett kompakt batteripack för mobiluppladdning vilket jag gjorde jag med bla. min BS2. Den har å andra sidan USB typ B som är robustare men dessa kablar börjar bli mer sällsynta idag, är det ändå ett bättre alternativ tycker ni?
Sen så finns mycket av samma diskussion i min ett par veckor gamla tråd:
http://www.99musik.se/showthread.php...-synth-ha-2018
Aha, då missuppfattade jag.This quote is hidden because you are ignoring this member.Vad jag menade med att model d har 6,3mm kontakter, var att den är billig trots stora kontakter. Det är ju standard USB-kontakt och både 6,3mm och 3,5mm på syntmodulen, vilket är bra för modular och för kompatibiliteten med andra minisyntar
Jag förstår Behringers designval pga trenden. I min studio däremot är väl 98% av jacken 6,3or så lite irriterande är det. Kenton har jag förlåtit då så många jack måste få plats...
Hur ser hon på flöjtar och andra klassiska monofona akustiska instrument? Och fiol för den delen, som i det närmaste skulle kunna jämföras med en monofon fleroscillatorsynt...This quote is hidden because you are ignoring this member.
Om det kommer flöjter, fioler och klarinetter som är polyfoniska i framtiden är jag säker på att folk kommer älska dom.This quote is hidden because you are ignoring this member.
Det finns redan synthar som är polyfoniska.
Aha. .. Men kan dom låta som TB303?
Om man verkligen kan spela på normalstora tangenter så är barntangenterna ett gissel. Fingersättningen sitter i muskelminnet så det är inte bara att byta till mindre avstånd mellan tonerna. Dessutom är ju antalet oktaver på tok för få för riktigt spelande.
Rattarna är också för små för vuxna fingrar. Eurorack och småsyntarna som trendar nu har helt enkelt för små rattar för min smak.
Sen har jag svårt att se Korgs minisar, Rolands Boutique och Yamahas Reface som seriösa alternativ till sina förebilder. En JP-08 blir liksom aldrig en JP-8 hur gärna man än vill.
Att minitrenden är framgångsrik tror jag framförallt beror på att man riktar sig till en ny generation som dels inte kan G-trigga och dels inte har några förutfattade meningar om hur en synt ska se ut.
Jepp! Fullständigt 100% sant. Nu är det utklarat. Själv har jag stora problem med racksyntar och mjukvara. Jättejobbigt att spela på dess knappar eller med mus och tangentbord.This quote is hidden because you are ignoring this member.
Eller folk som har ont om plats. Alla har ju inte en mancave full med modulärer längs väggarna och Jasper-ställ från golv till tak. Ibland har man bara typ ett skrivbord där man får köra Tetris med prylarna. Då är det fint med småprylar som låter bra.This quote is hidden because you are ignoring this member.
Intressant tråd. I grunden tycker jag det är roligt att man experimenterar med formfaktorn. Allt måste ju inte ha en viss storlek och se ut på ett visst sätt, och det är trevligt med små prylar som låter bra. Att inte en miniklaviatur är gjord med klassiskt skolade pianister som målgrupp lär ju vara rätt uppenbart. Dessutom går det ju att göra välljudande instrument i smått format idag.
Historiskt är det också intressant hur trenderna går. När det begav sig betraktades syntar som DX100, CZ-101, m.m. i min krets som "leksaksvarianter" av "riktiga" syntar. Det var sådana man köpte om man inte hade råd med annat, eller inte visste bättre. (FB-01 ska vi inte ens prata om, men det är ämne för en annan tråd). Acceptansen verkar större nu.
Däremot tycker jag att det blir gränsfall med vissa avvägningar i design som gjorts. För mig prickar Minilogue ganska rätt. Den har användbara kontroller, vettiga kontakter och ett klaviatur som faktiskt är fullt spelbart.
Men sedan börjar det gå fel. Yamaha Reface DX har en idiotisk midi-lösning med en dongel som man kan vara nervös över att tappa bort. Visst, det går att bygga en ny, men det är nog illa att behöva vända upp och ned på huset när man förlagt den.
Roland har gjort en mängd designmissar. Nej, USB-ström är ingen bra idé, det är en styggelse. Inte nog med att kontakten är vek och svår att koppla i, det finns också för många snarlika små USB-kontakter att det ofta blir en arg jakt efter "rätt" kabel. Dessutom har jag märkt att det blir en helt ny problembild med brum med USB-ström.
För att strö salt i såren är USB enda sättet att strömsätta Boutique-prylarna med extern matning. Det innebär att om du inte har tillräckligt med USB-portar som kan mata ström, så får du ta ljudet analogt. Att de sedan designade (den i övrigt briljanta) mixern MX-1 så att bara en av fyra USB-portar kan mata ström och ta ljudet digitalt är helt obegripligt. Har du mer än en Boutique-pryl kan du alltså inte koppla in dem digitalt i mixern!
Slutligen mini-jack. För att ge perspektiv: Rolands MPU-101 MIDI-CV kom med minijack, och det var helt obegripligt (och är det än idag). Att konvertera minijack till annat kräver specialkablar eller vobbliga adaptrar, båda lösningarna skapar belastningar på portarna som jag faktiskt inte tror de håller för. Jag är rätt nojig när jag kopplar i/ur en del av de här prylarna. Roland hade i alla fall metallkontakter på MPU:n, men det finns väl knappt för mini-tele idag?
Så formatet tycker jag är ok, men inte en del av de tekniska lösningar det påtvingar.
Jag funderar på det här med "add-ons"...
De första (well, i stort sett) monosyntarna som kom var tänkta som solokomplement till analoga pianon. Solovox, Clavioline, Ondioline etc var väl alla försedda med minitangenter. Det var rimligt om man skulle spela snabba solon över flera oktaver och samtidigt hålla reda på vänsterhand och fötter på pianot.
Sådana som var tänkta som "egna" instrument hade i allmänhet större tangenter. Så, det fanns en viss logik. Samma sak med övre manualens minikeys på diverse Yamaha- och Casiogejer. Poly - stora tangenter, mono - små...
Därför blir det skumt när man plötsligt förväntas ta ett ackord på ett miniklaviatur som dessutom utger sig för att vara "i stort sett" en kopia av en en gång fullstor polysynt.
Jag är ingen vass keyboardist och jag har inte korvfingrar, men jag lovar, muskelminnet och avstånden sitter i kroppen. Det är inte bara ackorden som blir knas, även menlösa slingor från syntpopens barndom slirar man lätt till bland små svarta och vita tangenter.
+1 x100 😊This quote is hidden because you are ignoring this member.
Nämen, är det som så många gånger tidigare att folk tycker olika? Som det kan bli. Samt tar till diverse argument för att just deras syn på saken är den rätta, och den som inte håller med uppfyller inte <valfritt kriterie> och är då <någon variant av dålig människa>?
Var glad för att det kommer mängder av intressanta saker istället. I alla format! Pluggar, hårdvara, moduler med mera. Stora saker likväl som små. Allt som kommer behöver inte vara riktat till JUST DIG, även om du känner så. Det är inte en personlig skymf om ett företag släpper något som du tycker har "stort utrymme för förbättringar", du är nog bara inte målgruppen.
Tryck på en t-shirt!This quote is hidden because you are ignoring this member.
microQ utan klaviatur kostade över 10k ny! (Betalade 11kkr för min för att vara lite mer exakt.)This quote is hidden because you are ignoring this member.
Små saker består av mindre material än stora. Material är dyrt. Smått blir således i förlängningen tillgängligt för fler, vilket jag tycker är positivt. Samtidigt finns det kvar stora prylar för de som vill ha, så jag har lite svårt att förstå poängen med denna tråd.
En monosynt gör ingen glad.This quote is hidden because you are ignoring this member.Tryck på en t-shirt!
(Det är viktigt att vara tydlig, så ingen livspartner, kollega, barn, förälder eller vän riskerar att missuppfatta det.
Alternativ med ryggtryck; "Tjugo däremot!"
Tänkbara poänger:This quote is hidden because you are ignoring this member.
1. Det var bättre förr
2. Det jag lärde mig som ung är bättre än det dagens unga lär sig
3. Det finns objektiva fakta och alla dessa råkar stämma överens med hur trenderna såg ut på slutet av 70- och det tidiga 80-talet
4. Muskelminnen är permanenta och kan inte ändras
Reface-storleken är perfekt imo. Skulle lätt vilja ha t.ex min ESQ1 i det formatet.
Mvh har en liten studio i köket samt fett att kunna plocka med synthar på jams och gig.
Bra sammanfattat, samt att ibland kan det vara bra att gå utanför sin egen komfortzon och utmana sig själv. Det kan bli bra musikaliska resultat och som bonus kan det ju faktiskt också vara kul att prova på något nyttThis quote is hidden because you are ignoring this member.
Alltså det där med muskelminnet, det kommer ni ju över om ni ger det en chans. Jag har spelat trummor och gitarr, skiftat mellan enorma trumset och små jazzkit, spelat på baritongitarrer, vanliga, gitaleles, ukuleles.
Sen kan det väl finnas andra problem, kvalitet osv. Men jag gillar små produkter. Arturia Keystep är ett lysande exempel. Fan vilken bra. Och +1 på en liten esq-1, jävlar vad skönt det skulle vara
Fick man önska så skulle 'leksakstrenden' kombinerats med någon slags bakplans system. Alltså ett rack (euro-liknande) där syntarna trycks in i ett bakplan. Så man skulle slippa dessa jäkla sladdar.
This quote is hidden because you are ignoring this member.
Lite som KB37, men >=61 fullstora tangenter. Det vore smutt.
Däremot förmodligen helt orealistiskt eftersom många tillverkare förmodligen aldrig skulle foga sig i ngn standard (?)
Trådskaparen skrev: "Jag hoppas detta ska kunna leda till intressanta diskussioner där jag får mer insyn i hur andra ser på detta vare sig delad eller motsatt åsikt"This quote is hidden because you are ignoring this member.
Då är det väl knappast ett problem att deltagarna uttrycker sina åsikter? Och jag upplever inte att någon klankar ner på någon annan.
En pre-patchad modular utan sladdar?This quote is hidden because you are ignoring this member.
This quote is hidden because you are ignoring this member.
Absolut, muskelminnet går att ändra. Men det tar lång tid, och längre ju längre tid man har hållit på.
Jag för min del är inte beredd att lära om för att passa minitangenterna, när majoriteten av mina keys fortfarande är fullstora.
Minitangenter kommer alltid att vara en kompromiss, annars hade man aldrig haft fullstora tangenter från början.
Idén är ju dock inte ny, tänk Clavioline eller Solovox. Och av samma anledning.
Håller också med om de som helt och hållet hänför leksastrenden till priset. Idag när man kan bygga saker smått så blir det en "död kostnad" att bygga stort. På Minimoogens tid så tog verkligen elektroniken hela platsen bakom panelen. Inget hindrar förstås att man bygger stort, med motsvarande tomrum inuti, och det finns ju fullstora syntar idag också, men priset blir därefter, och där kommer nästa grej: i syntens barndom var den dyr men det fanns inte mycket alternativ och man kunde således motivera priset. Idag är hårdvarusyntar en nichemarknad - det mesta som görs i syntväg globalt sett skulle jag tro använder mjukvarusyntar idag. Så den tänkta marknaden är jämfört med andra instrument ganska liten, och att bygga stora, dyra instrument minskar marknaden ytterligare. Så ytterst är det någon slags balans mellan pris och marknadsintresse. Egentligen inget konstigt i en marknadsekonomi, men jag tror att vi hårdvarusyntmänniskor har svårt att inse hur liten minoritet vi faktiskt tillhör.
Jag tänker i sammanhanget t ex på Clavia som startade hela den moderna VA-trenden, men som efter ett tag fick bita i det sura äpplet och inse att det var inte syntar de skulle tjäna storkovan på. Att det trots allt fortfarande kommer syntar från det företaget tror jag beror uteslutande på intresse från vissa personer i ledningen, och inte någon marknadsanalys, annars hade det varit elpianon och orglar för hela slanten. (Fast då har vi glidit ifrån leksakstrenden - om man inte tycker att en synt med hela frontpanelen hoptryckt på ena sidan panelen och ett ovägt 4-oktaversklaviatur känns lite leksaksmässigt anno 2018).
Små syntar är gulliga och tilltalar köpare.
Det säljer.
Personligen är jag så taskig att spela live så små eller stora gör ingen skillnad.
Plåtat vid ett besök på Den Stora Amerikanska Leksakskedjan idag:
(Inte riktigt vad trådskaparen avsåg, men ändå...)
Behörigheter för att posta
Svara med citat
