Jarre har släppt en hyfsad drös plattor, men bortsett från om man inte kan acceptera något efter 1978 eller nyligen upptäckt honom och backar sig tillbaka genom katalogen.
Hur står sig Jarre när det handlar om mix? Mastring?
Blivit bättre och bättre? Eller kanske mer slätstruket?
Apropå slätstruket, nu blir det nymalet finkaffe!
Min oproffsiga input är att jag uppfattar det som mycket välmixat och radiovänligt. Ska erkänna att jag inte lyssnat på något med någon slags analytisk nyfikenhet efter chronologie (1993-94, tror jag?).
Det är väl tusen gånger enklare att mixa instrumental musik utan sång än med sång?
På Electronica albumen där det är sång med på många av spåren tycker jag resultatet är varierande.
Men så klart är det ett svårt projekt med så många artister inblandande (och sett till resultatet så tycker jag det är Jarres höjdpunkt sen klassikerna).
Oxygene var ju en referensskiva under hela 80-talet imo.
Frassarna har alltid haft hög ambitionsnivå när det kommer till ljudteknik.
De har fortfarande prestige-utbildningar som diplomerar folk till detta yrke, och de som är yrkesverksamma har långt mycket högre status, och lön, om de är diplomerade ljudtekniker.
Inte för att jag är nått proffs på mixning/mastring men jag kan inte låta bli att kommentera:
Om vi pratar Oxygene, Equinoxe, Magnetic Fields, Zoolook, Rendez-Vous och Oxygene 7-13 så tycker jag att överlag är det toppkvalitet, bra mix som lyfter fram arrangemanget. Mästerligt. Men en sak tycker jag inte riktigt håller idag. Han har en förkärlek att köra LCR (left/center/right), hård-panorerat mao. Och ofta kombinerat med ett tape delay i andra kanalen. Ofta inte mycket där emellan. Och då de första plattorna inte har ofta mer än 7, 8 spår så kan det bli lite glest i stereofältet. Det bättrar sig för varje platta med fler spår och tätare arrangemang men LCR + tape delay i andra kanalen består. Det blir lite one-trick pony. Och när lyssningen är mestadels i lurar idag så funkar det inte lika bra som i högtalare. Sedan finns det undantag. Diva på Zoolook tex där Laurie Anderson dyker upp med sitt alien-prat lite här och var - magiskt.
Nu är JMJ inte ensam om att köra LCR mixar (det var väldigt vanligt på 70-talet) och det funkar fortfarande hur bra som helst om man heter Chris Lord-Alge tex.
Jean-Michel mixar inte sina plattor själv: Oxygene, Equinoxe (Jean-Pierre Janiaud), MF (Jean-Pierre Janiaud & JMJ) och Zoolook (David Lord). Oxygene 7-13 (Rene Ameline & JMJ).
Senast redigerat av Steelberry den 2021-03-18 klockan 00:17.
Ursprungligen postat av Steelberry
This quote is hidden because you are ignoring this member.
I gott sällskap med många andra...
http://www.gangrecordingstudio.com/projects/
Inte för att jag har så bra koll på fransk musik men jag har några plattor som långt in på 70-talet dränker sången i nån echo chamber. Sånt man hörde UK och Svenskar gjorde på 60-talet men drog ner aux send på reverbet under början av 70-talet. Jag vet inte om man kan generalisera min spaning eller om jag bara har några dåliga exempel. Iof inte ljudteknik utan estetik.This quote is hidden because you are ignoring this member.
This quote is hidden because you are ignoring this member.
Om det har jag inte någon aning.
Men rent yrkesmässigt är det mycket prestige, och med tanke på var JM kommer ifrån har jag svårt att se att det hade varit möjligt att kompromissa mix/mastring på hans utgivningar
Ja prestige med examen och diplom är det verkligen - i alla yrkeskategorier i Frankrike, men även i många andra länder på kontinenten. En helt annan betydelse än i Sverige.This quote is hidden because you are ignoring this member.
Här är en kul artikel om inspelningen av Oxygene. Den kanske har varit uppe tidigare...
https://www.theguardian.com/music/20...9MgnZ-MV-jt2no
Behörigheter för att posta
Svara med citat