Ramlade över den här idag. Tycker det är en lustig och lätt hissnande tanke att Sveriges samlade proggelit 1976 åkte Sverige runt med sina familjer, reste cirkustält och berättade arbetarklassens historia om dagarna, festade och knullade runt om nätterna, och släpade med sig en Polymoog värd 60.000:- (som då var motsvarande 290.000:-) för en sådan här stråkpad.
https://youtu.be/tiCxcWTA-dU
Inget konstigt med det, dom hyrde den nog för en rimlig peng. PA:t lär ha kostat mycket mer. Sen hade ju en del musiker i proggrörelsen kontakter med importörer av musikinstrument. Greg Fitzpatrick som varit viktig inom progg-rörelsen blev ju själv sedan en tungviktare som importör av många idag klassiska syntar och trummaskiner m.m.
https://youtu.be/P0SYq6gtyRk
Förklarar ju varför låten är så fläskig. Vi har betalat tusenden...
Så kanske det var. Tycker ändå det är lustigt att föreställa sig snacket före, hur musikerna med Bernt Andersson i spetsen på stormötet (för det var väl så det funkade antar jag) övertalar Sven Wollter, Per Eggers, Eva Ramaeus, Björn Granath och de andra hur mycket de behöver just en Polymoog för att få till den där episka kanonrökskänslan i ljudbilden och att jo, det måste få kosta så mycket. "Men Bernt, kan du inte ordna det där med ditt överstyrda orgelpiano genom den där roterande högtalaren du har? Vi skulle kunna hyra två lastbilar till för dom pengarna, eller en heltidsanställd dagisfröken åt barnen". "Nej! Det går inte att göra utan en Polymoog!"Ursprungligen postat av El Toro
This quote is hidden because you are ignoring this member.
“Röda armén snålar väl inte på kalasjnikov?”
Tror inte det funkade så musikerna fick nog bestämma helt själv vilka instrument de skulle spela på och hur instrumenten införskaffats lånats eller hyrts.This quote is hidden because you are ignoring this member.
Behörigheter för att posta
Svara med citat