De har stått på ruinens brant länge med vacklande kvalité, tråkigt att det behövde bli så.
De kan ju köpa upp lite fler företag som de lägger på is.
Påväg att ge upp är de väl inte? Låter snarare bara som att de kommer röra om lite i grytan igen.
“Some type of restructuring will be necessary,” Cassidy told the Post. “The core business is a very stable business, and a sustainable one. But you have a balance sheet problem and an operational problem.”
...den andra analytikern var inte lika optimistisk dock...Ursprungligen postat av Katzenjammer
This quote is hidden because you are ignoring this member.
Nya lågprismodellen kanske blir en Les Uli
Deras uppköp har ju varit någat av ett stående skämt. Eller är det något som gått bra?
Fortsätt göra sjyssta gitarrer istället, tillväxt till varje pris kommer kännas helt ute snart ändå...
Absolut ingen risk att Gibson går i konkurs däremot så kanske de får nya delägare.
Tror de kört bredvid varandra i 60 år ish... såg nån bas som var jubileumsgrej idag. Dock så har de kört Epiphone som budgetmärke som sedan även Gibson blivit med sina Studio modeller och några M-modeller förra året. Dock så har kvalitén blivit lidande då de envisas med att tillverka billiga saker fast i Usa där Fender kört Japan och Mexico i många år.This quote is hidden because you are ignoring this member.
Jag hoppas dom dumpar allt skit och bara satsar på att göra lite dyrare men bra instrument och skippar lågprissegmentet helt.
Det är lätt att slänga sig med förenklingar... "lite dyrare" är ju relativt, tänker du på priserna runt 70.000:- eller 20.000:- ? Vad ska en bra gitarr kosta är väl frågan. Hur många köper instrument från "ny-fast-äkta-vintage-ändå"-spåret? Måste de vara så dyra?
Lär inte hända snarare så kommer de producera och sälja mer lågprisintrument och ta fighten mot Fender. Om Gibson bara skulle satsa på dyra instrument så kommer deras omsättning krympa och de skulle troligen snabbt bli uppköpta.This quote is hidden because you are ignoring this member.
Jag tänker att om de håller deras lägsta klass vid studio-serien med USA-tillverkning och sköter resten med M-serien osv utomlands så kanske de kan hålla kvalitén rimlig, nu är vissa Epiphone långt bättre än de billigaste Gibson.. det känns fel.
Fender har ju Squier som lågprismärke och håller Mexico-serien vid en bra lägsta nivå tycker jag.
Min absolut bästa Gibson-gitarr jag haft och/eller spelat på är en Sonex 160 från 81, det är en lågpris-serie tillverkad av komposit... billig och fantastikt.
Kollat på en del gitarr-klipp på tuben och rent generellt verkar många tycka illa om kvaliten på Gibson.
Antar att det finns någon pris vs. vad man får issue.
Låter som att de borde köra lågpris Epiphone och premium Gibson.
Eftersom de äger båda kan man ju låta det dyra gå med mindre vinst om Epi väger upp det. Verkar tokigt att överlappa varandra.
...blev rädd när jag läste rubriken.
This quote is hidden because you are ignoring this member....blev rädd när jag läste rubriken.
Läste fel- läste Gibbons och blev på riktigt ledsen. Men vafan, ännu en riskkapitaliststyrd misshandlad amerikansk tillverkare.
Senast redigerat av Frengus den 2018-02-19 klockan 19:34.
Nothing personal. It's stricktly business!This quote is hidden because you are ignoring this member....blev rädd när jag läste rubriken.
Tycker absolut någon kunde köpa upp dem och enbart sikta in sig på mellan- och högkvalitetssegmentet – typ PRS minus SE.
Sen vore det naturligtvis skoj om Gibson tog samma väg som Moog och blev arbetarägt – Heritage har ju lite visat vägen där.
Om Gibson skulle bli uppköpt igen så skulle de nya ägarna troligen satsa ännu mer på lågprisgitarrer och försöka tjäna ännu mer pengar på merch. Gibson säljer nog redan så många mellan och högkvalitetsgitarrer de kan, tror det är svårt för dom att öka den försäljningen markant.This quote is hidden because you are ignoring this member.
Jag tror iofs att världen är ganska mättat på gitarrer, man kan köpa en SG standard och ha den livet ut om man inte giggar mycket och behöver två. Man har råd med en LP och en SG idag om man får på studio serien.
Jämfört med moog, så är Gibson som gitarrtillverkare är för stort för sådana initiativ - det behövs mycket kapital för att hållas igång. Heritage är en väldigt liten tillverkare och har tidvis inte varit speciellt välskött affärsmässigt (höll på att gå i konkurs innan en affärsman styrde upp verksamheten).This quote is hidden because you are ignoring this member.
Å andra sidan tror jag att det är initiativ som Heritage som kan hålla liv i gitarrtraditionerna när de stora volymerna försvinner allt mer.
Jag tror Gibson säljer fler gitarrer än någonsin, blir kul att se om det gnälls på kopior snart.. Fender har överlevt trots att deras modeller är standard och plagieras hejvilt.
Tror jag med. Utbudet är ju helt makalöst, det räcker med att kolla lite på Thomann och sortera på dyrast först och det väller fram gitarrer värre än tulpanlökar.This quote is hidden because you are ignoring this member.
Stod lite om det också här en bit ner...
http://www.independent.co.uk/news/bu...-a8217886.html
”The Washington Post last year attributed the fall in electric guitar sales to rock music simply getting stale and to there being too few new faces on the scene.
“What we need is guitar heroes,” George Gruhn, a Nashville guitar dealer told the paper at the time.”
Ja, det är lite det jag menar.This quote is hidden because you are ignoring this member.
Ja, det är nog tyvärr en trolig utveckling, men jag säger bara vad jag tycker vore bra. De fixar uppenbarligen inte att vara på en nivå där ägarna förväntar sig en viss marknadsandel globalt. Bättre då att bli smalare och vassare, och ändå fortsätta vara relativt stora sett till omsättning och brand awareness. Ta fasta på det bra i den långa traditionen, låta en Les Paul vara nåt man sparar och jobbar ihop till istället för att försöka tillhandahålla varianter i alla prisklasser. Och för allt i världen sluta värk fram fåniga "innovationer".This quote is hidden because you are ignoring this member.
Gibson har alltid varit tradition där Fender varit innovation, tycker folk att limmad hals och vinklad headstock är en bra design så köper folk det.. Jag tror dom sköt sig i foten då dom höjde volymerna och sänkte kvalitén utan att ringa Uli som uppenbarligen är en bättre producent av musikprytlar.
Jag har två Gibson-instrument... en Gitarr och en Bas... båda är från 81 eller äldre, den ena high-end och den andra från deras budget-serie.. men dom låter och spelar som inga andra Gibsons jag testat som är tillverkade under min livstid...
Jag tycker personligen att Fender är enastående på att forma sig efter marknaden, deras Squier är bättre än Gibsons Studio instrument som kostar cirka det dubbla.... i min bok... Säkert mycket pga att Fender anpassade sin tillverkning för väldigt länge sedan och hela tiden designat bra instrument som är enklare att tillverka än Gibson som håller fast vid sin tradition.
[gubbanalys]
Gibson storhetstid låg mycket i 70-talets gitarrdominerade hårdrockstradition - men på 80-talet började "alla" spela Strator och Teles, även inbitna LesPaulare, då det tunnare ljudet passade bättre i komplexa arrangemang. När metallen slog igenom kom Gibson i konkurrens med boutiqe-märken och Ibanez, som förstod att produktutveckla. Gubbsons (freudian slip) nischer är allt mer avsmalnande, emedan Fender är fortsatt rätt trygga med sitt mer universella sound, samtidigt som det gjort det tillgängligt med Squire, etc
[/gubbanalys]
Vad säger enapa, m.fl. i ämnet?
Jag var tvungen att sälja min Les Paul Studio från '92 pga orsaker, men den var fan bra. Det var en vända där i början av 1990-talet som de inte släppte igenom måndagsexemplar även av budgetmodellerna.This quote is hidden because you are ignoring this member.
Lägger Gibson sig med mage upp (vilket på något sätt osannolikt; det varumärket är så starkt så bolaget lär rekonstrueras) får vi skapa en hyllningstråd med bilder på våra kärlekar
En bra Gibson är verkligen magiskt, men en ok Fender är magisk. Gibson hänger fast i placebo att en gitarr med limmad hals och vinklad headstock med fel vinkel på strängarna skulle vara överlägsen en gitarr med korrekt strängföring och en enklare tillverkning ska ha mer sustain.
Min Gibson i plast har mer sustain än normala gibsons trots skruvad hals, mahogny är inte det enda virket i världen. En bas i ask från Fendee har alltid mer ton än Gibsons basar.
Fast det är han ju inte. Behringer har inte producerat något i närheten av Gibsons bättre instrument. Tvivlar dessutom på att Behringer skulle existera idag utan stöd från Kina. Även Behringer har köpt många problemföretag utan att lyckas vända deras utveckling.This quote is hidden because you are ignoring this member.
Exakt så, ämnade även jag skriva motsvarande analys.This quote is hidden because you are ignoring this member.
hahaThis quote is hidden because you are ignoring this member....den andra analytikern var inte lika optimistisk dock...
Nya lågprismodellen kanske blir en Les Uli
Instämmer. Åtminstone Les Paul är ju utpräglad rockgitarr. Min SG är rätt spinkig faktiskt, men skiljer mycket mellan modeller där.This quote is hidden because you are ignoring this member.
Dom har ju jazzburkarna också, men även dom är rätt yviga.
Den nischen dom har ger ju också att en äldre begagnad LP alltid kommer ha högre status än en ny, oavsett hur välbyggd den nya är (jfr Moog). Det är väl egentligen bara inom teknisk metal man värdesätter nya gitarrer får jag för mig.
Gibson har ju även innan Sonex-serien gjort flera försök på lågprisinstrument Tex Marauder och Melody Maker, samt även något märke som heter Kalamazoo som jag tror de gjorde billiga instrument.
Jag tror att just deras Achilleshäl är att deras äldre instrument åldras men sån fantastisk charm och ligger så högt i pris, jag köper hellre en gammal Melody Maker för 15lök än en sprillans LP.
Jag tror även att Ripper/Grabber var ganska billiga på sin tid, det är otroligt tuffa basar som jag har intention av att lägga vantarna på nångång.
Kommer aldrig glömma, jag var runt 15 bast, vi hängde i en replokal och fick testa en av de äldre boysens Gibson LP genom en Marshall 4x12,--> 1 min senare var man i himlen.
Med Gubbson-bashandet i åtanke - Jag är nog inbiten humbuckare - höll på att falla i Candy Apple Red Strata-träsket för ett antal år sedan (verkar obligatoriskt i någon slags gitarristernas 40-50-årskris). Är bekvämare med en SG än en LP. Den senare är lite acquired taste IMHO. Men det är "finare" Ibanez RG som jag nästan alltid limmar bäst med och har nog den jämnaste kvaliteten av alla serietillverkade, Fender inkluderat. Det vore en dröm om de tog över produktionen...
Hört att det varit sviktande kvalité på Gibson guror på senaste tiden, så något sådant vore ju att föredra. Men kan nog hända att enorma Mahogny kroppar och exotiska träslag kommer bli något som tillhör det förflutna i framtiden. Komposit Gibson here we go hahaThis quote is hidden because you are ignoring this member.Men det är "finare" Ibanez RG som jag nästan alltid limmar bäst med och har nog den jämnaste kvaliteten av alla serietillverkade, Fender inkluderat. Det vore en dröm om de tog över produktionen...
Var det inte Ibanez som gjorde kopier på Gubben och blev stämda? Dom ska tydligen vara jävligt bra.
http://www.premierguitar.com/article...ul_Custom_CopyThis quote is hidden because you are ignoring this member.
Jag är övertygad om att den sviktande kvaliteten har stor betydelse, jag har testat sprillans Gibson-brandade gitarrer som Cort aldrig skulle haft mage att släppa. Samtidigt har man famlat med LP-modellerna och försökt produktutveckla på diverse sätt som inte gått hem.
Jag tycker Fender dels har varit bättre på att segmentera olika pris/kvalitetsnivåer, utan att sänka varumärkets rykte (fast med Highway One var de farligt ute) och dels varit bättre på att balansera vintagekoppling med försiktiga uppdateringar. Vill man ha en LP, så är det nog för att man drömmer om en 59 burst, inte för att man vill ha robot tuning liksom...
Ha ha ha, Gubbson...
Så onödigt att de "nyligen" köpte upp Cakewalk för att sen lägga ner det.
Ursäkta en amatör men DX7 är väl en analog och Ensoniq gör väl sequencers?
Eller rättare sagt... LP är Les Paul, sedan är RG och SG ... riktigt go, sjukt go?
Min 1996 Les Paul studio med P90 mickar är den mest välbyggda gitarr jag någonsin spelat på, den känns bara "rätt"
Lika bra sustain som min Telecaster, vilket är en utmaning..
I övrigt så har jag märkt dåligt putsade band på nyare Gibsons, inte bra.
Samt spelat på en del "döda" traditionals mm.
Hade en 2006 Les Paul Standard som det inte var något fel på alls dock, men inte som min 1996:a..
"Gubbson" stämmer ju rätt bra för övrigt, aldrig gillat Gibson, men kan vara nice ibland att ha en riktigt bra klassisk gitarr för blues mm....men nä, inte spelat så mycket på den hittils, för gubbig att ha på scen dessutom
Senast redigerat av theVOID den 2018-02-20 klockan 13:28.
Intressant är ju att i och med att elgitarrer har ett mycket längre liv än t ex syntar, och elektroniken är så enkel i jämförelse, så borde minskat intresse leda till prisfall på begagnat under ganska lång tid, innan minskad nyproduktion möjligen drar upp det igen.This quote is hidden because you are ignoring this member.
Det sker redan, många vintagegitarrer faller i pris rejält, förutom det allra dyraste segmentet.This quote is hidden because you are ignoring this member.
Jag har köpt gitarrer för 30000 beg. Som nu gått ner med över 30% på begmarknanden trots att de är gjorda på 60 talet. Lär ju dock ändras om 10-20 år eller så, så det är lika bra att behålla.
Glöm att göra musik på en datamaskin, nu ska man göra musik på en Ableton!“Music is music,” he says. “These guys are all musical heroes, whatever cool instrument they play. And today, they’re gravitating toward programming beats on an Ableton.
Någon dag ska jag ha råd med en äkta Ableton...
Ja hela "gitarrhjälte" grejen känns ju långt ifrån att vara i linje med dagens utveckling, inte heller bandet som koncept är särskilt mycket i synk med nutiden.
Iaf i mainstream spåret/listmusiken.
Vilka tonåringar kan identifiera sig med samtida gitarrister.
Finns det samtida giarrister med ålder iaf i närheten av deras egna?
Jag tror det vänder. Det jag känt på sistone är att "flera stycken som spelar / jammar tillsammans" och spelar in livetagningar är på gång att bli grejjen. Som setts på youtube.This quote is hidden because you are ignoring this member.
Kanske för att folk är sugna på autenticitet. Så i den linjen blir talang och instrumentkänsla viktigt.
Finns gott om band, såväl som en och annan yngre gitarrhjälte... Men sådant hamnar långt bak i bussen, som en perifer kultur, likt "jazz". På 50- och början på 60-talet ville alla spela saxofon... De som inte rökte/silade bort hälsan fortsatte som gamla gubbar in på 80-90-talet. Nu är det 60-70-talshjältarna som spelar för sina några år yngre fans, lite som tribute-band till sig själva. Men de rekryterar inte yngre mer än i periferin av mainstream. Men å andra sidan har det tillkommit och frodas subkulturer på ett aldrig tidigare skådat sätt tack vare internet. Men det är inget att försörja sig på... För "gitarrens" del - finns mängder av subgenrer av metal, där de största banden kånkar runt jordklotet och spelar inför totalt hängivna fans - kanske 300 max 400 betalande per ställe. Merchandise och löjligt överprissatta samlarvinyler är en viktig del av ekonomin... Men det finns så oerhört mycket bra material om man hittar sin egen nisch. Jag har själv lagt helt fokus på sådant och tillika inom vad jag själv kan bidra med. Ens återstående tid är för värdefull för att gnälla på mainstream och böka runt i skit
Absolut, och visst finns det "nya" gitarrhjältar som Joe Bonamassa och Guthrie Govan tex.
Men hur många här förutom du och jag Hasse, och ngra till, känner till dem?
Jag läser ju Guitarist regelbundet och visst finns det en stor scen för tex jazz och blues och progressiva stilar mm, med flera yngre stjärnskott, av båda kön.
Men visst har gitarren gått från att vara på TV i alla musikaliska sammanhang till att inte stå i centrum längre?
Sångaren är mer inne än någonsin känner jag dock, stort fokus på den ensamma sångaren/sångerskan, som under andra perioder i popens historia.
99musik är ju sin egen lilla nischade subkultur
Idolprogram, X-factors etc och senare melodifestivaler är ju verkligen artist-fokuserade. Det har kommit fram en hel del bra artister, men med få undantag matas de med skit av "managerna".
Lite snack om Gibson:
https://youtu.be/9_Xi9GQ48iY
Lite lång tid för att säga några ganska uppenbara saker, men intressant. Men när de pratar om att börja med längre halsskala, njaaa... Visst får man vissa problem med den korta skalan, men ett av huvudskälen till att jag, som egentligen är en Fender-snubbe, har en LP är skalan. Fenders korta skala är ju ännu kortare och för mig lite för kort. Snarare än en LP med längre skala, så drömmer jag om en Fender med LP-skala. (Detta är ju utanför ämnet, men nu när jag tänker på det, visst har Fender i modern tid släppt nån enstaka modell med halsskala i närheten av Gibsons?)
För jävla intressant.This quote is hidden because you are ignoring this member.
Gibson verkar ju ha sämre ledning än Avid...
Den här var upplysande kring varför de har så stora ekonomiska problem. Det handlar alltså om lån till uppköp som inte gett den avkastning de borde ha för att det ska vara rimligt att låna till att börja med.
Jag fattar grejen med att hitta nya intäktskällor och affärsområden när man ser att ens egen kärnverksamhet inte kommer att bära sig på sikt. Jag sysslar med tryckt media nämligen.
Men att försöka gå från gitarrtillverkare med världsrykte till nåt slags underhållningskoncern, genom att köpa upp lite olika företag i hemelektronikbranschen, är dömt att misslyckas. Det vore egentligen rimligare om någon som redan är en underhållningskoncern i så fall köper upp Gibson, skalar bort dödköttet och behåller det som faktiskt säljer. Fokusera på tradition, låt bli alla tramsiga nymodigheter, se till att ha kvalitetsprodukter på olika prisnivåer.
https://youtu.be/apQ9SO7uF60
Behörigheter för att posta
Svara med citat
