Tänkte dela med mig av några tankar som jag haft på senare tid vad gäller "sväng".. Det kanske är självklarheter för andra, men är en insikt som jag delvis har saknat.
Bakgrund... På senare tid så har det uppdagats för mig att nästan allt som är medryckande vad gäller musik har med kontrast att göra. En bra refräng har t ex den perfekta kontrasten gentemot versen vad gäller: vilka ackord som ingår, hur långa melodifraserna är, hur snabbt ackordsbytena sker, huruvida melodin börjar före på eller efter taktens etta, huruvida melodin har många eller få "stora hopp" jämfört med vers, huruvida fraserna rör sig uppåt eller nedåt m.m m.m.
Insikten om kontrast kan även tillämpas på rytm, tror jag. Först och främst handlar det om kontrast och förändringar hos den egenskap som brukar kallas "subdivision" (="gridets" upplösning). Min teori är att riktigt bra sväng har den perfekta avvägningen och variationen mellan "långsam taktfasthet" och intermittent högre subdivision som "retar" hjärnan och kontrastrerar den grundläggande takten.
Konkreta exempel som skapar dylik kontrast är ghost snare rolls, ofta med ordentligt högre subdivision. Eller den klassiska kicken som placerats offbeat.
TL;DR. keep it simple. Utgå från en enkel rytm och retas sedan med "småsaker" som ligger utanför det enkla gridet. Försök inte göra varenda slag och not funkig - då förloras den kontrast som gör att det svänger.
Svara med citat
Ursprungligen postat av hasse_fx
