Jag har slängt midiinterfacen i sjön mer eller mindre.
Eller inte.
Men midi använder jag nu nästan enbart för att nå rackmoduler.
När jag spelar in syntar så kör jag live audio in på spåret direkt. Jag är intresserad av att höra från andra som gör samma sak. Jag kör ibland men allt mer sällan med audio-kvantisering. Oftast stör det flowet och svänget eftersom jag inte kör med raka sextondelar utan bryter upp till swing eller trioler för att få saker att låta roligare.
Jag fattar inte att många här fortfarande är så inne i miditänket, audio är så otroligt mycket mer spännande att leka med.
Det forcerar också fram något mycket positivt: Att foka mer på spelandet.
Kanske är det en trestegsraket bort från Atari-årens rigorösa pianorulle-petande. För min del iaf.
Börja med mitten av 90-talet och influeras av Massive Attack; ta bort all kvantisering och kör bara midi som ett nödvändigt ont.
Sedan kommer steg 2 - audio mer och mer in i bilden, börja printa midispåren till ljudspår. Cirka 1998 - 2000.
Tredje steget: Skit i midi helt å bara kör in det direkt. Plötsligt är man verkligen fri att göra sånt "inga" syntar klarar. Man kan strunta i 80-talets stora behov: Multitimbralitet. Nu är alla instrument det i och med att man bara addar fler spår och byter ljud hejvilt. Varför inte göra basgången i tre delar, med tre olika ljud. På samma spår.
Tänker ibland att det kanske vore vettigt att koppla allt midi, men sen slår det mig. Varför då? Helt onödigt.
Fram för mer syntproduktioner utan midi och utan sequencer.
Våga audio!!!