Köpte ju en EPS 16+ igen i veckan, 1990 års mest förbluffande sampler.
DÅ: ungefär halva priset av Akai S1000 som låg på cirka 40.000:-.
NU: ligger bägge och skvalpar runt tusenlappen.
Min första inbyttes mot ett helt billass med syntar ungefär, sedan körde jag ett tag nästan enbart denna plus Atari. Det började kring 1993.
VIVA EL ENSONIQUE!
Hittat i diskettsam(p)lingarna: En gammal låt kallad Sad Tuesday från 1994. På denna disk låg hela låten inklusive alla ljud. Brukade ibland överföra hela cubasearret in i 16+ sequencer.
På den tiden kunde jag inte sequencern i Ensoniq'en, det lärde jag mig långt långt senare, en vecka i Årsta 2012 närmare bestämt. (Med en ASR som sedemera rasade, har haft enormt mkt hårdvarufel på gamla Ensoniqprylar, må denna nu klara sig!)
Åsså ba.
21 år senare laddar jag in samma disk och blir superinspirerad.
3,5"-disketterna är fasen långt mer pålitliga än alla hårddiskar man kraschat under årens lopp.
Nu skapade jag tre nya sequences på samma ljudbank å lekte med lite väldigt lösa remixidéer.
Sparade ner det på samma diskett! Livin' on the edge!
Ensoniq kunde det där med gränssnitt. Fem minuter efter pauser på x antal år och knapptryckningarna sitter där i märgen minsann, vips hade man kvantat tracket å tryckt okej och Keep New? Yes!
Sen stod jag å jammade i flera timmar denna natt, bytte sequences on the fly och lirade on top & kom på en massa nya 'licks' på en halvfärdig låt påbörjad '94.
Tänk att ljuddata och sekvensdata på totalt < 720 kilobyte kan underhålla så länge.
Ganska häftig upplevelse.
(Kanske youtube'ar en sån här session framöver då, tack för pepp Kroffe!)