Klassikern av alla vintage klassiker, Minimoog Model D betingar idag ett värde överstigande både Prophet 5 Rev3 och Oberheim OB-Xa och om det är rimligt låter jag vara osagt men en sak är säker , inte många andra analog synthar låter lika bra om man jämför en röst mot en röst.
Ren och skär ljudkvalité. Extremt snärtiga enveloper och oscillatorerna har botten fläsk , mid fräs och diskant topp som får vaxpropparna att smälta till lenaste hjortronsylt. I princip helt brusfri är den också , fina komponenter på 70 talet ! Kör man ett resonance svep ner i källar registret tappar den dock volym ganska rejält därnere och då åker ju bruset upp i förhållande till signal.
Mitt ex har serienummer 4xxx vilket innebär det tidigare oscillator bordet som då har sämre tuning stabilitet men lär låta aningens fläskigare. Jag har aldrig ägt en Minimoog tidigare , förutom en Voyager RME och kan således inte jämföra olika revisioner men bra låter den.
Jämfört med Voyager RME så är det mer fräs i diskanten på Model D men jag trodde faktiskt det skulle vara större skillnad överlag i ärlighetens namn . Voyagern har även en något mer metallsik klang i oscillatorerna men det är marginellt.
Minimoogen kan nog de flesta ganska bra och det är egentligen en väldigt basic synthesizer dock med 3 oscillatorer , men 1 oscillator går åt som modulations källa när man vill modulera med annat än vitt eller rosa brus. Varsin filter och volym envelope som saknar release ratt men genom att trycka på en switch till vänster om keyboardet så blir release tiden värdet på decay ratten vilket jag tycker är väldigt användbart när man lirar melodier som man vill skall vara lite legato men ändå med ny attackfas på varje anslag.
Jag har som sagt det tidiga OSC bordet och visst , oktav scalingen diffar lite från dag till dag faktiskt men genom att jag MIDI styr från en Kenton Pro Solo mk2 så kalibrerar man scalingen på Kenton burken. Minimoogen behöver drygt 1 timme på sig att hamna i arbets pitch , vilket även min Voyager RME behövde också f.ö men sedan är den helt stabil i pitch.
CV in fungerar lite annorlunda på Minimoogen än normalt ( vad jag är van i allafall ) genom att den adderar CV in till befintlig spänning från klaviaturen så lirar man lite direkt på klaviaturen och sedan från MIDI klaviaturen så får man sig en överraskning pitchmässigt , så det gäller att man nollställer keyboard spänningen genom att spela på nedersta F tangenten innan man gör en MIDI tagning , då är man även säker på att inte den har sjunkit i pitch också , den laddar ur på något sätt som jag inte kan gå in på djupare , men tryck på F tangenten så blir det bra
Jag saknar definitivt pulsewidth modulation på Minimoogen , nu är det pulsevåg i 3 fasta bredder som är bättre än inga alternativ alls men programmeringsmässigt är den ganska begränsad men ljudmässigt är den nästan oändlig trots allt. Genom att köra overdrive tricket med low output till external in kan man få den att dista finfint internt. Genom att modulera på hörbara frekvenser så att säga så kan man få riktigt crunchiga FM ljud för cymbaler tex.
Helt klart en av de gedignaste syntharna ljudkvalitémässigt men jag tycker det är insane att en monosynth betingar ett så högt pris , den är ju dessutom inte modulär på en fläck och inte heller speciellt ovanlig så då återstår det väl bara att den har ljudet med stort L och det är ju det som räknas
https://youtu.be/DeBttwxhKFc
Svara med citat
Ursprungligen postat av gumse
