Vad är det som gör att ni gillar dessa? Måste bara veta för jag förstår det verkligen inte trots massor av försök. I alla forum där trådar dyker upp om dessa så hyllas de som gudar. I mina öron låter de som en billig och hemsk version av DJ Shadow utan rytm. Upplys mig kring deras storhet.
Senast redigerat av Technosphere den 2014-01-18 klockan 23:40.
Det är ju mysig loungemusik. Lite tonal svaj får det att låta mer levande samtidigt som tvåtonsakorden bär en naturlig, spöklik tomhet. Fast i stort håller jag med dig. De har i och för sig ett eget sound men det soundet tröttande jag något på 1999 så nu ligger de i meh-högen.
Det är något ganska speciellt med boards of canada - deras sound var bland de första jag hörde inom elektronisk musik, och jag gillade den direkt, sedan dess har BoC varit mig väldigt kärt.
Det som tilltalar mig mest med dem är sättet de gör musik på. De är väldigt mystiska, det finns väldigt få intervjuer och inte så många liveset. De tar snippets från gamla journalfilmer och reportage (I början främst från National Film Boards of Canada, därifrån namnet).
Den där smutsiga, skeva känslan som bringar nostalgi, det är deras musik för mig. Man fantiserar om vad musiken är, var den kommer ifrån, vad den handlar om och vill säga. Bilderna på albumen skapar en väldigt trevlig, kryptisk, tilltalande upplevelse och hintar om att det finns något bakom musiken ändå. In A Beautiful Place Out In The Country till exempel, handlar om religiösa sekten Branch Davidians och David Koresh - inte så att texten nämner det men skivan är liksom nån slags biografi/spökskrift om själva fenomenet och sen blir man nyfiken att veta mer. Men bara om man lyssnar noga och intresserar sig.
Det gillar jag starkt - att många kan tycka att musiken i sig är tilltalande, men att det finns en belöning för de som vill tolka lite extra och lyfta på luckorna och titta vad som finns därunder.
BoC får igång min fantasi och inspirerar mig till att tänka och filosofera. Väldigt introvert, avslappnande men ändå spännande.
Har bara (och dörmed bara hört) The Campfire Headphase, men tycker det är en fantastisk skiva. Mycket bra chillplatta.
Fet, maffig idm med hiphop-beats typ. Jag tror bara inte du hört rätt låtar än. Några värda att kolla in är aquarius, mukinabaht, kid for today, in a beautiful place out in the country, new seeds, nothing is real, med mera med mera med meraUrsprungligen postat av Technosphere
This quote is hidden because you are ignoring this member.
Vid 3:28 i låten pete standing alone, lite grövre beats
Spot on imho. <3
This quote is hidden because you are ignoring this member.
Jag gillar alla fina ljud och långsamt uppbyggda låtar. Perfekt musik att ligga och slumra till, man vet inte vad som är dröm eller mp3. Hänger inte med på jämförelsen med DJ Shadow, jag tycker att BoC är väldigt mycket sin egen grej.
Håller medThis quote is hidden because you are ignoring this member..
BOC är som madeleinekaka i ljudform . Eller som metaforer i löpande text, det kan sätta igång associationsbanorna och bildflödet hos läsaren.
(För övrigt tycker jag att dokumentären om Antimon borde heta "man vet inte vad som är dröm eller mp3")
Ja, precis så. Det går inte riktigt att definiera vad BoC gör. Finns många som försöker efterapa deras sound (mig inkluderat hehe) men det finns imo ingen som lyckas återskapa den där psykologiska effekten som de har på iaf mig.This quote is hidden because you are ignoring this member.
I min mening är det pur psykedelia, fast utan att försöka vara psykedelia. Sinnesvidgande i och av sig själv.
Grymt
Inte helt otippat gnälls och ältas det en del på _twoism för att det står att det är warp10 bootleggen som ska spelas. Den jag har är typ 45 minuter och de ska ju spela i två timmar.
I skrivande stund är det total jävla madness på kanal 1 iaf.
Boards of canada gillar den här beskrivningen av deras musik, analyserat av ett fan.
"I think there's a strong libertarian streak running through all of BoC's work. But, unlike 60s hippies who naively felt that bucking authority and running free into the woods would lead to peace and love, BoC - with the hindsight of people who saw what the 70's wrought - realize that dark and dangerous things lurk in the woods. But you should go in anyway. I think BoC see themselves as guardians/proponents of the mysterious, which means everything shadowy and inchoate - the "pagan" world. A place where beauty and madness aren't that far from each other, and blissful communal living and brainwashed cultism are only a hair apart. I think at the time they made IABPOITC and Geogaddi they (or perhaps just Mike) were in a very dark spot, where they felt that a person like David Koresh, however delusional, was in fact an example of a truly "free thinker," and therefore worthy of some respect or re-evaluation. It's a radical and perhaps foolish stance, to say "however crazy he may have been, at least Koresh wasn't a conformist." In other words: madness may be preferable to conformity. But in todays world of government intruding ever more into our daily lives, this view makes as much sense as ever.
Basically I think their stance was anti-politically-correct. PCism says that it values multiple viewpoints, when in fact it is very narrow-minded. I think BoC were saying in their own way, that truly free thinking incorporates madness and mystery, where everything isn't spelled out in excruciatingly literal academic terms. I think they want to shake you up by confronting you with "cultlike" music. Whether they believe it or not is sort of beside the point; they are interested in your reaction. Most people probably don't get it or are afraid of it, instead of recognizing and appreciating the pull in the core of their being towards cultlike behavior (BoC worship being one example). BoC are not "safe." They are not just there to repackage nostalgic, sepia-toned images of your childhood. Or rather, they are there to preserve all of your childhood, including the parts you might rather forget: listening to adults argue; being betrayed by your first friend, blind puppy-love, humiliation. They want you to be both seduced and frightened by their music, and to recognize the fact that you are being seduced, and be frightened by your own reaction. They are masterful psychological manipulators; they make Aphex Twin's in-your-face antics seem childish by comparison.
IMO"
Gillar beskrivningen och engagemanget. Tycker knappt det blir pretto nånstans.
En representant för hexagon-kollektivet som glider in och slår ner rykten och annat skräp från de värsta excentrikerna kommenterade uppsatsen som "finally a good understanding of what BOC do."
Det skrevs 2006.
Jättebra beskrivning
infantilisera mig inte. Hmm hamnade det där rätt 😉😊
Här sitter jag på en vacker plats ute på landet i min urtvättade boc-tröja. Jag tycker boc är bäst ingen protest.
I feel youThis quote is hidden because you are ignoring this member.Här sitter jag på en vacker plats ute på landet i min urtvättade boc-tröja. Jag tycker boc är bäst ingen protest.
Du är en bra person
Helt klart
Du verkar ligga på en bra våglängd!This quote is hidden because you are ignoring this member.
Jag gillar Geogaddi pga alla skumma samplingar och egensinnigheten. Men jag har egentligen väldigt svårt för deras slöa beats. De hade varit bättre om de inte varit så fast i distade 606:or eller vad det nu är de kör på den. Musik blir som regel bättre utan beats.
Men alltså "småputtrig hissmusik". Säkert att du inte hört Air av misstag?
Jag har hört Air också.
EDIT: Jag bör kanske förklara lite. Hissmusik för mig är all musik som är lättlyssnad, mjuk och slät. Jag har lyssnat mycket på Warp-katalogen under mina unga år och i den är BOC bland det mest slätstrukna. Jag har ingenting mot hissmusik, min egen musik är ofta ganska hissig. Däremot reagerar jag på när någon läser in stora teman i slätstruken kultur. Inte hela världen men lite märkligt bara.
Senast redigerat av sisältää den 2019-07-23 klockan 08:30.
Exakt min tankeThis quote is hidden because you are ignoring this member.Jösses, snacka om att överanalysera småputtrig hissmusik.
Musiken kan ju stå på egna ben förvisso, men den analysen handlar väl mer om att personen ifråga vill knyta sina egna tankegångar till något konkret, eller iaf ha det som utgångspunkt/ramverk för egna funderingar.
Eller så hör vissa människor sånt som ni inte hör? Det är väl inte så konstigt?
Finns garanterat sånt ni hör som ex jag inte skulle höra/uppleva i annan musik.
BOC har betytt mycket för den elektroniska musiken och oavsett om man gillar dem eller inte så har de inspirerat en hel generation musiker. Jag gillar när människor hittar sätt att beskriva musik och hur den påverkar dem, det är ju deras upplevelse och varför vill man förminska den?
Liknande analyser hittar man ju för varje grupp/musiker som inspirerar och har haft inflytande.
"Hade lika många ungdomar börjat sin karriär på en mekanisk verkstad som förr i världen, då hade vi sluppit technomusiken!"
/Välkänd
Ja det var ju det jag syftade på, vad han hör.This quote is hidden because you are ignoring this member.
Man vet ju ganska sällan helt säkert vad en musiker menar med musiken.
I det vakuumet skapar man en story utifrån vad man hör och hur man associerar via de filter vi alla har.
Nä, det vill man ju inte. Det tråkiga blir väl när någon utger sig för att knäckt en musikalisk gåta och nu sitter på något slags facit eller sanning. Texten ovan känns ju helt klart som den gränsar till det.This quote is hidden because you are ignoring this member.
Att beskriva sina egna känslor eller analysera musik kan ju göras på massa olika sätt men alla försök som gör anspråk på att vara korrekta eller sanna får nog räkna med mothugg.
Farlig tråd.
Ungefär som att jag plockar fram skivor a la Pink Floyd post-barret nån gång var fjärde år och bara "så många gillar ju det här, varför då?! Det låter ju som introt till café norrköping fast med lite mer delay!".
Men svaret är ju alltid att vi går igång på olika saker. Varför det är så kan man ju däremot fråga sig!
HahahaThis quote is hidden because you are ignoring this member.
I slutet av 90talet fick ja en fix idé att jag skulle plocka ut Aquarius, så jag totaltrashade mammas hairskiva men kunde inte hitta exakt hur de hade plockat samlingarna. Tänkte att dom är grymma och brydde mig inte så mycket efter det. För bara några år sen fick ja reda på att de efter första epn gjorde om låten och spelade trummor och bas själva till albumsläppet. Crazybra.
Haha vad ballt
https://youtu.be/-XcmGrWsZKo
Samplingarna avslöjade. EXTRA EXTRA!
Oh no mera nedlastning nu då
https://youtu.be/mpQXqnOStAs
BOARDS OF CANADA I STUDION! NY HEMLIG VIDEO OM DERAS SUPERHEMLIGA SOUND!
https://youtu.be/R82BeEVcIPg
Åh, vad jag blev sugen på att lyssna på Music has the Right to Children nu!
För knappt två år sedan återupptäckte jag Boards of Canada. Och blev fullständigt golvad. Under rubriken "Vi måste tala om Boards of Canada" postade jag följande på mina sociala medier:
Del 1:
"De har funnits i mitt medvetande ända sedan jag 1998 upptäckte det totalt bländande albumet Music Has The Right To Children. Den mytomspunna duon har åstadkommit något alldeles eget; ett hopkok av fragment från 70- och 80-talets tv-barndom, siffermystik, sektromantik, mytiska naturinslag och vemodigt vacker nostalgi. Allt detta subtilt förmedlat mot en fond av organiska breakbeats, hyperanaloga, repetitiva och svajiga melodislingor och drömska, stundvis nästan sakrala, synthmattor som ständigt tycks expandera i ett psykedeliskt kontinuum av rymd och färger. Jag har ägnat de senaste veckorna åt att återupptäcka dem - duon med världens kanske vackraste gruppnamn. Och är hänförd. Lättlyssnat? Inte en chans. På djupet berörande och fullständigt magiskt? Så att jag tappar andan..."
Del 2:
”This song conveys more emotions in the first five seconds than most artists do in an entire discography”. Glöm för ett ögonblick allt du hört om betraktarens ögon och subjektiva erfarenheter. Det Boards of Canada åstadkommer i och med spåret 5.9.78 är något utöver givna konventioner. Stycket är mer än ett begränsat förmedlande av melodier, ackordmönster och ordnad struktur. Det appellerar till vår medfödda fäbless för nostalgi, ni vet den typ av sentimentalitet som träffar solarplexus så att det nästan gör fysiskt ont. Ett eko från barndomens svåråtkomliga dimensioner och sällsamma arenor. Det är i sig en programförklaring, en budkavle att föra vidare, som rymmer precis det tvärtombudskap som är andemeningen i albumtiteln "Music Has The Right To Children". Boards of Canada ställer invanda föreställningar på högkant och utmanar vårt traditionella tänkande. Får oss i bästa fall att tänka utanför vår egen snäva box och lämna våra invanda förväntningar till förmån för en djupare exkursion. Ett musikaliskt djuphavsdykande för före detta eller nuvarande badkrukor.
”This song conveys more emotions in the first five seconds than most artists do in an entire discography”.
5.9.78."
https://youtu.be/3A786lOX8jc
Jättefint skrivet Padre, verkligen! Känner igen det där med djupet i musiken och så nära naturen det ligger.
Jag köpte en CD på början av 00-talet (ja det var över 20 år sedan!) som heter "A Beautiful Place Out In The Country".
Ganska cheesy name och väcker såklart uppmärksamhet. Kid For Today kördes igång och jag blev helt tagen av så sköna känslor jag fick i kroppen.
https://youtu.be/sFBMIra45lU
Såå bra låt! Vaggas liksom in i tron om att dom har parkerat ljudbilden, sen kommer den där snärtiga IDM-basen och man märker att det fanns sjukt mkt plats & frekvensutrymme kvar att ta av. Snyggt som sjutton!
This quote is hidden because you are ignoring this member.
Det bästa med Boards of Canada är att man får riktade aktuella uppmaningar. 0:58
https://youtu.be/IaBG-uwnfOQ
Och vem vet, det kommer kanske nått nytt snart. Man har postat lite videos regelbundet ett tag nu.
Samma grej som inför förra albumsläppet.
Behörigheter för att posta
Svara med citat
