Resultat 1 till 9 av 9

Ämne: Pachelbel och minimaltechno

  1. #1
    ricard
    ricard är inte uppkopplad
    ricards avatar
    Veteran

    Pachelbel och minimaltechno

    Jag har en viss fallenhet för att, speciellt med tanke på den begränsade tid som finns till förfogande för musicerande, en stark dragning åt att sätta ihop en 8-taktersloop i sequencern, befolka den men med något lagom standardtrumkomp plus en hög melodier med olika ljud, och sedan sätta ihop en 10 minuters låt genom att koppla in och ur de olika spåren i sequencern, ev kopplat med lite livespelande under tiden.

    Jag har alltid känt att det här ett lite väl enkelt sätt att göra musik, resultatet kan bli långtråkigt, och det följer ju inget vers-refräng-stick-arrangemang. Samtidigt har jag noterat att det finns mycket tecno/trance/whatever-musik som faktiskt är uppbyggd på just det sättet. Exemplet som jag kommer att tänka på just nu är Eric Prydz 'Pjanoo', men det finns många fler.

    Men återigen. Enkel musik. Fusk. På nåt sätt.

    Idag slog det mig att ett av mina favoritstycken när det gäller klassisk musik är Pachelbels Kanon i D. Och vad har vi där då? En bass/ackordslinga på 8 ackord som repeteras genom hela låten, allt medan olika melodier fadas in och ut, visserligen i kanonform, men ändå.

    Så även om det är enkelt, så kan resultatet bli mycket effektfullt. Och man är i gott sällskap. Tydligen.

    Lyssnar jag igenom mycket av det jag gjort de senaste åren så är det just den formen, börja lite försiktigt, bräka på med så mycket som möjligt i mitten, lugna ner i slutet igen, med en repititiv slinga som grund. Pachelbels Kanon i D. Var Pachelbel den första minimaltechnoartisten, långt innan begreppet fanns...? Undras vad hans samtida tyckte om det stycket? För mig är det något av det vackraste som någonsin komponerats (sen behöver musik inte nödvändigvis vara vacker alla gånger), men samtidigt är det ju ingen höjd av komplexitet.

    En sak som blir viktigare i den här formen än i andra former är att man har melodier som tål att repeteras; de måste vara intressanta men inte så speciella att man tröttnar. Samma med ackordsekvensen, det får inte vara för mycket färgningar för då sticker det ut för mycket, men det får inte vara för enkelt, då blir det tråkigt.

  2. #2
    donfuego
    donfuego är inte uppkopplad
    donfuegos avatar
    Veteran
    Jag tror jag brukar göra så också. Tyvärr tröttnar jag oftast när låten är halvfärdig eftersom jag har svårt att hålla intresset uppe. Men för många fungerar det uppenbarligen bra.

  3. #3
    ricard
    ricard är inte uppkopplad
    ricards avatar
    Veteran
    Jag tröttnar också ofta någonstans en bit in i arbetet. Men någon gång blir det riktigt bra i slutändan, när allt klaffar.

  4. #4
    Oortone
    Oortone är inte uppkopplad
    Oortones avatar
    Veteran
    Citat Ursprungligen postat av ricard Visa inlägg
    This quote is hidden because you are ignoring this member.
    ...
    Idag slog det mig att ett av mina favoritstycken när det gäller klassisk musik är Pachelbels Kanon i D. Och vad har vi där då? En bass/ackordslinga på 8 ackord som repeteras genom hela låten, allt medan olika melodier fadas in och ut, visserligen i kanonform, men ändå.
    ...
    Var Pachelbel den första minimaltechnoartisten
    Att återuppväcka en antik tråd med kopplingar till barockmusik kan ju aldrig vara fel...

    Man kan ju fundera på vad det är som gör att detta stycke är så populärt även i vår tid. Upprepningen med additioner kan mycket väl vara en nyckel i sammanhanget. Och kopplingen till "techno" har ju helt klart sina poänger.

    Det finns dock en väsentlig aspekt som skiljer den från "technotänket". I princip varje varv i upprepningen innehåller variationer i de stämmor som redan introducerats. Det enda som helt och hållet (?) upprepas är basgången. I de andra stämmorna vrider han och vänder på samma lilla tematiska material i alla upptänkliga former, nästan som en slags exempelsamling på allt som kan göras med en liten melodislinga och ackordföljd. Och under det hela matar basen på som ett tryggt fundament att vila allt det andra mot.

    Det kan ju finnas variation även i "techno" men rätt ofta är det att det vrids på någon cutoff, ändras delay och grejas med trumljuden. Sällan att det ligger i själva melodislingorna. Kanske en idé för framtida kompositioner? Kanon-techno!

    Den här typen av variationer där något upprepas och ligger som en trygg guide medan det mesta andra varieras är en av mina favoritformer när det gäller klassisk musik och idén dyker upp i olika skepnader i musikhistorien. Två av mina stora favoriter i sammanhanget, utöver Pachelbel:
    Bach: Passacagliga (för orgel) i cm (BWV582)
    Sjostakovitj: Militärmarschen i första satsen i Leningradsymfonin. (ca. 5 min in i symfonin)


    I Bachs låt upprepas basen (världens bästa basmelodi!) i Sjostakovitj fall är det samma lite löjliga trallmelodi (+ militärtrumman) som upprepas gång på gång medan allt komp runtomkring gör att det som börjar som en munter trall blir något helt annat...


    Idén med massiv upprepning men med små förskjutningar finns förstås också inom minimalismen, som intressant nog ofta är populär hos människor som gillar "techno" etc.

    "techno" inom citat är inte för att nervärdera genren utan för att jag menar att resonemanget inte enbart gäller techno utan många närliggande genrer som jag säkert inte kan namnen på.
    Senast redigerat av Oortone den 2021-02-18 klockan 20:59.

  5. #5
    oberdada
    oberdada är inte uppkopplad
    oberdadas avatar
    Veteran
    Citat Ursprungligen postat av Oortone Visa inlägg
    This quote is hidden because you are ignoring this member.
    Kanske en idé för framtida kompositioner? Kanon-techno!
    Borde provas!

    Bolero är väl ett annat exempel som ligger lite närmare tekno och närliggande stilar än exemplen på kanon i och med att variationen huvudsakligen sker i klangfärg.

  6. #6
    vildgris
    vildgris är inte uppkopplad
    vildgriss avatar
    Veteran
    Bach: Passacagliga (för orgel) i cm (BWV582)

    Behövde bara få ur mig det. Det ÄR en av världens bästa basgångar.

    I övrigt tycker jag dock att det är lite äpplen och päron. Det monotona i techno/drone/osv som jag gillar är inte riktigt besläktat med Pachelbel och Bach tycker jag. Kompositörerna utgår från en basgång som ett skelett som de sedan klär in i diverse lullull, medan techno/drone bygger på skönheten i det avskalade skelettet i sig. Det finns något meditativt i det som snarare har en parallell i färöisk kvaddans e dyl.

  7. #7
    Oortone
    Oortone är inte uppkopplad
    Oortones avatar
    Veteran
    Citat Ursprungligen postat av vildgris Visa inlägg
    This quote is hidden because you are ignoring this member.
    Bach: Passacagliga (för orgel) i cm (BWV582)

    Behövde bara få ur mig det. Det ÄR en av världens bästa basgångar.

    I övrigt tycker jag dock att det är lite äpplen och päron. Det monotona i techno/drone/osv som jag gillar är inte riktigt besläktat med Pachelbel och Bach tycker jag. Kompositörerna utgår från en basgång som ett skelett som de sedan klär in i diverse lullull, medan techno/drone bygger på skönheten i det avskalade skelettet i sig. Det finns något meditativt i det som snarare har en parallell i färöisk kvaddans e dyl.
    Håller med om att det finns mycket som skiljer också. Just Pachelbels stycke har dock en lager efter lagerprincip som kanske har mer beröringspunkter än det jag tog upp. Det var när jag funderade på detta med variation över ett fast oförändrat tema (mycket annan klassisk variation bygger på att allt varieras d.v.s. mer mutation, t.ex. Goldbergvariationerna) som jag inte kunde låta bli att missionera lite.

    Bachs Passacagliga är för övrigt (bortsett från dess monumentala fantastiskhet) intressant på andra sätt för grunden till basgången har han "ärvt" av Buxtehude (Bach fotvandrade fyrtio mil för att få träffa honom) och det verkar inte som att han heller hittade på den och den dyker upp på flera ställen under barocken. Den verkar ha ett oklart ursprung vilket gör det hela ännu mer mystiskt. Men den form Bach gav den är utökad jämfört med de andra varianterna. Såklart han skulle vara värst.
    Senast redigerat av Oortone den 2021-02-19 klockan 16:38.

  8. #8
    Oortone
    Oortone är inte uppkopplad
    Oortones avatar
    Veteran
    Citat Ursprungligen postat av oberdada Visa inlägg
    This quote is hidden because you are ignoring this member.
    Borde provas!

    Bolero är väl ett annat exempel som ligger lite närmare tekno och närliggande stilar än exemplen på kanon i och med att variationen huvudsakligen sker i klangfärg.
    Bolero och Marschen ur Leningradsymfonin är samma slags variationsform. Båda bygger på en expansion i instrumentation från litet till stort med samma sammanhållande tema och en oföränderlig grundrytm. Ravel gjorde det först men Sjostakovitj gjorde det bäst. Tycker jag.

  9. #9
    Oortone
    Oortone är inte uppkopplad
    Oortones avatar
    Veteran
    Shit, jag har aldrig fattat detta tidigare, Pachelbels Canon är ju verkligen helt och hållet en kanon, hela tiden. Bortsett från basen. Men melodilinjerna är så långa och i så många stämmor (i och för sig bara tre...) samtidigt att i vart fall jag tappar bort mig om jag inte fuskar och tittar på noterna vilket jag aldrig tidigare gjort. Vilket musikaliskt korsord, fantastiskt!

Behörigheter för att posta

  • Du får inte posta nya ämnen
  • Du får inte posta svar
  • Du får inte posta bifogade filer
  • Du får inte redigera dina inlägg
  •