Jag har en viss fallenhet för att, speciellt med tanke på den begränsade tid som finns till förfogande för musicerande, en stark dragning åt att sätta ihop en 8-taktersloop i sequencern, befolka den men med något lagom standardtrumkomp plus en hög melodier med olika ljud, och sedan sätta ihop en 10 minuters låt genom att koppla in och ur de olika spåren i sequencern, ev kopplat med lite livespelande under tiden.
Jag har alltid känt att det här ett lite väl enkelt sätt att göra musik, resultatet kan bli långtråkigt, och det följer ju inget vers-refräng-stick-arrangemang. Samtidigt har jag noterat att det finns mycket tecno/trance/whatever-musik som faktiskt är uppbyggd på just det sättet. Exemplet som jag kommer att tänka på just nu är Eric Prydz 'Pjanoo', men det finns många fler.
Men återigen. Enkel musik. Fusk. På nåt sätt.
Idag slog det mig att ett av mina favoritstycken när det gäller klassisk musik är Pachelbels Kanon i D. Och vad har vi där då? En bass/ackordslinga på 8 ackord som repeteras genom hela låten, allt medan olika melodier fadas in och ut, visserligen i kanonform, men ändå.
Så även om det är enkelt, så kan resultatet bli mycket effektfullt. Och man är i gott sällskap. Tydligen.
Lyssnar jag igenom mycket av det jag gjort de senaste åren så är det just den formen, börja lite försiktigt, bräka på med så mycket som möjligt i mitten, lugna ner i slutet igen, med en repititiv slinga som grund. Pachelbels Kanon i D. Var Pachelbel den första minimaltechnoartisten, långt innan begreppet fanns...? Undras vad hans samtida tyckte om det stycket? För mig är det något av det vackraste som någonsin komponerats (sen behöver musik inte nödvändigvis vara vacker alla gånger), men samtidigt är det ju ingen höjd av komplexitet.
En sak som blir viktigare i den här formen än i andra former är att man har melodier som tål att repeteras; de måste vara intressanta men inte så speciella att man tröttnar. Samma med ackordsekvensen, det får inte vara för mycket färgningar för då sticker det ut för mycket, men det får inte vara för enkelt, då blir det tråkigt.