Vågar ni lyssna eller analyserar ni endast?

[Sillen]

Nu kommer en lite lurig fråga. Och det handlar om hur vi lyssnar. Lyssnar vi på ett stycke som det vore ett färdigt verk eller lyssnar vi analytiskt?

Det skulle varit 808 i den?
Det skulle vara mer echo?
Om det endå vore Les Paul istället?
Mer flås i kompressorn?
Mindre dist?

osv, osv, osv...

Det är ju egentligen inte kritik vi talar om då heller, för det är ju lätt för mig att säga att Kalle Anka skulle varit med i När Lammen Tystnar, så hade den varit helt bäst?

Min fråga är alltså hur lyssnar man på ett verk på ett riktigt och ärligt sätt?

[sisältää]

Sin egna musik eller andras?

[Ashaz]

När jag lyssnar för musikens skull så försöker jag stänga av det analyserande örat helt.
Bara låta musiken stå för sigsjälv.

Men det ska ärligt sägas att det inte alltid är så lätt. Jag börjar ofta analysera musiken per automatik.

[syked]

Bra fråga. Ofta handlar ju det om kommunikation och för att kommunikation ska funka så måste man ju förstå varandra. Tror det är därför man ofta refererar till befintliga kontext. Brukar hålla isär "låt" och "produktion", två helt olika grejer, men viktiga båda.

[Sillen]

Ja, jag menar inte att det finns ett fel eller rätt sätt. Tycker själv att det är skitsvårt... både på mina saker och andras..

[sisältää]

Med egna är det tufft. Med sådant som folk ber om kritik på så försöker jag sällan ens. Med andras, färdiga musik tycker jag att det är väldigt enkelt. Jag får anstränga mig om jag ska analysera. Och om jag analyserar så tycker jag ofta att den är sämre. Jag har mycket musik i min samling som är okej för vardagsbruk men som inte tål någon granskning alls.

[Lindeberg]

Analyserar bara när jag måste, annars är det "bra" eller "obra" som gäller.

[Sillen]

Man kan inte göra båda då?

Som jag trodde så sa någon att analytisk lyssnande och mätande av saker gör det oftast sämre.. medan att bara ta in har lättare att skapa njutning?

Om man diskar eller städar medan man lyssnar så kanske en låt känns behagligare än vid analys med lurar i stillsamhet?

[MK Ultra]

Hade detta igår, vad använde de där och är det så man panorerar det där bäst?
Tanken var att jag skulle driva i väg med musiken in i sömnen. Jag märker detta extra när jag ska fokusera på musiken, springer jag runt på stan så blir det funktion, då analyserar jag inte. Men tyvärr när jag bara sitter hemma och lyssnar på bra musik så vill jag bara hoppa upp och sätta mig i arbete med musiken.

[Claes]

Jag lyssnar alltid både på helheten och detaljerna samtidigt, men jag tänker aldrig att någon borde ha använt något annat ljud istället, utan sådant är helt ovidkommande när det gäller andras musik. Jag störs däremot väldigt mycket om det är otajt eller framför allt om det är falskt. Överdrivet komprimerat (typ "tegelsten") stör mig också, liksom överdrivet använd sidechain-kompression, men annars överlever jag det mesta.
Är låten bra så är den bra vare sig den spelas med leksaksljud från en Bontempi-orgel från anno dazumal eller med full produktion med symfoniorkester och allt - och tvärtom så är en kass låt lika kass oavsett instrumentval och produktion.

[Sillen]

Nu säger jag inte detta för att provocera eller verka svår. Men jag har lättare att ta till mig musik när man står på noll. När man inte har behov av preferenser. Jag gillar musik som inte är vacker. Som inte måste jämföras. Som kanske bara kan höras en gång. Som kanske rentav är plågsam. Som jag står frågande inför.

Frågan om varför? Snarare än Hur eller varför inte så, är viktigare för mig.

Jag vet att jag föredrar instrumental musik. För texter bara måste tolkas eller förstås. Lyssnar gärna på vokala verk men känner att instrumentalt är att föredra. Sen har det säkert med mina preferenser att göra. Och det finns förstås inga rätt eller fel? Men om man får säga det själv så är det nog lyssnandet som är det viktigaste.. vad det verkar... Men är det samma på den musiken man inte väljer själv? (radio, tv, kompisars val på fest, osv..)

[theVOID]

Om det är musik som verkligen greppar tag i mig så analyserar jag noll.

[Sillen]

Så man kan säga att analyserande är en kompromiss för att finna något intressant i saker som inte griper tag?

[theVOID]

This quote is hidden because you are ignoring this member.

Så man kan säga att analyserande är en kompromiss för att finna något intressant i saker som inte griper tag?

Nej det skulle jag inte vilja säga, det handlar ju även om hur ofta man lyssnar på låten, man ändrar ju ibland lyssningsförfarande med tiden, då man lär känna låten, dessvärre kan ju då magin försvinna.

Ibland blir man ju dock golvad av ett helt unikt spelsätt/ljud etc och analyserar lite samtidigt som man får den där sköna känslan

[theVOID]

Vad som är eller inte är bländande perfektion i en låt är ju en smaksak, men vissa låtar har ju ngn slags "självklarhet"
som gör att man kapitulerar och bara sveps med!
Det är ju ofta kännetecknet för en riktigt riktigt bra låt.

[guda]

Jag måste säga att sen jag började mycket med produktion och lärde mig om tekniker och liknande så har jag förstört musik för mig själv rätt mycket, jag har svårt att "bara lyssna" utan att analysera, det kommer automatiskt.
Det är dock lättare med musik som ligger längre ifrån det jag själv pysslar med (house, techno, trance) så rock kan jag lyssna på hyfsat.

Sen är det så att mo musiken är välproducerad så kan jag hänge mig åt att bara lyssna och njuta men jag märker väldigt fort "skavanker" i fel nivåer mellan instrument, kompression, ev. falksång otight spelande (då jag lyssnar på ickeelektronisk musik), och inte minst autotune spyr jag av.

[GOAB]

När jag lyssnar på musik av typ jag för stunden "arbetar" med är det 100% analys hela tiden (tyvärr). Jag har svårt att stänga av. Exempel just nu - uppdaterar skivväskan för några dj-vändor under våren så allt med en fyrfyra är "tools" inte musik.

Som tur är drabbar det inte all övrig musik.

[syked]

Jag kan tycka att något är skitbra/apadåligt och oftast totalt strunta i att göra någon analys för mig själv. Analysen kommer oftast när jag skall beskriva för någon annan, vad, hur eller varför något är bra. Så analysen ligger ovanpå själva känslan. Känslan är nära och analysen något mer distanserad eftersom den ofta kräver någon typ av "förhållningssätt".

[Ambulansen]

Jag lyssnar nog väldigt analytiskt, men har samtidigt musiken som ett flummigt flöde in i fantasihjärnan liksom. Tycker inte det ena utesluter det andra så definitivt. (Men jag tänker ofta på hur musiken låter/känns för en ickemusicerande person. Det kan jag ju aldrig få veta.) Däremot tar det analyserande över om jag verkligen ogillar musiken. Då blir det liksom lätt att peka på de produktionsdetaljer man själv aldrig skulle skapat medvetet. Och sen såklart om nån ber en analysera. Då tycker jag att det är jätteroligt att plocka isär låten och prata om småsmå delar.

Det finns ju förresten lika många som inte vågar analysera...

[Sillen]

Kan man påstå att det har med inställning till vad som är "bra/vacker" musik att göra. Kan man tänka sig att den enas sätt att lyssna är den andres sätt att analysera?

När ni pratar om analys vilka verktyg/metoder har ni då? Är det utifrån givna allmänna regler eller ur "jaget"? Menade inte på något vis att det var ädlare att lyssna än att analysera. Men syftet måste ju vara att lyssna. Om man bara ska analysera så kan man ju göra det på vad som helst. Det har inte så mycket med smak att göra? Så vida man inte analyserar sig själv och sin smak..

Oftast så gör jag lite av båda...

[syked]

Jag skulle vilja påstå att definitionen på analys stämmer väl överrens med vad som skiljer det från motsatsen, att "enbart" lyssna. Analys betyder väl upplösning i meningen att titta på en helhet, uppdelad i mindre delar (som en form av "vetenskaplig" modell). En vanlig analysmodell är just den jämförande och det är då jag menar att sammanhanget kommer in. Samma kontext som kanske till och med hämmar den direkta lyssningen vid t ex ett konserttillfälle...

Man kanske kan jämföra med att bara njuta av (äta) en maträtt alternativt att sitta och betrakta den gentemot andra rätter, liknande rätter, dess innehåll, näringsvärde med mera. Allt handlar ytterst om upplevelse kontra upplösning.

[evirob]

av någon konstig anledning så analyserar jag bara HUR folk framför sin musik. Jag är lite gnällig och principfast dock.

[hasse_fx]

This quote is hidden because you are ignoring this member.

Jag lyssnar nog väldigt analytiskt, men har samtidigt musiken som ett flummigt flöde in i fantasihjärnan liksom. Tycker inte det ena utesluter det andra så definitivt. (Men jag tänker ofta på hur musiken låter/känns för en ickemusicerande person. Det kan jag ju aldrig få veta.) Däremot tar det analyserande över om jag verkligen ogillar musiken. Då blir det liksom lätt att peka på de produktionsdetaljer man själv aldrig skulle skapat medvetet. Och sen såklart om nån ber en analysera. Då tycker jag att det är jätteroligt att plocka isär låten och prata om småsmå delar.Det finns ju förresten lika många som inte vågar analysera...

Liknande för mig! Det är parallella processer i hjärnan! Tror det har att göra med vana/erfarenhet av att både lyssna och skapa musik under lång tid och då helst över ett brett fält.

Det är då svårt att sätta sig in hur andra gör, framför allt de som inte skapar eller inte lyssnar (jo de senare finns, musiker med väldigt smala verksområden t ex)

Samtidigt är jag nyfiken på det jag vet inget/lite om och som kanske inte faller i smaken på en gång - men sedan tar jag ställning (och vet förhoppningsvis varför )

[evirob]

Och det är klart att jag ibland funderar på hur någon gjort ett visst ljud eller tänkt på i skapandeprocessen, men det är nog mer en vilja att lära sig än att vara kritisk?!?

[Ambulansen]

Och man kan säga nåt i stil med, tja vad ska jag ta, jo att låten "flaming" på Pink Floyds första är en av världens bästa och det som verkligen kickar den för mig är den nedstämda tolvsträngade som dyker upp på andra textraden. Det är ju att bara lyssna och att analysera samtidigt. Inget förstörs av att jag tror jag vet vad det är som låter. Det är bara en helt fantastisk låt! (men det är ju bara det JAG säger... visst finns det nog de som har analyssjukan och aldrig kan låta bli...)

[Sillen]

Absolut är det så... Det kanske rent av tillför mer. Precis som att det i ett anat fall tillför mer att bara lyssna.. Inget utesluter det andra..

[syked]

En helhet större än summan av dess delar.

[Antimon]

Analyserar knappt alls. Låter saker låta i bakgrunden tills de pockar på uppmärksamhet.

[PF]

Att lyssna är att analysera för mig. Låter något dåligt kan jag inte lyssna. Låter det bra kan jag lyssna hur många gånger som helst.

Lyssnar just nu på världens bästa artist just nu, Jonathan Johansson.

Dock en gåta varför han valde Vit Päls som remixare på nya singeln till Centrum, usel remix på alla sätt och vis, horribel.

[theVOID]

Men hur menar du "låter bra" ?

Säg demon på "Enjoy the silence" eller när Martin spelar den på piano på ett hotell och folk pratar i bakgrunden.
På ett sätt låter det ju inte "bra" med dåligt ljud etc, inga arrangemang, men på ett annat känsligt sätt så har ju låten aldrig låtit bättre

[PF]

Det är där smaken kommer in och den är ju personlig... Depeche Mode har jag t ex förmodligen lyssnat sönder helt, men Violator var den platta jag gillade bäst av alla, sedan har det gått brant utför. Skrillex för mig är att jämställa med en trasig jävla maskin som väsnas och får mig att vilja mörda maskinföraren.

[Lackan]

Om jag vill ladda hem låten och lyssna på den i lurarna på väg till jobbet är låten bra.

Om jag INTE vill ladda hem den försöker jag ta reda på varför och då börjar analysen.

[PF]

Min analys tar tio-tjugo sekunder. Ibland en minut om jag vill "ge det en chans". Passar inte galoscherna byter jag track för att aldrig mer återvända. Det allra mesta just nu är för söndermastrat, låter bara illa.

[theVOID]

This quote is hidden because you are ignoring this member.

Det är där smaken kommer in och den är ju personlig... Depeche Mode har jag t ex förmodligen lyssnat sönder helt, men Violator var den platta jag gillade bäst av alla, sedan har det gått brant utför. Skrillex för mig är att jämställa med en trasig jävla maskin som väsnas och får mig att vilja mörda maskinföraren.

Men "Enjoy the silence" är ju från Violator ju

[PF]

Yes, jag menade det. Fast liveversioner har jag sällan uppskattat, undantaget Eagles' Hotel California med långt intro på spanskklingande gitarrer. Fantastico.

[theVOID]

Du uppskattar inte liveversioner generellt?
Så du gillar inte konserter då?

Jag kan också reta mig på när ett band byter ut ljuden mot sämre eller gör mindre bra improvisationer live men oftast tycker jag nog att det bara ger känsla.

[jgb]

Hmm, jag lyssnar nog 99% av tiden, väldigt sällan jag analyserar låtar och så.

[PF]

Brukar ha svårt att masa mig till konserter och har en viss tröskel tills det händer något och man dras med och gillar det hela. Sjukt snabb på att döma ut saker generellt.

[sm0hm]

Jag lyssnar självklart på all musik som ett färdigt verk om inget annat anges, men är det något som jag uppfattar som dåligt eller ofärdigt så reagerar jag givetvis. En ständig analys pågår absolut under lyssning, för mig är det en del av hur jag lyssnar och tar till mig musiken. Jag tycker inte att det är några konstigheter.

[PF]

exaktalamento

[sawtooth]

This quote is hidden because you are ignoring this member.

Om det är musik som verkligen greppar tag i mig så analyserar jag noll.

+1 på den. I alla fall de första tjogen lyssningar.

Men det är en bra fråga. Det är nog därför jag sällan sätter på elektronisk musik när jag är hemma och ska njuta eller bara slölyssna, det är lättare för mig att stänga av "analysatorn" då. Och det är bra för jag får en helt annorlunda typ av inspiration då. Jazz, reggae (inte dub), visor, klassiskt, americana går ofta hemma hos mig. Antagligen för att jag inte är så hemma i hur sådan musik görs. Sån't som spelas in med en hel orkester eller ett band live, direkt tillsammans, utan en massa teknik inblandad.

[theVOID]

Same

[PF]

Musik som greppar tag i mig låter helt enkelt bra. På alla sätt. Bra prodd, bra sång, bra alster. Annars blir det inget grepp.

Typex

• Beatles - Here Comes The Sun
• Jonathan Johansson - Stockholm (Azure Blue Remix)
• Scritti Politti - The Word Girl
• Pet Shop Boys - West End Girls
• Chaka Khan - I Feel For You
• Depeche Mode - The Policy Of Truth
• PJ Harvey - The Colour Of The Earth
• Inner City - Good Life
• Soul II Soul - Keep On Moving
• Tears For Fears - Sowing The Seeds Of Love

[theVOID]

Good stuff!

[hasse_fx]

...men vad är det som "fastnar" efter lyssning(ar)? Vad blir kvar när låten är slut? Känslan? Texten? Melodin? P5ans revision?

[theVOID]

This quote is hidden because you are ignoring this member.

...men vad är det som "fastnar" efter lyssning(ar)? Vad blir kvar när låten är slut? Känslan? Texten? Melodin? P5ans revision?

ASGARV!
Allt utom P5:ans revision blir kvar

[Sillen]

This quote is hidden because you are ignoring this member.

...men vad är det som "fastnar" efter lyssning(ar)? Vad blir kvar när låten är slut? Känslan? Texten? Melodin? P5ans revision?

Det som stannar måste vara resultatet av analysen. Som bäst är ju en låt om den känns som en ny varje lyssning..

Relevant och filosofisk fråga! Vi ger åter igen musik atribut som den tillsynes inte har. Men det sägs ju idag att vatten har minne så.... att.... ehheehehee

[PF]

Känslan. Flyget som har lyft från startbanan, att vara med på dessa låtmakares resa mot den eviga framtiden. En resa som tack vare fulländad musik alltid är möjlig att återvända till.

[Sillen]

Dopamin och endorfin? En reaktion av musiken, och miljön som den upplevs i, kan påverkas av väldigt många yttre omständigheter, och är inte musiken i sig.

Men jag är med på att det är magi och oförklarliga processer...

<3

[PF]

Det stämmer nog, på sådana som inte kan ett jyffel om musik, ej ens nynna på låtar, fast jag tror inte det stämmer på oss ljudproduktionsnördar. Spelar ingen roll om jag så satt på ett rosa fluffigt moln och drack rosa champagne, skulle jag då höra en låt som inte passade in i min snäva världsbild så skulle den falla bort.

[Sillen]

Absolut men om din världsbild raserades så skulle du få andra preferenser...

[PF]

Och det säger du med en smiley? Min världsbild har quite honestly rasat väldigt många gånger utan att dessa preferenser rubbats det minsta.

[Sillen]

Ok inte alls meningen att provocera eller klampa på tår..

Jag har förstås helt fel. Som vanligt?

Syftar mer på din "musikaliska världsbild".. (det var du som sa att den var snäv?)

Tror du är den enda i tråden som radat upp en lista på musik som berör dig. Det är förstås personligt och bra. Men föga hjälper det mig att förstå! Är det verkligen satt i sten hur man ska lyssna. Musik som vi talar om är ju en konstruktion med massa tydliga regler och teser. Men jag vill ju hävda att så behöver det inte vara? Att blanda in persoliga listor och argument för vad som är mer eller mindre värt gör dessa diskussioner lite svåra...

Det KAN vara så att musik är något helt annat än VI tror...

Jag är lessen om du tog illa upp iaf...

Jag kan tagga ner om du vill?

[PF]

Säkert inte, men den där "the next big thing" rubbar egentligen inte så mkt även om man kan få tillfällig lust att djupdyka i helt andra saker ibland. Inget som utesluter lite Aphex Twin, Burial & Autechre mellan varven eller så.

[Sillen]

Jag har i alla fall vandrat från det ena till det andra beroende på händelser i mitt liv..

Det blir lite konstigt om musiken endast skapar känslor? Att tala om en känsla skapad av musik som om det sker i ett vakuum? Tror nog att känslor kan styra musik val och preferenser lika mycket som tvärt om?

Om det bara styr känslor åt ena hållet och är en enkel kommunikation så är det inte allas det jag tror... och du rev just min "musikvärld" som kanske är snäv men enligt mig inte inskränkt...?

<3

[PF]

Tycker du uttrycker dig väldigt luddigt och har svårt att hänga med ärligt talat. Jag kom med lite exempel för att inte fortsätta på luddighetsspåret då det liksom känns... väldigt luddigt. Förstår inte vad du säger helt enkelt. Menar du att jag skulle dra fram dessa låtar... på en fest? Eller en tidig morgon? Självklart har olika låtar olika "funktion" och passar för olika sammanhang. På en nyårsfest vill jag dra på en massa house, till en film vill jag gärna höra något stort och orkestralt. Det är ju inte som att man är fyrkantig bara för att man vill vara mindre luddig. Du menar att jag är inskränkt i och med att jag har en "känsla" för vad som funkar (för mig) och inte, eller vad menar du?

[hasse_fx]

This quote is hidden because you are ignoring this member.

Det blir lite konstigt om musiken endast skapar känslor? Att tala om en känsla skapad av musik som om det sker i ett vakuum? Tror nog att känslor kan styra musik val och preferenser lika mycket som tvärt om?

...känslor är komplicerat! I det enkla fallet blir det uttalat "kärleksmusik" eller fest eller depp-dito - många med mindre intresse för musiken, annat än som illustration till ens "på-fyllan-känsloliv"

Men om musiken i sig intresserar! Då har vi nog själva byggt kanske inte helt rationella vägar till de där endorfin/dopaminkällorna. Intellekt och undermedvetandet i symbios!

[compute]

This quote is hidden because you are ignoring this member.

Lyssnar just nu på världens bästa artist just nu, Jonathan Johansson.

Dock en gåta varför han valde Vit Päls som remixare på nya singeln till Centrum, usel remix på alla sätt och vis, horribel.

För att Vit Päls är inne just nu och ju fler kreddiga som nämns i samband med ditt namn desto större genomslag hos den ängsliga musikjournalistkåren?

I övrigt så säger jag som så: Om en låt griper tag i mig så spelar produktion ingen roll. Däremot kan FÖR bra produktion ibland sänka låtar i mina öron. Lite motsägelsefullt kanske, men putsar man för mycket försvinner dom små kanterna som kan riva upp något inombords. Inget blod, ingen glöd, ingen respons.

Min egen musik kan jag analysera till döds, men jag försöker tänka mig in i en utomstående lyssnare, en så kallad vanlig dödlig som inte kan alldeles för mycket om inspelningsteknik och grunkor, och tänker mig att dom inte snöar in på dom små bitarna där man kunde valt annorlunda, utan hör summan av dom. Och så försöker jag också lyssna på min egen musik med jämna mellanrum för att veta när det är dags att sluta pilla.

Sen kan jag också roa mig med att leka med tanken på hur man skulle kunnat göra annorlunda även på andras låtar, men då har dom inte nått igenom blödarbarriären

[Sillen]

This quote is hidden because you are ignoring this member.

Tycker du uttrycker dig väldigt luddigt och har svårt att hänga med ärligt talat. Jag kom med lite exempel för att inte fortsätta på luddighetsspåret då det liksom känns... väldigt luddigt. Förstår inte vad du säger helt enkelt. Menar du att jag skulle dra fram dessa låtar... på en fest? Eller en tidig morgon? Självklart har olika låtar olika "funktion" och passar för olika sammanhang. På en nyårsfest vill jag dra på en massa house, till en film vill jag gärna höra något stort och orkestralt. Det är ju inte som att man är fyrkantig bara för att man vill vara mindre luddig. Du menar att jag är inskränkt i och med att jag har en "känsla" för vad som funkar (för mig) och inte, eller vad menar du?

Jag har inte talat ett dugg om hur DU ska och eller bör uppleva något. Det enda jag sa var att jag inte upplever mig som inskränkt i mitt urval. Vad sen du eller jag väljer att lyssna på är kanske helt irrelevant för att föra diskussionen framåt. Själv är du ju tydlig som korvspad. Personligen tycker jag det är viktigare att folk ställer frågor än att man faktiskt svarar på dem. Just detta är ju en fråga som ingen kan få rätt i, det är heller inte syftet från mig. Du kanske tycker det är en lätt fråga med ett givet svar. Men nu gör ju inte jag det.

Alltså den frågan som Hasse ställer.... Vad exakt är det som stannar kvar efter lyssning/analys?

Sen om jag framstår som otydlig så får du ta det... Vi får väl se det som min svaghet. Jag ber om ursäkt för det oxå...

Jag ber ju till och med om ursäkt för min störande framtoning. Vad mer vill du ha?

[Sillen]

This quote is hidden because you are ignoring this member.

...känslor är komplicerat! I det enkla fallet blir det uttalat "kärleksmusik" eller fest eller depp-dito - många med mindre intresse för musiken, annat än som illustration till ens "på-fyllan-känsloliv"

Men om musiken i sig intresserar! Då har vi nog själva byggt kanske inte helt rationella vägar till de där endorfin/dopaminkällorna. Intellekt och undermedvetandet i symbios!

Det verkar som folk förstår, men vägrar se att det inte är strikt universellt utan påtagligt individuellt. Förmodligen ett inlärt, programerat beteende, som gör urvalet. Vad vi kallar smak. Tror absolut det kan programmeras om och styrs otroligt mycket mer av yttre omständigheter på det personliga planet än vad någon av oss är villig att erkänna. Alla vill ju tro att man gör medvetna och rationella val. Även jag.

Men jag verkar ju bara ha fel...