Hur ställer ni er till ert lyssnande? Är det endast ett sätt att sätta upp ramar för ert eget komponerande (brist på bra ord?). Ser ni det som ett sätt att faktiskt vidga vyer? Eller är det ett invant beteende av strikt nostlagisk natur?
Hur förhåller ni er till det ni tar in för att inte sluta upp som en kopieringsmaskin? Är det okej att försöka låta exakt som en annan kopia på en kopia? Kan man skilja på det man gillar att skapa och det man gillar att höra?
Själv har jag ett väldigt komplicerat förhållande till mitt lyssnande, jag vill dels hitta ny inspirition samtidigt som jag vill hitta musik som ligger i den fållan jag trampar. Märker för varje dag att jag faktiskt tillhör en form av fålla (det kan kanske tyckas självklart för andra?), men jag vill så gärna var fri från det jag vill göra rent lyssningsmässigt när jag skapar. Jag känner att ett för stort intag av liknande musik faktiskt kan vara störande för skapandet. Man börjar lyssna efter fel saker, och framför allt jämföra sig med risk för.....
Ja just det med risk för vad??
Hur ser ni på den komplicerade relationen mellan lyssnande och skapande...
Bara för att prata om något.. Snälla se mig inte som pretto för jag är så jävla vanlig knegare så ni fattar det inte!<3