Jag antar att en faktor som skiljer gitarrvärlden från synthvärlden är tillgänglighet.
Till nyligen (10-20 år sedan) så kunde man faktiskt köpa de flesta analogsynthar för mindre än 100.000.
Förutom ARP2500, Moog IIIC, GX1 samt en handfull andra.
Original 50-tals Gibson Les Paul och 50/60 -tals PRE-CBS Fender Telecaster/Stratocaster har varit helt ouppnåbara under lång tid, och nästan alla har varit hänvisade till de olika kopiorna, främst Gibson och Fenders egna kopior.
.
...något "mognare" marknad, men på väg åt samma håll... Behringer är motsvarade Shaftesbury m.fl. "japankopior", till viss del t.o.m med "lawsuits".Ursprungligen postat av theVOID
This quote is hidden because you are ignoring this member.
Är det samma sak med gitarrerna? Att vintage ”låter” bättre, eller kan nytillverkade låta lika bra. Förstår att det beror på vem man frågar, men vad är den mest generella uppfattningen?This quote is hidden because you are ignoring this member.
Answer to Guitars: What is so amazingly special about 1959 Les Pauls? by John Newman https://www.quora.com/Guitars-What-i...ohn-Newman-138This quote is hidden because you are ignoring this member.
Ah, ok! Lite hybrid alltså.This quote is hidden because you are ignoring this member.
Intressant!This quote is hidden because you are ignoring this member.
Kul artikel! Tack. :-)This quote is hidden because you are ignoring this member.
För vintagegitarrister är ju också vintageförstärkaren viktig har jag förstått. Där är det ju de gamla klassikerna som går dyrt.
Vox tex. Och det ska vara dom gamla, dom nytillverkade har inte samma högtalarelement.
Så kanske förstärkaren är mer jämförbar med våra synthar när det gäller det rätta vintageljudet.
Transistorer vs rör osv...
Gitarren är oscillatorn och förstärkare (och pedaler) formar signalen med envelope (kompressionen), dist och filtrering i en komplex röra...
Min erfarenhet är något begränsad, har tre vintage (60-tals) Fenders, varav en tillverkad enligt gamla skolan så att säga, inte Pre CBS men nära och enligt samma spec. Den, och andra jag har testat är oftast inte bättre än nya gitarrer av finare modeller men det finns några skillnader. En äldre och hårt spelad gitarr som min Jaguar från 1966, känns helt enkelt väldigt komfortabel att spela på, efter setup, då halsen är sliten och "inspelad" Den andra skillnaden är att pickuperna i gitarren är tillverkade som man gjorde på 50/60 talet, för hand och med specifika komponenter, som dock inte är särskilt dyra.
Jag kan få samma ljud eller bättre i en bra modern gitarr genom att köpa och installera pickuper tillverkade enligt identisk specifikation och med exakt samma komponenter som på 50/60 talet, handlindad från Q pickups i Kroatien för 1000 spänn..
En original jaguarpickup från 66 ligger runt 10.000 begagnad om man skulle ha turen att hitta en.
Det motsvarar i princip att få en exakt kopia av ett Minimoog oscillator kort och mixer/filter kort och installera i en Voyager...
För 1000 spänn...
Lyxigt eller hur
Finns det då inte andra komponenter som påverkar?
Som en analogi till hur minimoogens gamla nätdel skapar brus på spänningsmatningen som hindrar oscillatorerna att låsa sig i fas..
Jo, tidigt 50/60 tal hade man tillgång till bra trä, i vissa fall trä som hade torkat länge.
Det gör träet med resonant och akustisk, och mickarna tar upp alla dessa vibrationer, det ger inte mer sustain men det påverkar helt klat tonen inkopplad också. Hur väl kroppen och halsen förstärker varandras resonansfrekvenser bidrar också till upplevelsen, och till längre sustain. En för tjock lack, oavsett nitro eller plast kan också dämpa vibrationerna i gitarren på ett dåligt sätt.
Men det är ren tur/otur, det finns gott om nya gitarrer som oavsett trä har samma egenskaper, ibland gitarrer för 2000:- !
Om man vill undvika massproduktionens hasardspel avseende trä och hals/kroppkombination, oavsett om gitarren byggdes på 60-talet eller i nutid då kan man köpa en customshop, finns både hos Fender och Gibson. Över ett års väntetid, men då handbyggs gitarren av ett team och kropp/hals väljs ut specifikt från bättre träbitar, vilket, enligt min erfarenhet ger de bästa kopiorna av klassiska Fenders, som är de ända gitarrer jag har erfarenhet av. Superakustiska, pga den lätta kroppen, och perfekt halspassform, samma pickuper som på 50/60-talet och tunn nitrolack. Jag testade ett par innan jag fick tag i en custom shop telecaster begagnad.
Den har inga lägen på halsen där den har mindre sustain, vilket är vanligt hos massproducerade gitarrer, och det är den bästa 50-tals tele jag spelat på.
Dock är min roadworn telecaster för en tredjedel av pengarna kanske 90% där och har ett mörkare sound pga annat trä.
Så svaret på ursprungsfrågan är väl, ja ibland är vintagegitarrer bättre, men de kan också vara sämre än en ny bra gitarr, men nya välbyggda gitarrer som custom shop är alltid väldigt bra.
Sen har ju vintage en mojo, som är svår att förneka. Min slitna 50-tals custom shop kan aldrig vara vintage även om den ser vintage ut.
theVoid - skön berättelse
https://reverb.com/item/28606179-196...herry-sunburst
[OT] - För min del sitter gitarrens kvalitet i hur den känns att spela på - om man "limmar" med den, och förstås har möjligheter till rätt sound. Jag är inte så kinkig för soundet då jag omedvetet anpassar mig så att det låter som jag vill - det mesta av ljudet "sitter i fingrarna", Har aldrig varit speciellt intresserad av att låta som någon annan, annat än för att lära mig hur de får fram sitt ljud och ja, återigen, fingrarna. Däremot, som sagt, hur den känns att spela på gör stor skillnad! - [/OT]
Har haft förmånen att känna och spela på några olika "klassiker" (bl.a. en LesPaul 59 som min gitarrlärare hade, tidigt 60-tal både Strat och Tele, och även lite på theVoids oranga Jaguar vid någon 99grill) men ingen större wow med någon av olika anledningar.
Intressant är Jim Lill's respektlösa experiment och hans "upptäckter" och ställer en del "klassisk" kunskap lite på ända... Kanske dags för en syntarnas Jim Lill att dissekera syntarnas mojo...
https://youtu.be/n02tImce3AE
Skrämmande nog: Ja. Speciellt för mer udda prylar. Till saken hör att han bor i Kiwiland, så det var mycket från sommarsidan av planeten som sällan hittade norröver som gick på det sättet. Jag tror han fortfarande har en del kvar där.This quote is hidden because you are ignoring this member.Fick han nåt sålt till de priserna? Frågar jag mpop men hamnade långt ifrån hans inlägg
Tillgänglighet i två betydelser också. Fler kan greppa en elplanka och få ur sig Smoke on the Water än vad de kan ratta in Bladerunnerljudet på en CS-80 och ta några smäktande grekiska cyberpunkackord. Gitarrer tar också mindre plats, är mer accepterade som väggdekoration och riskerar inte riktigt samma typ av plötslig tvärdöd över tid (sprakande potar vs döda kondingar i nätdelen) även om jag vet att fel hanterade elgitarrer såklart också är dömda.This quote is hidden because you are ignoring this member.
Cool video. Sånt är alltid kul! Gillade Air-guitar:en. =)This quote is hidden because you are ignoring this member.Intressant är Jim Lill's respektlösa experiment och hans "upptäckter" och ställer en del "klassisk" kunskap lite på ända... Kanske dags för en syntarnas Jim Lill att dissekera syntarnas mojo...
Finns det några stora samtida popartister som är tydliga med vintage-vurm? Är det nån som visar upp vad de jobbar med?
En sån som Bruno Mars som är lite retro kanske? Harry Styles har en fin synt-slinga, men visas det upp några instrument nånstans?
Well. "pop", men Olafur Arnalds/Nils Frahm känns ju väldigt vintage:iga.This quote is hidden because you are ignoring this member.
Ja ganska smalt men också lite äldre publik. Tänker mer på ett sätt att en yngre generation skulle matas med känslan av att vintage är det rätta, som det kanske varit med gitarrer där det fyllts på underifrån med samma ideal. Svårt att tänka att massa 20-åringar vill låta som Howard Jones, utan det behövs nya förebilder.This quote is hidden because you are ignoring this member.
I många youtube-liveklipp ser man Nord-grejer, det kanske är där man ska lägga sina pengar om man vill betta på framtiden
Just känslan i en inspelad gitarrhals bidrar nog mkt i att gitarren känns rätt! Där var James Tyler tidigt ute med att runda greppbrädans kanter och slippa till bandändarna. Något man kan göra med en billig gitarr och få en väldigt behaglig spelkänsla.
Om vi ändå är inne på detaljer så spelar vilka högtalare man matchar sin rörstärk (eller vilken impuls man kör sin plugin genom) oerhört mkt till slutresultatet.
Ja halsen och hur setupen är, är nog ihop med mickarna en stor del av spelkänslan, men det handlar ju också om vad man är ute efter som gitarrist vid ett visst tillfälle.
Min vintage Jaguar har tex högst genomsnittlig sustain för att vara en Jaguar vilka är kända för att inte ha sustain alls, och den är inte så akustisk jmf med min andra jaguar, men den har ett mörkt, träigt sound som jag aldrig hört i en annan gitarr som är perfekt för en viss ton när man spelar in. Men generellt så använder jag mina nya telecasters till det mesta.
Så vintage eller för all del gitarrljud och spelbarhet är ju också både subjektivt och beroende på hur generellt eller specifikt ljudet/tonen är som man letar efter.
Med andra ord, samma som med synthar!
Vill man ha just en gammal minimoogs karaktär på en melodi så är den bäst för jobbet, vill man ha en annan karaktär så är kanske en SUB37 rätt maskin.
Senast redigerat av theVOID den 2022-11-15 klockan 11:49.
Tillägg: Ja, om det är något man har lärt sig på vägen så är det hur oerhört stor del av ljudet och även en del av känslan, som förstärkaren är, och då särskilt högtalaren/högtalarna.
Min Telecaster CS låter absolut bäst enligt mina ideal, på min Orange AD15 och min 1000 kronors Harley Benton. Den låter för ljust på en Deluxe Reverb, VOX AC 15 eller Laney L5T, pga andra högtalare helt enkelt
Pop och pop, men Kanye och hans gelikar flashar gärna moogar och liknande här och där.This quote is hidden because you are ignoring this member.
/far till hiphopson
This quote is hidden because you are ignoring this member.
https://youtu.be/VXHjrjFLLes
Det känns som att den här diskussionen har varit likadan sedan musikforum på nätets glansdagar (=över 20 år sedan). Ja, den här tråden är ju över tio år gammal för den delen. Vintage-diskussion
Sen att det blivit något fenomen att instrument sätts ut för rena fantasier är en annan sak. Jag skyller det på Reverb. Det är ju dock inte synonymt med vad instrument säljs för på riktigt.
En annan sak är att jag upplever att det generellt sett är trögare att sälja nu, men det tror jag beror på världsläget och en stor ekonomisk osäkerhet.
Vad gäller unga musiker och instrument så är t ex Juno-106 och DX7 jävelhett bland det unga gardet just nu. Om något år är det något annat.
Ja Reverbpriserna är ju helt verklighetsfrånvända....sjukt.
Illa om det påverkar begagnatmarknaden även här lokalt.
Lite som priser man ser här i majorna på tex "handplockade trattkantarreller från Västergötland" 400:- kg.
Jag tror hela Reverbprisgrejjen började med en Oberheim i Jönköping som sattes ut till fantasipriser för 10+år sedan. Därefter har alla försökt samma grej.
En Juno 6 dök precis upp på Blocket:
"Satte pris efter medelpriset reverb på 35000"
Medel av säljarnas drömpriser då alltså.
Den dyraste som sålts på reverb såldes för 25 000.
Vill bara skutta in i tråden och flika in att träslag inte påverkar ljudet hos elgitarrer. Det finns inget som tyder på det, har inte sett någon visa det. Tvärtom visar alla seriösa tester (typ Jim Lill) att det, precis som förväntat hos ett elektromagnetiskt system, är de elektromagnetiska bitarna (mickar, strängar, avstånd, placering längs med mickarna) som påverkar gitarrens "grundljud" (detta magiska ord).
Önskar att gitarrtillverkare (och köpare) kunde ta till sig detta och sluta hugga ner regnskog/lövskog för att göra sina instrument. Gör dem av något lätt kompositmaterial som tål förändringar i temperatur och fukt. Snälla.
Tyvärr är såna instrument dyra än så länge.
Den påverkar garanterat priserna lokalt.This quote is hidden because you are ignoring this member.Ja Reverbpriserna är ju helt verklighetsfrånvända....sjukt.
Illa om det påverkar begagnatmarknaden även här lokalt.
Lite som priser man ser här i majorna på tex "handplockade trattkantarreller från Västergötland" 400:- kg.
En annan sak som säljare på Blocket och Vend ofta missar när de hänvisar till "reverb-priser" är Reverbs ganska påtagliga avgifter. Vill du ha 25 000:- för din Juno-106 så behöver du smälla på ett par tusen för att ta höjd för avgifterna. Det behöver man ju inte när man säljer på Vend/Blocket.This quote is hidden because you are ignoring this member.
Nä, det är klart att det höjer priset lite, Reverb fee 5%, på 25 000:- blir det 1250:-.This quote is hidden because you are ignoring this member.
Men sen kanske lite till Paypal också.
Chromeo. Bara analoga syntarThis quote is hidden because you are ignoring this member.
https://youtu.be/Y10AmCiKde8
Vill bara repetera trådstarten 2011-07-23 och konstatera att Gnutten hade extremt fel.This quote is hidden because you are ignoring this member.
Jag har haft fel förut också...
Kan vi ha uppnått peaken nu då?
Jag börjar tro det...åtminstone om jag utgår från min egen gas och det känns om jag på något vis har varit en slags median av rätt kund för vintage.
Vi som var barn och tonåring under 80-talet och storögt tittade på syntharna i videos och från livebilder.
Det var liksom ouppnåeliga fantasimaskiner som helt enkelt var meningen med livet
Sedan blev vi vuxna, skaffade jobb. Köpte oss någon drömpjäs för lagom slant. Några andra likasinnade gjorde likadant. Priserna gick upp, drömpjäserna började nu kosta en rejäl slant. Plötsligt hade vi testat de flesta av våra drömpjäser och deras gloria börjar sakta dala. Prispeaken är där nu?
Finns det någon återväxt av intresset? Dödar re-issue:arna magin? Eller vill kidsen köpa originalen när de klippt håret och skaffat ett riktigt jobb? Jag tror inte det.
Kidsen är nog varken intresserade av original eller kopior så återväxten är nog minimal. Det är nog också en av anledningarna till att medelåldern här är rätt hög.
Jag har inte så mycket att säga om trådstarten eller om vad andra i min ålder dras till eller inte dras till, men själv har jag ofta drömt om vintageprylar, gärna sådana som jag skulle få spara länge till och som det kanske är tveksamt om jag borde köpa oavsett. Jag är snart 22 och har haft en del äldre grejer, sånt som ändå gått att få tag på upp till ca 10tkr. JX-3P/MKS-30, MKS-50, MC-202 och TR-606. Jag skulle inte ha något emot en Jupiter 4, eller en TR-808, till exempel. Ibland tänker jag på hur mycket billigare vissa saker varit när jag först började skaffa synthar, typ någon Juno 6 för 13tkr jag såg här och nästan slog till på, och annat som verkar ha stuckit iväg nu. Men jag hade nog inte riktigt haft råd med så mycket vintage ändå på den tiden.
Som en person vars fokus är lite av en bristvara, gillar jag stora reglage, enkla layouts och beprövade ljud som är lätta att skruva fram. Har mest synthar med manual/panel mode så jag kan näst intill strunta i presets och sånt. Är mycket förtjust i musik från 80- till 90-tal med, även om jag gillar modernt och cutting edge lika mycket, så det hjälper ju inte! Hoppas att en dag kunna skaffa nåt fint till mig själv, typ en restaurerad polysynth eller nåt.
Jag är verkligen glad att jag fick min analog-gas, och hittade de grejer jag fortfarande vill ha, i rättan tid. Sixtrak för 5k, sk30 inklusive stativ och två pedaler för jävla 4500. Albedo gjorde mig nyss uppmärksam på hur extremt ovanliga de där exp-pedalerna är
Kolla detta tex,
https://www.dlxmusic.se/produkter/kl...on-monomachine
DLXmusic har en Monomachine MK2 för 20k på deras hemsida begagnad, 100% reverbpriser på den där.
Jag köpte i alla fall fel vintagegrejer som inte sticker iväg i pris så mycket, de jag hade kvar till sist, SH3a, P600, Polivoks, 100f, CS5.
Medan de som ökat mest såldes för några år sedan, Matrix-6, Juno-106, JX8P med PG. Ganska surt känns det faktiskt. Speciellt den där Junon som någon här prutade ner till 5700kr.
Men får ju vara glad över att jag aldrig köpte och sålde någon Jupiter för småpengar
Senast redigerat av kockpit den 2022-11-16 klockan 09:21.
Aha, kul. Du är härmed den överlägset yngsta jag hört som är vintage-intresseradThis quote is hidden because you are ignoring this member.Jag har inte så mycket att säga om trådstarten eller om vad andra i min ålder dras till eller inte dras till, men själv har jag ofta drömt om vintageprylar, gärna sådana som jag skulle få spara länge till och som det kanske är tveksamt om jag borde köpa oavsett. Jag är snart 22 och har haft en del äldre grejer, sånt som ändå gått att få tag på upp till ca 10tkr. JX-3P/MKS-30, MKS-50, MC-202 och TR-606. Jag skulle inte ha något emot en Jupiter 4, eller en TR-808, till exempel. Ibland tänker jag på hur mycket billigare vissa saker varit när jag först började skaffa synthar, typ någon Juno 6 för 13tkr jag såg här och nästan slog till på, och annat som verkar ha stuckit iväg nu. Men jag hade nog inte riktigt haft råd med så mycket vintage ändå på den tiden.
Som en person vars fokus är lite av en bristvara, gillar jag stora reglage, enkla layouts och beprövade ljud som är lätta att skruva fram. Har mest synthar med manual/panel mode så jag kan näst intill strunta i presets och sånt. Är mycket förtjust i musik från 80- till 90-tal med, även om jag gillar modernt och cutting edge lika mycket, så det hjälper ju inte! Hoppas att en dag kunna skaffa nåt fint till mig själv, typ en restaurerad polysynth eller nåt.
Kanske finns hopp för framtiden ändå då
Ja dom är bra, svänger fint. Härligt med vintage som är proddat med modernt touch!This quote is hidden because you are ignoring this member.
Jag håller med om ovan, tror att vi har nått någon form av peak.This quote is hidden because you are ignoring this member.Vill bara repetera trådstarten 2011-07-23 och konstatera att Gnutten hade extremt fel.
Jag har haft fel förut också...
Kan vi ha uppnått peaken nu då?
Jag börjar tro det...åtminstone om jag utgår från min egen gas och det känns om jag på något vis har varit en slags median av rätt kund för vintage.
Vi som var barn och tonåring under 80-talet och storögt tittade på syntharna i videos och från livebilder.
Det var liksom ouppnåeliga fantasimaskiner som helt enkelt var meningen med livet
Sedan blev vi vuxna, skaffade jobb. Köpte oss någon drömpjäs för lagom slant. Några andra likasinnade gjorde likadant. Priserna gick upp, drömpjäserna började nu kosta en rejäl slant. Plötsligt hade vi testat de flesta av våra drömpjäser och deras gloria börjar sakta dala. Prispeaken är där nu?
Finns det någon återväxt av intresset? Dödar re-issue:arna magin? Eller vill kidsen köpa originalen när de klippt håret och skaffat ett riktigt jobb? Jag tror inte det.
Genom åren har jag haft otaligt många maskiner som kommit och gått, många av dem klenoder som använts av superband från 80-talet. Har dock alltid (tråkigt nog) kommit till insikt om att det inte sitter i maskinen, utan magin sitter i tonårslivet med allt vad det innebär. En JP8:a låter inte alls lika kul i mina händer som när man såg en sminkad Nick Rhodes lira;-)
Jag tror som sagt inte alls på det. Det är en diskussion som upprepar sig hela tiden. Kidsen växer upp, de lär sig mer och mer och de kommer också att vilja ha de bästa instrumenten. I många fall rör det sig om vintage, men inte alltid. Och nej, jag tror inte att det bara handlar om att göra drömmar från ungdomen verkliga. Är helt övertygad om att den delen är övervärderad här. De flesta som letar klassiska instrument har lärt sig om dem i vuxen ålder. Slänger ut en fackla om att inte alla gamlingar talar helt sant när de påstår att de hade järnkoll på vilka syntar som användes när de var ynglingar.
Om 25 år har fortfarande samma diskussion. Det tror jag. Även om vintageparken då såklart även består av instrument vi ser som relativt nya idag.
Detta stämmer såklart till stor del, haha. Vi hade ingen youtube, eller soc medier. Allt man hade var lite musikvideos och tidningen Okey där man kunde se en och en annan paparazzibild:-)This quote is hidden because you are ignoring this member.Slänger ut en fackla om att inte alla gamlingar talar helt sant när de påstår att de hade järnkoll på vilka syntar som användes när de var ynglingar.
Skämt åsido, mycket var ryktesvägen, eller att man läst nåt gammalt nr av Keyboard Magazine. Var allt sant? Ingen aning. Tror heller inte att artister på den tiden vara samma typ av "prylnördar" som vi har nu iom internet/forum etc.
Mitt intryck är att man oftast idag söker efter en specifika vintage och det kan bero på vilken musikstil man håller på med. Vilket leder till att några säljare hoppas på att just deras unika exemplar ska vara det någon vill ha och därmed de ibland konstiga prissättningarna.
Samlandet kommer väl alltid till att finns bland vissa fantaster. Men att sitta på mer än en vintage-synt tror jag inte det är lika vanligt idag som för några år sedan med tanke på att de gamla maskinerna behöver mer och mer underhåll. Det har kommit nytt för en bråkdel av priset som fungerar helt ok som ersättare.
På ett sätt tror jag inte att det är lättare att sia nu än för 10 år sedan. Det ända vi vet med säkerhet är att vi blivit 10 år äldre. Såg till min förvåning hur stolt en betydligt yngre bekant var över sin nya Leica M6 på facebook förra veckan. Nikons delårsrapport var mycket bra och över förväntan, och de har typ precis hakat på vintage-trenden inom foto. Bara en reflektion vid sidan av den otroliga vintagesynt-boomen.
Med största säkerhet är vi dock på väg in i en lågkonjunktur med inte bara inflation utan också krympande ekonomier. Utan att värdera det politiska sade en av storbankernas chefer på P1 i förra veckan att det positiva med den krympande ekonomin att det ledde till "sundare arbetsmarknad", ett annat sätt att se på högre arbetslöshet. Självklart kommer vi konsumera mindre när vi inte har råd eller är oroliga för privatekonomin.
En annan sak är att om vi får ett prisfall kring 20-30% på bostadsmarknaden så påverkar det också kraftigt förmågan till lyxkonsumtion eller vad man skall kalla priserna på Jupiter-8, Moog One, Matrix-12, CS-80 osv.
Men som långsiktig trend skulle det inte förvåna mig om vi om tio år kommer förundras över att vi trodde toppen var nådd 2022. Om exempelvis privathandel med invånare i andra ekonomier än EU skulle befrias från tull skulle de ge ny fart på en del tror jag. Om protektionism och tullar ökar är det en helt annan femma.
Och om Firechild är nöjd så är det nog för att han har allt
Det tror jag också. Folk har någon juno, studios har nån dyrare, och de flesta artister/musiker använder det som finns i studion och är nöjda och glada över det. Nyproducerat är också grymt, och funkar minst lika bra för de flesta.This quote is hidden because you are ignoring this member.
Haha, fan också... jag når "bara" 150k för nå't enskilt i min park (av de som öht finns på Reverb iofs).This quote is hidden because you are ignoring this member.Tjoho, jag har en synth som är värd en halv miljon!
(Jag undrar hur dårarna på Reverb skulle reagera på om jag la upp min Tangerine Dream-trummis. Den har jag blivit erbjuden 40k för av nå'n tokig fanboy, men det är flera år sedan nu.)
Inte konstigt att man inte handlar maskiner längre. 2022 ser ut att bli det första syntmunkåret för mig på 25 år.
Nu tror jag inte de korrelerar särskilt mycket. De få som faktiskt sitter på vintageklenoder eller på allvar är beredda att lägga 100k på en i den klassen har mer troligt inte problem att hantera boprisfall och ränteökning. Däremot kan det säkert påverka Juno-106-traktörerna.This quote is hidden because you are ignoring this member.
Sen pratar vi om lite olika fenomen när vi diskuterar att Juno-106 har gått upp eller att folk vill ha 786000:- för en Jupiter-8 typ. Jag tror definitivt att det blåser upp bubblor kring vissa instrument där de inbillade prisballonger spricker efter ett tag. Där tror jag säkert att man kommer se exempel på rejäla prisras (samtidigt som något annat instrument blåses upp till en ny ballong).
Jag tänker mest på något slags bruks-segment i vintagevärlden. Tror den marknaden kommer att stå sig läääänge och vara relativt stadig. Jag tycker för övrigt att det fortfarande faktiskt finns gammelsyntar som är förvånande billiga. Finns gott om utrymme för framtida värderingsökningar.
Det du menar är att det inte är konstigt att Juno 106 kostar 15 istället för 4? Säkert så, men däremot tror jag inte att priserna på de mellan-maskinerna kommer att fortsätta öka i samma takt som de har gjort.This quote is hidden because you are ignoring this member.Jag tänker mest på något slags bruks-segment i vintagevärlden. Tror den marknaden kommer att stå sig läääänge och vara relativt stadig. Jag tycker för övrigt att det fortfarande faktiskt finns gammelsyntar som är förvånande billiga. Finns gott om utrymme för framtida värderingsökningar.
Tror inte jag heller. Däremot tror jag att det skuttar till ibland. Juno-106 har ju skuttat till ordentligt. Tror också att enskilda instrument kan gå ner lite utan direkt rasa.This quote is hidden because you are ignoring this member.
Jag tänker mig att där nya syntar vinner mark inom musikskapandet där faller de gamla tillbaka tids nog i pris och efterfrågan. Några ”vita valar” kommer vi alltid till att se på marknaden.
Jag höll själv på att åka dit när jag sökte efter en Moog Voyager som höll på att skena iväg i pris och när jag senare insåg att en Moog Matriark eller till och med en Grandmother räcker för mina behov då känns det ok.
mycket har med o göra med hur MÅNGA som finns tillgängliga ihop med dess "rykte". CS80 finns nog inte många fina ex kvar, J106 finns fortfarande förhållandevis många.
Min Two Voice Pro, trots att den inte är såååå gammal har t ex skjutit upp i pris. Cirklon begnagad går oxå för sjuka priser (passa på o köp den som säljs på 99an)
Behörigheter för att posta
Svara med citat
