OP-1 är verkligen intressant. Många ger den attribut på grund av sin storlek, men jag tycker det är väldigt viktigt att bedöma den sin (enligt mig fördelaktiga) storlek till trots.This quote is hidden because you are ignoring this member.
Hur en musiker interagerar med OP-1 beror mycket på deras behov och studiosetup. OP-1 fungerar väldigt bra standalone men kan användas mycket väl i en studiosetup för multitracking. Hela OP-1 handlar om multitracking i mångt och mycket. Det finns fyra band-tracks att använda sig av och det går att overdubba hur många gånger som helst.
Jag personligen multitrackar i datorn. Alla OP-1's synthesizerlägen är i stereo och med hjälp av externa effekter kan jag ha riktigt roligt.
OP-1 har många olika synthesizerlägen och sequencers och effekter. Det går att göra helt otroliga ljud. Mycket med OP-1 handlar om att helt hänge sig till det du hör, att släppa behovet över minutiös kontroll över ljudet. De flesta parametrar är abstrakta och ändrar ljudet på överraskande vis.
Alla syntlägen är underhållande, alla effekter är intressanta och alla sequencers är spelbara och roliga. Alla syntens funktioner finns något enstaka knapptryck bort. Väldigt få saker finns undangömt, och om det är undangömt går det att nå med en relativt simpel kombination.
Batteritiden räcker mig i flera veckor. OP-1 är strömsnål och har ett stort batteri.
OP-1 och Octatrack är väldigt olika.
Octatrack har åtta tracks, utbredd kontroll, passar sig för live, har mycket I/O och mycket inställningar.
OP-1 har fyra tracks, mindre kontroll, passar sig mindre för live, har väldigt lite I/O och har få inställningar.
Jag har ägt båda maskiner en längre period och jag kan inte säga så mycket mer än att vissa maskiner passar vissa människor.
Den som vill sätta sig ner och verkligen grovarbeta med en synt, komponera och kontrollera, skall ha en octatrack.
Den som vill utforska själva skapandet i sig, och vill ha något som tillåter nästan sömlös överföring från idé till utförande skall ha en OP-1.