Men sitaren har ju aldrig varit avsedd för vänsterländska jazziga harmonibyten heller
Ragor spelas över bordun - precis som mycket annan folkmusik.
Jag tycker att sitarens begränsningar i västerländsk musik är dess styrka i och med att den inte låter sig assimileras så lätt. Då behåller den sin mystik, kultur och känns fortfarande intressant. Man kan använda den på dess villkor.
Man inte på något sätt begränsad till en sträng. Av 7 strängar är det tre som inte går att greppa. och bassträngarna har jag hört spelas på ett flertal gånger. Men det är vanligare vid solospel.