Kan inte annat än hålla med där.This quote is hidden because you are ignoring this member.
Ännu en gång, skall man hänga den på väggen för att den är snygg och ta ner den då och då och vrida på den eller skall man ha en grym synth som man både kan lita på och som låter sådär karismatiskt varmt och brännande i alla lägen?
Nosade kring 1998 upp mitt exemplar av Memorymoog i Helsingborg på dåvarande LA-musik. Just denna Memorymoog som på något vis följt mig sedan vår första replokal i Landskrona där en studio fanns i källaren där denna stod lutad längs väggen och skräpande. Den var i fint skick kosmetiskt och allt fungerade som det skulle och ett MIDI-kit låg separat och skräpade och skulle installeras sades det.
Självklart var jag nu lyrisk och förväntningarna var grymt stora.
Jag hade också hetsat upp mig på på "6st minimoogar-klyschan".
Nu skulle den äntligen bli min nu där jag satt där på ovanvåningen på LA-musik och vred och lirade genom en stor gitarrförstärkare med reverb, eq och grejor.
Men, inga direkt "aha"-upplevelser infann sig överhuvudtaget.
Jag var både stum, något chockad och besviken på hur trist och slätt den lät.
Dock bevittnades Memorymoogens instabilitet gång på gång.
För de enda "aha"-upplevelser jag fick var när den hängde sig ca 5 ggr under de 4 timmar jag satt med den, där enda lösningen var att slå av & på den.
Priset låg på 20 pistoler och var ej förhandlingsbart vilket var mycket stålar då.
Några dagar senare så ringde de upp mig och sa att det måste varit ett missförtånd att denna var till salu för den var nu bokad till en Linntronic-uppdatering i Tyskland och skulle sedan hyras ut till en studio i Danmark.
"Sure" tänkte jag...
Något inre sa till mig att Benny ifrån Music Mania också hade sniffat upp den och hade ringt och kört en huggsexa med LA-musik.
De var verkligen på hugget då i slutet på 90-talet, Music Mania...
Idag saknar jag knappast en Memorymoog, har en annan polyfon analog som vändsteker Memorymoogen som ett frukostägg.
Oops.. Tillbaka till topic... Sorry...