På allmän begäran ? Tangerine Dream!!!
Det verkar vara rätt många som känner till denna tyska grupp, men det är få som verkligen hört så mycket av dem. Ofta kanske de har hört ett par låtar vid något illa valt tillfälle. Deras musik är minst sagt speciell. Kan i förbigående passa på att nämna att mitt första intryck av dem var ??skitdåligt, ingen trummaskin som dunkar?? och ?? vaffan, en ELGITARR??. Det var på den tiden jag var nykläckt syntare. Måste vart runt -85 och jag tyckte att syntmusik skulle låta som Depeche Mode, Boytronic och Fancy. Mycket dunka-dunka med andra ord. Jag hade suttit med Ellos ?Skivor och band? och läst att Tangerine Dream (från och med nu förkortat till TD), Mark Shreeve och några till var med på en syntsamling som hette ?Diskdrive?.
Ett tag senare sprang jag på en TD-skiva ? Stratosfear ? i en affär. Den kostade 75 riksdaler och jag köpte den. Väl hemma så blev jag besviken då de inte alls lät som jag hade inbillat mig. Att skivan var från 1976 och att trummaskinen som jag kände den inte var uppfunnen då begrep jag inte. När syrran ett par veckor senare sålde ett knippe skivor till ett antikvariat åkte skiten med.
Några år senare låg jag och lyssnade på P3:s ?Stjärnornas musik? sent en natt. Då hörde jag ett instrumentalt musikstycket som var väldigt vackert och atmosfärsikt. Vid det laget så hade jag lyssnat på Jarré och Vangelis några år och var rätt inlyssnad på den typen av musik. Radioprataren berättade att jag just hört TD och jag bestämde mig för att ge dem en chans till. Tyvärr kommer jag inte ihåg vilken låt det var och jag skulle nog inte känna igen den nu heller men jag tror att det var från skivan ?Underwater Sunlight?.
När jag och några klasskompisar beställde några skivor från LP-fyndet slank det med en TD-skiva. Även här sviker mitt minne, men jag har för mig att det var ?White Eagle? eller ?Hyperborea?. Jag lyssnade på dem och fann musiken helt underbar. Båda dessa skivor är från den tid då jag tycker att de var som bäst ? 80-talet. Sedan dess har det ramlat på, jag har köpt vad jag hittat och på så vis följt deras utveckling, från elektroniska oljud fram till dagens hissmusik.
De satte igång redan 1969 och följande år var det dags för deras första skiva ? ?Electronic Meditation?. Huvudpersonen heter Edgar Froese och är den enda kvarvarande originalmedlemmen idag. Den är, men dagens preferenser, riktigt usel. Det är bara en massa oljud och urflippade små flöjt- och orgelslingor. Jag tror inte ens att de hade någon synthesizer, bara effekter, orglar och någon tongenerator. De två följande skivorna ? ?Zeit? och ?Atem? ? var minst lika usla. Så passa er för dem, de är bara kul som kuriosa. Kan också tillägga att TD alltid haft väldigt intressanta och fantasieggande titlar på sina låtar.
1973 kom skivan ?Green Desert? och den är riktigt bra tycker jag. Då hör man att de använder syntar och fan vet om de inte hade lyckats greja en sequencer också. När jag fick tag i den skivan så hade jag börjat förstå sådana grejer. Musiken är väldigt suggestiv filtersvepen från de brutala modulära moogarna är som käftsmällar från blöta handdukar. Ärligt talat så tycker jag att det låter otäckt och mäktigt och jag fylls av någon slags vördnadsfull känsla. Kalla kårar. Jag vet, det låter knäppt, men jag kan inte beskriva det på något annat sätt. De narkotiska gitarrslingorna fullbordar det hela. För att inte tala om körljuden. Musiken är bara så mörk. Och då menar jag inte mörk som in dagens mörka och svårmodiga musik.
Följande år, 1974, kom deras fösta kommersiellt gångbara skiva, Phaedra. Den gör inte alls samma intryck på mig som ?Green Desert? men man hör att grabbarna i TD fattat galoppen. Ett år senare kom ?Rubycon? som har de mest ockulta analogsequencer-basgångarna man kan tänka sig. De kröns av mellotronkörer som får min hud att knottra sig. Denna skiva börjar, som många av TD:s skivor, med en massa konstiga ljud. Hade man en synt på 70-talet så skulle den bara låta konstigt och med ljud som ingen hört tidigare. Under några år spottade de ut ett antal skivor i samma stil ? mellotroner, analogsequencers och kraftigt processerade orglar och narkotiskt gitarrspel. I den mån de använde trummor så var det äkta vara.
1978 kom en skiva som heter ?Cyclone?. Den är i samma stil men med den skillnaden att de har med en sångare. Bortsett från de tvivelaktiga sånginsatserna så är väl den skivan hyffsad. Näe, TD skall vara instrumentala men då och då dyker det upp mer eller mindre misslyckade vokala inslag från diverse mer eller mindre kända vokalister. Det finns stor chans att du hört TD utan att veta om det. De har nämligen gjort mycket filmmusik. Filmen ?Sorcerer? (?Fruktans lön? på svenska) som kom ut 1977 har TD gjort musiken till. Fortfarande är det TD av den gamla skolan.
Deras ?nya? sound kan man för första gången få en provsmakning av 1979 på skivan ?Force Majeure?. Den är mycket mer melodiös med piano- och gitarrspel. Fast den har kvar mycket av det gamla mörka. Har ni föresten sett filmen ?Thief? (?Gatans lag? på svenska) från 1980? TD har gjort musiken och vissa låtar är direkt från skivan ?Force Majeure?.
Skivorna ?Tangram? och ?Exit? från 1980 respektive 1981 får symbolisera 80-talets TD. Nu är musiken lättare, vackrare och mera melodiös. För oss som är insatta ? det hörs hur instrumenten utvecklats och att TD kan utnyttja dem på ett nytt sätt. Fortfarande är musiken vacker och bygger mycket på ljud men den bygger också mer på harmonier jämfört med tidigare. För er som gillat PPG-syntar så är TD ett måste, inget snack om den saken. Det är tack vara TD som PPG kunde tillverka sina syntar.
Fram till 1987 släpper den en hel drös med skivor med detta sound. Mycket av det kan man nog tillskriva Chris Franke och Johannes Schmoelling som nu medverkar i TD. Under denna tid utvecklade de sina karaktäristiska rytmer och stenhårda sequencerslingor. Rytmen var liksom grunden i deras musik och ett av de bästa exemplen på det är inledningen på skivan ?The Warsaw Concert? från 1984 och låten ?Poland?. Musiken bygger på en stadig puls med små detaljer som gör otroligt mycket för helheten. En snare här, en rimshot där och en handclap upp i minne. Ofta hör man en kraftig markering i början på en takt eller slinga, sedan händer det en massa saker i rytmen, sedan *boom* igen för att markera. Ett vanligt fyra fjärdedels-beat är det sällan frågan om.
Denna underbara era avslutas med skivan ?Underwater Sunlight? från 1987. Detta är förmodligen den vackraste och mest stämningsfulla skiva de gjort med vackert pianospel och det underbara ljudet ?Voices? från en Roland Jx-8p. Det är också samma år som Johannes Schmoellinger hoppade av och ersattes av Paul Haslinger. Eventuellt hoppade även Chris Franke av då han inte medverkat på några fler TD-skivor efter -87. Samma år kom skivan ?Livemiles? ut. Det är en live-skiva med inspelningar från två olika konserter. Den kan jag varmt rekommendera då även den är väldigt vacker och atmosfärisk. Efterkommande skiva ?Optical Race? från 1988 är början på deras nuvarande stil ? hissmusik.
TD:s musik på 90-talet låter så digital som den är. Min högst egna teori är att det beror på syntens utveckling. Borta är de feta ljuden och skrikande leadline-syntarna, istället låter det digitalt och tunt även om ljudkvalitén är hög. De hårda sequencerslingorna tog Franke med sig och de ersattes av elbasar och körpads från diverse workstations från Korg. Framför allt så försvann de smått fantastiska rytmerna även om musiken aldrig varit så melodiös som nu. Denna era, som så vitt jag hör pågår än, har sina små trevligheter, men man kan inte höra några som helst likheter med 80-talets TD. Alla band utvecklas, så även TD, men tyvärr så har de bara blivit tråkiga. I början på 90-talet släppte de videon ?Canyon Dreams? som faktiskt är riktigt bra. Det är mycket ?Soundtrack?-liknande (Roland-preset) ljud.
TD består idag av Edgar Froese och han son, Jerome Froese. En kort tid hade de sällskap av den saxofonspelande fotomodellen Linda Spa. Hon kan höras på skivan ?Gobelins Club? från 1997. Där kan man även höra den underbart vackra och sorgsna låten ?United gobelins parade?. Den senaste skivan jag har med dem heter ?What a blast? och är från 1999. Så vitt jag förstått så är det musiken till någon slags film som tar upp fascinationen i att se stora byggnader sprängas i bitar(?).
Som ni säker förstått om ni orkat läsa ända hit så är jag en inbiten TD-fan. Jag tycker ärligt att deras musik här helt unik. Okej, jag har inte hört så mycket av till exempel Klaus Schultz och andra samtida tyskar. Den enda som kommer i närheten är tidiga låtar av engelsmannen Mark Shreeve. Hans låt ?Redshift? låter som en direkt uppföljare till ?Rubycon? och är om möjligt strået vassare. Han är även med i gruppen Redshift som jag tyvärr bara hört mycket lite av. Men de kombinerar moderna syntar med modulärer och det lilla jag hört har varit väldigt övertygande.
Parallellt med TD har Edgar Froese haft en del soloprojekt. Chris Franke dyker upp på Mark Shreeve´s album ?Legion? där han spelar keyboard på låten ?Icon?. Han är också upphovsmannen till musiken i TV-serien ?Babylon 5?, en serie som jag inte följt och därmed inte kan uttala mig om musiken.
TD har naturligtvis släppt en mängs samlingsskivor. Vissa av dem spänner över de tidigaste åren (?The Collection?) och andra tar upp det mesta fram till sent 80-tal. En av de bättre samlingarna är dubbel-CD:n ?Dream sequence?. De enligt mitt tycke bästa skivorna är:
Green Desert (1973)
Hyperborea (1983)
The Warsaw Concert (1984)
Livemiles (1987)
Underwater Sunlight (1987)
Av de modernare alstren tycker jag att skivan ?Rockoon? är den bästa följt av ?Gobelins Club?.
Så? har ni fått en klar bild av Tangerine Dream?
Svara med citat
Ursprungligen postat av PF
