Musikaliskt alltså.
Jag har väldigt svårt för patterns, greppar liksom inte konceptet i hjärnan, trots att det egentligen inte är svårt alls och skulle öppna dörrar till massa HW-sequencers och annat skoj. Min hjärna tänker liksom bara linjärt.
Hur funkar det för dig?
Jag tänker linärt men fastnar lätt i patterns i alla fall. Kan ju bero på att Live inbjuder till det. Det är ofta ett prolem för mig att komma ur loopträsket.
Efter hundra år i Cubase så är jag linjär.
Precis så. Hade nog iofs kunnat klara mig med patterns utan att känna mig fast om de bara kunnat vara lite längre (typ 128 steg) och kunnat bytas lite mer flexibelt (typ byta från 4 takters pattern A efter tre takter till fyra takters pattern B med start på fjärde takten) utan något extra krångel.Ursprungligen postat av Mario
This quote is hidden because you are ignoring this member.
Vad räknas vers/refr/vers/refr som?
Lärde mig göra musik med Soundertracker så är nog ganska patternorienterad i grunden. Men har mest spelat punk/rock/pop i 25 år efter det, och det får väl anses vara ganska linjärt.
Elektron-maskinerna står uppställda, och ska ska göra mörk och monoton techno så fort jag får tid och energi iaf.
organiskt linjär
... eller ja... vill jag ju vara... Men jag fastnar, i varje fall med trummor, i patterns (resten får dock flyta på)
Helt klart trummaskinskadat beteende...
Patterns är egentligen skit i min bok.
... man bygger liksom Frankensteins monster, gång på gång...
vill sluta...
Men kan inte
Senast redigerat av Jeppe K den 2016-09-25 klockan 22:18.
Vad blir skillnaden liksom.. loopa partier, melodier riff..osv.. i cubase mm.. vad loopar inte liksom..... eller repeterar ni er aldrig.... en 256 step pantern känns ju tämligen linjär
Vet ju detta... Men jag vill inte vara en jäkla matematiker... Ändå så sitter jag därmoch räknar...This quote is hidden because you are ignoring this member.Vad blir skillnaden liksom.. loopa partier, melodier riff..osv.. i cubase mm.. vad loopar inte liksom..... eller repeterar ni er aldrig.... en 256 step pantern känns ju tämligen linjär
beror nog på att man blivit inlärd... maskinerna stödjer detta jäkla beteende.
Jag är helt enkelt alienerad i skiten...
... Och trivs
även jag har spenderat några hundra år i cubase så är väl mestadels linjär. men efter skaffat avancerad hårdvarusequencer tidigare i år så lär det väl bli mer och mer ändring på det. jag har inga problem med patterns eller så men föredrar nog ändå om jag måste välja linjärt. trum-stuff blir ju lätt pattern ändå i vilket fall
Nej, aldrig! Ett ständigt changemang och evolverande. Ingen takt är den andra lik. Jättekonstigt att lyssna på, säger folk.This quote is hidden because you are ignoring this member.
Nej, men egentligen är det ju ingen skillnad bortsett från hur man lägger upp arbetet. Jobba mot en trummis som loppar 16 steg och lägga på/ta bort grejer ställt mot att göra det ... linjärt.
både och. älskar att förlora mig i ett repetativt pattern men tycker också om översikten på ett helt förlopp som ett mer linjärt tänk ger.
Jag tänker i patterns, men det tog mig lång tid att lära mig det. Min resa började i tracker-program på Amiga och sedan över till Cubase på Atari. Det fanns alltid en tidslinje, en punkt A och en B och något som hände däremellan.
Nuförtiden är det min terapi och min frihet. Att få sätta igång saker som låter och arrangera det till en inspelning under tiden det händer. Komponera och arrangera i realtid är en utmaning jag verkligen uppskattar.
Det har alltid varit så för mig att det tråkigaste med att göra musik är att arrangera.
Kombo.
Det var en utmaning att jobba linjärt i Pro24 och Creator - med Cubase (eller egentligen Performer) kom till slut ett fungerande linjärt tänk. Men det var absolut lärorikt att jobba i patterns, då man gärna satt och tillverkade 4 till 8 takter långa färdigproducerade snuttar. Att arra på höjden snarare än längden! Det blev dock inte mycket färdigt av dessa....
Senast redigerat av hasse_fx den 2016-09-25 klockan 23:24.
Det är dit jag bara kommer halvvägs, skitkul att synka trummaskiner och arpeggion m.m. Sedan är de fyra takterna slut, now what? Då går jag in i linjärt mode och måste sätta mig vid datorn. Sen är all inspiration död igen.This quote is hidden because you are ignoring this member.
- - - Uppdaterad - - -
Ja, jo. Linjär. In till döden.
Linjärt. Fast med olika delar. Har märkt att riktiga/hela låtar blir färdiga när jag typ pianosångslaskar in hela låten från A->Ö o SEN går o jobbar på de olika partierna.
Gör jag en 8-taktare nästan färdigproddad så blir det oftast inte mer än.. just det.. ÄNNU en klar 8-taktare till byrålådan
bara patterns nästan, fast det blir ju linjärt efter ett tag , hehe
får nån sån där dum tanke att jag ska utveckla musiken linjärt, men det blir aldrig bra
jag improviserar fram musiken bara, brukar bli bäst
Det kanske låter töntigt, men för mig kom lyftet när jag - efter ett antal hårdvarusequencers - kom över en som kunde konvertera fram och tillbaks mellan linjärt och patterns. (I mitt fall var det en ASQ-10 vilket är en MPC minus samplings/trumdelen)
På så sätt kunde jag ännu enklare lägga linjära pålägg ovanpå en stomme av patterns som utvecklade och tog låten från A till B.
När sedan Live kom var det sedan ett helt naturligt steg för mig. Jag tycker om att Maschine också fungerar lite på likadant sätt.
Tänker?
Jag jobbar med patterns/loopar , oftast räcker det för en hel "låt" som jag livearrangerar när jag spelar in den. När jag har jobbat med mer traditionellt skrivna låtar (verser, refränger och slikt) så har jag byggt pattern/slingor i hårdvara som passar in olika delar av låten och sedan lagt in dem på plats i mjukvara.
Linjärt... men med byggklossar som i sig kan vara repetativa och definitivt ofta är kopior av sig själva.
Jag har nästan svårt att se hur man inte jobbar både och. Även de som säger att de bara jobbar linjärt har väl alltid (så gott som) inslag av patterns i sin musik? Och tvärtom, även de som säger att de bara tänker pattern skapar ju en struktur över tid för att få dynamik i stycket = linjärt.
Bara en sån sak som att börja med en bastrumma, låta hihat komma in efter ett tag, sedan basen, plocka bort bastrumman sen in med bastrumman igen samtidigt som virveln osv är ju ett linjärt tänk.
Jag skulle inte kunna plocka bort varken det ena eller det andra och det är mer fokus i olika delar av skapandet. Framför allt i starten av en låt är nog alltid ett patterntänk eller åtminstone inte linjärt. När det är inspelning på g har jag mer fokus på det linjära, att hitta strukturen. Då sitter det post-it-lappar överallt i studion.
Sen är tekniken och metoden annorlunda beroende på vilket projekt jag jobbar med. Med soloprojektet improviserar jag ofta åtminstone delar av strukturen under inspelning, vilket aldrig händer med bandet. Gillar båda sätten lika mycket.
Iofs... en del grejer jag gör nu med Stampa saknar ju snarare patterns... svårt att avgöra när en takt börjar liksom... för det finns egentligen ingen...
Intressant. Jag har inte tänkt så mycket på det innan, men jag tror att jag ser min egen musik som helt - eller i alla fall väldigt nära - stillastående. Absolut inte linjär, och kanske inte direkt mönsterbaserad heller, snarare pendlande eller svängande.
Musik som jag gör tillsammans med andra blir nog snarare linjär - eller mer noga: rektangulär - men mest för att det gör det lättare att kommunicera.
Ensoniq hade ett bra koncept i sina samplers: 8 instrumentspår som arras i patterns, och sedan 8 linjära sångspår, som ligger parallellt med pattern-arret. D.v.s. både metoderna tillsammansThis quote is hidden because you are ignoring this member.Jag har nästan svårt att se hur man inte jobbar både och. Även de som säger att de bara jobbar linjärt har väl alltid (så gott som) inslag av patterns i sin musik? Och tvärtom, även de som säger att de bara tänker pattern skapar ju en struktur över tid för att få dynamik i stycket = linjärt.
Bara en sån sak som att börja med en bastrumma, låta hihat komma in efter ett tag, sedan basen, plocka bort bastrumman sen in med bastrumman igen samtidigt som virveln osv är ju ett linjärt tänk.
Jag skulle inte kunna plocka bort varken det ena eller det andra och det är mer fokus i olika delar av skapandet. Framför allt i starten av en låt är nog alltid ett patterntänk eller åtminstone inte linjärt. När det är inspelning på g har jag mer fokus på det linjära, att hitta strukturen. Då sitter det post-it-lappar överallt i studion.
Sen är tekniken och metoden annorlunda beroende på vilket projekt jag jobbar med. Med soloprojektet improviserar jag ofta åtminstone delar av strukturen under inspelning, vilket aldrig händer med bandet. Gillar båda sätten lika mycket.
På den tiden då jag uteslutande hade Studio 440'n som sequencer gjorde jag alla låtar i sequences (440's motsv. till patterns). När alla sequences hade arrats till en låt gjorde jag om låten till en enda lång (linjär?) sequence och då började jag med "finlirsediteringen". På så sätt slapp jag göra många sequences med variationer och kunde editera hela låten linjärt. Idag gör jag väl i princip samma sak fast jag arrar inte patternbaserat i Cubase, det är copy/paste och editering som gäller...
Aha, det var så det funkade! Jag blev aldrig klok på sequencern i EPS'n... nu trillade polletten ner...This quote is hidden because you are ignoring this member.Ensoniq hade ett bra koncept i sina samplers: 8 instrumentspår som arras i patterns, och sedan 8 linjära sångspår, som ligger parallellt med pattern-arret. D.v.s. både metoderna tillsammans
Cirkulärt, ingen början, inget slut. Permuterade sets och kluster. Blir tämligen linjärt men ingen upprepning :-)
// T.
Linjärt, men jobbar på att gå mer åt patterhållet. Jag har inte tänkt på det som OP formulerar frågan, men Cubase har nog format mitt sätt att tänka kring musik. Intressant frågeställning i alla fall.
Tänker nog främst i riff och lager.
linjärt/pattern är för mig bara en väg till ett riff/loop för ett lager.
Jag attack-trycker medans jag spelar in, men är mest rifforienterad från början så patterns var lätt att greppa... nu kör jag bara och sneglar lite på klockan hur länge jag kört...
Det är mer nånslags envolopekurva med intensitet jag tänker när jag kör... lite som upplägget i filmer.. bygger upp lite och nån liten brytpunkt eller twist sen tona ned och eftertext.... .... alla dör i slutet ....
Är verkligen möjligheterna uttömda med "linjärt" och "patterns"?
Jag är inte helt säker på att jag förstår vad som är vad heller. Pattern låter som något som är cykliskt. Men hur långt kan det i så fall vara innan det upprepar sig?
Tänker i ljud och vilka känslor dom framkallar!
Intressant att så många tycker Cubase och liknande är linjärt. Jag tycker de flesta verkar arbeta rätt patternorienterat där med. I vart fall om vi snackar elektronisk musik med rytmisk fokus.
Jag gissar att rätt många jobbar i loop mode även i traditionella DAW:ar när grunderna läggs. Det linjära tänket kommer väl först i steg två när man försöker bygga ut det hela till en låt? Då är ju t.ex. Cubase rätt svårt att improvsiera patternbaserat på. Logic hade ju sitt koncept med Touch Tracks men det funkade väl aldrig särskilt bra, jag vet inte om Cubase hade liknande idéer. Fanns det inte något som hette Interactive Phrase Synthesizer ett tag?
En sak som jag saknar i många program och även hårdvaror är realtidstransponering via keyboard. Sällan det fungerar särskilt smidigt.
Linjärt för mig är snarare notskrivning och liknande metoder där man inte improviserar fram det hela utan jobbar just linjärt. MEn det kan ju göras i en DAW förstås... Håller med andra här att det inte finns en helt tydlig gräns och att det kanske även finns andra relevanta beskrivningar.
Som jag tolkar dig blir det lite äpplen och päron - att jobba i cycle mode för att öva in, fila på eller för comping är ju inte mer "loop mode" än att göra samma sak på en bandare (med memory stop/rewind/play) och blir då ett praktiskt hjälpmedel snarare än en kompositionsmetodik... eller?This quote is hidden because you are ignoring this member.
det är mycket ambient nu så jag tänker statiskt
Nja, jag kör ju ofta loop mode och pluppar saker i pianoroll och andra editorer ungefär som man gör på en tr-maskin. Eller att man sitter i record och lägger ton efter ton runda efter runda. Eftersom det går i takt utan avbrott så är det ju inte som en gammal bandare med automatisk återspolning. Där är det ju mer "diskreta tagningar" och man kan ju inte dutta in enskilda toner här och där i samma spår.This quote is hidden because you are ignoring this member.
I Cubase och liknande så använder jag aldrig loopinspelning. Visst kan det bli mycket copy/paste, men senare brukar jag gå in i varje kopia och justera, eller spela över, för att få mer variation. Så, ett visst mått av pattern rent praktiskt, men jag måste se det linjärt för att kunna göra klart.This quote is hidden because you are ignoring this member.
Jag kan tänka mig att några technoklassiker har kommit till genom att artisten haft en loop snurrande och varit helt nöjd med det, och sen när det ska bli en inspelning så blir det bara att man låter loopen snurra och vrider lite på rattar på känn, stänger av/sätter på, eventuellt fadar över eller byter till ett annat pattern.
Jag skulle säga att jag tänker linjärt ibland och patterns ibland.
Så du menar att du kör en tagning, stannar, grejar, sedan nästa tagning o.s.v. Aldrig låter det gå runt runt och lägger på via input eller mus/pianoroll?This quote is hidden because you are ignoring this member.
Det är ju i huvudsak linjärt i så fall.
Yes, precis så. Oftast gör jag hela versen och refrängen, sedan copy/paste tills det blir en 3-4 minuters låt (så lite pattern där för stunden) för sedan justerar jag så att ingen del upprepas fullt ut. Och sen in med en brygga/stick.This quote is hidden because you are ignoring this member.
Undantaget är fysisk trummaskin/sequencer, där finns liksom inte så mycket val.
patterns är ju linjära vanligtvis också. rimligare skillnad borde vara: jobbar duutifrån vektorer eller pixlar, typ (algoritmiskt vs fastj
Tänker programmerare linjärt eller i patterns?
I analogi med de två varianterna av datorgrafik? Hur överför du det till domänen musik?This quote is hidden because you are ignoring this member.
Ha! Tänker du linjärt eller logaritmiskt?
...tänket du i tids- eller frekvensplanet?
Ja, typ. Inte helt färdigtuggade tankar, men jag utgår antingen från algoritmiskt/generativt huvudsakligen, en emergent (okej, lite väl att ta i med såna ord men ändå) struktur kan bli påmappad random ljud. Eller så är det diskreta ljud, avgränsade, ungefär som pixlar ,som placeras ut på en map enligt en fast struktur. Den ena är formbar medelst automatik som i vektorgrafik utan att strukturen destrueras, den andra blir mer handplockande och att återigen kanske räkna ut vilket ticks i en trackerpattern bastrumman ska hamna på i något som kanske låter som samma polyrytm som i det generativa fallet.This quote is hidden because you are ignoring this member.
@altermark: oj, det låter som modern konst, målat med pensel, och lite collage av olika mönster, när du beskriver det!This quote is hidden because you are ignoring this member.
Behörigheter för att posta
Svara med citat
