O herre jisses... Jag har tänkt köpa denna skiva sen den kom ut för en massa år sedan men inte lyckats förrän nu. Snacka om att Vangelis var före sin tid ! Och vilken musik sen, när den feta CS-80´n drar igång på "End Title" och "Blade Runner blues" sitter jag bara o gapar. Nästan så man får en tår i ögat. Plattan kostar nu 89:- hos cdon.com så dräm till direkt !
Och när ni ändå är på G titta på filmen en sväng också. Scenen när Rutger Hauer dör i regnet är ett klassiskt filmögonblick.
Detta är faktiskt det enda jag mig veterligen hört med Vangelis men håller med om att det är ett RIKTIGT bra soundtrack..
Antar en del av här lyssnar på dem... hur är det "vanliga" materialet?
Bladerunner är kult!
Vangelis är kult!
Ridley Scott är kult!
och såklart Philip K. Dick (som skrev den roman vilken filmen bygger på) också!
Bladerunner är min absoluta favoritfilm - don´t get me started baraDet är en härlig symbios med den eleganta musik som Vangelis snickrade ihop - en film som var före sin tid med musik komponerad av en kille som inte kommit i tiden ännu! Hur Vangelis lyckades förblir en gåta, men man har ju hört ett och annat om hur inspelningarna gick till...
Vangelis är en riktig mästare förstås - en av synthmusikens sanna pionjärer. Har förvisso inte alla skivor med denna herre, men har en del i alla fall och har lyssnat på många.
Jag kan rekommendera albumen "Spiral" som ett av de klassiska mästerverken - för en bra överblick över dessa kan ni köpa samlingsskivan "Best In Space" som innehåller det mest intressanta. Åh så mycket godis!
Sedan har vu ju lite modernare grejer då... "Bladerunner" från nypremiären av filmen (92 eller 94 eller så... minns faktiskt inte!). Originalsoundtracket släppts aldrig 1982 p.g.a. lite strul mellan Scott och Vangelis - otroligt nog är det fortfarande suveränt futuristiska grejer och förstås långt bättre än alla plagiat som kommit ut under åren!
"1492", också en film av Ridley Scott, fick också musik av samma man - ett fullkomligt excellent album som helt passar in och är bland det mäktigaste som skrivits i modern tid!
"The City" från -90 är också en höjdare och med lite kul influenser - byggd på någon form av teaterföreställning som jag inte lyckats hitta så mycket info om. En mycket intressant och stämningsfull platta med bl.a. den dramatiska balladen "Procession"...
"Voices" är en modern historia med bla. Paul Young och Stina Nordenstam som gästsångare. Kul saker!
Och så klart det nyaste albumet, "Oceanic" som är en härlig lugn historia som utspelar sig på och under havet... Mysigt värre!
Kan för övrigt rekkomendera samplingsplattan "Reprise" som är det absolut senaste releaset från Vangelis, och en bra introduktion för dne som inte är så insatt, men förstås bara speglande hans mer moderna, inte fullt så "synthiga" sound. lite lugnt och lite operainslag sådär... Men bra är de så klart! Ingen kan smöra som Vangelis!
Kan också rekomendera samarbetet mellan Vangelis och sångaren Jon Anderson från sirapens land - ja sirap är det! Otroligt smörigt och vackert. Men det rycker till också! Kolla in albumet "The Friends of Mr. Cairo" - kalascoola grejer som är otroligt snyggt!!!
Ja, här kan jag mala på länge märker jag - ska inte tråka ut någon - och säkert har någon annan mer att tillägga!
Favvislåt då? Hmm... oj då... "Alpha", "Into Eternity", "Bladerunner End Theme", "Procession" och "Dreams of Surf" för att nämna några!
Nä, det är bara att kolla in och kultivera sig om ni inte redan gjort det, go vänner! Det här är känsla - det här är musik (även för den som inte gillar synthar i sig... det handlar definitivt om mannen i fråga här och inte instrumenten i första hand, trots allt!)
Har helt slutat lyssna på Vangelis & Jarre och sånt därnt men gjorde det mycket förr... Han är rätt ojämn, men soundtracksen brukade nog vara bäst. Sjuttiotalsprylarna var inte min påse då iaf. Symfonirock på sina ställen...
Har alltid tokgillat Bladerunner, men efter att ha sett Directors Cut hyser jag en nästan religiös vördnad! Den blev ca dubbelt så bra utan den intelligensbefriade berättarrösten, och med ett slut som fick att fundera lite istället för att dränka en i sockersött slisk...
Boken är också läsvärd, men har inte alls samma stmäning... "Do Andriods Dream Of Electric Sheep" heter den iaf, av Philip K Dick. Titeln Bladerunner kommer från en teaterpjäs som inte har nånting med saken att göra, om nån som smugglade skalpeller...
Vet att man fick kämpa för att fixa med rättigheterna till titlen i alla fall!
Jo, Director´s Cut ska det vara. Men utan berättarrösten är filmen otroligt svårbegriplig för nybörjare (det kan förvisso kännas märkligt för oss inbitna Bladerunner-nördar, men så är det tydligen!). Men visst är den otrolig! Man får nya tankar och idéer varje gång man ser den! Hur ser saker och ting ut egentligen...
Ahhh... Den är bara så bra!!!
Fast berättarrösten säger aldrig nånting som inte syns i bild, eller framgår på annat vis.
Problemet är amerikansk test-publik, dom kan sänka vilken film som helst...
Amerikaner är korkade - så är det bara(se bara som de håller på nu med en klockren psykopat som ledare och allt!) En positiv trend angående detta är förvisso i antågande - med filmer som Fight Club och The Matrix är det tydligt att i alla fall en del kräver lite mer tänkande under filmens gång
(Det här inlägget är en tribut till Ridley Scott och Bladerunner med tanke på numret... eh... eller nåt...
Behörigheter för att posta
Svara med citat