Ja minns den trots att jag var för liten - vet att jag blev rädd för brus-monstren i första avsittet... Återsåg den på YT för några år sedan och förvånad hur välgjord den var och med bra intrig, med tanke på "propsen" - läste på en hel del runt detta! Riktigt roligtUrsprungligen postat av olivetti
This quote is hidden because you are ignoring this member.
Klockrent!This quote is hidden because you are ignoring this member.
Det är lätt att glömma nu när "alla" gillade kraftwerk, men jag minns hur det var på 70 talet.This quote is hidden because you are ignoring this member.
I princip alla tyckte dom var nazister, precis som hon som skrivit artikeln här och även i internationell musikpress.
Det var i princip ingen som gillade kraftwerk då, vad än alla säger idag.
I Stockholmsförorten där jag växte upp var det bara jag och Pekkas brorsa som lyssnade på kraftwerk.
Och man fick alltid höra: Är inte dom nazister?
Ingen riktig nyhet egentligen, men såg att de gigar lite i Europa till sommaren:
https://www.nme.com/news/music/kraft...ickets-3356780
Glad att jag växte upp med sunda kompisar.This quote is hidden because you are ignoring this member.
Vi började väl lyssna på Kraftwerk runt 1973, och under alla de
åren framöver så var det aldrig ngt snack om nazister, eller frågor om de var osv
Befriande!
Bildtexten är… ja, jag vet inte riktigt vad jag ska säga.
Viss musik skulle rapporteras i löjets sken i många år där, 70-80tal. Inte fint nog att kallas kultur eller nåt.
Har den italienska versionen av Pocket Calculator varit uppe här? Jag tycker den är rätt fantastisk.
https://youtu.be/UZiTr4hwHXI
Jag är inte helt 100% på att den är på riktigt. Men den är bra hur som helst.
Inte helt 100 på att den här är inte är editerad. Men visst är det lite äckligt att se idolerna så här glada? :-D
Varför blir inte bolden inbäddad?
Senast redigerat av signal den 2023-02-14 klockan 21:29. Anledning: Får inte inbäddad bild.
Alltså, man får ju en helt annan bild av deras samspel under de tidigare åren när man läst Bartos bok (som verkligen kan rekommenderas, betydligt mer positiv och inspirerande läsning än Wolfgangs tidigare). Sorgligt att se hans skildring av hur de gradvis gick från att leka fram musiken till att allt skulle programmeras in till perfektion och hur tråkig stämningen blev dem sinsemellan. (För övrigt något jag tror många som upplevt musikteknikens utveckling från 80-talets början och framåt kan relatera till i olika grad)
Fast den var väl ändå liiite rolig? Albumet sköts ju upp gång på gång, det låg länge med i releaselistorna men kom "aldrig".This quote is hidden because you are ignoring this member.Bildtexten är… ja, jag vet inte riktigt vad jag ska säga.
Har alltid svårt för musiker som gnäller över hur hemskt det varitThis quote is hidden because you are ignoring this member.
i bandet de slutade i, eller efter bandet upplösts, men tycker ändå
att Bartos bok var förvånansvärt välbalanserad och nyanserad.
Sen går det ju inte att komma ifrån att man ändå är nyfiken hur
deras arbete fungerade, utifrån att de hela tiden inte sagt ngt alls om denna bit.
Ja, han återkom ju till hur roligt de hade under sessionerna, och verkar mest förundrad över hur de gradvis tappade det. Jag tyckte kapitlen med jam sessions var inspirerande läsning.
De hängslena!
Japp, fick en del frågor på rejv, om jag sålde nåtThis quote is hidden because you are ignoring this member.De hängslena!
Såg att Tour de France fyllde 40 år 3e Augusti, shit vad tiden går!
Hoppas du menar singeln ;-)This quote is hidden because you are ignoring this member.
Jepp, skrämmande hur fort tiden går
Klart jag menar singeln. “Riktiga” Kraftwerk har inte gjort nåt sen 1986.This quote is hidden because you are ignoring this member.
Dåligt försök till skämt från min sida.This quote is hidden because you are ignoring this member.Klart jag menar singeln. “Riktiga” Kraftwerk har inte gjort nåt sen 1986.
Albumet döptes ju om 2009 till enbart
Tour de France.
20 år sedan den kom.
https://youtu.be/3L5xZaNxlkE
Don't forget reggae for the rasta man.
Blev väldigt förvirrad när jag nyligen läste att Kraftwerk tydligen hade en annan studio än Kling Klang i Dusseldorf under tidiga 80-talet. Tydligen ska de haft en digital studio i EMI komplexet i Köln också där b l a Saida Bonaire mixade sin debut:
https://www.discogs.com/artist/2945948-Saâda-Bonaire
Intressant. Aldrig hört talas om en annan KW studio.This quote is hidden because you are ignoring this member.
Var läste du det?
I länken i posten ovan.This quote is hidden because you are ignoring this member.
Och t ex här:
https://insheepsclothinghifi.com/den...post-punk-dub/
och mer utförligt här:
https://www.saada-bonaire.de/en/biographie80s
"Soundstudio N" ska ha varit namet på denna externa Kraftwerk-studio om man ska tro artikeln.
In 1983, there were only two digital studios in Germany and Studio "N" belonged to Kraftwerk. Initially, we had some problems transferring our analog tapes to this SSL digital console. The com- puter room with the hard discs was tremendous. Everything was brand new and the technician was still learning how to operate everything. Dennis re- quested a professional horn player for the Eastern sounding parts. Charlie Mariano (he played with Gong, Stan Kenton, and Charles Mingus) showed up and played some Indian phrases which fit much better than the original Kurdish flutes. Almost all of the vocal parts were re-recorded in Cologne. For each mix down Dennis needed almost two days. When it was all over, Kraftwerk's technician wanted to kill Dennis. In the car ride back to Bremen I felt totally dead.
Senast redigerat av kroffe den 2023-09-26 klockan 15:51.
Ah, tack. Discogs nämnde bara i Kraftwerks studio, så jag undrade över källan.This quote is hidden because you are ignoring this member.
Intressant minst sagt.
Blir bara förvirrad. Får inte ihop 1983 med att KW hade en digital studio.
Vad man nu menar med digital.
September 1985 tog man in en Sony PCM-F1, portabel stereo bandare, som kunde
föra över analoga signaler till digitala mm.
DX7 började också göra sitt intrång i deras studio och enligt
Bartos bok så var det under 1985 som de började gå över till digitalt, om än
i liten utsträckning. Att de då skulle ha en annan studio, digital sådant redan 1983
känns inte rimligt.
Obs, jag är ingen Kraftwerkexpert alls men har läst nästan alla böcker och ingenstans
nämns denna mystiska studio N.
Säger inte att påståendet är fel men försöker bena ut de "fakta" som finns. :-)
Inget dåligt citat!
Nej, jag är också skeptisk. Känns som en del i Saida Bonaire 2013-hypen eftersom jag inte kan hitta nån referens till "Studio N" i original-press materialet i EPn från 1984:This quote is hidden because you are ignoring this member.
https://www.discogs.com/master/34538...U6MjI2NjI5Njc=
Med det sagt så är Saida Bonaire skivan grym! Kanske inte Kraftwerk-grym, men helt i klass med t ex Propaganda eller Art of Noise.
En Kraftwerk studio som ingen hört talas om men ändå är berömd... I Köln, inte Düsseldorf där Ralf och grabbarna bodde. Visserligen inom pendlingsavstånd. Men det låter inte rimligt. Men det kan ju varit så att studion använts någon gång av Kraftwerk men att den inte var deras egen. Men att legenden växer med tiden....famous „Soundstudio N" of "Kraftwerk" in Cologne.
Senast redigerat av Steelberry den 2023-09-26 klockan 20:36.
Digital inspelning fanns i tyskland redan 1983 så inte helt orimligt.
Alphavilles Forever Young spelades in med 24 spår digitalbandare synkad med 24 spår Analog bandare! Lyx 48 kanaler minsann!
This quote is hidden because you are ignoring this member.
Frågade ”kraftwerk-vetaren” Andreas Hagström om Studio N och han gav följande svar:
https://worldradiohistory.com/Archiv...nd-1985-02.pdfTror det bygger på missförstånd. Stuido N i Köln startades och drevs av Georgi Nedeltschev (Eloy) men Kw mixade en del där vilket gav studion inkomster. Du kan läsa här (s.62-64)
Så det verkar finnas en viss koppling ändå. Sen verkar det inte vara Kraftwerks egen studio per se…
Är det inte så att Kling Klang mer är ett koncept och en kompisitionsverkstad än en studio i traditionell mening?
Var inte stora delar av Kling Klangutrustningen dessutom mobil med case och grejer, för turnéerna?
Har följt dem så länge jag kan minnas, och det är fortfarande länge! Fastnade direkt när jag som liten grabb hörde Radioaktivität.
Men, senaste åren, kanske 10, har det varit mängder med snubbar som analyserat, vänt och vridit på allt och verkar ha någon sorts mål att ta bort all magi. Om det finns eller funnits magi är ju upp till var och en att uppleva.
Det är allt från att ”så här simpelt var det” till ”jag kan enkelt ratta fram deras ljud, med vilken digital burk som helst”
Någon annan som märkt detta?
Har inga länkar i skrivande stund, var mer en tanke som hoppade på mig nu när jag satt här med en ytterst god kaffe och lyssnade på ett par fina Kraftwerk-låtar.
Tror tanken började med Spacelab som spelades upp från 3-D Der Katalog, redan första halva sekunden kände jag ”meh så här skall det ju inte låta!”
Blev ett par spinns med Spacelab, remaster 2009, för att äntligen finna ro genom det underbara ljudet från gammal hederlig vinyl från 1978. Alltså, gåshud! (Levererad av an hyfsat specad LP12a)
Enkelt? Kanske minimalistiskt och en Kraftwerkisch perfektionism. Kan vara slumpen men får en känsla av att lfo och rattande är helt igenom musikaliskt utfört. Små detaljer som säkert inte har någon betydelse.
btw, när Jarre släppte sin remake på Oxygene blev min känsla att gubben tappat just känslan. Många saker som inte satt där som när det begav sig 1976, de där små små detaljerna. Förmodligen är det inte en sämre version med remaken, mest att man själv vant sig vid något annat.
ha det bäst vänner!
Det finns något oskuldsfullt och vackert i din tanke att 99musik inte redan hade en Kraftwerk tråd.
Går OT direkt: vilken skiva menar du? Oxygen 3?This quote is hidden because you are ignoring this member.
Sannerligen, vad jag ser så finns det en stor sådan och ett antal mindre.This quote is hidden because you are ignoring this member.
Men det verkar ju som att det här ska in i Jarre-tråden?
This quote is hidden because you are ignoring this member.
Tänkte det är bra att bryta loss vissa typer av tankar….
Är säker på att vissa av oss som levt ett helt liv sida vid sida med Kraftwerk har en del känslor som kanske kunde få en egen tråd…
Kärlek till alla! ��
Nope tänkte på New Master Recording, från 2007This quote is hidden because you are ignoring this member.
Fast den är ju baserad på samma multikanals tape, bara mixad annorlunda? Så rent logiskt torde inga "detaljer" saknas?This quote is hidden because you are ignoring this member.
Diskuterats tidigare här:
https://www.99musik.se/showthread.php?300798
edit: detta borde ligga i Jarre-tråden, inte här i Kraftwerk tråden.
Senast redigerat av kroffe den 2023-11-02 klockan 16:23.
Intressant artikel angående Electric Café (har tyvärr ingen källa kvar, vet att det skrevs
av ett fan till Kraftwerk på något forum för ett antal år sedan)
The Tormented Genius Of Kraftwerk's Electric Café
"Following the excellent Computer World, the electronic pioneers had become
victims of their own success. Synths were in; Gary Numan had had a hit about
driving a car; and the austere, Teutonic fathers of electronic music feared they
were about to lose their eminent position...
Like many people I enjoy the music of Kraftwerk and think that their reputation
as musical pioneers is entirely justified. Indeed I would choose to listen to
Trans Europe Express or The Man Machine over anything by The Beatles any day.
Come to think of it, I’d listen to their 2003 album about riding bicycles over
anything by The Beatles any day, but that’s another matter. I enjoy their dry
humour, their minimalist, retro-futurist aesthetic, their decades-long dedication
to pretending they are robots… and of course, their music.
And yet, there is a problem. And if you know Kraftwerk then you will
know its name: Electric Cafe.
Electric Café’s tormented 5 year production is a thing of legend. Following the excellent
Computer World, the electronic pioneers had become victims of their own success.
Synths were in; Gary Numan had had a hit about driving a car; and the austere,
Teutonic fathers of electronic music feared they were about to lose their eminent
position to a bunch of pimply upstarts.
Band leader Ralf Hutter’s initial response was to get into cycling. Following that,
the other members also bought bikes. Out of this came the highly enjoyable single
Tour de France. Then Ralf Hutter fell off his bike. As Herr Hutter was convalescing
the world of music continued to evolve, and increasingly Kraftwerk felt they
needed to make a big statement to prove that they were still the most futuristic sound around.
Precise details are thin on the ground, but it seems that the band spent several
years toiling on an album called Techno Pop and pretty much had it in the can
when Ralf Hutter decided it was insufficiently “cutting edge”.
So he flew to New York to sit in with dance producer Francois Kevorkian,
whose solution appears to have been the judicious application of electronic
slap bass and loud, tinny drums- popular sounds in the mid-1980s,
as older readers will recall. The album was renamed after a café
that was electric and, perhaps unsurprisingly given the weakness of the concept,
released to no acclaim and very poor sales. Kraftwerk disappeared from sight,
its two junior members quit, and since then new material has been
exceedingly scarce to say the least.
Was this critical and commercial rejection justified? Well, for many years,
I too struggled with Electric Café, although at times I could appreciate what
the band was trying to achieve. The first three tracks- Boing Boom Tschak,
Techno Pop and Musique Non-stop constitute an extended suite built out of clicks,
beeps, beats, fragments of robotic and human vocal sounds and repeated,
largely meaningless, phrases . Quite radical, and yet at the same time somewhat
reminiscent of the type of mid 80s 12” remixes Mr. Kervorkian excelled in, as if there
were other, original versions of these songs which the band had kept secret.
The Telephone Call makes entertaining use of telephone sounds and is OK,
I suppose. Electric Café, in spite of the terrible name,has some nice rippling
bleeps and bloops in it. But Sex Object, the centrepiece of the more song-oriented
side 2 is simply bizarre, as Ralf Hutter sings in flat emotionless tones:
I don’t want to be your Sex Object.
Ah yes, Ralf Hutter. That’ll be the German bank manager type wearing red lipstick
on the cover of The Man Machine- a sex object indeed.
Is it possible that Ralf Hutter succumbed to a terrible delirium?
Did he fear that the computer- having consumed all his energy and
creativity- was now also badgering him for sex?
Is this song a joke? I wondered. Or alternatively, some kind of irony free,
Germanic feminist statement? A critique of the dehumanizing effects of
pornography on women, perhaps? But if so why have a man pretending
to be a robot sing it? It made no sense; and the melody was not up
to their usual standards. Even the Stephen Hawking voice that “sings”
“Yes/No/Maybe/Perhaps” couldn’t make it better. And so this indigestible,
humourless, emotionless, juiceless, funkless atrocity of a song just messed
up the whole album for me. Every time I could almost appreciate what
Kraftwerk were trying to do, Ralf would complain that I was making him
his sex object- or at least that somebody was; but who? No, I mean- really?
For years the mystery remained unsolved. And then last week I found
myself watching a Swedish documentary about Kraftwerk on Youtube
in which ex-member Karl Bartos frankly admitted that the band had lost
their humanity while working on Electric Café. Yes, he said, (I paraphrase),
we were often compared to robots and played with the image- but listen
to the earlier Trans Europe Express, listen to how warm it is, how human.
On Electric Café the band placed technology ahead of the music, and that was their mistake.
The next day I played Electric Café in my car, and as I drove through the
Texas landscape while reflecting upon Bartos’ critique, experienced an epiphany.
It came to me during Sex Objekt, (I was playing the German edition).
As Ralf intoned Ich bin nicht dein Sex Objekt I realized that he was not
talking to a woman, but rather the machine he had fetishized for far too long.
The image was clear in my mind- slumped in a chair in Francis Kevorkian’s
NYC studio, the exhausted synth pioneer from Dusseldorf was complaining
about the Synclavier II that would not let him rest, moaning at the expensive
high end modular synthesizers that wouldn’t permit him to ride his bike,
but instead insisted that he coax ever more futuristic sounds from their circuits.
Far from home, exhausted, trapped inside his own myth and separated from
his beloved bicycle is it possible that Ralf Hutter succumbed to a terrible delirium?
Did he fear that the computer- having consumed all his energy and creativity-
was now also badgering him for sex?
No sooner had I asked that last question than suddenly Electric Café opened
up to me, becoming a magical album about dehumanisation, isolation and a
loss of identity, as the broken up robotic speech and skittering beats on the
first three tracks express the terror a man feels when he has listened to
sound for so long that it has all been reduced to a jumble of sonic particles.
Sex Objekt, as I have said, is about the fear of a computer demanding sex from you.
Telephone Call- orDer Telefon Anruf in German - is about the technology you
once relied upon resisting your increasingly desperate attempts to connect with
an actual human body. And Electric Café is about a café which is electric.
In 2009 Kraftwerk re-released Electric Café under its original working title of
Techno Pop. But this attempt at re-branding the most unloved release in their
catalogue is unnecessary, at least if my new interpretation is on target.
For if I am correct then Electric Café is a timeless masterpiece. Its themes are
cyber-fear and techno-dread; its music the soundtrack of a man’s descent into
madness as his soul and even his flesh is consumed by machines. It was thus highly
prescient of the coming age of technological over dependence, and is more relevant
than ever, especially now that we all spend far too much time on the Internet.
I must warn you, however- this interpretation only works if you listen to the record in German."
Läste inte klart efter två - kanske inte så allvarliga men ändå - faktafel:
1. ”the electronic pioneers had become victims of their own success.
Synths were in; Gary Numan had had a hit about driving a car”
Cars kom innan Computer World, inte efter.
2. ” Kraftwerk disappeared from sight, its two junior members quit”
Karl Bartos hoppade av i samband med The Mix men han var ju med och jobbade på albumet så citatet är felaktigt eftersom det ger intrycket att han hoppade av på grund av och i samband med Electric Cafés floppande. Flera års skillnad.
Jag är inte riktigt överens med hens syn på Francois Kevorkian heller.This quote is hidden because you are ignoring this member.
That's like... Your opinion dude.This quote is hidden because you are ignoring this member.
shut the fuck up Donny...
Den länken funkar inte längre. Jag får fram en del med denna: https://www.akg-images.de/CS.aspx?VP...RW=1454&RH=807This quote is hidden because you are ignoring this member.
Är det samma bilder? OBS sista bilden!
Yes, samma bilder
Ralf, Florian och Emil i Kling-Klang.
Senast redigerat av kroffe den 2023-11-13 klockan 12:02.
Discokula, stripig hår och äggkartonger - det var tider det
Vem är Donny?This quote is hidden because you are ignoring this member.
Man kan lura på varför aldrig Ralf & Florian köpte några stora moog modularer... borde väl verkligen legat rätt i tiden för dem?
Två filmcitat i tråden från samma film, The Big Lebowski. Kan vara en av världens bästa filmer.This quote is hidden because you are ignoring this member.
Hursomhelst, jag har också undrat varför de inte skaffade fler Modularer, men de sägs ha haft en ARP2600. Senare så skaffade de ju Eurorack och jobbade ihop med herr Döpfer.
This quote is hidden because you are ignoring this member.
https://youtu.be/pWdd6_ZxX8c
https://youtu.be/H0OaeMYTbs4
Bra fråga. Men de var ju inne på precision och drog ju med sig hela Kling Klang ut på turnéerna. Då var kanske Moog-modularerna lite för klumpiga och pitchinstabila.This quote is hidden because you are ignoring this member.
Kunde Tangerine borde ju K-werk kunnat?
Iof har jag alltid inbillat mig att Mr Hütter har någon svår OCD diagnos så kanske det är som du är inne på - måste vara "exakt"...
Vi får helt enkelt be Waveterm fråga Mr Hutter - noterat de är vänner på de sociala kanalerna :I
De kanske tänkte likadant som jag. Det där blir bara en massa sladdar och kaos, vi vill spela musik, inte koppla musik. :-)This quote is hidden because you are ignoring this member.
ja, här ser de verkligen ut som ett 1970-tals Trollhättepunkband så du har säkert rätt
Pengar?This quote is hidden because you are ignoring this member.
De kom ju inte direkt från fattiga familjer, men en moog modular lär väl ha kostat en del.
Schulze köpte sin av Florian Fricke, för 20.000 DM inför inspelningen av Moondawn.
Begagnad så priset var med all säkerhet mycket mer då Fricke köpte sin.
Klaus Moog modular var en av tre i tyskland vid den tiden.
Tangerine hade sin, som de tog över från Rolling Stones
Eberhard Schoener hade en också.
Kanske av praktiska skäl. Insåg kanske böket med att släpa åbäket med på spelningar.
Fast kunde TD så ......
De var väl för dyra för att skruva sönder och modda... Å andra sidan kunde de ha flyttat till någon skola i Berlin! Världen skulle sett annorlunda ut om de gett ut Ralph & Florian & Edgar.This quote is hidden because you are ignoring this member.
Behörigheter för att posta
Svara med citat
